I huvudet på Håkan Fleischer

Idag har jag en workshop på forskarskolan i Hälsa och välfärd på Hälsohögskolan i Jönköping. Publiken är doktorander och forskare som vill lära sig att nå fram med sitt budskap på ett bättre sätt.

Är det några skillnader mellan vetenskaplig presentation, och andra slags presentationer? Både ja och nej. Nej, därför att det finns ett tydligt budskap att förmedla, situationen är densamma, det är en talare och en publik. Ja, därför att formen är central – det finns vissa ”standardformat” för presentationer inom forskarvärlden. Två saker är viktigt att kunna som forskare. För det första måste man  – på två minuters marginal – kunna ställa sig upp och köra 5-10 minuter presentation av sitt forskningsområde. Det låter lätt, men betänk att tiden är kort – och allt det viktigaste måste ändå med. Vidare skall man klara av det såväl med som utan powerpoints, inför olika publik med olika intresseområden. Den andra saken att behärska är konferenspresentationen. I normalfallet åker man på konferens när man skrivit en ny artikel eller på andra sätt vill redovisa forskningsresultat. Oftast har man 20 minuter på sig att prata, och 10 minuter för diskussion. Trots att det låter enkelt, har jag sett mängder med dåliga exempel på konferenspresentationer.

Frågan man måste ställa sig är: Varför lämnar jag inte bara ut min artikel och går? Det är ju i forskarvärlden ändå så att innehållet har en enorm betydelse. Svar: Därför att din uppgift är att förmedla en känsla, och koppla samman denna känsla med dig och ditt forskningsområde. Utan att skapa en känsla hos publiken, kunde du lika gärna lämna över pappren och gå därifrån. Således är emotioner ytterst centrala i forskarsamhället. Det är av det skälet konferenserna är viktiga – det handlar i mångt och mycket om nätverksbyggande. Därför skiljer sig också vetenskaplig presentation från vanlig presentationsteknik i det att talaren ofta är väldigt budskapscentrerad, och glömmer bort två andra viktiga uppgifter: nämligen att behaga och beröra. Om vikten av detta skall vi idag prata på forskarskolan i Hälsa och Välfärd. Blir spännande!

På fredagens seminarium uttryckte professor Mohamed Chaib något väldigt viktigt: I pedagogisk forskning tenderar vi att överanvända begreppet förförståelse. Hans poäng – vilken jag håller med om – är att förförståelsen är i den existensiella fenomenologin (och hermeneutiken) uttryckt som en grundförutsättning för att överhuvud taget förstå världen. I forskningssammanhang är det vanligt att forskaren redogör för sin tidigare yrkesverksamhet, eller på vilka andra sätt forskaren har relation till forskningsfältet. Detta menar jag handlar snarare om en förståelse än en förförståelse för forskningsfältet. Det är viktigt att hålla sig kritisk till detta, då forskaren i stort sett alltid utgör en del av det fenomen som studeras.

Dock, förförståelse är något annat, mer djupt liggande. Jag menar att förförståelsen av världen innefattas i den naturliga attityd vi har mot världen, med vilken vi vänder oss mot fenomen. Den naturliga attityden är helt oreflekterad och också beroende av det sätt vi är ställda in i världen (jmf Heideggers ställdhetsbegrepp), och inte av den direkta erfarenhet vi har av fenomenet som skall studeras.

Låt oss därför i pedagogisk forskning använda oss av rätt begrepp när vi beskriver forskarens del i det fenomen som studeras: förståelse.

Det har varit lite sparsmakat med text här på bloggen på senare tid, ber om ursäkt för det. Det är fullt upp i forskningssvängen. Sitter just nu och skriver på examinationsuppgift på Informationssökning och vetenskaplig kommunikation, som är en forskarutbildningskurs vid Högskolan i Jönköping. Just nu utvärderar jag databasen Sociological Abstracts, som en del av examinationen. Riktigt roligt faktiskt.

Jag har ju tidigare skrivit ett inlägg om att följa forskningsfronten med hjälp av rss-flöden. Nu får jag utökade kunskaper av riktiga proffs. Lärarna på kursen är personal från Högskolebiblioteket i Jönköping, som för övrigt har fått pris som bästa bibliotek för något år sedan. Såväl pedagogik som kunskaperna ligger i topp. Härligt!

Det här med rss är inget nytt. Jag har tidigare gjort ett inlägg om vilka bloggar jag följer. Jag har i dagarna dock strukturerat upp sättet att arbeta med Rss-flöden, och tänkte delge Er hur man på ganska enkelt sätt kan följa ett forskningsfält, och att få information så snart något händer. Först måste jag dock prata lite om tekniken och programvarorna Du behöver för att kunna göra detta.

