retorik och presentationsteknik

Jag har förmånen att få verka som toastmaster emellanåt. Oftast i samband med disputationsfester, men även i andra sammanhang. Som toastmaster är en av huvuduppgifterna att introducera talare under middagen. Det är tyvärr rätt vanligt att den som skall tala blir introducerad med hjälp av torra fakta ”det är är faster Ingrid från Göteborg”, kanske samtidigt som man inte riktigt minns ”här kommer Inger… jag menar Ingrid…”. Katastrofalt. Ändå ser jag det så ofta.

Jag tycker att min viktigaste uppgift som toastmaster är att få talaren att känna sig välkommen och bekväm, och att hjälpa honom eller henne att bevara sina nerver så mycket som möjligt. Det är bara att inse, väldigt många tycker det är skrämmande att stå inför en publik och tala in i en mikrofon. Genom att introducera på rätt sätt kan man få nervositeten att släppa redan innan personen i fråga börjar tala. Tänk bara på det här:

• Repetera och tänk igenom vad du ska säga noggrant. Om du har minsta lilla fundering över om presentationen av personen är lämplig: fråga. Skriv ned några nyckelord. Försök koppla samman personen med begivenheten på något sätt. Använd humor. Var originell. Få ett skratt.
• Om du kan, knyt ihop flera (eller alla) presentationer med ett tema. På så sätt väcks nyfikenhet: Vad skall komma nu? Resultatet är att sorlet lägger sig snabbare i lokalen.
• Saker och ting kan alltid gå fel, men du MÅSTE fixa namnet på personen du introducerar. Repetera, repetera, repetera.
• Håll din introduktion kort. Din primära uppgift är att hantera bruset och få sorlet att lägga sig, för att på så vis bädda för talaren. När man är van att stå på scenen, är det lätt att vilja för mycket. Jag brukar tänka så här: Det är inte min fest, jag gör bara ett jobb. Jag kommer synas på scen ca 15 gånger under en normal disputationsfest (som exempel): jag kan inte ta upp utrymme varje gång. Kort och brief. När fokus ligger på scen och inte på tallriken, är det dags att kalla fram nästa talare. Någon enstaka gång kan du göra ett eget mellanspel.
• Se till att publiken applåderar talaren när han är på väg fram. De allra flesta känner då att isen bryts redan när på väg upp till scenen, vilket gör att risken att introduktionen i talet blir trevande minskar.
• När personen är på väg fram, och applåderar honom eller henne, försök att ”mäta personen” med blicken. Justera mikrofonstativet efter längden. Med lite rutin får du till det perfekt nästan varje gång.
• Möt personen med ett leende och ett varmt handslag. Är det en äldre person, hjälp personen upp på scen, men befinn dig inte där en sekund längre än nödvändigt.
• Ett vanligt problem är att så kallade sångmikrofoner används på festen. Dessa kräver att man står nära (jag brukar i stort sett låta mikrofonhuvudet snudda vid hakan när jag talar), annars försvinner ljudet ut i universum. Problemet är att folk är mikrofonrädda, och håller sig på så stort avstånd som möjligt. Därför försöker jag på ett smidigt sätt, i min introduktion av mig själv, nämna något skämtsamt om mikrofoner som man får vara väldigt närgången med. Här får man välja takt och ton efter sällskap. Ibland säger jag också till personen på väg upp att komma tänka på att tala nära mikrofonen. Det är lätt att talaren blir nervös eller kommer av sig om publiken helt plötsligt ropar ”högre!”. Tänk på att publiken faktiskt inte hör vad du säger medan du tar i hand och välkomnar personen upp, eftersom du tar ett steg från mikrofonen.

Sådär. Några enkla knep för att introducera talare på bästa möjliga sätt.