I huvudet på Håkan Fleischer Rotating Header Image

retorik och presentationsteknik

Planera analogt, leverera digitalt

storyboardDet är lätt hänt att man sätter sig vid datorn när en presentation skall planeras, och gör arbetet direkt i PowerPoint eller Keynote. Emellertid har jag en känsla av att de bästa, mest kreativa presentationer först planeras på papper. Det är annars väldigt lätt hänt man gör mängder av punktlistor som så småningom inte kommer utvecklas, utan kommer presenteras just som punktlistor, vilket ju är det lättaste sättet att söva en publik (min uppfattning är att punktlistor snarare är ett manus, än en presentationsbild).

Jag kände att jag behövde en storyboard där jag kan rita och skapa en berättelse genom min presentation, så att en grovskiss är klar INNAN jag sätter mig vid datorn. Jag tänker mig att jag har fyra rutor per A4-sida, där jag också kan göra noteringar om exempelvis övergångar eller dylikt. Min tanke är att jag spiralbinder 30-40 ark i arbetsböcker för varje nytt projekt. På så vis kan man vara kreativ, slösa med papper, men ändå bevara de tidigaste idéerna. Således: manuellt, kreativt arbete med färgpenna och papper. Håll till godo: Storyboardmall för presentatörer!

Hur du skapar en intresseväckande titel

Titeln på ditt föredrag är naturligtvis väldigt viktigt, likaså ditt huvudbudskap (som bör återspeglas i titeln). Steve Jobs menar att man skall arbeta med Twitterrubriker: det vill säga, kärnfulla och korta. Det ligger något i det.

Utmärkta bloggen Speaking about Presenting har en intressant post om hur man skriver en presentationstitel som gör att folk flockas runt din session på exempelvis en konferens. Titlar som attraherar åhörare utlovar bland annat fördelar, det vill säga är av typen ”Lär dig tio knep som…”, lovar att berätta en god historia: ”hör hur man kan tjäna 1 miljon på 90 dagar”, använder sig av det magiska talet tre: ”tre typer av talhandlingar som får dig mer omtyckt”, väcker nyfikenhet och som – naturligtvis – visar på att frågan som tas upp är viktig.

Blogginlägget är utmärkt – läs det här!

Skön dag: forskning, examensarbete och juryarbete

Härlig dag! Solen skiner. Idag är det forskning för hela slanten som gäller. Min nya handledare och jag hade ett supermöte igår, och jag har ganska klart för mig vad som bör göras. Det har också rensats lite i rabatten när det gäller åtaganden och sådant.

Mitt forskningsarbete idag förde mig till roliga Internetstatistik.se som samlar en mängd rapporter, statistik och nyckeltal kring Internet. Roligt. Här finns bland annat Findahls rapport (pdf) (som jag citerar i min forskning) som visar att hälften av landets 4-åringar har använt internet år 2009. År 2000 hade hälften av 15-åringarna använt nätet. Här ser jag att internet används mest under eftermiddagen, att 15% av Sveriges unga handlar på nätet, hur många som har tillgång till bredband, hur många som använder telefonen för att se websidor med mera. På det stora, rätt roligt. Ibland – under fliken rapporter – dyker det också upp användbara guldkorn till min forskning.

I övrigt är dagen alldeles för solig för att helt ägnas åt skrivbordsforskningen. Med sol i sinne ger jag mig ut på stan, tar en cappuccino och läser examensarbeten i solskenet. Det är ändå ett fantastiskt jobb jag har! Att kunna välja var någonstans jag skall vara rent fysiskt, att kunna välja när jag ska jobba (i stort sett), och att dessutom få arbeta med att läsa högintressanta infallsvinklar på retorik (i det här fallet), ja, det kan ju faktiskt inte bli bättre.

Idag är jag också lite extra uppsnoffsad: Jag sitter i Juryn för PMC-galans prisutdelning ikväll. Jo jo.

