I huvudet på Håkan Fleischer Rotating Header Image

Fadde

Drivs humor och berättande av en tes?

På min kurs i retorik brukar jag tjata om vikten av att driva en tes framåt. Det vill säga, att man faktiskt påstår något om världen klart och tydligt. Fick en intelligent fråga från en av mina studiegrupper idag som lyder: När man driver en tes känns det som att man aktivt tar ställning för eller emot något. Måste man göra det, när man berättar en historia eller jobbar med humor?

Svaret på frågan ur mitt perspektiv är: det finns naturligtvis inga måsten! Dock är det min uppfattning att all retorik och annan scenkonst, blir så mycket tydligare med hjälp av en tydlig linje, en tydlig historia. Med hjälp av ett påstående om världen (tes) uppstår också förutsättningarna för dramatik! Några detaljer dock: Ett framförande, eller en humorakt, kan naturligtvis driva flera påståenden. Det centrala för upplevelsen är emellertid att helheten känns som om den driver åt ett håll. Ett andra påpekande: Tesen behöver inte uttalas klart och tydligt. Den kan också vara underförstådd. Ett vanligt nybörjarfel är att man inleder, och sedan säger ”tesen jag driver är…”. Leverera påståendet direkt! I humorsammanhang kallas tesen ofta för premiss, det vill säga en förutsättning för den humorvändning som senare kommer.

Min kollega Gay Ljungberg har varit domare på 100-tals trolleriföreställningar. Han menar att de som vinner alltid – ALLTID – drivs av en idé som kan sammanfattas i en mening. Ex: Han är en försäljare, som upptäcker att han kan trolla med kundens pengar. Eller: Det är egentligen inte jag som trollar utan publiken som producerar mirakler. Om ditt föredrag kan sammanfattas i en enda mening – då finns där sannolikt en tes, även om den inte är klart uttalad (att analysera vad tesen består i är mestadels en akademisk övning, med liten koppling till själva verksamheten).

Nedan visar jag två exempel från humor-världen. Det första visar  hur försök till humor (?) utan att driva en tes, utan att ha en ide, utan att ha en riktning, blir riktigt pinsam. Det andra klippet visar hur man klart och tydligt, men ändå outtryckt, kan driva en idé framåt genom ett helt humorblock. Håll till godo!

Dåligt exempel: Fadde kör stand-up (vad vill människan säga?)

Bra exempel: Eddie Izzard driver med Darth Wader. Möjlig tes: Darth Wader var en viljelös mes (med underton och pekpinnar mot världens reella ledare). Annan möjlig tes: Tomma tunnor skramlar mest.

Faddes stand-up: Alla fel

Fadde, ni vet dörrvakten, har gjort stand-up comedy i Aschbergs program på Tv8. Sannolikt, och förhoppningsvis, har programmet inte alltför många tittare.

Fadde gör alla fel i boken, och är helt enkelt allt annat än rolig. Det första tipset för den som vill skriva stand-up är: humor är inte historier. Andra tipset: humor är inte historier. Tredje tipset: humor är inte historier. Lägg därtill en näst intill osannolikt dålig tajming och en personlighet med mindre utstrålning än en smurf, så får ni kontentan av Faddes premiär inom stand-up. Det enda positiva med Faddes försök till komik är att jag nu i alla fall vet att jag är skickligare än en person i den konsten i landet. Nedan kommer klippet: själv orkade jag inte masa mig igenom hela, det var så bedrövligt pinsamt.

Tack till @JohnHoudi för tipset om Faddes premiär!

Två frågor och en fundering

Har haft grupphandledning idag. En text om entreprenöriellt lärande avhandlades. Intressanta diskussioner kring ontologiska utgångspunkter, blev nästan lite upplivad för en stund. Särskilt när vi diskuterar Heidegger.

Jag skulle vilja ställa frågan till mina läsare om vad en SEO egentligen gör, och vad en stekare egentligen är? Här har det hänt saker som jag inte hänger med på (jag tror jag börjar bli gammal). Men stekare dyker upp i alla sammanhang: ”Han var en stekare”, ”det gäller att hålla koll på stekarna”, ”stekarna festar si och så”. Men vad ÄR en stekare?

Så funderar jag också en del över underhållningsjobbet på ett jubileum den 14 november. Har lovat att göra 10 minuter underhållning, och bandet som spelar vill lägga in mig mitt i deras show, medan de står kvar på scen. Dessutom använder de sig av Högskolans studentkör. Känns inte optimalt på nåt sätt. Och varför i hela världen sjunger man förresten i kör? Det verkar vara för dem som vill sjunga, men som inte riktigt kan eller vågar sig på att sjunga solo. Mesigt… Ungefär som väktare som inte klarar av att bli riktiga poliser…. Hur motiverar sådana sina jobb liksom? ”njae, jag gillar att få lite frisk luft, så jag står hellre i dörren..då kan man se tuff ut, men när det hettar till lämnar man över till pappa batong. Det bästa av två världar. Tuff och utan ansvar, det är min melodi!”. Ta rikskände Fadde tillexempel. Vilken mes. För att överhuvud taget synas fick han stå på en uppochnervänd back. Ett ego stort som Sundsvall och en fysisk gestaltning som en smurf, det kan inte vara lätt att få ihop det. Så gick det ju som det gick också. Säg Linda Rosing till honom, så börjar han gråta, karlstackarn. Verkar stabilt värre. Men dörrvakt, det gick bra.

Nästa vecka har för övrigt gått från att vara den tuffaste på året i företaget, till att inte ha något alls inbokat. Samtliga kunder har avbokat sina kurser och seminarier, med hänvisningar till för få anmälningar. Har aldrig varit med om det tidigare. Jag misstänker det dystra ekonomiska läget har något med det hela att göra. Även om mina kunder inte bör vara berörda av finanskriser och annat direkt, så misstänker jag att det finns en psykologisk effekt inblandad. Alla blir ju påverkade mentalt av att exempelvis börsen störtdyker idag igen. Man håller igen lite extra, hushållen ser över ränteläget till sina hus, och marknaden känns helt enkelt lite dämpad, vilket gör att även företagen håller lite extra i pengarna. Huruvida vi är i en lågkonjunktur tvistar dock de lärde om. I alla fall, nästa vecka ägnas åt forskning. Det är gott så!

Imorgon har jag bloggledigt, utbildar politiker i retorik hela dagen. På söndag händer det grejor däremot, då publiceras nästa lektion i retorik. Håll utkik!