I huvudet på Håkan Fleischer

När jag håller föreläsningar om web 2.0 och lärande, är många lärare skeptiska. Än värre, somliga är direkt rädda för att prova nya sätt att använda Internet på. Lägg därmed till meningen ”och avancerade datorer till det här har ju ungarna redan med sig in i klassrummet – nämligen mobiltelefonerna”, ja, då blir det ofta mummel i salen. Mobiltelefoner skall ju av ren princip bannlysas enligt de allra flesta lärare.

Nå. Utmana dig själv lite! Här följer en bra presentation med goda argument om nyttan och hur du kommer igång med att använda sociala medier för lärande. Det mesta är tillämpligt i Sverige, även om en del är mer riktat mot verksamma på andra sidan Atlanten.

The Learning Coach listar 10 intressanta sätt att lära 2010. Bland annat talar artikeln om den nya smarta söktjänsten Spezify. Ett annat sätt att lära är genom att göra word clouds av vilken text eller sida som helst. Detta pratade jag för övrigt om redan förra hösten, på kunskapsepidemin. Tjänster för detta är exempelvis Wordle, TagCrowd och TweetCloud. Här finns också idéer till hur presentationer kan göras mer visuella med exempelvis tjänsten MindMeister. Artikeln tar också upp hur man kan använda Twitter för lärande, och promotar Itunes University (som jag också pratat om som en väldigt god källa för kunskap). Detta var bara ett axplock av resurser och idéer för framtidens lärande som finns i artikeln. Alltsammans hittar du hos The Learning Coach

Rubriken är titeln på en bloggpost av Rebecka Gustafson, som är gymnasiestudent i Stockholm. Hon menar att nätet bör användas mer integrerat i undervisningen. Rebecka träffar mitt i prick när hon menar att lärarna behöver utvecklas för att hantera teknik med bloggar och andra sociala medier.

Så här säger Rebecka:

Tack vare min driftiga lärare Kristina Alexanderson har jag och min klass använt Internet mycket i undervisningen, främst i form av bloggande. Detta har varit väldigt kul, lärorikt och utvecklande. Det har dessutom öppnat för många nya möjligheter, inte bara undervisningsmässigt. Som elev får man genom att publicera på nätet en chans att nå fler läsare än sin lärare. Därmed blir man en del av ett större sammanhang.

Det är trevligt att komma till jobbet och läsa detta. Själv har jag just kallat till ett IKT-forskningskollegium vid Högskolan för lärande och kommunikation, som ju utbildar just lärare. Ett av våra fokus för träffen är att undersöka hur forskningen bland annat undertecknad och andra i huset bedriver om nätet och lärande (läs gärna om mitt avhandlingsområde) kan implementeras i grundutbildningen.

Undertecknad har också lämnat förslag på en ny kurs som – om allt fungerar som det skall – ska starta igång vid nämnda högskola. Nya medier, lärande och kommunikation är titeln. Kursen är tänkt att gå på nationell basis via nätuniversitetet, och handlar om användande av nätet, och särskilt då sociala medier, för lärande. Kursen är främst tänkt att vända sig till redan yrkesverksamma lärare.

Så, Rebecka, det är saker på gång i Din riktning. Tack för att du hjälper till att sätta bollar i rullning!

Att använda wikis för lärande är både nytt och inte. Inte, på så vis att studenter och elever under lång tid har använt wikipedia som uppslagsverk. Olika utbildare har olika förhållningssätt till detta. Å ena sidan kanske man kan lita på innehållet mer i ett traditionellt uppslagsverk, å andra sidan visar ju faktiskt undersökningar att wikipedias är lika korrekta som exempelvis Encyclopedia Brittanica.

Hur som helst, det är nytt (för en del) när det gällar att inte att söka information på wikipedia, utan att som pedagogiskt hjälpmedel också skapa wikis. Det är ganska enkelt att skapa wikis, själv lärde jag mig den mycket enkla formateringen på cirka fem minuter. Jag tänker mig att elever i skolan kan samarbeta kring ett ämnesområde och forma en gemensam wiki. Wikin är alltså lämplig att använda när flera personer skall skapa ett innehåll tillgängliggjort för en stor massa!

Förutom en kumulativ kunskapsutveckling, tror jag att gemensamt wiki-skapande också lär elever att samarbeta, de lär sig vikten av nätverk, de undersöker, reagerar och reflekterar över språkanvändning, med mera. Wikis är helt enkelt ett sätt att bedriva undervisning som ger väldigt goda sidoeffekter!

