I huvudet på Håkan Fleischer

Vilken Iphone-fredag. Göta petter! Den efterlängtade uppdateringen till Facebook-applikationen har kommit (version 3.0). Fungerar super, känns väldigt stabil och mycket fräschare än föregångaren. En mängd nya funktioner i Facebook 3.0 för Iphone, bland annat:

1. Nytt utseende på News-feed
2. Möjlighet att ”gilla”
3. Events
4. Anteckningar
5. Tillgång till sidor
6. Möjlighet att skapa nya fotoalbum
7. Möjlighet att ladda upp foton till vilket album som helst
8. Zooma in bilder
9. Enklare taggning av bilder
10. Nydesignad startskärm med snabb tillgång till allt du behöver (se skärmdump)
11. Skräddarsy startskärmen med snabbknappar till favoritprofiler och favoritsidor
12. Bättre funktion för meddelande om nya händelser (notify). Nu länkar de till själva kommentaren så att man kan svara på den. Den här förbättringen tar bort behovet av att slå huvudet i väggen varje gång nåt nytt hänt, som ju var fallet i gamla appen. Det här är nog bästa förbättringen tillsammans med fotohanteringen.
    
13. Videouppladdning för de med Iphone 3gS
14. Med mera!

Dessutom ser jag på Iclarified att Spotify just blivit godkänd som Iphone-app. En video på hur Spotify kommer fungera på Iphone visas nedan:

Summa: En fantastisk Iphone-fredag!

Den sociala webben var ett begrepp på allas läppar 2008. Användningen av Facebook och Twitter exploderade, och började strax användas inte bara som ett sätt att mötas, utan även som marknadsplatser och utvecklingsplattformar för nya program och tjänster. Vad kommer hända framöver? I artikeln 10 ways social media will change in 2009 får vi en prognos.

Jag twittrar ju. Jag blev inspirerad av min trollerikollega John Houdi, och byggde samman Facebook med Twitter. När jag uppdaterar Twitter uppdateras Facebook, och vice versa. Dessutom syns mitt twittrande på min hemsida, för den som inte följer mitt twitterflöde på Twitter.

Det är rätt kul. Jag har ibland funderat över hur det kommer sig att folk lägger till en på Twitter. Det har hänt några gånger att framsynta människor som följer min blogg lägger till mig på Twitter. Det händer också att folk som jag inte alls känner lägger till mig, och inte sällan folk med skumma budskap.

En del tycks twittra för att uppdatera sin status – som jag, som ett microbloggande. Andra driver en tjänst, som exempelvis Jonkoping, i ideell anda kan man anta. Folk twittrar till honom om händelser i Jönköping, varpå han återtwittrar. En del twittrar hysteriskt mycket så det blir jobbigt att följa, en del så lite att man glömmer profilerna efter ett tag.

Hur som helst, apropå mordhotet som Aftonbladet skriver om, man kan inte använda twitter helt oreflekterat. När jag i början blev smickrad över de som lade till mig märkte jag att jag automatiskt också lade till dem. Vips började mitt program för twitter, tweetdeck, bli översvämmat med reklam och obskyra meddelanden. Om någon numera lägger till mig, kollar jag alltid upp profilen. Det behöver inte nödvändigtvis vara så att jag känner personen som jag så att säger lägger till ”tillbaka”, men jag vill se att profilen är seriös. På så vis slipper man meddelanden om massmord via Twitter.

När det gäller det arbete jag har, att forska om lärande och digitala medier, kan jag bara sucka och inse att det här väcker ytterligare reaktioner av typen ”Vad var det jag sa? Internet är bara skit” ute i skolorna. Så fort något konstigt sker på nätet, blir det i många lärares ögon mycket större än om det sker på annat sätt. Många lärare ute i busken är rädda att eleverna tar skada av nätets något anarkistiska karaktär. Jag menar dock att det inte är ”värre” än att lära sina barn vanligt vett. Förr handlade det om att inte ta emot godis av okända gubbar, nu handlar det om att hantera sin Facebook, Twitter, Myspace och annat på ett vettigt sätt.

