Idag tar Reinfeldt över ordförandeklubban för EU. Han tycks väl förberedd, för såväl de förberedda frågorna som de oförutsedda. Allt gott, så långt.
Ett av mötena hålls på min arbetsplats, HLK i Jönköping, 6-9 juli. Då är det hälsoministrarna som möts. Här är totalt kaos och har varit ett gott tag nu, vi får inte komma intill våra arbetsplatser ett par dagar innan mötet, hela bygget möbleras om – det kom häromdagen fem långtradare med möbler för deltagarna. Det byggs informationscentra, mediacenter för våra ministrar, ljusanläggningar värdiga en konsert med Rolling Stones. Jag stötte just i knät i en stor packlår som det stod 8 ministerstolar på. Minsann. Somliga av våra medarbetare har inte fått komma in i huset utan att legitimera sig ordentligt, trots att vi skall ha full tillgång till arbetsplatsen fram till fredag.
Det är en märklig cirkus, detta. När man får insyn i kulisserna så förstår man att detta enorma arrangemang kostar rejält med pengar. Jag blickar ner i entren och ser att det är 20-30 man som är här dygnet runt och jobbar. Lägg därtill polisiära resurser.Och då är det bara ett av många möten som kommer äga rum under Sveriges ordförandeskap. Säkerhetspådraget är enormt, och det är klart, EU:s ministrar måste ju skyddas som den utrotningshotade art de är – åtminstone i en akademisk miljö. Inte många har en akademisk karriär bakom sig. Jag funderar också över miljötänkandet i denna kringresande cirkus. Kan det vara försvarligt att dagligdags frakta runt alla dessa pinaler på detta sätt?
Någon säger att det är bra pr för Högskolan i Jönköping, men jag tror att den analysen faller samman i småbitar. På vilket sätt skulle dessa ministrar visa just HLK extra intresse? Ett rimligt antagande är att de är upptagna med sitt.
Själv jobbar jag till på fredag. Därefter skall en bombhund gå igenom mitt arbetsrum, varpå det sedan plomberas.