Generellt kan man starta en wiki på tre sätt:

1. Via farmade tjänster, det vill säga där inget behöver installeras på någon server – allting finns redan förberett. En sådan tjänst är Wikispaces.com. Genom att använda en sådan tjänst behövs inga programmeringskunskaper.
2. Vill man ha mer kontroll över sin wiki, och har lite grundläggande kunskaper om hur databaser på nätet fungerar, kan man installera på egen server. Ett exempel på användbart och gratis gränssnitt är Mediawiki.
3. Kanske man vill hålla wikin lokal, det vill säga på ett intranet, eller kanske till och med bara på en dator (eller ett usb-stick). I så fall är Instiki en möjlighet.

Jag såg också en möjlighet att använda Iphone eller Ipod Touch som server för wikin via Wikiserver, vilken jag dock inte provat själv.

Vilken lösning ni än väljer, prova att gemensamt göra en Wiki. Det är kul, och sidoeffekterna är garanterat många!

För min del är medverkan på årets kunskapsepidemi numera avverkad. Höll i onsdags en föreläsning om retorik med drygt 100 deltagare, vilket verkar ha varit mycket uppskattat. Idag fredag har jag pratat om web 2.0 i huvudsak för lärare som ingår i ett 1 till 1 projekt, det vill säga en dator till en elev/anställd.

Jag ska väl inte säga att jag bombade föreläsningen, men det blev tydligt att jag inte hade en helt rättvisande bild av lärarnas förståelsehorisont. Jag lärde mig väldigt mycket! Jag fick skyffla om en del i föreläsningen, vilket alltid skapar osäkerhet. Till slut fick vi dock ett helt okey möte med en diskussion om vad webben och dess logik innebär för lärandet.

Jag är nämligen av den uppfattningen att det inte enbart handlar om att använda verktyg som finns på webben på ett innovativt sätt, i samband med undervisning. Jag menar att den sociala webben också illustrerar det sätt unga tänker på och deras logik. Om vi inte förstår denna logik – hur skall läraren då kunna utföra sitt arbete?

Ganska roligt i alla fall! Planerar på 15 hp web 2.0 för lärare, men funderar faktiskt på att göra den till 15 hp Internet för lärare – som blir något mer grundläggande. Här skulle vi naturligtvis diskutera web 2.0  och dess verktyg för lärande (bloggar, wikis, podcasts, rss-flöden, sociala nätverk med mera), men också aspekter av digitaliseringen som avgränsningen mellan det privata och det offentliga, språkhantering, lärarens förändrade roll etcetera. Nå, kanske kommer en dylik kurs framgent!

Det finns förstås skäl till att jag är förtjust i Heideggers filosofi. För det första är hans prosa enormt svårbearbetad, vilket ger mig en besynnerlig kamplust. Jag kan inte påstå att jag förstår allt – den som läst Heidegger skulle inse att det vore förmätet. Mitt tips för att läsa Heidegger är att införskaffa sig en bra guide till heidegger och läsa parallellt. Först ett stycke i guiden, sedan ett stycke ur Heidegger. Dreyfus har en utmärkt introduktion. om detta har jag skrivit tidigare.

När det gäller web 2.0 och utbildning finner jag Heidegger extra tilltalande av några skäl:

För det första talar han om tingen runt oss såsom tillbakadragande. Det vill säga, vi erfar inte tinget i sig, utan snarare det fenomen som uppstår mellan subjekt och objekt. Vi hanterar tingen i vårt naturliga ombesörjande av världen, nästintill såsom en förlängning av vår egna kropp (här tar dock Ponty vid Heideggers arbete). Det innebär också att web 2.0 är intuitivt förstått vid första mötet såsom någonting. Här har såväl svenska lärarkåren som forskare inom området enorma problem: De försöker se web 2.0 som en social konstruktion, ger den mening och försöker sedan se vad tinget utför ur perspektivet av den mening de gett det.

För det andra, ovanstående bygger på att vi alltid agerar mot en bakgrundsfond av ombesörjande av världen. Det innebär alltså att även den rena tanken, inte bara är ett resultat av, utan snarare en komponent av denna väv av ombesörjande vi har, vilket i sin tur innebär att vi måste omdefiniera vad intentionalitet är: Hos Husserl och Sartre, exempelvis, är intentionalitet en medvetenhetsström mot ett definierat objekt. Hos Heidegger är denna intentionalitet – riktadhet – ett villkor för och i varandet, tack vare vårt ombesörjande av världen. Det vill säga, tillvaron är alltid i en befintlighet, vilken ger upphov till en viss stämning. Denna stämning skapar också vår förhållning till objektet. Således kan inte lärandet reduceras till en mental akt, och ej heller kan ombesörjandet av web 2.0 betraktas i termer av mentala strategier, uttryckta genom antalet musklickningar eller studier av valda sökord.