Gates, Jobs och estetiken i Zen

Sitter och jobbar med min föreläsning om Presentation Zen på svenska. För den som inte läst boken, kan sägas att det är ett banbrytande verk som lär ut grunderna i visuell estetik för presentatörer. Jag kan inte beskyllas för att ha ett särskilt konstnärligt öga, och därför är jag särskilt glad att de enkla reglerna i boken hjälper till enormt att skapa bra, rena och slående presentationer. Naturlighet, enkelhet och balans. Bara en sådan enkel sak som att ett budskap ofta blir mer slagkraftigt om man tar bort komponenter, och inte lägger till (se gärna mitt blogginlägg Vill du ha mycket sagt? Säg lite).

På Presentation Zens hemsida hittade jag en jämförelse mellan Steve Jobs (Apple) och Bill Gates (Microsoft) presentationer. Steve Jobs står för enkelheten, stilrenheten, och skapar presentationer där han står i fokus. Bill Gates skapar röriga presentationer, som skapar oordning och kaos. Eller vad sägs om Steve Jobs, som vågar stå ensam mot nedtonad bakgrund, och vet exakt vad som skall vara i fokus:

Steve Jobs

Jämfört med Bill Gates som låter röran ligga kvar bakom honom när han skall vara i fokus (han berättar här om sin livsstil, vad som kännetecknar honom – fokus borde vara glasklart på honom):

Bill Gates

För att inte tala om hur siffror och ”hårda fakta” kan presenteras aptitligt, respektive mindre aptitligt. Vilket av detta, ärligt talat, etsar sig fast mest i ert huvud? Steve Jobs karakteristiska sätt:

Steve Jobs, tabell

Eller Bill Gates faktatunga, nästan stickande Powerpoint-bild?:

Bill Gates

Läs hela analysen och jämförelsen mellan Steve Jobs och Bill Gates ur ett Zen-perspektiv på Presentation Zen.

Vill du få mycket sagt? Säg lite.

Japp. Det är min konklusion efter att ha besökt Framtidens Lärande i Stockholm. En grov kvalitativ skiljelinje mellan keynote-föreläsarna kan sammanfattas så här: De som försökte pressa in mängder av innehåll på 30 minuter och som inte förstod sina begränsningar, fick ingenting sagt om man ser till vad folk minns efteråt. Den talare (jag tänker på Troed Troedson) som drev en enkel tes – Att tänka kortsiktigt är smartare än att tänka långsiktigt – fick oändligt mycket mer sagt.

Och visst är det så att man ofta vill för mycket när man presenterar på exempelvis 30 minuter. Det man ofta glömmer – och detta tycks gälla mer och mer ju längre upp i en akademisk hierarki man kommer – är att komplexa budskap inte lämpar sig för muntlig kommunikation. Så är det. Därför: vid korta presentationer: tänk ut EN huvudidé. Det gamla kinesiska ordspråket ”En sjukdom, långt liv – ingen sjukdom, kort liv” gäller alltså även vid muntlig kommunikation. Genom att känna både sina och mediets begränsningar kommer man avsevärt mycket längre. Vill du få mycket sagt? Säg lite.

Vad sätter man tänderna i först?

Idag finns minst tre saker att vara glad för. För det första fick jag panik när jag kom tillbaka efter lunchen, och insåg att filmen som skall analyseras på retoriken ikväll var borta. Inte heller fanns den att hyra någonstans. Mediacentralen hjälpte mig, lät mig besöka deras kontor och hämta ett exemplar, framlagt i receptionen när jag kom. Det är fantastisk service måste jag säga!

För det andra fick jag Encyclopedia of Rhetoric idag.En riktig tegelsten med allt en retoriknörd behöver (och inte behöver) veta (tack @peterdalle för tipset).

Till sist blev jag glad över att en adept från min Våga Tala-grupp stod rätt som det var stod utanför dörren med en ask choklad, och tackade för en bra kurs. Fantastiskt roligt och överraskande. Tack själv!

Nu är bara frågan: Boken eller chokladen – Vad sätter man tänderna i först?

