Ibland hoppar små grodor ur mun när man presenterar saker. Ett dagsfärskt exempel är Jan Björklund som missade att Zlatan faktiskt är född i sverige och inte på Balkan, som han tydligen uttalat sig om på FP:s landsmöte. Att slingra sig som Björklund försöker göra enligt artikeln i Aftonbladet, leder ytterst sällan till något lyckat. Att helt prestigelöst be om ursäkt och erkänna sin okunskap är en variant, men det ligger nog inte för Björklund, och är kanske inte helt lämpligt i den situation han just då befann sig.
Jag brukar istället använda följande teknik, tagen från utmärkta men lite flippriga boken Presenting Magically. När grodan hoppar, och jag känner ”aj, det där var inte bra”, kliver jag ett steg åt sidan, pekar på platsen där jag nyss stod, och säger något i stil med: ”hörde ni, vad sa han? Det låter ju inte klokt” och skakar på huvudet. Sedan går jag tillbaka till min ursprungsposition, och fortsätter föreläsningen.
Det är svårt att förklara varför, men faktum är att det fungerar väldigt bra. Man kommer undan med rätt häftiga grodor genom att använda den här tekniken (det är naturligtvis inget att sträva efter). På något sätt avpersonifierar man grodan, och den blir i åhörarnas medvetande inte längre kopplad till dig som talare. Konstigt, men sant.
Vill du lära dig mer om retorik och presentationsteknik? Kika runt på bloggen eller besök Fleischer mentalism & föredrag.
