Det tycks som om övervakning är svaret, men vi minns inte vad frågan var. Nu förbereds ännu en integritetskränkande lag, där en lång rad uppgifter om bland annat telefoni skall lagras. Min grundtes är visserligen att om man har rent mjöl i påsen har man inget att frukta. Men ändå. Det här samhället börjar kännas olustigt. Vad är vi rädda för i Sverige? Ryssen är knappast längre aktuell. Terrorism? Vad jag förstår finns inget överhängande terrorhot mot mellanmjölkens land Sverige. Vad behöver vi samla information för? Och, för att byta perspektiv, vad kostar egentligen det här kalaset? Är det verkligen till sådan nytta att kostnaden kan motiveras? Jag är skeptisk.Vi lever i ett samhälle där institutionerna stadigt har urholkats, och därmed den nationellt orienterade makten över befolkningen. Vi kan förstå makt som ena sidan av ett mynt, där kunskap är den andra. Staten förlorar kunskap om sina medborgare, i globaliseringens tid. Ny teknik gör det möjligt att istället för att på ett ömsint sätt känna till sin befolkning (via starka institutioner) med hårda ögon bevaka den. En farlig och integritetskränkande utveckling. Med andra ord kan vi säga att vi förtingligar människan, och gör den till ett Det istället för ett Du. En högst olycklig utveckling, sammanblandningen av relationer leder till kaos i våra tankar. Om relationen mellan jag och du, respektive jag och det, skriver Martin Buber i den utmärkta boken Jag och Du:
På samma vis kan vi erfara våra medmänniskor. Vi kan ta ut färgen på vår väns hår, hennes längd och vikt. Vi kan även erfara vår käras godhet och ärlighet. Detta är att erfara en annan människa. I samma stund som jag dissekerar min vän och plockar ut egenskaper i densamme betraktar jag henne som ett Det. Den personen blir för mig inget annat än ett ting i min värld som jag kan lära känna och begagna. Står jag inför ett Du och säger grundordet Du till henne, så är hon inte ett ting bland alla andra. Hon är inte en punkt intecknad i rummets och tidens nät. Den människa till vilken jag säger Du kan inte vara för mig en erfarenhet. I det att jag säger Du träder jag in i en relation. En relation som kännetecknas av att Jag möter Du och Du möter Jag. De möts på sin vandring och i mötet upphör all erfarenhet. – Vad lär man alltså känna av Duet? – Ingenting alls. Ty man kan inte lära känna det. – Vad vet man alltså om Duet? – Bara allt. Ty man vet inte längre något enskilt om det (s 17).
Media rapporterar via Svenska dagbladet, Aftonbladet.
Andra bloggare om spektaklet: Mina moderata karameller, Jinge.se, Columbus lögn,
Markus Klamberg
