I huvudet på Håkan Fleischer Rotating Header Image

samhällskritik

Juholts skadade förtroende

Okt 11th, 2011
by Håkan Fleischer.
No comments yet

Efter alla skriverier om Juholts påstådda bidragsfusk känns det osäkert om han kan återfå mitt förtroende. En ny Toblerone-affär, sa någon. Jonas Gardell uttryckte på Twitter, att om Juholt hetat Mona istället, skulle han åkt ut fortare än kvickt. Kanske. Men, jag vill inte anlägga något genus-raster på frågan.

Istället kan jag konstatera att förtroendet för Juholt är allvarligt skadat. Det finns nu två tänkbara scenarior. Det ena är att han medvetet har fuskat och agerat oetiskt, omoraliskt och kriminellt. Klantigt, omdömeslöst och klandervärt i rollen som politiker. En sådan politiker kan helt enkelt inte med trovärdighet driva ett politiskt arbete i socialdemokratisk anda, som väl skall andas någon slags solidaritet och lojalitet med medmänniskor. Det andra scenariot är att han faktiskt inte har haft en aning om vad han har skrivit på, trots att det skett upprepade gånger, trots att det handlar om stora summor pengar. I så fall är situationen lika illa: vi kan inte ha politiker som så nonchalant ingår avtal utan att över huvud taget vara intresserad av dess innebörd.

Dessutom får jag nog säga att jag blir besviken när Juholt inte är karl för sin politik och kan ställa upp i SVT:s partiledardebatt. Min tolkning är naturligtvis att den senaste tidens mediahändelser kring Juholt gjort honom ängslig för exponering. Det kan man förstå. Men att agera på ett sätt som gör Sverigedemokrater till vinnare i en tv-sänd partiledardebatt på grund av sin egen ängslan är egocentrerat och skamligt. Jag finner inget annat ord. Skamligt Juholt. Att dessutom, som ny partiledare, försöka köra över partiet med en skuggbudget som inte ligger i linje med partiets uttalade ambitioner, andas en syn på ledarskapet som enväldigt. Här uppstår också gliporna i Juholts politiska gärning. Du, Håkan Juholt är helt enkelt inte riktigt mogen för den politiska uppgift som ligger framför dig. Du står nu inför en väljarflykt. Fatta ett verkligt moget beslut och avgå, så snart som möjligt för att inte skada den framtida valrörelsen.

Andra om: , , , , ab1 svt sr1 ex dn1 svd1

Mest miljövänligt: 150 cyklar eller 2 segway?

Aug 17th, 2011
by Håkan Fleischer.
1 comment

Så har Jönköpings-Posten bevisat det igen. Aldrig någonsin kommer ett journalistpris delas ut till den tidningen. Jag är mycket glad och nöjd över beslutet att säga upp blaskan, men än så länge förorenar den min brevlåda alltjämt. Igår hittade jag en helsida med nyheten att man på Riksbyggen köpt in två Segway a 77.000 kr styck för att vara ett mer miljövänligt företag. Ser man på! På bilden står två medelålders fåntrattar och stoltserar med sina Segway. Den ena mannen har för övrigt fabriksblekta jeans på sig. Jag anar någonstans att han inte kontrollerat blekningsprocessens miljöpåverkan. Med allra största sannolikhet har de blekts medelst sandblästring, en metod som varje år skördar tusentals människoliv i sviterna av bland annat stendammslunga. Men, det problemet är naturligtvis långt borta – i Kina eller Bangladesh – och blickarna på de båda fåntrattarnas Segway väger naturligtvis tyngre.

För man kan ha en viss aning om att dessa två Segway köpts in av Riksbyggen för att två medelålders män tycker det är en rolig leksak, och inte för att det är en särdeles god miljögärning. Inget ont om det, jag tycker själv att Segway är väldigt rolig att leka med. Men om man ville göra en reell insats för miljön, kan man kanske tänka sig att använda dessa dryga 155.000 kr på bättre sätt. Exempelvis kunde över 150 cyklar köpts in till priset av 2 Segway. Dessa kunde placeras ut i cykelpooler i Riksbyggens bostadsområden. Det är bara ett exempel. För 155.000 kronor kan säkert mycket annat också göras, exempelvis i insatser för att minska elförbrukning bland sina hyresgäster eller att förbättra källsortering än mer.

