I huvudet på Håkan Fleischer Rotating Header Image

IKT

Dropbox – en underbar tjänst för lärare och andra

Maj 3rd, 2011
by Håkan Fleischer.
No comments yet

Lägg bort din usb-sticka, och sluta skicka e-post med filer till dig själv: Dropbox kommer förändra hur du handskas med att flytta, dela och säkerhetskopiera dina filer för alltid. Dessa Dropbox-tips för lärare kommer att visa dig hur du får ut det mesta av detta mångsidiga verktyg för säkerhetskopiering och filsynkronisering i skolan och hemma.

Vad är Dropbox?

Dropbox erbjuder en online backup-tjänst, gratis filsynkronisering och möjlighet att dela filer med andra. Det gör att du kan komma åt dina lagrade filer på en Mac, PC eller Linux-dator, eller när du är på språng med hjälp av en app för iPhone, Ipad eller Android-enheter. Ändringar i dina filer säkerhetskopieras på nätet, och kan nås från vilken dator som helst med internetuppkoppling. Hela processen är automatiserad, arbetar i bakgrunden, och kommer inte sakta ner din dator. Det låter kanske för bra för att vara sant, men nu kan jag faktiskt inte vara utan det.

Hur fungerar det?

När du registrerar dig för ett Dropbox-konto, hämtar du en särskild mapp till en dator eller bärbara enhet som du arbetar med. I skolan har jag en Dropbox-mapp på min iMac, och hemma har jag en på var och en av mina datorer. Jag kör också Dropbox på både Ipad och Iphone. Allt jag lägger i min Dropbox-mapp säkerhetskopieras automatiskt till arkivet online och synkroniseras till mina andra Dropbox-mappar på alla enheter automatiskt. Säg till exempel att du arbetar med att skapa SMART Board Math-aktiviteter i skolan, men inte riktigt avsluta det man ville få gjort, så du sparar arbetet i din Dropbox-mapp. När du har sparat en kopia av filen kommer den snabbt visas på din hemdator, precis som det var när du sparade den. Du kan avsluta det hemma på kvällen och spara den, trygg i förvissningen om att den senaste versionen kommer att vara i din Dropbox-mapp på skolan nästa dag.

Fördelar för lärare

  • Det är gratis: Alla lärare älskar gratis verktyg, och den grundläggande Dropbox-tjänsten är just detta: Gratis! Du får 2 GB gratis lagringsutrymme för att synkronisera, lagra och dela dina favorit-filer. Såvida du inte sysslar med stora videofiler, är detta en generös tilldelning som sannolikt kommer att omfatta de flesta lärarens behov. Om majoriteten av dina filer är textbaserade behöver du bokstavligen hundratals, kanske tusentals filer att nå gränsen på 2 Gb.
  • Det är bekvämt: När du får Dropbox och börjar använda det på regelbunden basis, kommer du älska hur enkelt och bekvämt systemet är att använda. Glöm att mejla dig själv filer, köpa dyra CD / DVD, eller försök att hitta den gäckande usb-stickan. Allt du behöver göra är att spara filen med Dropbox. Det kommer då att backas upp och synkroniseras till alla apparater du har en Dropbox-mapp på. Du behöver inte ge några instruktioner, köra något program eller schemalägga någonting: det bara rullar i bakgrunden.
  • Även om du är borta från din dator med Dropbox kan du logga in på ditt konto via webben och nå alla samma filer du har på datorn, ladda ner dem och använda dem som du tycker passar.
  • Det sparar tid: Även om jag inte ska uppmuntra till att strunta i backuper, är det faktiskt så att Dropbox kan ta bort åtminstone en del av säkerhetskopieringsbehoven. Om datorn kraschar, eller om du råkar skriva över en fil av misstag, kan du alltid återställa den via Dropbox. Skönt med en säkerhetskopiering av viktiga dokument som ständigt är igång, så fort en ändring sker.  Om du lyckats radera hela din Dropbox-mapp på datorn, exempelvis om du behövt formatera om: Ladda ner en ny Dropbox-mapp, logga in med ditt konto, och vips är allt återställt igen!

