I huvudet på Håkan Fleischer

Det tycks som om övervakning är svaret, men vi minns inte vad frågan var. Nu förbereds ännu en integritetskränkande lag, där en lång rad uppgifter om bland annat telefoni skall lagras. Min grundtes är visserligen att om man har rent mjöl i påsen har man inget att frukta. Men ändå. Det här samhället börjar kännas olustigt. Vad är vi rädda för i Sverige? Ryssen är knappast längre aktuell. Terrorism? Vad jag förstår finns inget överhängande terrorhot mot mellanmjölkens land Sverige. Vad behöver vi samla information för? Och, för att byta perspektiv, vad kostar egentligen det här kalaset? Är det verkligen till sådan nytta att kostnaden kan motiveras? Jag är skeptisk.Vi lever i ett samhälle där institutionerna stadigt har urholkats, och därmed den nationellt orienterade makten över befolkningen. Vi kan förstå makt som ena sidan av ett mynt, där kunskap är den andra. Staten förlorar kunskap om sina medborgare, i globaliseringens tid. Ny teknik gör det möjligt att istället för att på ett ömsint sätt känna till sin befolkning (via starka institutioner) med hårda ögon bevaka den. En farlig och integritetskränkande utveckling. Med andra ord kan vi säga att vi förtingligar människan, och gör den till ett Det istället för ett Du. En högst olycklig utveckling, sammanblandningen av relationer leder till kaos i våra tankar. Om relationen mellan jag och du, respektive jag och det, skriver Martin Buber i den utmärkta boken Jag och Du:

På samma vis kan vi erfara våra medmänniskor. Vi kan ta ut färgen på vår väns hår, hennes längd och vikt. Vi kan även erfara vår käras godhet och ärlighet. Detta är att erfara en annan människa. I samma stund som jag dissekerar min vän och plockar ut egenskaper i densamme betraktar jag henne som ett Det. Den personen blir för mig inget annat än ett ting i min värld som jag kan lära känna och begagna. Står jag inför ett Du och säger grundordet Du till henne, så är hon inte ett ting bland alla andra. Hon är inte en punkt intecknad i rummets och tidens nät. Den människa till vilken jag säger Du kan inte vara för mig en erfarenhet. I det att jag säger Du träder jag in i en relation. En relation som kännetecknas av att Jag möter Du och Du möter Jag. De möts på sin vandring och i mötet upphör all erfarenhet. – Vad lär man alltså känna av Duet? – Ingenting alls. Ty man kan inte lära känna det. – Vad vet man alltså om Duet? – Bara allt. Ty man vet inte längre något enskilt om det (s 17).

Media rapporterar via Svenska dagbladet, Aftonbladet.

Andra bloggare om spektaklet: Mina moderata karameller, Jinge.se, Columbus lögn,
Markus Klamberg

En riktigt seg, men rolig Torsdag

Är så där härligt ny-gymmad. Skönt. Jazzklubben igår kväll satte sina spår. Skönt att gymma av sig på förmiddagen, och sen käka hyfsat nyttig lunch, för att därefter jobba fram till sisådär 20.

Läser Aftonbladet och Svenska Dagbladet om den nya lagen som skall stoppa fildelare, IPRED-lagen. I korthet kan man säga att enskilda upphovsrättsmän, exempelvis filmbolag, skall kunna begära ut uppgifter om en fildelare via internetleverantören, för att kunna driva process mot henne eller honom. Rena gangstermetoder, påstår jag. Plötsligen skall myndighetsutövning förflyttas till enskilda intressenter. Det kan sluta precis var som helst. Dessutom skall vi hålla hårt kritiserade FRA-lagen i färskt minne, samt det faktum att en förlängning av den gamla klassiska avlyssningslagen (FRA:s okända kusin) klubbades igenom för några veckor sedan, med tillägg som gör det möjligt för staten att avlyssna exempelvis journalister, då de kan besitta känsliga uppgifter i sin yrkesutövning. Sammantaget – vart är samhället på väg? Skall vi verkligen acceptera en övervakningshysteri? Ett samhälle där övervakning är det givna svaret för alla – men ett samhälle där få minns vad frågan egentligen handlade om?