Och i bakgrunden står en blåögd skribent (jag avböjer att använda begreppet journalist) från Jönköpings-Posten och skriver en helsida om saken, utan en enda kritisk fråga. Fantastiskt.

Stavros Louca, du gör mig orolig

Feb 28th, 2011
by Håkan Fleischer.
No comments yet

[adsense]

Bäste Stavros, jag blir på allvar orolig över det inflytande du faktiskt har i den svenska skoldiskursen. Genom tv-produktionen klass 9A framställer du dig villigt som en av Sveriges absoluta topplärare. En sådan får makt. Makt över ordet, makt över barnen, makt över skolans utveckling. I artikeln 20 Frågor till Stavros Louca svarar du så här:

Vilken är vår tids största bluff?
– Jag skulle vilja säga att det är evolutionsteorin, det finns alldeles för många lakuner i den för att jag skall kunna övertygas om att människan kommer från aporna. Jag tror på skapelsen. Men det betyder inte att jag är kreationist och tror att världen skapades för några tusen år sedan.

Privata åsikter är såklart privata åsikter, och behöver inte nödvändigtvis färga av sig på den praktik man inrättar sig i professionellt. Men ändå. Att som (av somliga påkallat) yttersta gräddan av lärare – vilket väl ändå får betraktas som ett intellektuellt yrke i grunden? – så oförblommerat och ogenerat lägga såväl vetenskap som sunt förnuft åt sidan är skrämmande. Särskilt när man faktiskt har med unga människors kunskapsutveckling att göra, inom vilket ett kritiskt tänkande är en grundpelare. Stavros Louca, du gör mig orolig.

Handlar teknik i klassrummet alltid om teknik?

Aug 13th, 2010
by Håkan Fleischer.
3 comments

På måndag och onsdag håller jag och Ulli Samuelsson en föreläsning på temat Formellt och informellt lärande i digitala miljöer. Jag hade planer på att ifrågasätta huruvida teknik i klassrummet alltid handlar om teknik? Jag tror nämligen att nyckeln för att lyckas med ett modernt (eller kanske snarare postmodernt) lärande, må så vara i en IT-tät miljö, är att odla attityder hos lärare. Visst, det är attityder som väldigt lätt understöds av IT, men som på inga sätt är en naturlig följd av att få en laptop i knät. Attityderna som enligt mitt förmenande behövs i skola präglas av tre saker: Aktivitet/kreativitet, Dynamik och förmåga att bygga Nätverk.

För det första måste läraren bli aktiv i sitt umgänge med elever, och andra signifikanta personer i sin omgivning. Sinnebilden av fröken som sitter vid katedern och låter barnen komma fram med sina böcker i kö för att få hjälp, är för mig upplöst i atomer. Läraren måste vara aktiv i sin kommunikation med eleverna, förse dem med ständigt material, redan innan materialet är svar på en fråga. Att vara aktiv innebär också att våga prova nya idéer, och därmed – till många lärares fasa – överge gamla käpphästar (läraryrket ÄR ett käpphästyrke). Det hänger naturligtvis ihop med den andra attityden, att vara dynamisk. Som framgångsrik lärare måste man våga vara kortsiktig, och pröva nya idéer. Jag tror på fullaste allvar att den lärare som vet exakt vad som kommer hända om tre månader i undervisningen pga långsiktig planering, sannolikt lyckas sämre än den som låter vad som händer om tre månader bero på vad som händer de närmaste två veckorna, under förutsättning att undervisningen präglas av aktivitet/kreativitet. Detta resonemang kan tyckas provocerande till en början, men jag håller med ursprungsmannen – Troed Troedson – om detta till fullo. Den tredje attityden som måste odlas handlar om att samverkan är av godo. De allra flesta lärare skriver under på att de samverkar med sina kollegor. Handen på hjärtat, är inte detta på ett ganska ytligt dock? Jag menar att alla lärare aktivt och dynamiskt ständigt måste arbeta för att utöka sitt personliga lärande nätverk. Detta sker naturligtvis kollegialt, men också via nätet.