Fler fördelar för lärare

  • Dela filer: Du kan dela filer, eller till och med mappar, med andra Dropbox-användare. Så, om alla lärare i på skolan använder Dropbox, kan du till exempel skapa en mapp för att dela länkar till dina favoritbilder, pedagogiska spel eller webbplatser. När en lärare lägger till en ny länk, kommer den att vara tillgänglig för alla att se. Du kan också dela en länk till en av dina filer (exempelvis ett word-dokument) genom att skicka läraren en länk för att ladda ner den direkt från din Dropbox. På så sätt behöver du inte att fylla upp någons e-post med stora filer som gör mail-systemet trögt.
  • Använd den med elever: Studenter som har Dropbox-konton kan njuta av alla förmåner som anges ovan för lärare. Men de kan också använda den för att lämna in uppgifter, och lagra sina e-portföljer. När de avslutar ett uppdrag, de kan dela filen med dig genom att skicka dig en länk. Läraren kan sedan läsa filen, markera och lämna kommentarer på den, och spara anteckningar för studenten att läsa senare.
  • Använd mobila apps: Dropbox kan användas på iPhone, Ipad, och på Android-enheter. Ladda ner den aktuella applikationen, och ha tillgång till dina filer var du än är. Det är ett bra exempel på mobilt lärande. Alla populära filtyper kan visas på dessa enheter när du hämtar Dropbox Mobile App.

Hur man får Dropbox

Du kan få Dropbox för dina egna datorer och mobila enheter genom att besöka Dropbox.com och registrera dig för ett nytt konto. Du måste ange en e-postadress och några grundläggande detaljer, men efter som du kan hämta din egen Dropbox-mapp och börja säkerhetskopiera, dela och synkronisera dina filer. Som nämnts ovan, är den grundläggande konto gratis, så du kan prova det utan kostnad så länge du vill. Detta är ett bra verktyg för lärare att använda! Jag är säker på att det kommer att göra ditt liv som utbildare enklare omedelbart. Jag rekommenderar att skaffa Dropbox direkt via denna länk.

En till en: När hårda fakta blir mjuka fakta, eller i värsta fall obefintliga fakta

Dec 8th, 2010
by Håkan Fleischer.
No comments yet

school laptop I forskningen om en till en (en dator per elev och lärare) dyker en del rapporter upp om hur testresultat påverkas av införande av en till en projekt i skolor.

Om det vore så att införande av en till en löste alla problem i skolan, skulle testresultat i forskningsrapporter vara entydiga. Så verkar så inte vara fallet: den som ivrar för en till en och använder testresultat som argument, måste sålla sina källor.

Den sammantagna bilden visar nämligen att i en del fall ökar testresultat i olika typer av standardtest ganska omedelbart efter införandet av en till en. I samma utsträckning som artiklarna påskiner att resultaten på standardiserade tester ökar med hjälp av införandet av en till en, visar andra artiklar också att resultaten sjunker. Hastigheten för ökningen respektive minskningen varierar, liksom hastigheten och kraften i tilltagandet av testresultat igen efter en dipp. Forskningen visar också att testresultaten som en effekt av införande av en till en projekt varierar mellan pojkar och flickor. För pojkar tycks införandet betyda mest, dock skall sägas att underlaget här är knapphändigt.

Den tvetydiga forskningen indikerar två saker: Dels behövs fler och större undersökningar inom området. Forskningen som redovisas 2005-2010 i peer reviewade tidskrifter handlar uteslutande om ett fåtal ämnen och jämför ett fåtal skolor. Undersökningarna är alltså små.

