I huvudet på Håkan Fleischer

Logosargumentation: En Översikt (pdf) är ett arbete om 28 sidor författat av Patrik Mehrens (2004) vid Uppsala Universitet. Arbetet används bland annat på min kurs Konsten att tala II, och vid grundkursen i retorik vid litteraturvetenskapliga fakulteten vid Uppsala Universitet. Arbetet går på ett förtjänstfullt sätt genom topiklära och argumentationsanalys.

Filen finns också upplagd på sidan Resurser.

Jo. Jag bygger. Närmare bestämt på Gisebo Hacienda. Det är i alla fall arbetsnamnet på en dryga 80 kvadratmeter stor utbyggnad: 25 kvm inglasat vinterbonat rum och 55 kvm trädäck. Vi har kommit en bit, men det återstår också en bit. Det är mest jag som snickrar , dock är min kära hustru är helt ovärderlig snickarhjälp! Så här ser det ut just nu:

Dock – ett litet retoriktips så här på sommaren. Hans Rosling är ju ganska känd för sina presentationer på TED. Har du inte kikat, sök på hans namn där. Presentation Zen skrev ett intressant inlägg om hans senaste presentation på TED, och om hur han mixar analog teknik med digital dito för att skapa en reell känsla för proportioner mellan stora tal. Rätt spännande, och tänkvärt – kom ihåg, det är inte det flashiga folk minns, det är känslan du förmedlar! Läs artikeln om blandning av analogt och digitalt här.

Japp. Sommarskjortan på. Äntligen lite värme. Är trött av en hektisk vår – tänkte jobba nästa vecka, och därefter ta lite semester. Resonemanget bygger på att grovplaneringen av mina nya kurser blir klara. Kommer som vanligt ta en vecka att intensivjobba med företaget också: Nya föreläsningar är på gång.

Veckan som gått har varit fantastisk. Ni som följer min twitter vet att jag var och lyssnade på James Randi, en hjälte i min värld sedan 13-års åldern. Efter hans föreläsning om den skeptiska hållningen fick jag en mycket kort pratstund, där vi ändå hann att dryfta en god idé. Att vara 81 år och åka på världsturné, tycker jag är strongt! Läs mer om James’ arbete här.

Men, bara för att det snart är semester vilar inte retorikintresset. Här kommer två lästips. För ett tag sedan skrev jag ju ett blogginlägg på temat Vill du få mycket sagt? Säg lite. Hittade på Professionally Speaking ett blogginlägg på samma tema som var väldigt läsvärt: In presentations, less is more. Något att tänka på, inte minst i akademiska kretsar. För den som har ytterligare lite tid över i helgen eller i sommar och vill botanisera i retorik och presentationsteknik, rekommenderar jag utmärkta Six Minutes: A Public Speaking and Presentations Skills Blog.

Hepp – nu är det helg!

Har just lagt till Presentation Zen Design i mitt resursbibliotek. Köpte boken först till läsplattan, och sedan i pappersform. Det här ÄR en sådan bok man vill ha möjlighet att bläddra i, inte tal om saken.

Presentation Zen Design är den naturliga uppföljaren till Garr Reynolds nära nog klassiska Presentation Zen. Den är inte lika bra som första boken, men sätter fokus på just design-aspekten av PowerPoint-bilder. För mig som inte har ett väl utvecklat estetiskt öga är den dock guld värd.

Reynolds gör inledningsvis en sammanfattning av sin första bok, går igenom typografi, att kommunicera med färger, och hur man använder bilder och video på ett engagerande och känsloskapande sätt i sin presentation. Vidare talar han om vikten att ständigt förenkla, renodla och ge utrymme för tomma ytor i presentationen.  Jag är helt säker på att presentationer blir avsevärt mycket mer känslomässigt tilltalande och estetiska genom att följa synpunkterna i den här boken. Jag ger den 4 transitions av 5 möjliga.

Se också:

• Boken Presentation Zen
• Bloggen Presentation Zen

Det är lätt hänt att man sätter sig vid datorn när en presentation skall planeras, och gör arbetet direkt i PowerPoint eller Keynote. Emellertid har jag en känsla av att de bästa, mest kreativa presentationer först planeras på papper. Det är annars väldigt lätt hänt man gör mängder av punktlistor som så småningom inte kommer utvecklas, utan kommer presenteras just som punktlistor, vilket ju är det lättaste sättet att söva en publik (min uppfattning är att punktlistor snarare är ett manus, än en presentationsbild).

Jag kände att jag behövde en storyboard där jag kan rita och skapa en berättelse genom min presentation, så att en grovskiss är klar INNAN jag sätter mig vid datorn. Jag tänker mig att jag har fyra rutor per A4-sida, där jag också kan göra noteringar om exempelvis övergångar eller dylikt. Min tanke är att jag spiralbinder 30-40 ark i arbetsböcker för varje nytt projekt. På så vis kan man vara kreativ, slösa med papper, men ändå bevara de tidigaste idéerna. Således: manuellt, kreativt arbete med färgpenna och papper. Håll till godo: Storyboardmall för presentatörer!

Titeln på ditt föredrag är naturligtvis väldigt viktigt, likaså ditt huvudbudskap (som bör återspeglas i titeln). Steve Jobs menar att man skall arbeta med Twitterrubriker: det vill säga, kärnfulla och korta. Det ligger något i det.

Utmärkta bloggen Speaking about Presenting har en intressant post om hur man skriver en presentationstitel som gör att folk flockas runt din session på exempelvis en konferens. Titlar som attraherar åhörare utlovar bland annat fördelar, det vill säga är av typen ”Lär dig tio knep som…”, lovar att berätta en god historia: ”hör hur man kan tjäna 1 miljon på 90 dagar”, använder sig av det magiska talet tre: ”tre typer av talhandlingar som får dig mer omtyckt”, väcker nyfikenhet och som – naturligtvis – visar på att frågan som tas upp är viktig.