Varifrån kommer dessa nödvändiga attityder – aktivitet/kreativitet, dynamik och samverkande – ifrån? Det finns många infallsvinklar och många svar på den frågan. Eftersom jag skall relatera detta till lärande i digitala tider kommer jag uppehålla mig kring tre trender av många inom området: Att vi blir alltmer mobila, att lärresurser blir alltmer öppna och, som ett jordnära och praktiskt exempel, att e-boken kommer med stormsteg. Här ligger för övrigt Jönköpings Kommun långt framme, som har rullat ett projekt kring läsplattor under några års tid. Det här är naturligtvis enbart nedslag i den verklighet vi redan lever i. Jag anser dock att dessa tre, bland andra, trender utmanar läraryrket att anta just de tre angivna attityderna.Frågan är hur man då gör?

Ett vanligt svar är att starta en till en projekt, det vill säga en dator per elev och lärare. Eftersom jag forskar på just det här området, vill jag förhålla mig hyfsat neutral till fenomenet. Dock kan sägas, att enligt den forskningsöversikt jag nu skriver på är det tunnsått (med några undantag) med forskning som visar att de mätbara konsekvenserna, exempelvis i termer av betyg, över huvud taget finns. Däremot ökar elevers motivation med hjälp av datorer, och de blir duktigare på att skriva och att presentera. Nå, detta torde vara ganska självklara resultat av att ha en dator tillgänglig hela arbetsdagar, om man förväntas använda den. Forskningen visar också att lärarnas IT-kompetens ökar (vilket också torde vara självklart). Några intressanta forskningsrapporter visar däremot att skolans situering och förberedelser (varav aktivt attitydarbete är en komponent) är nycklar för att lyckas med en till en projekt. En intressant utvecklingslinje i USA, som ju är den här typen av projekts moderland, är att en hel del skolor nu lägger ned sina en till en projekt, av anledningen att det kostar en farlig massa pengar, och att skolan inte ser någon verklig nytta.De vill hellre satsa pengarna på duktiga lärare.

Så, teknik i klassrummet handlar inte alltid om teknik. Att möta samhällets trender och utveckling genom att starta ett en till en projekt är ingen lösning på hur frågan om hur skolan skall möta samhällets skilda krav. Det kan vara ett steg på vägen, men utan att odla personalens attityder i termer av aktivitet/kreativitet, dynamik och nätverksskapande är tekniken i klassrummet verkningslös, och kanske till och med hämmande. Om detta tänker jag tala på måndag och onsdag.

Alliansen väljer nyckelord skickligt

Apr 28th, 2010
by Håkan Fleischer.
4 comments

Så var det det här med tobleronepolitiken, ett nytt ord alliansen har hittat på enligt artikel i Aftonbladet. Kort sagt är handlar det om den borgeliga regeringens angrepp på oppositionens politik som, enligt deras utsago, går ut på att:

Vi kan inte bedriva Tobleronepolitik, bara låna och sätta allting på krita för att sedan låta någon annan betala.

Det är väl ingen hemlighet att alliansen är skickliga på (eller rättare sagt deras väl betalda pr-byråer) att välja ut nyckelord att använda i debatter och intervjuer. Det är heller ingen hemlighet att de faktiskt har avsevärt mycket mer pengar att lägga på dylik verksamhet, och kontakter att utnytta.  Faktum är att de är väldigt duktiga på att inte bara hitta nyckelord, utan också att använda dem konsekvent, så att de sätter sig, vilket man får ge någon slags knepig beröm för. Allra oftast gör man det kring de positiva saker man vill framhålla i sin egen politik – varje polititiskt område får då sitt egna ”mini-mantra”.

Det märks tydligt att det går mot val – nu väljer man slagord även utifrån oppositionens politik, och än värre, också utifrån dess företrädares tidigare förehavanden. Det är naturligtvis ingen slump att begreppet toblerone-politik nämns av ett flertal borgeliga politiker idag. Det är effektivt, och sätter sig. Om begreppet är tänkt att användas som ett nyckelord, är det djärvt. Själv skulle jag inte våga det, då det kan ge bakslag, men alldeles sannolikt har en pr-byrå gjort en avsevärt mycket mer djupgående analys än vad jag klarar ut.

