I huvudet på Håkan Fleischer Rotating Header Image

flygplan

Moderna mytbildningar och religiösa knäppgökar

Häromdagen kraschade ett flygplan på sin rutt mellan Brasilien och Frankrike, som ni redan vet. Idag fick vi beskedet att de vrakdelar som funnits ute till havs inte tillhör det kraschade planet. Till mina vänner sa jag då: Undrar hur lång tid det tar nu innan den traditionella mytbildningen tar över. Svaret: Redan samma dag finner vi en film där man exempelvis refererar till den ökända Bermuda-triangeln, naturligtvis i Sveriges största kvällstidning.

Människans behov av mystik är enormt, särskilt vid svåra händelser – mönstret upprepas gång efter annan. Märkligt. Min nästa profetia: om inte planet hittas inom några dagar kommer religiösa knäpptossar börja skrika om händelsen.

Andra medier om fallet:

Snacka om otacksamhet

Snacka om otacksamhet. Läser om mirakellandningen i New York (se även artikel i SvD). Otroligt. Piloten lyckas sätta planet mitt på Hudson River, och räddar samtliga 155 passagerare. Och så snackar stolleprovet på agp29.com att Gud skall tackas. Jag skulle väl snarare tacka piloten för utmärkt insats. När vi börjar glömma bort människan till förmån för en gud vars existens aldrig någonsin kunnat bevisas,  då är vi farligt ute. Då är inte steget långt till att inte bara glömma bort, utan också att förakta andra människor, något som skapar exakt motsatt effekt till vad denna icke-existerande gud påstås vilja åstadkomma. Även Kristoffers blogg reagerar på dessa dumheter. Nåväl, bloggosfären är ju som väl är fri.

Jag lovade en uppdatering efter spikmatteliggandet igår. Det jag märker idag är att jag har sovit osedvanligt gott, vaknade skönt till min ljusklocka, och är på ett strålande gott humör. Säkerligen finns det en rad andra faktorer som skapar detta goda humör. Jag brukar fungera bättre rent mentalt dagen efter träning, exempelvis. Experimentet med spikmattan får gå vidare.