I huvudet på Håkan Fleischer

Magikern

Så ömt han vårdade det
Ett litet barn
nyfött, men ändå evigt

Så ömt han smekte det
något att tämja
nu och för alltid

Så ömt han vördade det
ett naturligt element
tid och tidlöshet

Hans nu
Ännu ett steg framför
Vissheten i fördold skepnad
Åskådarens förundrade blick
ett brus av lycka

Segern över förnuftet
Ger applåder

*****

(Håkan Fleischer, 1997)