För det andra tycks det som om införande av en till en är en katalysator som driver på redan pågående trender. De skolor som går bra – på grund av väl utarbetade strategier, motiverade och trygga lärare, god ekonomi etcetera – presterar bättre med hjälp av en till en. De skolor som har dåligt fungerande struktur för undervisning, dåligt motiverade lärare och allmänt sämre förutsättningar, ökar inte sina testresultat. Ur denna aspekt bidrar alltså en till en till att öka klyftor mellan skolor, alldeles oavsett vilka upplevda positiva effekter införande av en till en projekt har.

1:1-projekt måste införas av rätt skäl

Sep 8th, 2010
by Håkan Fleischer.
No comments yet

Som forskare måste jag säga att jag är förundrad över hur professorer och andra i vår akademiska sfär på ett partiskt sätt tycks göra reklam för 1:1-verksamheter. Missförstå mig inte, jag beforskar själv införandet av 1:1 och vad som händer med lärarnas professionsutveckling i samband med detta, så jag har också ett naturligt intresse i frågan. Dock får man – anser jag – som forskare förhålla sig något sval till tekniken till förmån för objektivitet.

Det tycks nämligen vara så att även högt uppsatta personer i forskarvärlden ivrar för att få införa och sedan beforska 1:1-projekt med argumentet att det ger förbättrade resultat i skolan. Argumentationen är ofta i avsaknad av referenser till befintliga forksningsresultat; ibland sker det med ofullständiga dito. Sällan eller aldrig pekar man på etablerade, stabila och pålitliga forskningsrapporter när man talar om positiva effekter av 1:1 i termer av betyg eller resultat vid olika former av kunskapsmätning. Undertecknad arbetar just nu på en forskningsöversikt, som kartlägger vad forskningsartiklar i fackgranskade tidskrifter egentligen säger om 1:1-projekt. Med något undantag sägs ingenting om att kunskaperna faktiskt ökar i omfång eller kvalitet. Undantaget består i insikten att ungarna blir bättre på att skriva och göra presentationer (vilket lärarna också blir bättre på).

Däremot finns naturligtvis andra skäl att att föra in datorer i skolan. Ett enkelt men samtidigt starkt skäl är att skolan skall förse eleverna med adekvata, samtida verktyg för att genomföra sitt arbete. Ett annat skäl är att kunskaper som inte mäts i nationella prov eller liknande blir tillgängliggjorda via 1:1. Exempel på detta kan vara en förståelse för kommunikationens och interaktionens betydelse för kunskapsbildning.Det går säkerligen identifiera många relevanta skäl.

Att införa 1:1 av skälet att det ökar elevernas kunskaper i mätbara termer tycks alltså inte hålla. Jag har också känslan av att alltför många kommuner tar de övriga skälen att införa 1:1 som skenargument för sin sak, när det egentligen handlar om att öka skolans eller kommunens attraktionskraft, i förhållande till andra kommuner eller sockrade friskolor. Jag anar att detta är ett ofruktsamt sätt att införa 1:1, med relativt få positiva effekter. Det visar sig exempelvis i USA att alltfler skolor lägger ned sina satsningar på att alla elever och lärare skall ha varsin dator. Skälet är att kostnaderna är alltför höga i förhållande till vad man får ut (det vill säga ingenting i termer av ökade kunskaper). Dessa skolor har då gjort avvägningen att pengarna får större verkningsgrad om fler och mer kompetenta lärare anställs istället.

Min poäng är inte alls att jag vill sträva bakåt och motverka 1:1-trenden. Jag tror den är bra, jag tror den är nödvändig, jag tror den tar svensk skola framåt. Men det måste ske av rätt skäl, och med rätt attityd. Om 1:1 införs som en jakt på bättre betyg och ökade mätbara kunskaper kommer många skolor bli besvikna.

Handlar teknik i klassrummet alltid om teknik?

