Tänk dig att du är toppladdad inför din föreläsning eller ditt föredrag. Du vet exakt vad du vill ha sagt, du har alla bitar på plats, du är toppladdad. 20 sekunder innan du går på scenen händer det som inte får hända: dina kläder går sönder, någon häller juice över dig, du upptäcker att det du skall demonstrera inte finns i din väska, etcetera. Vad gör du?
Det enkla svaret är: Du fortsätter. Det är det enda du kan göra. The Show must go on, och av tre enkla skäl kan du vara trygg med det. För det första väcker din situation sympati för dig. Kanske har dina åhörare varit i samma situation själva tidigare? De förstår att saker och ting går snett. För det andra vill din publik faktiskt höra dig tala. De kom för att lyssna till det av ett skäl, och det skälet blev faktiskt inte förändrat bara för att något oförutsätt inträffade. För det tredje känner du dig bättre till mods om du fortsätter. Du kan aldrig kontrollera omgivningarna fullt ut, däremot kan du kontrollera din respons på omgivningen. När du fortsätter på det här sättet vinner du en slags moralisk seger, även om talet inte är till hundra procent bra. Moraliska segrar är tämligen viktiga när det gäller retorik och presentationsteknik: det är de som bygger ditt självförtroende och din förmåga att hantera nästa svåra situation med litet större lätthet.
Du kanske känner att du måste be om ursäkt för det inträffade. Det kan du gott göra, men det är inget tvång. Ofta hänger vi upp oss i ”ursäkta-mig-träsket”, och ältar problemet, istället för att gå vidare. Det är ett säkert tecken på att det inte är för publikens skull som vi ursäktar oss, utan för vår egen skull. Sällan bra. Dessutom lägger ursäkten fokus på katastrofen som inträffat, istället för på dig som talare. Så, vid nästa katastrof, stå på dig: The show must go on.