Min personliga gissning är i alla fall att vi kommer få se mer av den varan, och jag tror inte – som Ett hjärta rött - att skälet till utspelat är att de borgeliga argumenten är slut. Begreppet är lanserat alltför tidigt för det. Etiskt korrekt? Högst tveksamt. Retoriskt effektivt? Ja (med risk för bakslag). Det lär bli en ful valrörelse.

Så här kommenterar Mona Sahlin händelsen i SvD

– Jag tycker att det tyder på dålig respekt och framförallt på en desperation från en regering som har misslyckats med sin egen politik. Då använder man den här typen av argument, det tycker jag är tragiskt.

Andra bloggare om den här artikeln: Ett hjärta rött, Magnus Andersson, Jinge

Köttklister – en skön perifras ger retorisk knorr

Apr 27th, 2010
by Håkan Fleischer.
No comments yet

Kikade in på SvD och såg vi är på väg mot ett förbud av det så kallade Köttklistret, och insåg att det är ett väldigt spännande exempel på den retoriska figuren perifras.

En perifras är en omdöpning, och syftar främst till att stimulera den behagande funktionen i talet. Istället för att säga ”moderaterna, centern, folkpartiet och kristdemokraterna”, döps denna saliga röra (nu blev bloggen politisk) till ”Allians för Sverige”. Bättre laddning och mer energi, inte sant? Usama bin Laden kan ju inte direkt beskrivas som en lustigkurre, men en poäng hade han i sina videofilmer från grottorna i Afganistan (?). Istället för att kalla George Bush d.y för just George Bush (som ju är hyfsat neutralt), döpte han om honom till ”Bush-sonen” (vilket är humor på hög nivå, med tanke på den forne presidentens faderskomplex) och ”Den lille mannen från Texas”.

Och nu laddas alltså ännu ett begrepp, nämligen enzymet Trombin, med hjälp av en perifras. Det känns hyfsat okey att det finns ett enzym som heter Trombin i kött – däremot känns det absolut INTE okey att vi har Köttklister i maten. Ändå är det samma sak. Där ser vi vilken kraft den retoriska figuren perifras har.

P.S även Aftonbladet, DN, Expressen och Metro har skrivit om nyheten.

Låt SD göra bort sig

Okt 20th, 2009
by Håkan Fleischer.
4 comments

Det drar ihop sig till valrörelse lite smått, och SverigeDemokraterna har via Jimmy Åkesson fått tillträde till de finare salongerna. Uppenbarligen ett smart drag av medierna. Efter att ha sett att SD inte har lyckats åstadkomma någonting mer än häpnadsväckande korkade ideer på lokal nivå i några kommunfullmäktige runt om i landet (i de fall man har kommit med några ideer över huvud taget: det rapporteras runt om i landet om en påfallande passivitet från SD-representanter i kommunfullmäktige),  har bland annat Aftonbladet låtit Åkesson skriva en debattartikel.

Omedelbart efter sitt inträde i de finare salongerna, via en debattartikel i Aftonbladet gör Åkesson bort sig. Ingen med mindre hjärnceller än att man blir kallad normalbegåvad kan undgå att uppfatta den oerhörda rädsla och skepsis inför det främmande – det vill säga ren främlingsfientlighet – som denna lilla människa lider av. Det måste vara ohyggligt besvärande att vara så otrygg i sin kulturella tillhörighet att man inte kan se andra kulturer som bidragande till en mental, social och materiell välfärd. Att som partiledare dessutom ange felaktigt underlag för sina åsikter och sedan säga att uppgiftslämnaren (exempelvis Brottsförebyggande Rådet) aldrig står för sina ”egentliga” åsikter, är häpnadsväckande korkat. Åkesson menar alltså att BRÅ, som är en myndighet med direktiv givna från regeringen via regleringsbrev är korrupt. Jag skulle vilja se bevisen för detta?