För det tredje säger denna teori om ombesörjande att vi alltid är ställda in i världen, i en naturlig attityd. Allt som visar sig i världen – sättet på vilket världen presenterar sig  – är ett resultat av denna ställdhet. Att således  – vilket är väldigt vanligt inom forskningssammanhang – diskutera vad som händer i den virtuella världen kontra den ”verkliga” världen är ett säkert sätt att aldrig någonsin komma åt erfarandet av lärande med web 2.0. Frågan är nämligen i dylika fall fel ställd – den är inte ställd utifrån varats – Daseins – grundförutsättningar för att vara just ett vara-i-världen.

Bara några tankar, i samma stund som jag slutför min forskningsartikel i ämnet.

Skrev ett litet inlägg på forskargruppens blogg häromdagen, om digitala lärkulturer om tio år.

Dn skriver idag om mikrobloggar, där man endast skriver en mening. Tjänsten Twitter tas upp. Själv har jag ett twitter-konto, men faktiskt aldrig använt det. Kändes lite för bökigt. Egentligen är det inte en blogg, utan ett slags socialt nätverk som lixom Facebook bygger på att man har kamratlistor. Tjänsten Twitter kan liknas vid Facebooks statusuppdatering: man talar helt enkelt löpande om för sin omvärld vad man gör just nu. Själv har jag gått i motsatt riktning, och spelat in min första officiella youtube-film (gjorde en inofficiell premiär i slutet av juni 2008, om jag inte minns fel). Filmen handlar om nätverkande studenter, med utgångspunkt i connectivismen. Tyvärr är den alldeles för lång, tråkig, coh dessutom blev upplösningen riktigt kass. Well. Prövar man inte, lär man sig aldrig. Om jag nu bedriver forskning om de här sakerna, måste jag veta vad jag pratar om.

Jobbar för fullt på mitt projekt tillsammans med Hälsohögskolan, det blir inspelning av forskningsunderlag till helgen. Spännande, men också pirrigt. Återkommer om detta.

Hittade via bloggen Webbpedagogik en film som beskriver mitt forskningsområde om den nätverkande studenten. Jag tar min utgångspunkt i att lärande pågår i en digitaliserad livsvärld (jag använder sålunda livsvärldsfenomenologin som övergripande tolkningsram och som ontologisk utgångspunkt).

Blev glad när jag såg den här filmen, som visar hur teknik kan stödja lärandet. Ur ett pedagogiskt perspektiv är det intressant att fundera på om connectivismen också leder till en social utslagning, ett slags disconnectivism. Mitt forskningsområde berör mer exakt hur elever och studenter ERFAR denna typ av lärande. Från det personliga perspektivet var det intressant att se att jag själv faktiskt arbetar enligt de principer som visas upp i filmen.

Wikipedia fyller åtta år i år, om jag inte minns fel. Dryga 683 miljoner användare varje år. Själv använder jag ofta Wikipedia som utgångspunkt när jag behöver sätta igång någon slags kunskapsinhämtning. Hur man skall förhålla sig till innehållet ur vetenskaplig synvinkel kan alltid diskuteras, själv använder jag aldrig wikipedia som referens. Det blir dock mer och mer frekvent, har jag sett. Min kollega och vän Maria Mattus har för övrigt skrivit en avhandling på temat ”De länkade orden – den digitala arenans dynamik och en artikel handlar just om Wikipedia. Rekommenderas varmt!.

Jag har samlat några olika sätt att söka på wikipedia:

Powerset: En smart sökmaskin som förstår naturligt språk (sk nlp search), det vill säga du kan göra en sökning i forma v en fråga, exempelvis ”How to draw manga”.

Wikiwix: Den ultimata sökmaskinen för wiki. Den söker igenom alla Wikipediasajter på en gång, ex Wikiquote, Wikionary, Wikinews. Den söker också wiki-bilder på smidigt sätt, samt gör sökningar i en atlas.

AskMeKnow: Ytterligar en sökmaskin för naturligtspråk, anpassat att använda via mobiltelefoner och andra bärbara enheter.

Lexisum: Låter dig göra sökning i wikipedia, och summerar innehållet i en ruta, vars storlek du själv bestämmer. Du kan alltså bestämma om du vill ha ut en a4, a5 eller a6 med informationen, för att få bra utskrifter.