Repriserar min serie med retoriklektioner, för att sedan fortsätta dem. Söndagar kommer de ut. Här kommer första:
Utdrag ur de senaste kursvärderingarna:
Du är som en hink vatten i ett glas!
Bra intressanta föreläsningar!
För att övertala menade Aristoteles att det finns tre vägar: Att övertyga genom att tala till förnuftet, genom att skapa förtroende och genom att vädja till känslan. Dessa tre vägar bör sammanvävas i varje gott tal. Vägarna är kopplade till funktionerna Logos – som har att göra med struktur och innehåll (förnuft), Etos – som har med personlighet att göra (förtroende) och slutligen Patos – som har att göra med att uppvisa engagemang (bland annat) som ett sätt att vädja till känslan.
Samtliga tre vägar är viktiga, och uttalanden av typen ovan är ett resultat av att de blandats ordentligt. Nedan skall vi undersöka lite vad ett gott Patos innebär.
För att nå denna väg – att vädja till känslan, vilket är den berörande funktionen i talet, kan talaren spela på sitt engagemang i saken han talar om. Detta engagemang kommer sedan till uttryck i såväl tal som kroppsspråk, vilket kommer att behandlas i framtida lektioner. För tillfället kan vi nöja oss med att konstatera att:
Du måste älska det du gör, just där och då, framför publiken.
Varken mer eller mindre. Tänk efter på några av de mest karismatiska talare du vet. De brinner för det de talar om. I stundens hetta måste du alltså hitta skäl till att du blir engagerad, även om du egentligen inte bryr dig ett smack om det du talar om. Eller om du har en extremt dålig dag. Men hur gör man då, om man nu faktiskt inte gillar det man pratar om? Svaret är lika enkelt som svårt:
Fake it ’til you make it.
Thats it. Jag har gått på scen med migrän, och kommit undan. Jag har pratat statistik – guds straff till människan – med studenter som till och med tycker att det är roligt. För att lyckas kan jag lista några småknep som jag själv tar till ibland.
- Förankra dig i tidigare framgångar. Det här är svårt att förklara, och får troligen bli en lektion i sig längre fram. Kort går det till så att jag återväcker gamla minnen av framgångar – har man inga så får man hitta på – och när känslan är som allra starkast försöker jag att få kroppen att minnas den, genom att koppla samman en nervimpuls, exempelvis genom att knyta handen, när känslan är på topp. Det är nästan trolleri, men när man gjort det några gånger, så kan man återväcka känslan, engagemanget och ”flödet” i kroppen genom att knyta handen, precis innan eller när man börjar prata. Detta är en NLP-teknik som kallas Anchoring som fungerar bra. Längre fram kommer jag att beskriva en mer sofistikerad variant av detta.
- Tänk dig att du träffar en gammal kompis på stan. Hur känns det i kroppen? Försök känna likadant inför publiken!
- Om du har pratat om samma sak tusen gånger – exempelvis i rollen som informatör eller lärare – försök att lägga in något nytt, som gör att du själv får en utmaning i talet. Skapar spänst.
- Lek med språket – skapa dramatik genom att använda kraftiga uttryck (mer om detta i en separat lektion).
- Tänk dig att du är Knut Knutsson i Antikrundan. Har du sett honom? Enough said.
- Se till att du känner dig fräsch och pigg. Det spelar ingen roll hur bra du kan ämnet, om du är trött och hängig och inte arbetar aktivt med det, kommer din publik sannolikt inte bli berörd. Hur man gör detta kan variera från person till person. Om jag har jobbat en hel dag och ska tala på kvällen försöker jag badda ansiktet med kallt vatten (men jag undviker noga att få i håret, så jag inte ser svettig ut), jag har rena strumpor med mig då det får mig att känna mig fräsch konstigt nog. Vad som funkar för dig? Musik? Skuggboxning (som min kollega Joe Labero),promenad, äta? Vad som helst.
Grundfrågan för att sätta igång den berörande funktionen i talet blir således: Hur kan jag signalera till min publik att jag älskar det jag gör?
Nästa lektion tar upp några av språkets vägar till ett gott användande av Patos – om det visar sig att Ni kära läsare uppskattar lektionen i retorik. Signalera, kommentera och kritisera.
