I huvudet på Håkan Fleischer Rotating Header Image

anonymitet

IPRED-lagen dömd att misslyckas

Är så där härligt ny-gymmad. Skönt. Jazzklubben igår kväll satte sina spår. Skönt att gymma av sig på förmiddagen, och sen käka hyfsat nyttig lunch, för att därefter jobba fram till sisådär 20.

Läser Aftonbladet och Svenska Dagbladet om den nya lagen som skall stoppa fildelare, IPRED-lagen. I korthet kan man säga att enskilda upphovsrättsmän, exempelvis filmbolag, skall kunna begära ut uppgifter om en fildelare via internetleverantören, för att kunna driva process mot henne eller honom. Rena gangstermetoder, påstår jag. Plötsligen skall myndighetsutövning förflyttas till enskilda intressenter. Det kan sluta precis var som helst. Dessutom skall vi hålla hårt kritiserade FRA-lagen i färskt minne, samt det faktum att en förlängning av den gamla klassiska avlyssningslagen (FRA:s okända kusin) klubbades igenom för några veckor sedan, med tillägg som gör det möjligt för staten att avlyssna exempelvis journalister, då de kan besitta känsliga uppgifter i sin yrkesutövning. Sammantaget – vart är samhället på väg? Skall vi verkligen acceptera en övervakningshysteri? Ett samhälle där övervakning är det givna svaret för alla – men ett samhälle där få minns vad frågan egentligen handlade om?

Dessutom är IPRED en hopplös lag – fildelning på nätet är en utveckling som man inte kan backa tillbaka ifrån. Filmbolag och musiker får helt enkelt inse att verkligheten är sådan, att materialet delas på nätet. Är då inte detta stöld, säger någon vän av ordning? Potentiellt, jo. Vi saknar lagliga lösningar för att kunna betala för det fildelade materialet. Artister och filmmakare måste följa med trenden, och inse att fildelning är ett sätt att nå nya marknader, och måste locka till köp av andra typer av varor. Dessutom kanske det är så att priset på musik – det vill säga traditionellt köpt musik – måste sjunka?

Hur som helst, fildelningen kan inte lagregleras. Även om IPRED-lagen träder i full kraft, är det ju busenkelt att fildela med hjälp av anonyma ip-adresser. Somliga lösningar är gratis, ex Tor-nätverken, andra kostar pengar, som exempelvis Relakks, som kostar 49 kr/månad att använda. På deras informationssida finns till och med exakta anvisningar för hur man konfiguerarar det välkända fildelningsprogrammet DC++ för deras tjänst, för att ladda ned med fejkat ip-nummer.

Nej, det som krävs är inte en förändrad lagstiftning. Det som krävs är en uppdatering och en ny blick på kultur och kulturutövning. En kombination av nya tjänster att ta betalt för, och nya sätt att ta betalt för den redan etablerade musiken.

Andra bloggare om IPRED:

Anonym surfning med portabla applikationer

Jag nämnde ju något om att jag skulle skriva en artikel idag om hur man surfar anonymt med program på usb-minne. Som allt är det ju relativt. I det här fallet på två sätt. För det första relativt, därför att jag egentligen inte vet om det är en artikel. För det andra relativt, eftersom anonymitetsbegreppet kan betraktas på flera olika sätt.

Ok, så här är det: Vi lever i en mobil tid, och vi använder ofta många fler datorer än en. Vi har en hemma, en på jobbet, och vi använder en bärbar då och då. Visserligen finns det webbaserade tjänster som gör att du kan komma åt din mail och sparade bokmärken och så vidare, men en annan lösning för att kunna arbeta på samma miljö på alla datorer är att använda så kallade portabla applikationer.

Fördelarna är fler, än att du alltid har med dig dina program. Det händer ibland som professionell presentatör att man kommer till lokaler som sägs ha fullutrustade datorer. I själva verket finns inte ett vettigt presentationsprogram. Eller så behöver jag visa hur man gör något i en ordbehandlare. Kan hända finns ingen vettig Instant Messaging-klient på datorn, osv. Du har med dig allt du behöver på ditt usb-stick. Eller tänk dig att du är husvakt, och har fått lov att låna datorn och nätuppkopplingen. Du får lust att använda internettelefoni för att prata med din kompis i australien. Inga problem. utan att behöva installera något på din kompis dator kan du använda din egna klient, som du har på usb-sticket. Eller du vill surfa, men vill inte att husägaren ska kunna se exakt var du har surfat (dvs vara anonym) – en inte helt orimlig situation. Genom att använda exempelvis Firefox i portabel version från usb-minnet sparas inga spår på datorn. Likaså med en färdigkonfigurerad e-postklient. Du kan också ha med dig din elektroniska kalender, vart du än går. Finns det en windowsdator, kan du också se kalendern.

Det går inte att bara installera ett program på usb-sticket utan vidare. Programmet måste vara anpassat för att vara en så kallad portable app. Som väl är finns en mängd sådana på nätet. Min favorit är Portable Apps Suite, som förser mig med följande program:

Dessutom är alla de här programmen inrymda i ett menysystem, som tillåter dig att lagra dokument och så vidare i en struktur som känns igen:

Personligen tycker jag det här är suveränt, och som sagt, även för den som vill vara anonym (i termer av att spåren efter surfningen försvinner så fort du tar ut usb-minnet) är detta en bra lösning. Själv väljer jag den främst för att allting finns samlat på ett och samma ställe, vad jag än kan behöva. För den som hellre vill styra exakt vilka applikationer som läggs på usb-minnet, finns naturligtvis att göra det också. Här finner du en lista över 100 program du kan installera, vart och ett för sig.

Nu återstår bara att komma på hur man ska få med usb-minnet, var man än befinner sig. Kanske en klocka med usb-minne vore bra? Kanske är det overkill…