Min första artikel i avhandlingen med titel enligt rubrik är nu publicerad. Tidskriften är public access, så det är bara att ladda ner. http://t.co/fzmQ33W
fenomenologi
Towards a Phenomenological Understanding of Web 2.0 and Knowledge Formation
Har under sommaren fått mycket positiva besked angående min artikel med titeln ”Towards a Phenomenological Understanding of Web 2.o and Knowledge Formation”: den kommer att publiceras i Education Inquiry, Vol 2 No 3, September 2011. Läs artikelns abstract.
Tidskriften är Open Access, vilket innebär att det är bara att ladda ner den från tidskriftens hemsida. Helt i linje med artikelns anda:-). Om du vill få ett mail så snart den är publicerad, använd mitt kontaktformulär. På så vis kommer du garanterat vara först med att läsa artikeln!
Artikelmanus inlämnat
Då har jag lämnat in en helt omarbetad version av mitt artikelmanus, med arbetstiteln: A phenomenological understanding of web 2.0 as a learning phenomenon. Kanske får bytas till något klatchigare. Känns riktigt bra! Nu ska professorn ha synpunkter, och min biträdande handledare i Göteborg. Naturligtvis blir det bearbetningar, ett manus kan aldrig glida rakt igenom processen. Men, förhoppningsvis blir det tidskriftsinskick i september! Därefter fortsätter jag att slutföra min forskningsöversikt om 1:1 projekt, som också den skall skickas till tidskrift, förhoppningsvis innan året är slut.
Det har varit riktigt segt att omarbeta artikeln, eftersom jag egentligen har övergett det filosofiska spåret i min avhandling. Därför: Extra skön fredag med Champagne i afton!
web 2.0 – ett ting eller ej?
Skriver om min artikel med en tydligare utgångspunkt i ontologiska spörsmål om web 2.0. Utgångspunkten än tydligare i Heideggers fenomenologi, vilket jag är glad för. Det innebär sannolikt att jag blir ytterligare lite sen med artikeln, men å andra sidan blir den inte svajig i nivåer.Artikeln kommer ta sin utgångspunkt i frågan om huruvida web 2.0 kan betraktas som ett ting eller ej. Därefter kommer konsekvenser för varat-med-andra (mitsein) diskuteras.
För att fira beställde jag två böcker jag behöver läsa:
Missbruk av förförståelse i pedagogisk forskning
På fredagens seminarium uttryckte professor Mohamed Chaib något väldigt viktigt: I pedagogisk forskning tenderar vi att överanvända begreppet förförståelse. Hans poäng – vilken jag håller med om – är att förförståelsen är i den existensiella fenomenologin (och hermeneutiken) uttryckt som en grundförutsättning för att överhuvud taget förstå världen. I forskningssammanhang är det vanligt att forskaren redogör för sin tidigare yrkesverksamhet, eller på vilka andra sätt forskaren har relation till forskningsfältet. Detta menar jag handlar snarare om en förståelse än en förförståelse för forskningsfältet. Det är viktigt att hålla sig kritisk till detta, då forskaren i stort sett alltid utgör en del av det fenomen som studeras.
Dock, förförståelse är något annat, mer djupt liggande. Jag menar att förförståelsen av världen innefattas i den naturliga attityd vi har mot världen, med vilken vi vänder oss mot fenomen. Den naturliga attityden är helt oreflekterad och också beroende av det sätt vi är ställda in i världen (jmf Heideggers ställdhetsbegrepp), och inte av den direkta erfarenhet vi har av fenomenet som skall studeras.
Låt oss därför i pedagogisk forskning använda oss av rätt begrepp när vi beskriver forskarens del i det fenomen som studeras: förståelse.
Informationsteknologi som filosofi
Hittade ett glädjande inlägg idag på elearnspace, som handlar om att teknologi inte är neutral, utan snarare bör betraktas som filosofi. Det innebär att man inte kan använda den som ”plug & play”. Och visst, som livsvärldsfenomenolog håller jag helt med.
Teknologin blir till en del av vår levda erfarenhet, till en förlängning av våra egna kroppar. Till detta hör inte enbart intellektet, eller kroppens kött och blod, utan här inbegrips även den hungrande, törstande, bekräftelsesökande människan. Den påverkar vårt sätt att agera, att se världen, såväl online som offline. Jag blir för övrigt mer och mer säker på att just den uppdelningen är irrelevant. Om teknologin är en del av vår levda erfarenhet, torde det för stunden vara ointressant huruvida jag just nu befinner mig vid datorn eller inte. Det är min tidigare levda erfarenhet och min riktning framåt som bidrar till att konstituera detta nu.
Jag citerar bloggposten:
It should cause educators to stop spouting silly things like “technology is neutral”. Technology is a philosophy and we MUST understand what it embodies, discuss its future impact, and explore what we are becoming.
Förändrat vetenskapligt synsätt på ICT?
Läser allt som oftast KK-stiftelsens Unga nätkulturer. 21 april skrev Stig Roland Rask ett inlägg på temat Min space – din space – allas space?. Jag reagerar över att författaren – liksom många forskarkollegor – envisas med att hålla fast vid en tudelning mellan det reella och det virtuella. Ett sådant perspektiv leder till att vi aldrig kommer att på djupet förstå ungdomars livsvillkor. På det temat skrev jag en kommentar, och upptäcker i följdkommentarerna att min tes om hur ungdomar uppfattar världen (tudelning mellan det virtuella och det reella är helt utsuddad) börjar bli mer och mer bekräftad.
Det verkar som att fler och fler börjar haka på min linje, som innebär att kontextbegreppet suddas ut , och att vi inte primärt är spatiellt orienterade (rumsligt), utan snarare situationellt. Ungdomar av idag uttrycker sig alltmer livsvärldsfenomenologiskt (utan att själva veta om det).
Snart kommer min första artikel om lärande i en digitaliserad livsvärld. Rätt kul att det börjar röra på sig i min riktning – det innebär också att jag måste få ut min artikel ganska snart!
