I huvudet på Håkan Fleischer

Lyckats få en invite till Spotify, äntligen (eller, jag har inte försökt så mycket, men nu uppdagades ett tillfälle). Gick in, registrerade, laddade ner klienten. Gjort på dryga 2 minuter. Kickar igång, och WOW vilken tjänst det är!

Radioläget förser mig med blandad musik i vald genre från vald tidsperiod. Vill jag söka min egen musik finns dryga 8 miljoner låtar att välja på. Ingen seg nedladdning – när jag väjler en låt slår den igång direkt. Jag är såld. Jag har sett någon operatör inkludera spotify i sitt abbonemang (minns tyvärr inte vilken). Det är dags för de andra att komma efter. Om det gick att inkludera Spotify plus en liknande tjänst för film i abbonemangen skulle det sannolikt minska den illegala nedladdningen mer än IPRED-lagen (som ändå bidrog med en 40% minskning av belastningen hos de svenska operatörerna.

Yippie! Jag är såld. Nu väntar vi bara på en spotify-klient till Iphone också, så är lyckan fullständig. För den som vill hitta invites till Spotify, läs det här inlägget från Mjukvara.se

Tele2 tycks fått kalla fötter, efter att ha använt IPRED i marknadsföringssyfte. Tidigare har man sagt att man raderar alla loggar, nu (troligen efter kritik) ändrar de något på budskapet.

På bästa möjliga sätt blir Tele2 idag exponerade, när de i SvD meddelar att de tänker kringå IPRED-lagen genom att inte lagra uppgifter om användarna (vilka ip-nummer som delats ut). Se även artikel i DN och Aftonbladet. Banhof har tydligen redan låtit meddela samma sak. Jag tror det handlar om två saker: Å ena sidan köper folk som tankar ner mycket fetare bredbandsuppkopplingar. Om de skulle sluta tanka, skulle bolagen på så vis få fler abbonenter med billigare lösningar. Dessutom kommer Tele2 naturligtvis få nya kunder genom detta beslut.

Jag har tidigare kritiserat IPRED. Det är FEL att lämna ut uppgifter för att företag skall kunna spåra enskilda individer. Till sådant bör polismyndigheten användas, inget annat.

Nya lagen har trätt i kraft. Jag talar givetvis om Ipred. En lag som gör att privata företag kan agera polis och begära ut information om vem som innehaft ett ip-nummer, för att sedan bedriva process emot dem. Debatten om nedladdning lägger jag åt sidan (jag har min klara, dock privata uppfattning), det jag reagerar över är att det inte längre tycks vara en polisiär eller ens myndighetsbaserad verksamhet att begära ut skyddade uppgifter.

Naturligtvis finns alternativ för den som vill surfa anonymt, och som inte ställer upp på att Bonniers och andra förlag agerar polis mot dig. Kort sagt går det till så att man kopplar upp sig mot en server, som byter ut ip-adressen. Alla spår av vad som sker på nätet pekar då mot denna server, istället för mot dig som person. Det enda som finns från din sida är en krypterad koppling från din dator mot exempelvis tjänsten dold.se – vilket aldrig kan anses olagligt.

Här är några av tjänsterna som låter dig surfa anonymt:

• Relaks - 159 kr/tre månader
• Ipredator – 50 kr/månad
• Dold – 49 kr/månad

Enligt SvD har intresset för anonyma surf-tjänster ökat lavinartat de sista dagarna. Inte så konstigt.

Det tycks som om övervakning är svaret, men vi minns inte vad frågan var. Nu förbereds ännu en integritetskränkande lag, där en lång rad uppgifter om bland annat telefoni skall lagras. Min grundtes är visserligen att om man har rent mjöl i påsen har man inget att frukta. Men ändå. Det här samhället börjar kännas olustigt. Vad är vi rädda för i Sverige? Ryssen är knappast längre aktuell. Terrorism? Vad jag förstår finns inget överhängande terrorhot mot mellanmjölkens land Sverige. Vad behöver vi samla information för? Och, för att byta perspektiv, vad kostar egentligen det här kalaset? Är det verkligen till sådan nytta att kostnaden kan motiveras? Jag är skeptisk.Vi lever i ett samhälle där institutionerna stadigt har urholkats, och därmed den nationellt orienterade makten över befolkningen. Vi kan förstå makt som ena sidan av ett mynt, där kunskap är den andra. Staten förlorar kunskap om sina medborgare, i globaliseringens tid. Ny teknik gör det möjligt att istället för att på ett ömsint sätt känna till sin befolkning (via starka institutioner) med hårda ögon bevaka den. En farlig och integritetskränkande utveckling. Med andra ord kan vi säga att vi förtingligar människan, och gör den till ett Det istället för ett Du. En högst olycklig utveckling, sammanblandningen av relationer leder till kaos i våra tankar. Om relationen mellan jag och du, respektive jag och det, skriver Martin Buber i den utmärkta boken Jag och Du:

