I huvudet på Håkan Fleischer

Jag har pratat om retoriska figurer tidigare, som stimulerar den behagande funktionen i talet. Tänkte speciellt säga något om metaforer här. Jag brukar definiera en metafor som en liknelse byggd i två steg. Första steget är en absurditet, och i andra steget förstår man den bild som skapas. Jag kan exempelvis likna en organisation vid ett järnvägslok: ständigt på väg och i behov av styrning. Eller en kvinna  vid ett kärnkraftverk: full av energi. Allt efter tycke och smak.

Hemligheten med bra metaforer är att använda dem fullt ut. Om jag liknar ett företag vid ett lok, behåller jag bilden, och säger att loket behöver en räls (dvs en strategi, en väg framåt), en lokförare (dvs en vd), någon som skyfflar kol i det gamla loket (dvs personal) och så vidare. Fördelen med att använda metaforer på det här sättet är att man kan förklara tämligen abstrakta saker med enkla bilder, vilket gör att man styr associationerna hos åhörarna på ett väldigt exakt sätt. Dessutom får det en pedagogisk kraft genom att det abstrakta blir konkret. Detta gäller inte bara presentationsteknik, utan även i författarskap. Som exempel kan nämnas Johan Asplund som skriver populärvetenskapligt om tämligen komplicerade saker på ett lättförståeligt sätt, bland annat tack vare metaforer (tack Margreth för tipset om detta). Som alltid vill jag uppmana till att leka med språket, det skapar spännvidd, energi och kreativitet i din kommunikation!

Jag hittade ett kul blogginlägg om metaforers kraft: Metaphorically Speaking. Håll till godo!

Ett inlägg från Fleischer mentalism & föredrag – leverantör av kurser och föredrag om kommunikation, retorik och presentationsteknik.

Fredrik Reinfeldt ingav inget hopp, enligt retorikprofessorn. Själv har jag missat talet, och inser att det får bli kvällens övning. Hoppas att kunna hitta det på svtplay eller att det repriseras på någon kanal. Ett jultal till nationen. Låter precis som Reinfeldt: att ta sig själv på lite för stort allvar. Det är lite lill-amerika över det hela.

Nå. Därmed är kvällen räddad. Eftersom jag undervisar i retorik är det väl min plikt att också göra en retorisk analys. Artikeln på aftonbladet avslöjar att användningen av etos kanske inte var den bästa.

p.s Sök gärna på bloggen efter mina lektioner i retorik. De är 10 till antalet.

Denna tionde lektion i retorik handlar om att komma nära publiken, och att låta publiken komma nära dig. Jag har fastnat vid påståendet ”There is no such thing as public speaking”, och det ligger mycket i det. När det gäller framförandet, skall du försöka undanröja hinder mellan dig och åskådarna, såväl i fysiska som i mentala termer. I fysiska termer handlar det om att försöka få bort katedrar och andra möbler mellan dig och åhörarna. Min grundtes är att en talarstol skapar mer avstånd än den gör nytta. Naturligtvis är det avhängigt situationen om det är lämpligt att göra sig av med den. Men om det går, så gör det! Se också till att komma nära åskådarna, genom att undvika att skapa ett dödmansdike mellan dig och publiken. En kollega till mig i stand-up svängen berättade om ett vidrigt jobb, där han skulle stå uppe på en scen, cirka 1 meter hög, under fanns en dansbana, och bortom dansbanan satt publiken vid bord för att äta. Min kollega fattade det modiga, och enda rätta beslutet: Omöjliga förutsättningar. Han improviserade, satte samman ett par bord direkt framför de ätanden, och ställde sig och körde sin föreställning därifrån.

När du har möjlighet, försök också styra så att du kan få gångar mellan stolar, så att du kan gå ut till publiken. När du som talare kommer nära var och en i publiken, måste de helt enkelt koncentrera sig på vad du som artist/talare gör. Det ger goda förutsättningar för alla parter.

Det gäller också att komma mentalt nära. Det finns många sätt att göra detta: Genom ögonkontakt, genom att anpassa språket till målgruppen, men jag skulle vilja ta upp två saker.

För det första, våga vara personlig. Naturligtvis i lagom mängd, men våga avslöja saker om dig själv. Berätta helt enkelt din personliga vinkling eller erfarenhet av det du talar med. Själv gör jag detta ganska mycket, och det river murar. Dessutom får den där lilla insprängda anekdoten en annan funktion: det ger publiken andrum, om föredraget är informationstätt.