Blogginlägget är utmärkt – läs det här!

Härlig dag! Solen skiner. Idag är det forskning för hela slanten som gäller. Min nya handledare och jag hade ett supermöte igår, och jag har ganska klart för mig vad som bör göras. Det har också rensats lite i rabatten när det gäller åtaganden och sådant.

Mitt forskningsarbete idag förde mig till roliga Internetstatistik.se som samlar en mängd rapporter, statistik och nyckeltal kring Internet. Roligt. Här finns bland annat Findahls rapport (pdf) (som jag citerar i min forskning) som visar att hälften av landets 4-åringar har använt internet år 2009. År 2000 hade hälften av 15-åringarna använt nätet. Här ser jag att internet används mest under eftermiddagen, att 15% av Sveriges unga handlar på nätet, hur många som har tillgång till bredband, hur många som använder telefonen för att se websidor med mera. På det stora, rätt roligt. Ibland – under fliken rapporter – dyker det också upp användbara guldkorn till min forskning.

I övrigt är dagen alldeles för solig för att helt ägnas åt skrivbordsforskningen. Med sol i sinne ger jag mig ut på stan, tar en cappuccino och läser examensarbeten i solskenet. Det är ändå ett fantastiskt jobb jag har! Att kunna välja var någonstans jag skall vara rent fysiskt, att kunna välja när jag ska jobba (i stort sett), och att dessutom få arbeta med att läsa högintressanta infallsvinklar på retorik (i det här fallet), ja, det kan ju faktiskt inte bli bättre.

Idag är jag också lite extra uppsnoffsad: Jag sitter i Juryn för PMC-galans prisutdelning ikväll. Jo jo.

Sitter och jobbar med min föreläsning om Presentation Zen på svenska. För den som inte läst boken, kan sägas att det är ett banbrytande verk som lär ut grunderna i visuell estetik för presentatörer. Jag kan inte beskyllas för att ha ett särskilt konstnärligt öga, och därför är jag särskilt glad att de enkla reglerna i boken hjälper till enormt att skapa bra, rena och slående presentationer. Naturlighet, enkelhet och balans. Bara en sådan enkel sak som att ett budskap ofta blir mer slagkraftigt om man tar bort komponenter, och inte lägger till (se gärna mitt blogginlägg Vill du ha mycket sagt? Säg lite).

På Presentation Zens hemsida hittade jag en jämförelse mellan Steve Jobs (Apple) och Bill Gates (Microsoft) presentationer. Steve Jobs står för enkelheten, stilrenheten, och skapar presentationer där han står i fokus. Bill Gates skapar röriga presentationer, som skapar oordning och kaos. Eller vad sägs om Steve Jobs, som vågar stå ensam mot nedtonad bakgrund, och vet exakt vad som skall vara i fokus:

Jämfört med Bill Gates som låter röran ligga kvar bakom honom när han skall vara i fokus (han berättar här om sin livsstil, vad som kännetecknar honom – fokus borde vara glasklart på honom):

För att inte tala om hur siffror och ”hårda fakta” kan presenteras aptitligt, respektive mindre aptitligt. Vilket av detta, ärligt talat, etsar sig fast mest i ert huvud? Steve Jobs karakteristiska sätt:

Eller Bill Gates faktatunga, nästan stickande Powerpoint-bild?:

Läs hela analysen och jämförelsen mellan Steve Jobs och Bill Gates ur ett Zen-perspektiv på Presentation Zen.

Japp. Det är min konklusion efter att ha besökt Framtidens Lärande i Stockholm. En grov kvalitativ skiljelinje mellan keynote-föreläsarna kan sammanfattas så här: De som försökte pressa in mängder av innehåll på 30 minuter och som inte förstod sina begränsningar, fick ingenting sagt om man ser till vad folk minns efteråt. Den talare (jag tänker på Troed Troedson) som drev en enkel tes – Att tänka kortsiktigt är smartare än att tänka långsiktigt – fick oändligt mycket mer sagt.

Och visst är det så att man ofta vill för mycket när man presenterar på exempelvis 30 minuter. Det man ofta glömmer – och detta tycks gälla mer och mer ju längre upp i en akademisk hierarki man kommer – är att komplexa budskap inte lämpar sig för muntlig kommunikation. Så är det. Därför: vid korta presentationer: tänk ut EN huvudidé. Det gamla kinesiska ordspråket ”En sjukdom, långt liv – ingen sjukdom, kort liv” gäller alltså även vid muntlig kommunikation. Genom att känna både sina och mediets begränsningar kommer man avsevärt mycket längre. Vill du få mycket sagt? Säg lite.

Idag finns minst tre saker att vara glad för. För det första fick jag panik när jag kom tillbaka efter lunchen, och insåg att filmen som skall analyseras på retoriken ikväll var borta. Inte heller fanns den att hyra någonstans. Mediacentralen hjälpte mig, lät mig besöka deras kontor och hämta ett exemplar, framlagt i receptionen när jag kom. Det är fantastisk service måste jag säga!

För det andra fick jag Encyclopedia of Rhetoric idag.En riktig tegelsten med allt en retoriknörd behöver (och inte behöver) veta (tack @peterdalle för tipset).

Till sist blev jag glad över att en adept från min Våga Tala-grupp stod rätt som det var stod utanför dörren med en ask choklad, och tackade för en bra kurs. Fantastiskt roligt och överraskande. Tack själv!

Nu är bara frågan: Boken eller chokladen – Vad sätter man tänderna i först?