I huvudet på Håkan Fleischer

Läste just Äkta vara – guiden till oförfalskad mat. En helt onödig bok. Författaren Mats-Eric Nilsson har tidigare skrivit Den hemlige kocken, som jag skrivit om tidigare.

Emedan den tidigare boken åtminstone hade en ambition att vara skriven med ett sammanhållande språk, är Äkta vara – guiden till oföralskad mat blott en uppräkning av 150 livsmedel, med rekommendationer om vilka leverantörer man skall välja, och vilka man ska undvika. Killen hade egentligen inget mer att säga, men ville klämma ut några kronor till ur bokförlaget. I 7 av 10 fall handlar råden om att välja ekologiskt. I 9 fall av 10 är råden helt oväsentliga, om man äger följande två förmågor:

1. Man inser att man får vad man betalar för. Vilken vuxen människa tror att lågprismat från Eldorado håller samma kvalitet som närproducerad, ekologisk mat? Det är så självklart så det inte behöver nämnas. Förhållandet gäller allt: Parfymer, bilar, kläder – och mat.
2. Man är läskunnig. Det är faktiskt i stort sett alla vuxna människor i Sverige idag. Om jag står och väljer mellan två livsmedel, och den ena innehåller mängder av tillsatser, då säger ett normalt intellekt att kvaliteten på den tillsatsbefängda råvaran är sämre än den utan mängder av tillsatser. Enkelt.

9 fall av 10 alltså. Några undantagsfall finns, bland annat resonemang om livsmedels hållbarhet. Men på det stora hela, en fullständigt värdelös och menlös bok enligt mig. Betyg: 1 soppslev av 5 möjliga.

Andra om boken: Boktokig, Det är aldrig för sent, Vårat Äleberg, JoS Blogg

…på raggmunkar och stekt fläsk. Hur kan en maträtt vara så gott? Detta på buffé leder nästan alltid till att jag hamnar i total paltkoma. Så även nu. Puh. Tänk att få äta det varje dag. Med Saffranspannkaka till dessert…. milda makter. Jag får gå och lägga mig en stund innan undervisningen börjar.

Matsnusket

Skrev ju igår om matsnusket, närmare bestämt om skolmat som tappades ut på golvet, men som ändå skickades iväg. Obegripligt. Idag står det fast att personalen kommer få behålla sina jobb. Och visst är det tröttsamt, att det hela tiden ropas efter att folk ska bli av med jobben, så fort något fel begås. Men ändå. Verksamhetschefen Håkan Larsson lovar att rutiner skall gås igenom. Men det kan väl ändå inte vara fråga om att det finns bristande rutiner? Behöver man verkligen skriva in i regelboken: Om mat tappas på golvet, skall vi inte skicka ut den??? Åter, min vän Karin (matvrakets fru), har hygienen så enormt hårt inpräntat i sig, att det inte skulle finnas i hennes föreställningsvärld att skicka iväg den där maten, alldeles oavsett rutiner. Vad handlar detta om? Handlar det om oförmågan att motivera sig att göra om maten? Handlar det om en risig människosyn – det drabbar ju ändå inte mig? För mig är det obegripligt att verksamhetschefen uttalar sig så lamt och gör ett felaktigt och potentiellt farligt beteende till en fråga om rutiner.Det är väl klart som korvspad (!) att folk som hanterar mat på detta sätt troligen skulle göra sig bättre som städare, spårvagnskonduktörer eller montörer vid löpande band? Snuskpellar och svinpälsar ska inte hantera mat på professionell nivå.

Sexualförbrytare uthängda på nätet

Apropå rätt och fel (och inte minst dagens läsning av SvD) så funderar jag över den webbsida (jag väljer att inte länka till den, då den hittas på 3 sekunder via google), som hänger ut sexbrottslingar. Jag googlade reda på sidan om sexbrott, och hittade på 23 sekunder nio dömda sexbrottslingar i Jönköping, min hemstad. Samtliga uthängda med personnummer, adress, länk till domen, länk till en kartbild som visar hemadressen och ibland även bild. Dessutom skapas en tråd i ett forum automatiskt  kopplat till varje dömd person: så att diskussioner kan föras om den här personen. Här kommer ett citat från en diskussion om en av de dömda, fritt att läsa för alla på nätet:

Jag har haft XXX YYY som lärare på skolan x. Han undervisade i ämnet Y, och vem kunde tro att en två barnsfar skulle vara en pedofil?! (Han har två flickor, den ena hade börjat skolan och den andra gick på dagis) när han utförde sexbrottet på den 10-åriga flickan. Han har engagerat sig i lokaltidningen i början av 2005, där han skriver flera artiklar om att han verkligen värnar om barnen.
Man kan ju fråga sig om han utsatt sina egna barn för detsamma som han gjorde med den 10-åriga flickan.
På utsidan så vill han visa hur engagerad han är när det gäller barnomsorg bl a, men i själva verket så är han en sjuk jävel! Synd att inte straffet blev längre!