Dessutom är IPRED en hopplös lag – fildelning på nätet är en utveckling som man inte kan backa tillbaka ifrån. Filmbolag och musiker får helt enkelt inse att verkligheten är sådan, att materialet delas på nätet. Är då inte detta stöld, säger någon vän av ordning? Potentiellt, jo. Vi saknar lagliga lösningar för att kunna betala för det fildelade materialet. Artister och filmmakare måste följa med trenden, och inse att fildelning är ett sätt att nå nya marknader, och måste locka till köp av andra typer av varor. Dessutom kanske det är så att priset på musik – det vill säga traditionellt köpt musik – måste sjunka?

Hur som helst, fildelningen kan inte lagregleras. Även om IPRED-lagen träder i full kraft, är det ju busenkelt att fildela med hjälp av anonyma ip-adresser. Somliga lösningar är gratis, ex Tor-nätverken, andra kostar pengar, som exempelvis Relakks, som kostar 49 kr/månad att använda. På deras informationssida finns till och med exakta anvisningar för hur man konfiguerarar det välkända fildelningsprogrammet DC++ för deras tjänst, för att ladda ned med fejkat ip-nummer.

Nej, det som krävs är inte en förändrad lagstiftning. Det som krävs är en uppdatering och en ny blick på kultur och kulturutövning. En kombination av nya tjänster att ta betalt för, och nya sätt att ta betalt för den redan etablerade musiken.

Andra bloggare om IPRED:

• Ett gömt behov
• Mikael Wendt bloggar
• Jens Burra Andersson
• Under den nattsvarta himlen

FRA-lagen har alla hört talas om. Vad färre har hört talas om är avlyssningslagen, som varit gällande ända sedan 1952, som tillkom som en provisorisk spionlag. Idag förlängs den för att gälla i ytterligare fyra år, och därefter beräknas den permanenteras för gott. Det oroväckande är inte bara att den förlängs, utan att den också utökas.

Avlyssningslagen var sedan 1952 tänkt att användas för att avlyssna radiotrafiken österut. Den har dock använts på senare tid för att hålla koll på såväl vänsterextremister som högerextremister, vilket bland annat väckte reaktioner 2002 av säkerhetstjänstkommissionen. Nu förlängs den, och utökas, så att likheterna blir stora med FRA. Möjligheterna att avlyssna mejl och datatrafik för inte enbart grovt kriminella blir uppenbar.

För att kunna använda sig av lagen krävs visserligen en brottsmisstanke, men den behöver inte vara särskilt allvarlig. Olovlig kårverksamhet räcker.

Tre nya brottsmisstankar förs till lagen. Den första är brott mot medborgelig frihet, vilket exempelvis kan leda till att högljudda vänsterdemonstranters mejltrafik blir avlyssnad inför demonstrationer. Den andra som tillförs är Finansiering av terrorverksamhet, vilket innebär att somalier som skickar pengar till sina hemländer mycket väl kan bli avlyssnade. Den tredje som tillförs är statsstyrt företagsspioneri.

I likhet med FRA-lagen sägs ingenting om källskydd och meddelarfrihet i lagen. Flera av brotten är sådana som journalister kan göra sig skyldiga till i sin tjänsteutövning, som exempelvis obehörig befattning med hemlig uppgift.Som sagt. Idag klubbas den. FRA-lagens väl dolda kusin.

