Ser Anna Odell i kvällsöppet. Det är cirka ett halvår sedan hon genomförde sitt förvirrade konstverk, vilket innebar att hon blev inskriven p St Görans psykakut, och tog upp en plats för någon annan. I över ett halvår har hon haft möjlighet att förbereda sina argument. Uppenbarligen har hon inga: intrycket av sinnesförvirring är alltjämt totalt.
1 Kommentar »
Jag skrev ju häromdagen att jag var kluven till vad jag tyckte om Anna Odells numer berömda konstkupp. Nu har jag bestämt mig. Den är inte värd vatten. Jag hade nog inte riktigt förstått omfattningen – att även privatpersoner hade blivit drabbade. Jag hade heller inte riktigt reflekterat över effekterna av ”installationen”: att människor i behov av vård fick stå utan, och dessutom blev försämrade i sina sjukdomstillstånd (enligt personal på sjukhuset). Påståendet som dök upp under Debatt i afton kittlar: Hitler var konststuderande – skulle utrotningen av judar kunna kallas en konstnärlig gärning och på den vägen legitimeras?
Om gränsen skall dras där konstfack och Anna Odell gör gällande, bör det faktiskt vara så. Konstutövning kan med deras mått inbegripa att göra andra människor illa. Om vi istället drar gränsen för provokationen där oskyldiga människors hälsa och väl blir lidande, skulle varken Hitler eller Anna Odell vara konstnärer. I övrigt är liknelsen helt totalt tokig, och naturligtvis inte särskilt genomtänkt. Men lite roligt är det med de där kommentarerna som rullar på skärmarna i bakgrunden. Jag lutar mig i vilket fall mot det sistnämnda – detta är inte konst. Det känns skönt att bestämma sig.
Anna Odell har nu enligt Dn blivit polisanmäld – helt rimligt. Konstfack lägger locket på och vägrar uttala sig. Om Anna Odell är feg i sin förvirrade konstutövning (och borde klippa sig och skaffa ett jobb), får Konstfacks ledning anses ryggradslös. Studenterna på Konstfack försvarar Odell – en naturlig psykologisk reaktion då man redan förpliktigat sin lojalitet mot den miljö man verkar i tack vare sin insocialisering i densamma (se gärna Cialdini för referens på detta).
Denna förpliktigandets princip kan man förövrigt lära sig mer om – tillsammans med fem andra principer – i min kurs om Konsten att övertyga. Se min hemsida för mer information om kurser i kommunikation och retorik (konstfack är välkomna som kund).
6 Kommentarer »
Jag läser SvD om Konstfackstudenten Anna Odell som spelade psyksjuk, som en märklig del i sitt examensarbete. Exakt hur detta utformas känner jag inte till. Landstinget kräver nu betalning för den medicinering som skett till en kostnad av dryga 10.000 kr, samt en ursäkt. Jag är tudelad till detta. Å ena sidan kan jag hålla med. Här kommer en tjej in, enligt korrekt terminologi bindgalen, och all personals uppmärksamhet läggs på detta fall. Hon bältas, vilket inte säger lite – det är ett beslut som alltid fattas av högsta behöriga läkare. Hon var totalvild, minst sagt. Under tiden finns andra behövande patienter, med verkligt svåra livssituationer, som är i akut behov av hjälp, men de får alltså vänta på grund av detta skådespel. Agerandet kan inte annat än uppfattas som djupt omoraliskt och egocentrerat.
Å andra sidan tycker jag att konstens uppgift är att provocera. Ibland provocerar den genom att visa det förbjudna, som exempelvis de – i mitt tycke – harmlösa danska teckningarna av profeten Mohamed. Ibland genom att sätta fingret på det vi vill blunda för, och ibland rör det sig om en rent perceptionspsykologisk provokation. Ur detta perspektiv var kuppen av godo. Den skapar debatt kring konsten. Den provocerar oss – vilket leder till att vi diskuterar inte bara konst, utan även villkoren för svensk psykvård, vilket vi kanske inte skulle ha gjort annars. Kort sagt, den provokativa sidan av konsten väcker associationer och debatter som annars skulle vara tysta.
Å tredje sidan (kan man säga så???) kanske det bara var ett desperat rop efter publicitet? Sådant förekommer ju titt som tätt, och våra kvällstidningar hakar ju onekligen gärna på det. Senast var det Kent Larsen (känd från Robinson), som uttalar sig i Aftonbladet om att bärplockare måste sluta bajsa i skogen.
Jag är kluven till Konstfackskuppenoch kan inte bestämma mig för vad jag tycker. Jag tror på provokation, men vilka gränser råder??? Andra bloggare tycker så här:
Vad tycker just Du?
16 Kommentarer »
Inlägg (RSS)