Förbereder dagens gig i Nässjö medelst kaffe, fralla och genomgång av presentation. Filmning idag – man får väl kamma sig:)
Uncategorized
Always connected – always learning? Knowledge qualities in one-to-one computer schools
Sådär. Äntligen var det dags för halvtidsseminarium på min avhandling med arbetstiteln Always connected – always learning. Knowledge qualities in one-to-one schools.
Länk till seminariet här.
Nyss läst: Confessions of a Public Speaker
Har just läst Confessions of a public speaker till stor besvikelse. Ett slöseri med tid. Visst hittar man några små tips här och var, och visst känner man igen sig i vissa situationer som beskrivs som professionell talare. Men ändå. Den som köper boken – kan jag ana – vill lära sig lite presentationsteknik och retorik. Här bedrar man sig hyfsat grundligt. Så här skriver om verket:
n this hilarious and highly practical book, author and professional speaker Scott Berkun reveals the techniques behind what great communicators do, and shows how anyone can learn to use them well. For managers and teachers — and anyone else who talks and expects someone to listen — Confessions of a Public Speaker provides an insider’s perspective on how to effectively present ideas to anyone. It’s a unique, entertaining, and instructional romp through the embarrassments and triumphs Scott has experienced over 15 years of speaking to crowds of all sizes. With lively lessons and surprising confessions, you’ll get new insights into the art of persuasion — as well as teaching, learning, and performance — directly from a master of the trade. Highlights include: * Berkun’s hard-won and simple philosophy, culled from years of lectures, teaching courses, and hours of appearances on NPR, MSNBC, and CNBC * Practical advice, including how to work a tough room, the science of not boring people, how to survive the attack of the butterflies, and what to do when things go wrong * The inside scoop on who earns $30,000 for a one-hour lecture and why * The worst — and funniest — disaster stories you’ve ever heard (plus countermoves you can use) Filled with humorous and illuminating stories of thrilling performances and real-life disasters, Confessions of a Public Speaker is inspirational, devastatingly honest, and a blast to read.
Mitt tips: Lägg slantarna på nån annan bok på . Boken platsar tyvärr inte på min resurslista över bra litteratur.
Betyg: 1.5 mikrofoner av 5 möjliga.
Kontaktskapande kommunikation och ögonen
Ögonen – Själens spegel sägs det. Om det är så sant vet jag inte, men jag vet att ögonkontakt är helt centralt för att skapa god kommunikation. För lite ögonkontakt bidrar till att du uppfattas som blyg, timid eller tillbakadragen, för mycket kan bli obehagligt. Lagom är alltså bäst.
Amerikanarna brukar säga att man skall titta med ”the sticky eyes”, det vill säga aldrig släppa sin motpart med blicken. Personligen tycker jag att detta är ett lite väl häftigt råd: det torde snabbt bli obehagligt. En liten poäng med detta finns dock: vi släpper kanske lite för lätt ögonkontakt.
När jag föreläser om och tränar personer i kontaktskapande kommunikation brukar jag skilja på tre typer av blickar: den professionella, den sociala och den intima. Poängen är att hitta ett sätt att ge rejält med uppmärksamhet till motparten, utan att du själv behöver känna obehag för att du ”tittar för mycket”. När du använder den professionella blicken låter du blicken vanda från öga till öga, och du växlar av genom att emellanåt fästa blicken i övre delen av ansiktet, exempelvis i pannan. På så vis håller vi god kontakt, men är inte och härjar i ögonen hela tiden. Att vi fäster blicken i övre delen av ansiktet beror på att motparten inte på så vis kan uppfatta dig som utmanande – pannan är helt enkelt inte intim.
Den sociala blicken vänder helt enkelt på steken. Man växlar mellan ögonen och nedre delen av ansiktet. På så vis täcker man in mer känsliga delar av ansiktet, framför allt munnen. Den här ögonkontakten använder man alltså i sociala sammanhang, när någon typ av band finns mellan dig och motpart. I ett strikt professionellt sammanhang, där man exempelvis möts första gången, kan den bli alltför utmanande. Så funderar du nu över den intima blicken? Well, det är den blick som växlar från ögonen och vandrar ner över kroppen så långt du vågar. Således ej lämpligt i yrkessammanhang.