Tekniken och programmen

RSS (Real Simple Syndicate) är ingen ny teknik, utan har använts länge för de som vill följa med bloggar och andra dynamiska hemsidor. Såväl Internet Explorer som den bättre Firefox har inbyggt stöd för att prenumerera på så kallade Rss-flöden. Poängen är att du följer ett antal sidor, och får information via din rss-läsare så fort sidan uppdateras, vilket innebär att du alltså inte själv behöver besöka alla sidor för att se om ny information finns. Rss-flödet på en blogg eller annan sida hittar man enklast genom att leta efter en länk till rss-flödet, eller att leta efter följande symbol:

När du trycker på denna, och får upp sidan, tillfrågas du om du vill prenumerera på flödet. I Firefox kallas det aktiva bokmärken, I Internet Explorer något liknande. Om du vill använda din webbläsare som rss-läsare, räcker det att du nu väljer att prenumerera. Klart! För att följa rss-flöden kan alltså webbläsaren användas.  Man kan också använda sitt e-postprogram i vissa fall, samt externa program. Det finns också tjänster på nätet, exempelvis Google reader, för att hålla reda på flöden. Det finns dock fördelar med att använda ett externt rss-program. Jag använder en smart kombination som följer.

På min mac på jobbet använder jag Netnewswire från företaget NewsGator. Här samlar jag alla mina flöden. När jag hittar något nytt flöde att prenumerera på (mer om hur du hittar och själv skapar intressanta flöden efter intresse nedan), klipper jag ut adressen när jag klickat på flödet, och går till programmet, klickar på subscribe, och sedan klart. Programmet bevakar nu sidan och meddelar när något nytt kommit.Som synes kan jag enkelt organisera vad jag bevakar i mappar.

Det fina med att använda program från Newsgator, är att man skapar ett konto på deras sajt när man installerar programmet, och därmed finns flödena också läsas från deras webbaserade nyhetsläsare. Om jag har läst ett inlägg på min Mac, blir inlägget markerat som läst även på webtjänsten. Jag har alltså full koll på vad som är obearbetat och inte, var jag än befinner mig. Nedan en bild på webbgränssnittet.

Som grädde på moset kan jag också använda mig av min iphone, Newsnetwire finns i en sådan version som fungerar ypperligt (om man uppdaterat Iphone till 2.0 så man har tillgång till app-store, men det har väl alla gjort vid det här laget). Om man använder windows-dator finns också program som samspelar med Newsgator, nämligen FeedDemon.

Hur används detta i forskningen?

Hur använder jag då detta i forskningen? Jo, på fyra sätt (minst). Det mest uppenbara sättet är att jag följer en del bloggar som behandlar mitt område. Att manuellt gå ut och besöka en blogg varje dag är kanske inget större arbete, men antalet intressanta bloggar fyller lätt på. Så, för det första följer jag KK-stiftelsens bloggar, samt ett gäng andra bloggar om webbpedagogik och e-learning. På bloggen letar du alltså reda på rss-flödet enligt ovan, och prenumererar. Klart.

För det andra prenumererar jag också på bloggsökningar på givna nyckelord, via exempelvis svenska bloggsökmotorn Knuff eller engelskspråkiga Twingly. Nedan har jag gjort en sökning på orden dator och pedagogik, och får möjlighet att prenumerera på ett flöde. Det betyder att varje gång en blogg – oavsett om jag prenumererar på just den bloggen eller inte – skriver ett inlägg som innehåller orden dator och pedagogik, får jag en notering om det. Om jag finner bloggen intressant, kan jag alltid välja att prenumerera på just den bloggen enligt ovan (den kan ju skriva annat intressant, som inte innehåller ovan nämnda ord).

För det tredje, och nu börjar det bli intressant, så börjar andra vanliga sidor – det vill säga inte bloggar – hålla sig med RSS-flöden. Exempelvis har Vetenskapsrådet två flöden, där nyheter om deras verksamhet skickas ut. Här kommer information om ansökningstider, medlemmar i styrelser med mera upp. En modernare form av nyhetsbrev, således.

För det fjärde, och det här är skälet till att jag skrev den här guiden till mina kollegor och eventuellt övrigt intresserade, använder jag flöden för att prenumerera på forskningsartiklar som är framsökta i Academic Search Elite. Vid Högskolan i Jönköping har vi tillgång till denna fulltextdatabas (liksom landets övriga universitet och högskolor), av forskningsartiklar från en nära nog enorm mängd tidskrifter. Vi har tillgång till dessa även när vi inte är vid högskolans datorer genom bibliotekets hemsida. När du söker fram databasen får du då ange det användarnamn och lösenord som du har vid datorerna på högskolan.

