I huvudet på Håkan Fleischer

När jag håller föreläsningar om web 2.0 och lärande, är många lärare skeptiska. Än värre, somliga är direkt rädda för att prova nya sätt att använda Internet på. Lägg därmed till meningen ”och avancerade datorer till det här har ju ungarna redan med sig in i klassrummet – nämligen mobiltelefonerna”, ja, då blir det ofta mummel i salen. Mobiltelefoner skall ju av ren princip bannlysas enligt de allra flesta lärare.

Nå. Utmana dig själv lite! Här följer en bra presentation med goda argument om nyttan och hur du kommer igång med att använda sociala medier för lärande. Det mesta är tillämpligt i Sverige, även om en del är mer riktat mot verksamma på andra sidan Atlanten.

Lätt osmakligt. Fastän marknadskommunikation inte riktigt är min bag, så måste jag ändå kommentera artikeln om att det spökar på Grand Hotell i Helsingborg. Ganska osmaklig marknadsföring – se till att få en artikel i aftonbladet om vackra flygvärdinnor som är utsatta för (manliga??) spöken som kastar dem ur sängarna, och vips ökar omsättningen. Så enkelt är det nog. Om det drar nya gäster? Jodå, det tror jag nog.

Taktiken är hyfsat genomtänkt. Eftersom Aftonbladet kliver över lik för bättre läsarsiffror, älskar de att snaska i dylika historier (istället för att ägna sig åt seriös journalistik). Därmed är det lätt att få gratis redaktionell reklam genom att tota ihop en historia. Utgångspunkten måste väl rimligen då vara att all pr är god pr? Jag är inte helt säker på att det förhåller sig så. Kanske Grand kunde vara en smula mer kreativa när det gäller sin marknadsföring?

Tack @Johnhoudi för tipset

Fantastiskt. Tittar på kvällsöppet, där man just nu diskuterar Vellinges motstånd mot att öppna ett transithem för ensamma flyktingbarn i Vellinge, på ett vandrarhem. En invånare i Vellinge blir intervjuad, och hon säger att hon är emot planerna. På frågan varför, svarar hon att det är för att när hon och hennes man får gäster, brukar deras gäster bo på Vandrarhemmet. Människor flyr från oroshärdar, och i det här fallet handlar det om ensamma och utsatta barn. Dessa nekar du trygghet för att du har en moster som kommer och hälsar på en gång om året, och inte kan/vill/orkar hysa henne i ditt hus.

Förbannade smygrasist, säg som det är istället: du är rasist, stå för det och ta debatten. Att hysa rasistiska åsikter är lågt, att inte stå för dem och våga ta debatten är ännu lägre

Har tidigare skrivit om Jimmy Åkesson och hans främlingsfientliga politiska start i de mer accepterade salongerna. Intressant att det tog tid, innan ett antal riksdagsledamöter med muslimsk bakgrund slöt sig samman och svarade. Min analys är att de ville att vågorna efter Maud Olofssons olyckliga motdebatt skulle lägga sig. Så här skriver författarna bland annat:

Vi som har en muslimsk kulturbakgrund har betydligt fler saker som särskiljer oss, än förenar oss. Vi representerar partier på varsin sida om blockgränsen och vi har olika ideologiska utgångspunkter i våra resonemang [...]

Att driva politik genom att stigmatisera personer med en viss religiös eller etnisk tillhörighet är något som de allra flesta medborgare ser igenom. Inte minst inom Sverigedemokraterna själva, då flera förtroendevalda har lämnat partiet efter Åkessons artikel. För trots försök att verka rumsrena är det nu uppenbart för de allra flesta att Sverigedemokraterna är lika främlingsfientliga som det är uppenbart att påven är katolik.

Det är precis på det här sättet som SD skall tas – i öppen debatt, i strålkastarens nakna ljus, ty då blir det uppenbart att SD är ett främlingsfientligt parti i ordets rätta bemärkelse. Jag roade mig med att ta en snabb titt på deras sammanfattade åsikter, och såg att alla politiska områden behandlas på några få rader, förutom invandringspolitiken, som får 3-4 gånger så stort utrymme. Här skriver man bland annat att svensk invandrings- och integrationspolitik är monumentalt misslyckad. Rätten att hålla sig kritisk till den politik som förs och har förts, är förbehållen varje politiskt parti förstås. Men när jag läser fortsättningen blir jag bekymrad:

Ett befolkningsmässigt homogent samhälle har bättre förutsättningar att nå en fredlig och demokratisk utveckling, än en heterogen statsbildning. Därför förespråkar sverigedemokraterna en restriktiv invandringspolitik, liksom att samhället på alla sätt ska uppmuntra en ökad återvandring.

