I huvudet på Håkan Fleischer

Läser Aftonbladet och konstaterar att det ännu en gång har brunnit i huvudet på en Kd-politiker, som tycker att statsministern (med sina näpna rådjursögon) skall avsluta sina tal med ett försynt Gud välsigne Sverige (se också artikel i DN). För hundingen, väx upp, ni religiösa. Det är över 2000 år sen en snubbe i vitt lakan gick omkring och hade två goda gåvor: för det första hade han munläder utav helsike, för det andra var han en skicklig trollkarl. Men ge upp! Det har gått 2000 år, och hans farsa (som enligt bibeln ändå är självaste Jesus samtidigt som han också är den helige ande??) skall välsigna landet? Skrattretande. Jag har svårt att förstå de grundläggande självkänsloproblem som åtminstone en del religiösa har som inte kan sätta sin tillit till mänskligheten, utan måste förlita sig på en extern gud vars existens aldrig kunnat bevisas? Jag råkar känna en några fantastiska människor som är religiösa, och låt mig säga till er: ni är fantastiska för att Ni är Ni. Inte för att någon guds godhet strömmar genom er. Ni är resultatet av Era levda liv. Er godhet är fantastisk, och gör er själva tjänsten att själva ta cred för det.

Förresten, om du har en Iphone kan jag rekommendera programmet IQTest som finns på Itunes store. Riktigt roligt test, bestående av 40 logiska problem att lösa på 40 minuter. Du får resultatet direkt efter testet. Tillförlitligheten kan säkert diskuteras, men frågorna har i alla fall samma typ av utformning som i alla andra test jag har gjort. Resultatet? Min blygsamhet förbjuder mig att berätta:-)

Snacka om otacksamhet. Läser om mirakellandningen i New York (se även artikel i SvD). Otroligt. Piloten lyckas sätta planet mitt på Hudson River, och räddar samtliga 155 passagerare. Och så snackar stolleprovet på agp29.com att Gud skall tackas. Jag skulle väl snarare tacka piloten för utmärkt insats. När vi börjar glömma bort människan till förmån för en gud vars existens aldrig någonsin kunnat bevisas,  då är vi farligt ute. Då är inte steget långt till att inte bara glömma bort, utan också att förakta andra människor, något som skapar exakt motsatt effekt till vad denna icke-existerande gud påstås vilja åstadkomma. Även Kristoffers blogg reagerar på dessa dumheter. Nåväl, bloggosfären är ju som väl är fri.

Jag lovade en uppdatering efter spikmatteliggandet igår. Det jag märker idag är att jag har sovit osedvanligt gott, vaknade skönt till min ljusklocka, och är på ett strålande gott humör. Säkerligen finns det en rad andra faktorer som skapar detta goda humör. Jag brukar fungera bättre rent mentalt dagen efter träning, exempelvis. Experimentet med spikmattan får gå vidare.

Har just kört en miniföreläsning för gymnasieelever från Gnosjö, om retorik. De har studiebesök på HLK  idag nämligen. Alltid roligt att möta yngre elever. Det är märkligt hur de tycks ha i ryggraden att uppvisa en trött attityd, redan innan de börjat lyssna. Well. Min dagsform var inte heller den bästa. De fick i alla fall känna på hur det är att gå på högskolan och få föreläsning av mig. Därefter hemfärd till mjukisbyxor och varmt te i stora muggar.

Annars är det förkylt. Klurar just på förutsättningarna för helgens jobb, där jag under en dag skall bedöma och diskutera dryga 15 politikers retoriska framställning. Ganska kul. Just nu är jag dock snuvig och hängig, men det går över. Är hemma idag, och överväger skarpt att krypa ner i ett hett bad med massa badskum och läsa färdigt Richard Dawkins Illusionen om Gud. Jag måste säga att han nästan tappade mig ett tag, i resonemangen om gudsbevisningen (eller snarare avsaknaden av, och motbevisen till densamma). Inte för att det var ointressant, utan för att det under stundom blev väldigt detaljerat beskrivet i Darwinistiska termer. Evolutionen är ju naturligtvis den mest rimliga förklaringsmodellen till vår värld, men efter ett tag blev det tungt. Nu har jag emellertid kommit förbi det, och är i avsnitten som visar upp hur Bibeln, såväl nya som gamla testamentet, gestaltar Gud som en hyfsat pervers, småsint, kvinnoförnedrande och osympatisk gestalt. Ganska intressant hur folk kan ha en bok som förordar mord på sina barn och våldtäkt av kvinnor som moraliskt rättesnöre. Lite kinky, om ni frågar mig.

