Förra veckan höll jag en föreläsning på temat framtida trender och attityder att odla hos lärare. En av trenderna – som egentligen redan är verklighet – är att använda sig av öppna lärresurser.
Logiken är enkel: För att få bör du dela med dig. Till den som ger, skall vara givet så att säga. Att dela med sig av sitt undervisningsmaterial är en utmaning på flera sätt. Dels blir det utsatt för granskning av andra, vilket kan kännas obehagligt. Dels försvinner det kunskapsövertag/informationsövertag som man anser sig ha som lärare. Jag anser att om man har en sådan inställning som lärare, befinner man sig på ett sluttande plan. Vad menar jag med detta? Jo, på mitt seminarie ställde jag frågan om hur många i publiken som ansåg att vi befann oss i ett informationssamhälle. Samtliga räckte upp handen. Jag menar emellertid att vi inte gör det, om vi med en viss typ av samhälle avser vad det är som ger oss konkurrenskraft. För några hundra år sedan levde vi i ett kraft-samhälle. Den som levde nära en flod och kunde nyttja vattenkraft, eller helt enkelt hade många starka oxar, ägde konkurrensfördelar. Kraftsamhället dog ut över i stort sett en natt, när elektriciteten kom. Härpå följde informationssamhället, som alltså definieras av att den som har information, besitter konkurrenskraft. Jag vågar påstå att det inte längre förhåller sig på det sättet: tillgång till information är inte längre nålsögat att passera igenom för att uppnå konkurrenskraft.
Jag menar att vi istället befinner oss i ett kollaborativt samhälle, där konkurrenskraft för lärare kan definieras som förmågan att kommunicera och bygga gemenskaper kring ämnesresurser, som upplevs som meningsfulla i det sammanhang eleverna befinner sig i. Och det är här öppna lärresurser kommer in. Som framtida lärare är det nödvändigt att laborera med detta: publicera dina lektioner, övningar, presentationer och annat och få tillgång till ett personligt nätverk av lärare som har samma intresseområden som du.
Det finns många källor till redan befintliga öppna lärresurser. Det mest kända exemplet i Sverige är Lektion.se. En engelskspråkig motsvarighet är TeacherTube, där lektionsplaner, övningar och undervisningsfilmer delas. Mitt egna favoritexempel är Itunes University. En fullständigt fantastisk tillgång av universitetskurser gratis tillgängliggjorda, direkt ned till min dator och/eller Iphone. Jag brukar också tipsa om Slideshare, som samlar och delar powerpoint/keynote presentationer inom vitt skilda ämnen.
När man skapar sina öppna lärresurser kan det hända att man vill licensiera det, det vill säga styra vad användaren får göra med materialet. På ytan kan detta tyckas strida mot öppenheten jag just propagerade för, men det finns en poäng. Som upphovsman kan det exempelvis vara en bra idé att tillåta spridning av materialet, men med hänvisning till dig som författare/producent. Poängen är att möjligheterna spridningen då kan leda till utökade kontakter i ditt personliga lärandenätverk kring ett givet undervisningsområde. Eller kanske vill du skydda ditt material från kommersiell spridning, men accepterar däremot privat bruk. Licensiering av öppna lärresurser sker lämpligen med Creative Commons, som kort sagt är en uppsättning symboler som kombineras för att tala om exakt vilka villkor som gäller för ditt producerade material. Bloggen Tankar om lärande har en utmärkt kort genomgång av de olika tillgängliga alternativen. Läs och begrunda. Det är inte särskilt svårt att dela med sig – via en enkel blogg är du snabbt igång (starta en blogg via exempelvis WordPress på fem minuter).