Aug 13th, 2010
by Håkan Fleischer.
3 comments

På måndag och onsdag håller jag och Ulli Samuelsson en föreläsning på temat Formellt och informellt lärande i digitala miljöer. Jag hade planer på att ifrågasätta huruvida teknik i klassrummet alltid handlar om teknik? Jag tror nämligen att nyckeln för att lyckas med ett modernt (eller kanske snarare postmodernt) lärande, må så vara i en IT-tät miljö, är att odla attityder hos lärare. Visst, det är attityder som väldigt lätt understöds av IT, men som på inga sätt är en naturlig följd av att få en laptop i knät. Attityderna som enligt mitt förmenande behövs i skola präglas av tre saker: Aktivitet/kreativitet, Dynamik och förmåga att bygga Nätverk.

För det första måste läraren bli aktiv i sitt umgänge med elever, och andra signifikanta personer i sin omgivning. Sinnebilden av fröken som sitter vid katedern och låter barnen komma fram med sina böcker i kö för att få hjälp, är för mig upplöst i atomer. Läraren måste vara aktiv i sin kommunikation med eleverna, förse dem med ständigt material, redan innan materialet är svar på en fråga. Att vara aktiv innebär också att våga prova nya idéer, och därmed – till många lärares fasa – överge gamla käpphästar (läraryrket ÄR ett käpphästyrke). Det hänger naturligtvis ihop med den andra attityden, att vara dynamisk. Som framgångsrik lärare måste man våga vara kortsiktig, och pröva nya idéer. Jag tror på fullaste allvar att den lärare som vet exakt vad som kommer hända om tre månader i undervisningen pga långsiktig planering, sannolikt lyckas sämre än den som låter vad som händer om tre månader bero på vad som händer de närmaste två veckorna, under förutsättning att undervisningen präglas av aktivitet/kreativitet. Detta resonemang kan tyckas provocerande till en början, men jag håller med ursprungsmannen – Troed Troedson – om detta till fullo. Den tredje attityden som måste odlas handlar om att samverkan är av godo. De allra flesta lärare skriver under på att de samverkar med sina kollegor. Handen på hjärtat, är inte detta på ett ganska ytligt dock? Jag menar att alla lärare aktivt och dynamiskt ständigt måste arbeta för att utöka sitt personliga lärande nätverk. Detta sker naturligtvis kollegialt, men också via nätet.

Varifrån kommer dessa nödvändiga attityder – aktivitet/kreativitet, dynamik och samverkande – ifrån? Det finns många infallsvinklar och många svar på den frågan. Eftersom jag skall relatera detta till lärande i digitala tider kommer jag uppehålla mig kring tre trender av många inom området: Att vi blir alltmer mobila, att lärresurser blir alltmer öppna och, som ett jordnära och praktiskt exempel, att e-boken kommer med stormsteg. Här ligger för övrigt Jönköpings Kommun långt framme, som har rullat ett projekt kring läsplattor under några års tid. Det här är naturligtvis enbart nedslag i den verklighet vi redan lever i. Jag anser dock att dessa tre, bland andra, trender utmanar läraryrket att anta just de tre angivna attityderna.Frågan är hur man då gör?

Ett vanligt svar är att starta en till en projekt, det vill säga en dator per elev och lärare. Eftersom jag forskar på just det här området, vill jag förhålla mig hyfsat neutral till fenomenet. Dock kan sägas, att enligt den forskningsöversikt jag nu skriver på är det tunnsått (med några undantag) med forskning som visar att de mätbara konsekvenserna, exempelvis i termer av betyg, över huvud taget finns. Däremot ökar elevers motivation med hjälp av datorer, och de blir duktigare på att skriva och att presentera. Nå, detta torde vara ganska självklara resultat av att ha en dator tillgänglig hela arbetsdagar, om man förväntas använda den. Forskningen visar också att lärarnas IT-kompetens ökar (vilket också torde vara självklart). Några intressanta forskningsrapporter visar däremot att skolans situering och förberedelser (varav aktivt attitydarbete är en komponent) är nycklar för att lyckas med en till en projekt. En intressant utvecklingslinje i USA, som ju är den här typen av projekts moderland, är att en hel del skolor nu lägger ned sina en till en projekt, av anledningen att det kostar en farlig massa pengar, och att skolan inte ser någon verklig nytta.De vill hellre satsa pengarna på duktiga lärare.