Apropå det, hittade en blogg som en tokig pingstvän driver, som på fullt allvar påstår att Obama är antikrist. Jo, det är sant. Den här typen av människor är ute och försöker lära försvarslösa barn saker om samhället. Som att Obama är antikrist. Nej, jag bevärdigar inte den bloggen med en länk härifrån. Jag bara konstaterar att bloggaren får bråda dagar att predika, eftersom allt tyder på att Obama vinner valet. Skönt för den amerikanska familjepolitiken. Ta bara uppfattningen om abort. Obama menar att kvinnor själva skall få fatta det beslutet i samråd med sina läkare, och sätter tillit till att rätt bedömning görs, och är ödmjuk inför det faktum att varje abort är en enormt svår situation för alla inblandade. McCain däremot strävar mer eller mindre efter att utrota aborter, dock ej på kort sikt. Återigen bubblar en vidrig kvinnosyn upp – ty varför skall inte kvinnan kunna fatta beslut om sin egen kropp – och jag är inte förvånad över att de flesta religiösa håller på McCain. Apropå politik, verkar partierna i alliansen knyta sig än närmare till varandra. Jag håller som bekant inte på deras politik, men jag måste erkänna att de ger åtminstone en bild av en progressivitet som är stark. Nu får nog Sossarna och Miljöpartiet bestämma sig för hur de skall ha det med vänsterpartiet, om det skall bli något regeringsskifte 2010.

Hur som helst. Det blir ryggläge idag. I helgen jobbar jag med politiker som sagt. Måndag och tisdag i Nässjö respektive Eksjö, kring motiverande samtal. Därefter rekreation på sköna Louisiana, Danmark. Detta konstens Mecka! Skön miljö, ska bland annat gå på en Manga-utställning.

Skriver också alltjämt på ett avsnitt som blottlägger den västerländska kunskapsteorin från Platon och fram till idag, dels för mig själv, dels till min avhandling om den digitala livsvärlden. Det var skönt att bubbla av sig en stund!

Läser Richard Dawkins Illusionen om gud just nu. Har bara kommit in i första kapitlet, men är helt fångad! Texten är lätt satirisk, och jag undrar ibland lite grann hur han tänker. Han skriver i slutet av sin inledning att han inte tänker gå in för att såra någon eller skriva onödigt hårt, men ej heller ta i med silkesvantarna. I inledningen i nästkommande kapitel kallar han sedan gud för homofob, sonmördare, kvinnohatare, blodtörstig, maktfullkomlig, småsint.. etcetera. Man kan bara inte låta bli att le åt det hela. Har som sagt inte kommit längre än att jag läst inledningen och börjat på första kapitlet, men är helt fast. Just nu handlar det om huruvida kristendomen är monistisk (en gud) eller polyistisk (flera gudar). Den kristne säger naturligtvis då: det finns bara en gud. Men, resonerar boken, hur kommer det sig då att katolska kyrkan, i sin egen encyklopedia beskriver fadern, sonen och den heliga anden som tre olika personer? Den säger, hyfsat ordagrant ”Sonen är en gud, Fadern är en gud och Anden är en gud. Ändå är de samma gud”. Och hur är det med alla 5120 helgon, som är experter på allt ifrån magsjukdomar till bomber? Tillbeds inte dem? Fantastiskt logiskt. Man fnissar.

Trots att jag inte läst mer än 40-50 sidor, rekommenderar jag den. Bokus beskriver boken så här:

Tänk dig en värld där förmenta häxor och kätterska vetenskapsmän aldrig bränts på bål. En värld utan korståg och självmordsbombare En värld där kvinnor inte tvingas till äktenskap eller könsstympning. Tänk dig en värld utan religion.

Biologen Richard Dawkins är förmodligen världens mest kände ateist. I Illusionen om Gud tar han sig an Gud i alla hans existenser – från Gamla Testamentets sadomasochistiska tyrann till upplysningsfilosofernas välvillige Himmelske urmakare. Med humor och allvar visar han hur ofantligt osannolikt ett högre väsen är och hur tron på ett sådant inte bara är felaktigt utan kan vara rentav farligt. Dawkins motbevisar också den vanliga uppfattningen att religionen skulle vara en förutsättning för ett moraliskt och rättfärdigt leverne. Med historiska och samtida exempel visar han hur religion föder intolerans, arrogans, förtryck, övergrepp mot kvinnor och barn, krig, homofobi, m.m.

”Mycket i hans resonemang skakar om på ett sätt en bra bok kan göra.”
Falu kuriren

För den som är nyfiken på andra bloggares synpunkter på boken kan läsa bra recensioner på Jinge.se och Ett hem utan böcker är som en kropp utan själ.