Jag tycker Aftonbladet gör rätt – Ge SverigeDemokraterna utrymme, låt dem tala – de kommer röka ut sig själva ur svensk politik med hjälp av sin egna dumhet, om inte till förestående val, så till kommande. Ta debatten, det är uppenbarligen tämligen lätt att slå hål på Sverigedemokraternas argumentation, även om Maud Olofsson använde en katastrofal metod. Låt dem bara definiera vad den svenska kulturen egentligen är, den som de värnar så om att bevara. När uppstod den? Hur avgränsas den? Vem har mandatet att fälla det avgörandet?

För att nämna ett enda exempel kan SverigeDemokraternas inställning till skolmaten diskuteras. Vill vi exempelvis ha ett Sverige med bara svensk mat i skolor, vilket föreslagits i kommunfullmäktige i Göteborg om jag inte missminner mig? Vad skulle det i så fall i praktiken innebära? Pizza går naturligtvis bort (Italien). Hamburgare likaså (USA). För att inte tala om kycklinggrytan med ris – det minner snarast om indisk kultur. Månne blir det rotsaker hela veckan lång? Eller är det så att vissa västerländska kulturer värderas högre än andra, så att burgaren skulle vara okey, värnandet av den svenska kulturen till trots? Till och med i en sådan banal och enkel fråga denna, blir det hopplöst för SverigeDemokraterna att nästla sig ur. Grundorsaken till det är enkel, nämligen att de helt enkelt inte delar det övriga politiska etablissemangets självklara bejakande av alla människors  och kulturers lika värde. Det kan vi aldrig någonsin acceptera i en demokrati som Sverige. Av det skälet gör Aftonbladet rätt. SD kommer falla på eget grepp, med rätta. De förtjänar inte en plats i Sveriges Riksdag.

Är det inte självklart?

Jul 1st, 2009
by Håkan Fleischer.
1 comment

TPB-grundaren Peter Sunde väljer att gråta ut i media. Eller, han gråter nästan säger han. Han tycker det är orättvist att ha lagt ner 6 års arbete, och sen bli hatad för att han tar paus från TPB. Det är hans version. De upprörda fildelarna tycker väl snarare att TBP har brustit och svikit sina ideal.

Och visst har de det. De har gång på gång påtalat icke-affärsmässigheten i verksamheten. Envist och konsekvent. Nu har de emellertid några olika skäl att faktiskt bryta mot sina ideal, närmare 30 miljoner skäl. Jag skulle också rucka på mina ideal om jag hade ett skadestånd på 30 miljoner kronor över mig. Helt ärligt.

Dessutom tycker jag det är bra att debatten om laglig fildelning öppnas. Jag tror inte fem nanosekunder på köparen av TPB, men jag tror det är bra att debatten öppnas. Jag har tidigare sagt att jag tycker det är självklart att upphovsmän får betalt för sitt arbete – det står jag fast vid. Jag påstår vidare att världen befinner sig i en ny logik, där kulturproduktion inte kan delas in i original och kopior. Därmed måste nya modeller för finansiering av kulturproduktion fram. Och DEN debatten är av godo.

Pirate Bay säljs – var inte poängen att det skulle vara gratis?

Jun 30th, 2009
by Håkan Fleischer.
No comments yet
Till salu

Till salu

Så läser vi att The Pirate Bay skall säljas – mitt under brinnande rättsprocess. Köpesumman otroliga (?) 60 miljoner kronor. Samtidigt är de fyra gentlemännen som drivit sajten dömda till skadestånd på 30 miljonor kronor, märkligt nog exakt den summa som köparen betalar kontant. Ett sånt sammanträffande.

Nåväl, en bärande idé med TPB är väl just att det är gratis, och man har hävdat att det inte är en affärsverksamhet. Ändå renderar de värdet 60 miljoner kronor. Den stora välgöraren och idealisten TPB säljer alltså varumärke, loggor och annat för dyra pengar. Hur gick det här ihop nu då?

Huruvida det kommer påverka skadeståndet när piratskeppet seglar upp i hovrättens bukt, råder delade meningar om. Det visar i vilket fall att TPB är en affärsmässig verksamhet, vilket kan kännas osmart att skylta med just nu.