Hur kan vi använda detta? När jag undervisar i samtalsmetodik är blicken en grundförutsättning för att etablera förtroende. När jag föreläser för lärare påpekar jag detta, som ett sätt att etablera god kontakt, vilket naturligtvis alltid behövs med eleverna.
Vill du veta mer om föreläsningar i kontaktskapande kommunikation? Kolla in Fleischer mentalism & föredrag
Cease-terapins dubbla villfarelser
Jag avskyr ju homeopati, som ni kanske vet. Tyvärr används homeopati alltför mycket, dels renodlat, dels i samband med andra villfarelser. En sådan villfarelse är att autism och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan orsakas av vaccination eller förekomst av toxiner i kroppen. Ursprunget är en numera tillbakadragen – och därmed helt ogiltigförklarad – studie (som aldrig kunnat återupprepas) i The Lancet. Denna vaccinationsvillfarelse har alltså parats ihop med homeopativillfarelsen, och därmed skapat en ny marknad: anhöriga till personer med autism och neuropsykiatriska funktionshinder. En ohämmat oetisk verksamhet som kallas Cease-terapi.
Vill du veta mer? Min fru har skrivit ett välformulerat blogginlägg om saken.
Presentation Zen Design
Presentation Zen Design är den naturliga uppföljaren till Garr Reynolds nära nog klassiska Presentation Zen. Den är inte lika bra som första boken, men sätter fokus på just design-aspekten av PowerPoint-bilder. För mig som inte har ett väl utvecklat estetiskt öga är den dock guld värd.
Reynolds gör inledningsvis en sammanfattning av sin första bok, går igenom typografi, att kommunicera med färger, och hur man använder bilder och video på ett engagerande och känsloskapande sätt i sin presentation. Vidare talar han om vikten att ständigt förenkla, renodla och ge utrymme för tomma ytor i presentationen. Jag är helt säker på att presentationer blir avsevärt mycket mer känslomässigt tilltalande och estetiska genom att följa synpunkterna i den här boken. Jag ger den 4 transitions av 5 möjliga.
Se också:
Proppen har lossnat
För ungefär ett år sedan tvärdog telefonen när det gällde bokningar av föreläsningar. Lågkonjunkturen slog till med full kraft. De enda som ringde, var de som behövde avboka. Jag minns särskilt en kund, som gick från att ha dryga 2 miljoner i överskott per månad, till att ha röda siffror i budgeten, i stort sett över en natt. Tungt.
Nu har emellertid proppen lossnat. Bokningarna rullar in, från norr till söder. Riktigt roligt – det är alltid skönt att få smörja munlädret. Främst står kontaktskapande kommunikation och retorik på schemat, men även lite udda ämnen som ”skriftlig förhandlingsteknik på engelska”.
Har också påbörjat ett mycket intressant samarbete med Garr Reynolds, som driver Presentation Zen och har skrivit boken med samma namn. Än så länge topphemligt;-). Det blir en spännande vår, sommar och höst!
Drivs humor och berättande av en tes?
På min kurs i retorik brukar jag tjata om vikten av att driva en tes framåt. Det vill säga, att man faktiskt påstår något om världen klart och tydligt. Fick en intelligent fråga från en av mina studiegrupper idag som lyder: När man driver en tes känns det som att man aktivt tar ställning för eller emot något. Måste man göra det, när man berättar en historia eller jobbar med humor?
Svaret på frågan ur mitt perspektiv är: det finns naturligtvis inga måsten! Dock är det min uppfattning att all retorik och annan scenkonst, blir så mycket tydligare med hjälp av en tydlig linje, en tydlig historia. Med hjälp av ett påstående om världen (tes) uppstår också förutsättningarna för dramatik! Några detaljer dock: Ett framförande, eller en humorakt, kan naturligtvis driva flera påståenden. Det centrala för upplevelsen är emellertid att helheten känns som om den driver åt ett håll. Ett andra påpekande: Tesen behöver inte uttalas klart och tydligt. Den kan också vara underförstådd. Ett vanligt nybörjarfel är att man inleder, och sedan säger ”tesen jag driver är…”. Leverera påståendet direkt! I humorsammanhang kallas tesen ofta för premiss, det vill säga en förutsättning för den humorvändning som senare kommer.