Kan detta verkligen vara lagligt? I händelse att siten försvinner från nätet tar jag genast bort citatet. Jag har också tagit bort namnet på personen, samt andra uppgifter som gör den här personen spårbar. Vill man ha alla smaskiga detaljer, så får man gå till källan, inte till mig.

Kan det anses vara publicering av harmlös personuppgift (Personuppgiftslagen gör gällande att publicering av harmlösa uppgifter på nätet är ok) – att visa upp personnummer på detta sätt? Med hjälp av personnumret kan till exempel idel brottsliga handlingar begås. Jag försvarar inte svinpälsar som begår sexuella brott ett enda dugg, men som artikeln i SvD visar – ibland blir folk felaktigt uthängda. Och, kan detta verkligen vara lagligt?

Kan någon läsare kommentera vad som gäller enligt PUL i förhållande till denna sajt? Vad anser Ni om moralen i denna fråga? Kan verkligen ett omoraliskt beteende – uthängning på nätet – motiveras av ett annat omoraliskt beteende – sexualbrott? Är detta rätt väg att gå? Kommer de dömda sexualförbrytarna verkligen begå färre sexualbrott på tid och rum tack vare detta? Personligen tror jag inte det.

Och till sist glädjande nyheter

I övrigt startar jag retorikkursen Konsten att tala nästa vecka. Är jag laddad, eller är jag LADDAD? Kommer bli bästa säsongen någonsin!

Hur jag än knyter handen och försöker bli upprörd, lyckas jag inte. Det är märkligt. Jag pratar förstås (?) om boken Den hemliga kocken som jag just läst ut. Den skall avslöja fusket på min mattallrik. Och visst, det radas upp hur mycket tillsatser det är i somlig mat. Jag får reda på att det är billigare att tillverka lightprodukter, trots att de är dyrare i butiken. Men jag har ändå svårt att bli upprörd. För mig är det rätt självklart att en korv som innehåller 50% kött är av sämre kvalitet och har fler tillsatser än en korv som innehåller 90%. Whats the big deal? Slutar folk tänka när de går in i matbutiker?

Ta en av mina älsklingsråvaror, falukorv. Den får mycket skäll, och kallas Farlig korv ibland (ofta av folk som konsumerar annat, farligare gods i betydande mängd). Men det säger väl säg självt att den billigaste korven också är den sämsta? Eller att den råvara med fler ingredienser löper större risk att innehålla tillsatser? Jag har svårt att bli upprörd, helt enkelt för att boken bara är uppseendeväckande om man helt har abdikerat från sitt eget intellekt.

Andra bloggare om boken:

• Pias blogg
• Leolejs blogg
• Älskade i-landsproblem

Dagen har i övrigt ägnats åt att rensa upp i fotokatalogen. Den är inte extremt omfattande, men det blir lätt rörigt. Använder Lightroom för ändamålet. Nu när jag kör ny kamera (Nikon D80) vill jag ha ordning på torpet från början. Dags för en smidig halstring av laxkotlett, och tillredning av tillhörande potatispuré. Gjort på pulver. Med massor av tillsatser (ja, lättja är också en last).

Artikeln i Aftonbladet gör gällande att glass är luft, odlad lax är inte rosa, oliver är färgade, mängder med tillsatser är gjorda. Jag sitter och läser och nickar och tänker att det inte är klokt, tills artikelförfattaren ger sig på något heligt: falukorven. Falukorven innehåller enligt uppgift endast 40% kött och skulle således knappast ens få säljas i en italiensk chark. 33% är vatten, och resten är klet som vi sannolikt inte vill veta vad det egentligen är. Och visst kan man äcklas över det, men här slutar jag läsa. Jag blundar och slår händerna för öronen, för jag vill inte veta!!!

För Falukorv är ju faktiskt Guds gåva till människan. Eller rättare sagt koppargruvans gåva till människan. I Falu koppargruva, när den var i drift som mest effektivt, krävdes mängder av rep för att hissa malm upp ur gruvan. I den fuktiga miljö som rådde där, fungerade inte vanliga rep, då de snabbt blev dåliga och gick av, vilket naturligtvis var förenat med livsfara, eftersom även arbetarna färdades upp och ner i stora ”hinkar”. Lösningen blev att göra rep av skinn. 10.000 oxar gick åt om året för att fixa rep till gruvan – en farlig massa oxkött blev över. Falukorven blev en given succé i kölvattnet av den massiva slakten. Troligen innehöll den mer än 40% kött! Nå, en utvikning, men devisen är: Hacka INTE på falukorven!

Nu blir det till att slappa nån timma (klockan är ju 20), sen ska jag sätta mig och skriva ner lite tankar inför en föreläsning om kontaktskapande kommunikation – konsten att hantera kropp och ord för maximal påverkan.