Galet bra publik- och åskådarkontroll

Jag har ju tidigare talat om audience management. Fick ett klipp av trollerikollegan (och buktalaren) John Houdi från hans föreställning Tricks – en hyllning till salongsmagin.

I klippet ser vi fantastiskt bra exempel på hur man håller en publik i greppet hela tiden, samtidigt som två åskådare också måste hanteras. Det är otroligt skickligt genomfört: det är bra manus, det är bra timing, och det är fingertoppskänsligt. Så här skall en slipsten dras när det gäller publik- och åskådarhantering! Alltid gott att se ett proffs jobba!

Vårens våga-tala-coaching avslutas ikväll

Det är faktiskt alltid lite sorgligt. Jag har våga-tala-coaching med talängsliga studenter varje termin, och har haft ett antal år nu. Totalt har jag hjälpt 200 individer till bättre självförtroende i publika talsituationer, med en success-ratio på dryga 95% för de som genomfört hela vägen. Det berör alltid. Att se en människa växa inför andra, men framför allt inför sig själv, är en fantastisk upplevelse. När jag får första signalen från en student om att han eller hon är på rätt väg, att det känts mindre ångestladdat, då vet jag att det är värt jobbet. Ibland kommer det små uppmuntrande brev, ibland flera år efteråt, som berättar hur de gått från total ångest med svimningskänslor, panikkänslor, stamningar, svettningar och en känsla av att stå utanför kroppen att tala, till att inte bara klara av att prata inför publik, utan också att faktiskt njuta av det. Dagar när jag får sådana brev är alltid fyllda av solsken!

Det är otroligt stimulerande, men det är också  lite sorgligt att skiljas från individerna, då de varit fantastiska förebilder i sitt mod, och vågat visa sina svagare sidor och i nåd låtit mig försöka visa på sätt att stärka dem. I kväll avslutar jag alltså vårterminens coaching för talängsliga med de sedvanliga övningarna, för att därefter fira framgångarna med en bra middag. Samtliga har gjort framsteg, och det glädjer mig oerhört!

Köttklister – en skön perifras ger retorisk knorr

Kikade in på SvD och såg vi är på väg mot ett förbud av det så kallade Köttklistret, och insåg att det är ett väldigt spännande exempel på den retoriska figuren perifras.

En perifras är en omdöpning, och syftar främst till att stimulera den behagande funktionen i talet. Istället för att säga ”moderaterna, centern, folkpartiet och kristdemokraterna”, döps denna saliga röra (nu blev bloggen politisk) till ”Allians för Sverige”. Bättre laddning och mer energi, inte sant? Usama bin Laden kan ju inte direkt beskrivas som en lustigkurre, men en poäng hade han i sina videofilmer från grottorna i Afganistan (?). Istället för att kalla George Bush d.y för just George Bush (som ju är hyfsat neutralt), döpte han om honom till ”Bush-sonen” (vilket är humor på hög nivå, med tanke på den forne presidentens faderskomplex) och ”Den lille mannen från Texas”.

Och nu laddas alltså ännu ett begrepp, nämligen enzymet Trombin, med hjälp av en perifras. Det känns hyfsat okey att det finns ett enzym som heter Trombin i kött – däremot känns det absolut INTE okey att vi har Köttklister i maten. Ändå är det samma sak. Där ser vi vilken kraft den retoriska figuren perifras har.

P.S även Aftonbladet, DN, Expressen och Metro har skrivit om nyheten.

Hur introducerar man en talare?

Det är en svårare konst än man tror. Om man får fel presentation av sig själv när man skall tala, kan inledningen i värsta fall bli en upprepning av vad presentatören sagt! Ingen lysande start. Jag brukar därför vara så fräck att jag instruerar presentatören och talar om exakt vad han skall säga. Han får det nedtecknat på ett indexkort, så att han kan repetera i god tid.

Introduktionen av dig skall fånga uppmärksamheten, bygga intresse och skapa förväntningar. The Public Speaker har ett bra blogginlägg om vad man skall tänka på vid introduktioner av andra talare.