Så, teknik i klassrummet handlar inte alltid om teknik. Att möta samhällets trender och utveckling genom att starta ett en till en projekt är ingen lösning på hur frågan om hur skolan skall möta samhällets skilda krav. Det kan vara ett steg på vägen, men utan att odla personalens attityder i termer av aktivitet/kreativitet, dynamik och nätverksskapande är tekniken i klassrummet verkningslös, och kanske till och med hämmande. Om detta tänker jag tala på måndag och onsdag.

Replik till unga nätkulturer

Apr 5th, 2009
by Håkan Fleischer.
2 comments

Läser Unga nätkulturer, och ser att Stig Roland Rask funderar över värden i offline-världen. Det är signifikant för i stort sett all IKT-forskning att den tenderar att göra en uppdelning mellan det virtuella och det reella. Detta medför vissa problem. Innan jag ger min syn på problemen, vill jag citera blogginlägget jag reagerat på:

- Viss kommunikation passar bättre eller sämre i vissa kanaler, och det är inte automatiskt så att det fysiska mötet är det mest lämpade, säger Fredrik Wass som är journalist och föreläsare med inriktning på sociala medier. Till exempel är det praktiskt att kunna skicka länkar, dokument, filer och bilder samtidigt som man pratar. Det går bara att göra online. Däremot är offlinevärlden förstås oslagbar när det gäller subtila signaler och känslostämningar.

Offlinevärlden?

Är det ett nytt namn på IRL?

I så fall låter det inte så positivt och ”verkligt” som IRL, snarare som något ganska isolerat och ensamt. Dessutom ger mitt ordbehandlingsprogram ”rött streck” för offlinevärlden, medan det godkänner ordet onlinevärlden. Jag googlar begreppen och finner att offlinevärlden får endast 177 träffar, medan onlinevärlden i samma sökmotor ger 11 400 svar.

Och en snabb överflygning ger vid handen att det är i vuxnas bloggresonemang som begreppen förekommer!

Det är tämligen intressant att vuxna tenderar att dikotomisera mer än de unga. Jag driver tesen i min avhandling om lärande i en digitaliserad livsvärld, att det är av ondo att dikotomisera mellan reell och virtuell, mellan online och offline, mellan irl och cybervärld etcetera. Skälen till det är flera, men jag tänkte nöja mig med att kort diskutera två.

För det första upplevs inte världen i ursnitt eller i regioner – i å ena sidan ett reellt liv, och ett å andra sidan virtuellt liv. Vi erfar vårt liv som en helhet, och vi är ”ställda in” i den värld som vi befinner oss i. För den unga, lärande individen i en digitaliserad livsvärld, är det meningslöst att skilja ur det ena från det andra. Det är sammanvävt med varandra. Erfarandet av nuet är format av såväl min historicitet som min förväntan på framtiden – och därmed är det också sagt att gränserna mellan det virtuella och reella är utsuddade. Att skilja dem åt är endast en språklig konstruktion, som ur forskningssynpunkt motverkar sina syften – nämligen att klargöra hur (inom mitt fält) lärande sker i en digitaliserad värld.

Det andra skälet är att dikotomiseringar leder till en språklig misshandel av det ena binära valet (en utgångspunkt i exempelvis poststrukturalism). Med andra ord tendera den ena delen av motsatsparet bli överordnat det andra. Förslagsvis blir då – i samhällets alla skikt – det reella (offline-världen) överordnad det virtuella. Ett sådant betraktande av den digitaliserade värld vi lever i leder snarare till bekräftelse och fördjupning av klyftor, såväl mellan vuxna som barn och generationer, än en fördjupad förståelse för den samtid vi lever och lär inom.

Det är tid att inse den inverkan digitaliteten i samhället har, och att vi med språkets hjälp slutar befästa skenbara skillnader mellan det reella och det virtuella. Först då kan vi till fullo förstå den digitaliserade livsvärlden, och också förutsättningarna för lärande och umgänge i densamma.