Min kollega Gay Ljungberg har varit domare på 100-tals trolleriföreställningar. Han menar att de som vinner alltid – ALLTID – drivs av en idé som kan sammanfattas i en mening. Ex: Han är en försäljare, som upptäcker att han kan trolla med kundens pengar. Eller: Det är egentligen inte jag som trollar utan publiken som producerar mirakler. Om ditt föredrag kan sammanfattas i en enda mening – då finns där sannolikt en tes, även om den inte är klart uttalad (att analysera vad tesen består i är mestadels en akademisk övning, med liten koppling till själva verksamheten).
Nedan visar jag två exempel från humor-världen. Det första visar hur försök till humor (?) utan att driva en tes, utan att ha en ide, utan att ha en riktning, blir riktigt pinsam. Det andra klippet visar hur man klart och tydligt, men ändå outtryckt, kan driva en idé framåt genom ett helt humorblock. Håll till godo!
Dåligt exempel: Fadde kör stand-up (vad vill människan säga?)
Bra exempel: Eddie Izzard driver med Darth Wader. Möjlig tes: Darth Wader var en viljelös mes (med underton och pekpinnar mot världens reella ledare). Annan möjlig tes: Tomma tunnor skramlar mest.
Skeptikerpodden – ett lovvärt initiativ!
För någon vecka sedan sjösattes Skeptikerpodden. Podcasten produceras av åtta svenska skeptiker, och siktar på några avsnitt per månad. Just nu rivstartar man – redan på en dryg vecka har tre fullmatade avsnitt producerats. Så här skriver skeptikerna själva om sin podcast:
Har du någon gång undrat ”är det verkligen sant?”. I så fall är Skeptikerpodden för dig. Skeptikerpodden är en podcast (ungefär som ett radioprogram på nätet) som ifrågasätter övernaturliga fenomen och andra påståenden som kan avgöras vetenskapligt. Vi tar utgångspunkten från ett skeptiskt perspektiv som brukar kallas vetenskaplig skepticism.
Podcasten tar på ett lättsamt sätt upp aktuella nyheter inom framför allt Sverige och diskuterar dessa ur ett skeptiskt perspektiv. Emellanåt gör vi intervjuer och paneldiskussioner och försöker lyfta fram vikten av ett kritiskt tänkande i en värld där ettor och nollor nästan kan lura vem som helst.
Skeptikerpodden riktar sig inte till den som redan är skeptiker, utan främst till människor som står undrande inför vidskeplighet och andra vardagliga fenomen som kanske inte debatteras i traditionella medier.
De tre avsnitt som hittills producerats tar upp följande:
- Vad är vetenskaplig skepticism?
- Häxor i Nigeria och andar i Norge
- Utanför kroppen-upplevelser
Det har saknats (vad jag vet) liknande initiativ i Sverige. Jag tycker om formatet, det vill säga att det är flera personer som för en diskussion med varandra. Det är också bra att dessa personer kommer från vitt skilda verksamhetsområden (bland annat en magiker och en psykolog). Något jag också tycker är positivt är att skeptikerna uttalat (vilket diskuteras i tredje avsnittet) försöker hålla en ödmjuk attityd och inte verka alltför raljerande, något som tyvärr är vanligt i skeptikerkretsar (förebilden för många skeptiker är den militant skeptiske James Randi, som är mycket skicklig på att analysera och argumentera, men som tyvärr ibland motverkar sina syften genom att framstå som alltför raljant, åtminstone för min smak när jag läser hans kända verk Flim Flam).
Lovvärt, roligt och spännande! Jag hoppas att den positiva starten löper över i en stadig produktion av intressanta avsnitt. I dylika fall tillåter jag mig att utbrista i ett SBF – Skeptikerpodden Bör Följas!