Media och andra bloggar om lagen: Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen, DN, SR Ekot, Metro, Vänsterpartiet, Hax, Mary, Svensson, Mark Klamberg, Pär Ström, Attila, Annarkia, Satmaran, Ett Otyg, Maria Ferm, Opassande, Christopher Kullenberg, Beta Alfa, Trotten, Farmor Gun, Peace Love & Capitalism, Jens O, Valfritt

P.S. Som ett bidrag att motverka avlyssningen, kommer jag imorgon presentera en artikel om portabla applikationer att lägga på ett usb-stick, som säkrar din anonymitet när du surfar på nätet, när du exempelvis använder en lånad dator. Men då åker väl bloggen ner förstås, i detta borgeliga Sverige. Håll utkik!

Tekniken gör det möjligt, men är det nödvändigt? Tekniken ger svaret, men vad var frågan? Vi lever i en tid som präglas av osäkerhet på många olika plan. Det postmoderna tidevarvet ger oss extremt många möjligheter att utvecklas, men också tillfällen till ångest. På det individuella planet märks det på att vår identitet splittras upp i många olika möjlighetsområden. Zygmunt Bauman menar att vi är enade i ensamhet: för var och en av oss öppnar sig världen med så många möjligheter, att det enda vi kan enas i är den ensamhet vi befinner oss i. Ingen annan är i samma position som vi själva. Förr fanns relativt begränsade möjligheter till framtida utveckling: vägen fram var fastlagd av föräldras karriär, social status etcetera. På det samhälleliga planet märks det i en tid av globalisering. Nationalstaten tappar sitt grepp om medborgarna i termer av nationella gränser, regler och inskränkningar, och i takt med att institutionens inflytande som sådan minskar, ökar behovet av övervakning.

Situationen ovan samspelar naturligtvis med terrorismen som hot. Vi har under de senaste åren blivit begåvade med Patriot Act, Abu Ghraib, Guantanamo, Egyptenavvisningar och nu Schlingmans ”antiterrorlag”, även känd som FRA-lagen. Syftet är i grunden gott, men det blir obehagligt statens ögon riktas mot den egna befolkningen. Och som Markus Klamberg, doktorand i folkrätt, påpekar i en kommentar till moderaternas partisekreterare:

Per, vill du att moderaterna ska förknippas med Bush, Rumsfeld, Cheney och Ashcroft så ska du, Reinfeldt, Bildt, Tolgfors och Ask fortsätta i samma anda. Det verkar inte spela någon roll att statliga rapporter från USA och Storbritannien sågar det arbetssätt som FRA-lagen bygger på när det gäller terrorbekämpning. Är allt bara yta för de nya moderaterna? Vi har fått nog av kriget mot terrorism om det innebär att våra rättigheter monteras ner. Vi vill inte ha en svensk version av övervakningsbestämmelserna i Patriot Act.

På samma sätt – men naturligtvis i mindre skala – blir det också en obehaglig smak i munnen när skolbarn tvingas identifera sig vid skolmatsbespisningen varje dag, eller när gymnasieskolor skickar så kallade skolk-sms till föräldrar. De eventuella följderna av detta känns inte helt genomtänkta. Att skicka skolk-sms till föräldrar har bland annat lett till ett ökat våld mot gymnasietjejer från så kallade hederskulturer, där de helt enkelt blir misshandlade när de kommer hem, för att de inte varit i skolan, enligt uppgift från TT. Tekniken och möjligheten till övervakning tycks användas oreflekterat. Jag är helt säker på att det går att planera skolbespisningens matinköp, samt kolla av vem som kommer in i matsalen, på andra sätt. Vi kan också använda andra metoder för att förebygga skolk. Jag hade ett fint samtal med en gymnasielärare för ett litet tag sen, som menade att det är bättre att eleven meddelar om något är fel via sms, än inget alls. Om det håller jag med fullständigt. Att däremot vända på steken, och använda tekniken ”mot” individen torde vara fel. Vi lever i en tid och med en politik som konsekvent nedrustar de sociala skyddsnäten, och kontrollen av enskilda individer ökar, såväl de främmande som de egna. Tekniken gör det möjligt, men är det nödvändigt?