På samma vis kan vi erfara våra medmänniskor. Vi kan ta ut färgen på vår väns hår, hennes längd och vikt. Vi kan även erfara vår käras godhet och ärlighet. Detta är att erfara en annan människa. I samma stund som jag dissekerar min vän och plockar ut egenskaper i densamme betraktar jag henne som ett Det. Den personen blir för mig inget annat än ett ting i min värld som jag kan lära känna och begagna. Står jag inför ett Du och säger grundordet Du till henne, så är hon inte ett ting bland alla andra. Hon är inte en punkt intecknad i rummets och tidens nät. Den människa till vilken jag säger Du kan inte vara för mig en erfarenhet. I det att jag säger Du träder jag in i en relation. En relation som kännetecknas av att Jag möter Du och Du möter Jag. De möts på sin vandring och i mötet upphör all erfarenhet. – Vad lär man alltså känna av Duet? – Ingenting alls. Ty man kan inte lära känna det. – Vad vet man alltså om Duet? – Bara allt. Ty man vet inte längre något enskilt om det (s 17).

Media rapporterar via Svenska dagbladet, Aftonbladet.

Andra bloggare om spektaklet: Mina moderata karameller, Jinge.se, Columbus lögn,
Markus Klamberg

Är så där härligt ny-gymmad. Skönt. Jazzklubben igår kväll satte sina spår. Skönt att gymma av sig på förmiddagen, och sen käka hyfsat nyttig lunch, för att därefter jobba fram till sisådär 20.

Läser Aftonbladet och Svenska Dagbladet om den nya lagen som skall stoppa fildelare, IPRED-lagen. I korthet kan man säga att enskilda upphovsrättsmän, exempelvis filmbolag, skall kunna begära ut uppgifter om en fildelare via internetleverantören, för att kunna driva process mot henne eller honom. Rena gangstermetoder, påstår jag. Plötsligen skall myndighetsutövning förflyttas till enskilda intressenter. Det kan sluta precis var som helst. Dessutom skall vi hålla hårt kritiserade FRA-lagen i färskt minne, samt det faktum att en förlängning av den gamla klassiska avlyssningslagen (FRA:s okända kusin) klubbades igenom för några veckor sedan, med tillägg som gör det möjligt för staten att avlyssna exempelvis journalister, då de kan besitta känsliga uppgifter i sin yrkesutövning. Sammantaget – vart är samhället på väg? Skall vi verkligen acceptera en övervakningshysteri? Ett samhälle där övervakning är det givna svaret för alla – men ett samhälle där få minns vad frågan egentligen handlade om?

Dessutom är IPRED en hopplös lag – fildelning på nätet är en utveckling som man inte kan backa tillbaka ifrån. Filmbolag och musiker får helt enkelt inse att verkligheten är sådan, att materialet delas på nätet. Är då inte detta stöld, säger någon vän av ordning? Potentiellt, jo. Vi saknar lagliga lösningar för att kunna betala för det fildelade materialet. Artister och filmmakare måste följa med trenden, och inse att fildelning är ett sätt att nå nya marknader, och måste locka till köp av andra typer av varor. Dessutom kanske det är så att priset på musik – det vill säga traditionellt köpt musik – måste sjunka?

Hur som helst, fildelningen kan inte lagregleras. Även om IPRED-lagen träder i full kraft, är det ju busenkelt att fildela med hjälp av anonyma ip-adresser. Somliga lösningar är gratis, ex Tor-nätverken, andra kostar pengar, som exempelvis Relakks, som kostar 49 kr/månad att använda. På deras informationssida finns till och med exakta anvisningar för hur man konfiguerarar det välkända fildelningsprogrammet DC++ för deras tjänst, för att ladda ned med fejkat ip-nummer.

Nej, det som krävs är inte en förändrad lagstiftning. Det som krävs är en uppdatering och en ny blick på kultur och kulturutövning. En kombination av nya tjänster att ta betalt för, och nya sätt att ta betalt för den redan etablerade musiken.

Andra bloggare om IPRED:

• Ett gömt behov
• Mikael Wendt bloggar
• Jens Burra Andersson
• Under den nattsvarta himlen