För det andra, tillkännage att publiken finns. Det finns en del talare som tror att de är coola, om de är som kalla fiskar. Det är precis tvärtom! Om någon hostar i publiken, stanna upp och fråga om någon har en halstablett. Om någon svarar på en fråga, och har en skön dialekt, stanna då upp och kosta på dig att säga: ”Åh…. du måste vara från norrköping? Vilken underbar dialekt! Undantaget är gotländska. Kommentera aldrig det. Du riskerar att inte kunna tolka svaret du får Med väldigt enkla medel utstrålar du värme, vilket ger en känsla av att du kommunicerar personligt med var och en, även i en stor publik.

Tidigare lektioner i retorik på bloggen:

1. Retorik: Ett levande patos
2. Lektion 2, retorik: patos och språk och annat
3. Tredje lektionen i retorik: Personligheten i retoriken
4. Fjärde lektionen i retorik: Språk som stärker etos
5. Femte lektionen i retorik: Logos
6. Sjätte lektionen i retorik: Språk som stärker Logos
7. Sjunde lektionen i retorik: Tala fritt!
8. Åttonde lektionen i retorik:Driv ett påstående!
9. Nionde lektionen i retorik: Inledningar

There is no such thing as public speaking! Det är namnet på en bok jag stötte på när jag inventerade Amazon för årets största bokinköp. Jag älskar för övrigt att surfa på Amazon. Ett eldorado. Hur som helst, boktiteln avslöjar en tanke om retorik, som inte är så dum: Det goda talet låter inte som ett tal, och lyssnaren känner sig direkt adresserad av talaren. Det kan jag hålla med om. För att åhöraren skall uppleva det, är det viktigt att Du som talare vågar vara personlig (naturligtvis i lagom mängd). Det gäller också att utstråla trovärdighet genom det som sägs, men kanske framför allt genom användning av kroppsspråk och andra komponenter som stärker etos. Spännande. Kanske jag köper boken.

Det kan knappast vara mer passande! I afton sänds Rond 1 mellan rött och blått i direktsänd tv. Vi hoppas på politisk debatt och argumentation när den är som bäst! Nu när vi är inne på fjärde lektionen i retorik, låt oss titta på hur man med hjälp av språket kan stimulera fram en god bild av talarens personlighet. Titta också på debatten i afton, och se om ni hittar några av nedanstående retoriska figurer. Mitt tips är att ni kommer göra det…

De retoriska figurer som starkast stärker den behagande funktionen i talet, dvs det som stimuleras genom talarens Etos, är variationsfigurer. Generellt kan sägas att det är viktigt att tala i bilder för att stärka denna funktion. Här kommer några retoriska variationsfigurer.

1. Perifras. En perifras är en omdöpning. Istället för att säga ”moderaterna, centern, folkpartiet och kristdemokraterna”, döps denna saliga röra (nu blev bloggen politisk) till ”Allians för Sverige”. Bättre laddning och mer energi, inte sant?
2. Inversion. Istället för att säga ”Bollen är röd”, säger du ”Röd(!) är bollen”. Uttropstecknet visar en betoning och konstpaus som ökar effekten.
3. Metafor. En liknelse som en tvåstegsraket. Först en ”ha-ha”-reaktion, sedan en ”a-ha”. Klassiskt exempel från poesin ”Visst gör det ont när knoppar brister” (Karin Boye). Hur som, metaforer behöver inte vara poetiska. De starkaste metaforerna är de som liknar något vid något på ett sätt att det skapas tydliga bilder av något abstrakt hos mottagaren. Ex: Att driva ett företag är som att köra ett tåg. Det måste finnas en räls (utstakad väg), Det måste trots rälsen finnas en lokförare (chef), men utan konduktörer (service) blir passagerarna (kunderna) missnöjda,  även om tåget går åt rätt håll (vikten av balans mellan mål och process).
4. Parafras. Uttrycket känns igen från politiken, i betydelsen att upprepa något. En parafras återupprepar, på skilda stilnivåer, ett påstående som är bärande för presentationen, och gärna genom att tilltala skilda sinnen. Exempel: Kärnkraften känns farlig. Jag kan se ett världens undergång i kärnkraften. Det låter surt med kärnkraft. Här används känsel (känns farlig), seendet (världens undergång) och hörseln (surt) som representationssystem. Dessutom är satserna på tre olika stilnivåer: känns farlig (neutral), världens undergång (teatralisk och dramatisk, högdragen), och låta surt som vardagligt och trivialt.

Ok. ‘Nuff said. Sveriges kanske tröttaste lektion i retorik på webben har ni just läst. Sveriges kanske piggaste och bästa live-lektion kan utlovas när Ni bokar föreläsning av mig via www.fleischer.se

Tidigare lektioner i retorik på bloggen:

1. Retorik: Ett levande patos
2. Lektion 2, retorik: patos och språk och annat
3. Tredje lektionen i retorik: Personligheten i retoriken