När jag gör en sökning, och ser att den är mitt i prick med intressanta artiklar, får jag möjlighet att prenumerera på just denna avgränsade sökning som ett rss-flöde. Det innebär, att så fort det i någon av världens mängder av vetenskapliga, peer-reviewade tidskrifter dyker upp en artikel som överrensstämmer med mina sökord, plingar det till i min rss-läsare! Närmast otroligt!! När du gör din sökning ser det ut så här:

Här blir det lite krångligt. Klicka på den orange symbolen för rss-flöde. Du får upp en bild som ser ut som följer:

Den inringade adressen (som du kan klicka på och få upp prenumerationsfrågan i Explorer resp Firefox) är den du klipper ut, och sedan klistrar in i ditt rss-program. Klart! När jag får noteringen i programmet, får jag också möjlighet att klicka på en länk, och får möjlighet att läsa eller skriva ut artikeln direkt.

Slutligen

Genom att använda rss-flöden kan jag vara uppdaterad med allt från privata bloggar i mitt område, till nyheter från nyckelorganisation och nya artiklar i en annan relativt svåröverskådlig publikationssfär. Jag har, genom att använda Newsgators program, alltid tillgång till dem. På min vanliga dator använder jag ett externt program, eftersom det ger mig lite mer finesser. När jag är på en dator på annan ort, loggar jag in och använder deras webbaserade läsare. Så enkelt är det! Håll till godo!

att göra lite trolleri. Det är ju över tio år sedan sist. jag kör bara tankeläsning nu för tiden. Men så har tillfället dykt upp, att föra samman forskning och trolleri i ett än så länge superduperhemligt projekt. Jag spelade in en liten snutt, och den gillades av projektledningen. Den får ligga kvar några dagar på Youtube. Mycket nöje – filmen utan ljud, eftersom uppdragsgivaren vill ha det så! (och ja, det är verkligen inte perfekt genomfört…)

Hittade via bloggen Webbpedagogik en film som beskriver mitt forskningsområde om den nätverkande studenten. Jag tar min utgångspunkt i att lärande pågår i en digitaliserad livsvärld (jag använder sålunda livsvärldsfenomenologin som övergripande tolkningsram och som ontologisk utgångspunkt).

Blev glad när jag såg den här filmen, som visar hur teknik kan stödja lärandet. Ur ett pedagogiskt perspektiv är det intressant att fundera på om connectivismen också leder till en social utslagning, ett slags disconnectivism. Mitt forskningsområde berör mer exakt hur elever och studenter ERFAR denna typ av lärande. Från det personliga perspektivet var det intressant att se att jag själv faktiskt arbetar enligt de principer som visas upp i filmen.

Mjukstart på veckan. Cafejobbar idag och läser tidskrift för lärarutbildning och forskning, en hel antologi med artiklar som direkt eller indirekt berör mitt forskningsområde. Skönt att få sådant i händerna.

Planerar också samarbetet med arbetsterapeuterna på hälsohögskolan som börjar den här terminen. Ska bli roligt och utmanande att byta perspektiv lite!

Men glad ändå. Bra dag idag. Forskarutbildningskurs med kanonföreläsning. Klargjorde min struktur i min första artikel, efter att ha tänkt över helgen. Häromdagen kom jag på i stora drag hur jag ska göra, idag har jag satt ner en innehållsförteckning och en syftesbeskrivning. Skönt. Därefter lunch på Jensens Böfhus. Alltså, jag är ju lite av en grillfantast. Jag tycker att man faktiskt skall få biffen tillagad som medium om man går till ett grillhus. De missar ungefär hälften av gångerna. Trist.

I eftermiddag stenhård träning på Atlantis Spa. Skönt att ta ut sig lite. Ikväll bokinköp på Amazon. Förresten, får jag ge ett länktips? MindTools är din oas för minnesteknik, stressmanagement, timemanagement, projekthantering med mera. Överöst med reklam, men ändå hyfsad.

Yes! Det tog dryga fyra dagar av intensivt tjurande, sen gick det över. Jag talar naturligtvis om mitt seminarie som jag hade i torsdags. Jag la fram utkastet till min artikel, och kände att jag blev totalt söndersågad. Förmodligen var det inte så illa, men det är väldigt sällan jag känner mig så ledsen och otillräcklig, som jag gjorde efter seminariet. Jag har inget emot kritik – det är en vital del av det akademiska systemet – men det faktum att jag inte kunde svara mot kritiken och inte riktigt visste vad jag hade gjort för nånting, satte spår i mig.