Troligen är jag nörd. Igår, över en bit mumsig saffranspannkaka, diskuterade vi det uppkopplade samhället. Rätt vanligt när jag och familjen är bortbjudna, med tanke på mitt forskningsområde.

Jag har nyligen börjat använda Twitter. Nu är det så finurligt att jag har sammankopplat twitter med facebook och min blogg (se menyn till höger). Det innebär att så fort jag uppdaterar min status på Facebook uppdateras även min Twitter, och tvärtom. Och, som grädde på moset, när Twitter uppdateras, uppdateras alltså även min blogg.

Det fina i kråksången är alltså att 3 ställen kan uppdateras på en gång. Och här är den goda nyheten: Iphone är suverän till detta. Jag har både facebook och twitter i min iphone, men om jag bara vill uppdatera, använder jag Twitter. Vips signalerar jag även på facebook.

För övrigt släpps os 3.0 till iphone lagom till sommaren. En grym uppdatering, som innehåller över 100 förbättringar på ett redan suveränt system. Är sugen på att köpa en ny Iphone, men besinnar mig något. Än så länge.

Forskar ju kring sociala nätverk och lärande. Ändå blev jag förvånad av den otroligt dynamiska kraft som ligger i Facebook. Jag har ett rätt aktivt liv på facebook, med både kollegor på högskolan,  inom underhållningsbranschen/föreläsningsbranschen, och vänner i största allmänhet. Igår lade någon upp ett skolfoto, ni vet när alla knottar ställer upp sig framför kameran. Bilden föreställer min klass när vi går i sexan. Personen taggar upp några av personerna på gruppbilden, sen tar löpelden vid! Taggningen utvidgas, diskussioner startas, kontakter knyts,  det blev nästan som en klassfest ett tag där. Vilken oerhörd kraft det ligger i sociala nätverk. Uppenbarligen sätter bara fantasin gränserna.

Jag aviserade för övrigt på FB igår att jag jobbade med nya visitkort. I natt gjorde jag klart dem, hämtade från tryckeriet idag. Så här blev resultatet (fram och baksida):

Långt blogginlägg idag. Först Några ord om Rosengård, därefter några ord om ett nytt socialt medium, som jag hörde talas om idag.

Oroligheterna i Rosengård drabbar de svagaste. Jag vill inte ge mig in i vare sig religiösa eller kulturella diskussioner, men jag undrar om reaktionen hade blivit densamma om en frikyrkobyggnad, inrymd i ett hyreshus, skulle läggas ned? Med all ödmjukhet: Jag tror inte det.

Jag läser med glädje om de nattvandringar som skapar lugn i Rosengård. Effekten av oroligheterna är att hemtjänsten har svårt att komma ut till de äldre. Jag tycker det är allvarligt. Jag såg på debatt i torsdags, där en talesperson för gruppen konstaterade att han VISSTE att läget skulle bli värre. Hur kan den här personen VETA det? Är det en fråga om att proffsdemonstranter och bråkmakare ser chansen att ytterligare bidra till samhällets kaos genom att ta källarmoskén i Rosengård som intäkt för att bråka? I så fall är det allvarligt, och ledarna för källarmoskén bör genast göra sitt bästa för att lägga band på sina medlemmar – och månne åtminstone tillfälligt förflytta dem till den andra, större moskén som finns i Malmö.Om det nu är 2% som förstör för övriga 98% i Rosengård, bör polisen inte lägga två fingrar emellan för att stävja bråket, naturligtvis med dialog som första metod.

Media har rapporterat om bråken i rosengård: Svd, Sydsvenskan, DN, Aftonbladet, HD, DN 2.

Nåväl, över till trevliga saker: Sociala medier på jobbet och i förlängningen skolan

Här på bloggen förekommer diskussioner om Facebook titt som tätt – eller åtminstone ibland. Vi gillar tydligen tjänster som gör att folk flockar sig i grupper, där vi delar information om varandra, och med några få ord beskriver det som är viktigt just för dagen. Facebook, Myspace och Twitter är bara några såna tjänster.

Borde inte den typen av kommunikation skapa förutsättningar för interaktion inom ett företag? Socialcast verkar tro så, och har skapat en tjänst just för detta.