Enligt den nya ägaren skall såväl upphovsrättsinnehavare som fildelare få betalt. Fildelaren får betalt genom att avtal sluts med internetleverantörer, som betalar för att trafik ”lyfts bort” från deras nät – något de tydligen redan idag betalar andra aktörer för. Man använder helt enkelt kapacitet från användarna för att lyfta bort tryck från leverantörerna (fråga inte mig hur det funkar helt tekniskt). Upphovsrättsinnehavare skall få betalt via annonsintäkter. Enligt företaget som skall ta över TPB bör man kunna få in dryga 40 miljoner dollar per månad i annonsintäkter, med nuvarande söktryck bibehållet. Jag undrar lite… om de summorna var möjliga att håva in tidigare, varför gjordes inte det? Jag har svårt att se att de fyra gentlemän som drivit sajten, varav tre anser sig vara helt medellösa, frivilligt skulle se dryga 12.5 miljoner DOLLAR per månad så att säga bara segla förbi?

Värt att notera är att inga samtal är förda med vare sig internetleverantörer eller upphovsrättsbevakande organisationer. Jag tycker personligen det känns som en olycklig hybrid mellan ett försenat aprilskämt och en pengaskimrande dröm, som just aldrig kommer bli mer än en dröm. Men, jag har sagt tidigare, att såväl utbildnings-, kultur-, och näringslivslogik är i stark förändring, så vi får väl se. Spännande lär det ju bli!

Andra bloggar om The Pirate Bay, fildelning, upphovsrätt

Dessvärre en framgång för Piratpartiet

Jun 25th, 2009
by Håkan Fleischer.
5 comments

Hovrätten ogillade jävsinvändningen mot domare Tomas Norström i Pirate Bay-rättegången. Att han är medlem i en förening för upphovsrätt är inte tillräckliga incitament för att domen skall vara påverkad, menar man. Hovrättlagman Anders Eka säger:

- Vi menar att engagemanget i de upphovsrättsliga föreningar som domaren varit medlem i inte är sådant att det innebär att han är jävig i ett konkret mål. I normala fall finns det en tydlig koppling mellan domare och någon part i målet då jäv föreligger, exempelvis en släktrelation eller liknande.

Därmed blir det ingen ny rättegång, och skadeståndskravet på 30 miljoner kronor ligger fast. Enligt det juridiska ombudet för filmbranschen var det ingen överraskning.

Att hovrättens utslag har bidragit till ett minskat förtroende för rättsväsendet vill nämnda person inte känns vid. Reaktionerna lär dock inte vänta på sig, som exempelvis hos Rick Falkvinge (föga förvånande som representant för piratpartiet, men ändå), som talar om svågerpolitik inom rättsväsendet. Personligen tror jag – dessvärre – att detta späder på framgångarna för Piratpartiet. Jag är lite orolig när ett politiskt parti blir stort på enbart en fråga – vill man värna yttrandefrihet och rätt till fri kultur, finns ju som bekant andra partier att välja på, som dessutom har en politik även för andra frågor. Olyckligt! Om ni finner dessa frågor viktiga, rösta på vänsterpartiet istället (och nej, jag är inte vänsterpartist själv). Well. Vi får se vad som händer.

Andra bloggare skriver om: Jäv, Piratpartiet, upphovsrätt, fildelning, the pirate bay

Så något helt annat: som den vane läsare märker är det nytt utseende på bloggen. Jag bloggar via wordpress, och har länge behövt uppdatera bloggmotorn. När det så har kommit ytterligare en uppdatering kände jag mig tvungen att uppdatera. Passade på att även uppdatera utseendet på bloggen. Allt är dessutom på svenska nu. Dessutom är funktionen Dela med dig ny (tack för tipset på plugin till trollerikollegan John Houdi). Vad tycker ni?

Min far hade en dröm

Till slut avslöjar jag att jag jobbar nästa vecka också, därefter är det läge att ta semester. Min hustru hade haft ett öra vaket vid en diskussion med min tankeläsningskollega Lennart, som rekommenderade Barack Obamas memoarer. Fick den i present igår – snällt! Jag har den som morot – den skall läsas så snart jag har klarat ut H Dreyfus’ utmärkta Being-in-the-world, som är kanske den mest pedagogiska och läsvärda genomgången av Heideggers Varat och Tiden. Puh. Kanske blir klar imorgon.

← Earlier Posts