Nå. Idag har jag analyserat situationen, och kommit fram till tre slutsatser. För det första så hade jag inte skrivit texten med mig som tydlig författare, och framför allt inte i artikelform. Det blev läromedelstext av alltsammans. Texten känns – särskilt i de inledande avsnitten – svävande och otydligt riktade, troligen eftersom jag själv inte riktigt haft klart för mig vad de haft för funktion. För det andra är artikeln alldeles för bred – i allt det jag försöker ta upp – med oavslutade trådar som följd, finns material till minst tre artiklar. Jag måste avgränsa, och jag tror jag vet hur jag skall göra det. Om allt skulle avhandlas, hade man behöft heta Bauman, Castells eller Habermas i efternamn. Istället för att artikeln handlar ”allmänt” om lärande i en digitaliserad livsvärld, blir den riktad mot den deltagande kulturen på nätet (med bloggar som exempel på arenor i web 2.0-världen). Jag får lov att ge professor Jan Bengtsson rätt, artikeln måste avhandla en regional livsvärld. Tack Jan, det tog några år för pengen att ramla ner bara:-). För det tredje var texten helt bakvänd. Det som kom sist, måste komma först. Faktiskt är den helt och hållet bakvänd. Jag har lärt mig massor på den här processen, alltifrån hur texten bör byggas, till hur min handledare tänker sig en arbetsprocess. Vi agerar troligen ganska olika, även om vi har samma typ av text i sikte. Insikten gör att hans handledning kan bli ännu mer slagkraftig framöver.

Nå, jubelkörer inom mig! Äntligen tror jag på min kapacitet igen! Fantastiskt. Det krävdes två saker: lite input utifrån, i form av en bra artikel som jag läst idag, och sedan input inifrån, i form av att jag störde ut min känsla av misslyckande i torsdags. Här blir det lite livsfilosofi, men vad är egentligen ett misslyckande för Dig? Och vad är det att lyckas? Händelsen i torsdags tog jag som ett misslyckande, ända tills jag definierade om vad ett misslyckande är. Det är INTE att få kritik, för mig är ett misslyckande att ge upp. Det vill säga, jag tänker om kring misslyckandet, så att det blir svårare att misslyckas. Omvänt, har jag också funderat igenom idag vad det innebär att lyckas: Jag försöker nu gå ifrån – det ä rinte helt lätt – att kräva andras uppmuntran och jubelrop för att se att jag har lyckats, till att betrakta alla situationer där jag LÄR MIG någonting som något lyckat. På det här viset blir det näst intill omöjligt att inte lyckas. Det handlar inte om att lura sig själv, utan att skapa förutsättningar för hur framtiden skall gestalta sig. För visst är det väl lättare att lyckas, om man känner att man tidigare lyckats, än om man hela tiden upplever sina åtaganden som misslyckanden?

I all glädjeyra ger jag en länk till en god portion filosofi på nätet: Episteme links. Mycket nöje! Jag tar också tillfället i akt att be alla jag träffat på, som jag varit tjurig mot, om ursäkt.

Idag är planen att smita ifrån kontoret rätt tidigt på förmiddagen, för att arbeta på fik eller bibliotek med min artikel. På torsdag är det handledning i grupp, och då ska åtminstone delar vara klara. Jag måste också kunna presentera den på ett vettigt sätt. En utmaning. Gruppen är underbar och fantastisk, och kommer utmana mig, då de övrigas traditioner, med undantag från min jazz-partner Mikael, bjuder att arbeta empiriskt. Roligt.

Det innebär att jag behöver fokusera. Troligen på biblioteket. Det är något rofyllt över att sitta en våning upp och se människor komma och gå på något sätt. Rörelsen, livet och ändå att sitta ostört är en perfekt kombination för mig och mina tankar.

I eftermiddag blir det gymmet som vanligt. Har lite spänningar i kroppen, i lördags var jag hos goda vänner på middag och fick migrän mot slutet. Kämpade i bilen på väg hem för att inte kräkas. Det tog inte 5 sekunder för mig efter att ha klivit ur bilen förrän första kväljningen kom. Well. Skönt man har lärt sig swish-pattern, så kräkreflexen kunde undertryckas så länge jag körde i alla fall. Användbart i stort och smått, det där.

Efter gym blir det bio – Quantum of Solace – i goda kollegors sällskap. Vi har hyrt de extra breda stolarna med extra benutrymme, så det blir riktigt behagligt. Popcorn är ju ett måste på bio också!

Jo, imorgon kväll är det ju utmärkta Morgonsoffan på tv. Bjuder på ett klipp från tidigare program, som driver hårt med mina oseriösa kollegor i mentalismbranschen (det vill säga sådana som påstår att de kan spå, träffa andar och liknande på allvar och skinnar folk på pengar. De seriösa är dem som visar mentalism som en form av tanke-magi). Hysteriskt roligt.