Kort sagt är Socialcast ett sätt att bygga privata nätverk för företag, där varje användare skapar en profil och delar med sig av information, statusuppdateringar, dokument, länkar och annat till sina medarbetare. Användarprofilerna är helt anpassningsbara och kan också innehålla direkta kopplingar till andra sociala webbplatser, såsom Digg, LinkedIN, personliga bloggar med mera.Tekniken tros bidra till att minska anonymiteten bland anställda på stora företag. Socialcast kan också användas via en fristående applikation till Iphone, vilket ju blir allt vanligare.

Socialcast har också plugins för Gmail, Lotus Notes, Outlook. Jag förutspår att dylik skräddarsydd sociala medier kommer att ersätta andra kanaler för interninformation i större företag i framtiden. För att koppla vidare till skolan och lärande: Är detta den typ av öppna, sociala arenor som varje skola skall bygga i framtiden? En arena, som är sammankopplad med övriga tjänster som används socialt (se gärna min tidigare artikel)? I så fall, vad betyder det för elevernas identitetskonstitution och lärande?

Har idag ögnat igenom lite studentarbeten, mest kikat och räknat igenom dem. På förstasidan brukar studenter ange kontaktuppgifter, namn och mail är vanligt. För första gången så ser jag även msn-adress och facebook-namn på framsidan. Delgivet mig, ifall jag som lärare skulle behöva diskutera arbetet, får man anta. Spännande. Och ja, jag finns på facebook. Håkan Fleischer var namnet.

Den sociala webben växer sig allt starkare. Sitter just nu och skriver om web 2.0 och sociala bokmärken, delaktighet, communities med mera. Najs.

Några dagar utan postningar här på bloggen. Kändes ovant. Jag har försökt få tre saker att fungera på min blogg, i kulisserna. Två har jag lyckats med. För det första ville jag göra en mall, så att jag inte behöver lägga till min bild, och inte länken till företaget varje gång jag skriver. Det har jag lyckats med via pluggen Post Template (jag använder WordPress). Sedan ville jag få till en automatisk funktion, så att folk kan dela mina poster på Facebook, och maila dem, vilket också lyckades via Sociable Zyblog Edition. Det har jag också lyckats med, även om det inte är det snyggaste lösningen i världen ännu. Dessutom ville jag få till så att min bild inte visas i själva posten, utan i bredvid rubriken, på samma sätt som Moderskeppet har det. Användbart. Det har jag inte lyckats med ännu. Men det kommer!

I afton är jag för övrigt strandad på HLK där jag sitter och jobbar med detta. Har ägnat de senaste dagarna åt att fundera över web 2.0 och hur det kan spela in i min första forskningsartikel.

Tvärtemot de flesta andra (enligt Aftonbladet) tycker jag att nya Facebook ser bra ut och är skönt att använda. Måhända beror det på att jag inte blivit så van användare av det gamla systemet, eller att jag inte heller använder många applikationer från det gamla som tydligen inte fungerar i det nya. Dessutom kör jag ju Facebook genom min Iphone, rätt skönt faktiskt. Personligen tycker jag alltså att det nya Facebook är skönt, snyggt och läckert!

Jag pratade häromdan med en MKV-student om just Facebook, och det är ett intressant sätt att inte bara hålla kontakter med folk till höger och vänster, utan också att göra affärer. Som exempel kan nämnas att min kamrat på Facebook Johan Wellton gör reklam för sin föreställning genom att använda kontaktlistor på facebook. Min magiska kollega Jeff McBride upplyser alla i sin närhet om sin show i Las Vegas. Min hypnoslärare Fredrik Praesto gör samma sak. Smart. Upplysningarna om de jag är intresserad av kommer till mig istället för tvärtom.Förutsättningen är att man tillhör samma sociala nätverk.

Hur som, jag tycker nya Facebook ser bra ut, kanske naivt. Hittade i all hast några som också tycker till om Facebook:

• Erik Laakso – På Uppstuds
• Baso
• It’s all about me me me

Vad tycker Du om nya Facebook? Eftersom jag eventuellt kommer skriva en forskningsartikel om den sociala användningen av Facebook, kopplat till lärande, är Din uppfattning om hur nya Facebook funkar värdefull för mig. Kommentera gärna!