Varifrån kommer detta påstående? Det är ju allmänt känt att Åkesson och gänget hanterar faktaunderlag styvmoderligt, för att ta till med underdrift. I sin debattartikel (som nuvarande är ett svar på), lyckades han grovt misshandla såväl faktaunderlag från Brottsförebyggande rådet som från Säpo. I klartext påstår SD: Sverige mår bättre om invandrarna inte kommer hit, och de som kommer hit, skall på alla sätt (även med hjälp av diskriminering??) uppmuntras att återvandra. Vad ligger det för människosyn bakom detta? Kan man verkligen värna om demokrati och alla människors lika värde, om man uttrycker sig på det sättet? För mig är svaret ett glasklart Nej. Därför är det viktigt att möta SD inför öppen ridå, och inte tillåta dem att simma i grumligt vatten. Först då blir det uppenbart vilket hot mot demokratin de utgör.

Aftonbladet bjuder på ett utsökt exempel på perfekt formad humor i ett klipp från kvällens Bonde söker fru. Bonden Roger har fyra tjejer som flyttat hem till honom på gården, och det visar sig att han bor med sin mor och far, en inte helt angenäm överraskning för deltagarna. Vid det gemensamma fikat, där stämningen är minst sagt spänd, tittar fadern på en av tjejerna och säger ordagrant:

- Så där besvärligt var det inte på min tid.

- Nehe, hur var det då?

- Då åkte man till ett annat land bara och tog sig en fru. (paus). Frugan kommer från Blekinge.

Som taget ur utmärkta boken Comedy Bible, som bland annat pekar på vikten av att pausera, och att lägga själva ”punschen” sist. Här är det utlösande ordet lagt allra sist, vilket gör det till ett skolexempel. I klippet får man också bra humoreffekt  genom kontrasten mellan det väldigt roliga uttalandet och faderns allvarliga och nästintll bistra uppsyn. Perfekt vardagsretorik, perfekt humor.

För kurser i retorik och kommunikation, besök gärna www.fleischer.se

Har för någon vecka sedan avslutat Den tändande gnistan – hur små faktorer kan förändra världen. Så här skriver Bokus om verket:

I den här briljanta boken, som blivit en internationell bestseller, undersöker New Yorker-skribenten Malcolm Gladwell varför avgörande förändringar i samhället ofta sker plötsligt och oväntat.

Hans lika enkla som banbrytande tes är att idéer, beteenden, ”meddelanden” och produkter ofta sprids på samma sätt som infektionssjukdomar, dvs. epidemiskt. På samma vis som en enda sjuk person kan starta en influensaepidemi, kan några graffitikonstnärer sätta igång en våg av nedklottring i tunnelbanan, eller en nöjd restaurangbesökare göra så att en viss restaurang plötsligt alltid är fullbokad.

Varför sjönk kriminaliteten i New York så drastiskt i mitten av 90-talet ? Vad händer när en okänd skribent utan vidare övergår till att bli en bästsäljande författare? Varför har vi ingen kontroll över tonåringars rökvanor, trots att alla känner till att rökning är livsfarligt?

Med utgångspunkt i olika exempel från skilda tidpunkter i historien – från 1700-talet till nutid – visar Gladwell på de små faktorer som under vissa omständigheter kan ge det stora genombrottet. Det har bland annat att göra med en viss personlighetstyp som sprider budskapet ”mun-till-mun”, det handlar om hur budskapet fäster och i vilket sammanhang det framförs.

Den tändande gnistan är ett intellektuellt äventyr, en historia skriven med smittande entusiasm över kraften i nya ideer. Men framför allt är det en vägledning till hur förändringar sker, med ett i grunden hoppfullt budskap – att en enda påhittig människa kan förändra världen.

Jag tycker boken är intressant och tankeväckande. Vi har en förmåga att alltid tänka i termer av absoluta förhållanden när det gäller orsak och verkan. Det vill säga: liten handling – liten verkan. Stor handling – Stor verkan. Den här boken ställer detta resonemang på ända, och visar att ytterligen små faktorer kan få avgörande betydelser. Författaren har en nyfiken attityd och ett behagligt sätt att skriva, och jag ger boken 4 tändstickor av 5 möjliga.

Det drar ihop sig till valrörelse lite smått, och SverigeDemokraterna har via Jimmy Åkesson fått tillträde till de finare salongerna. Uppenbarligen ett smart drag av medierna. Efter att ha sett att SD inte har lyckats åstadkomma någonting mer än häpnadsväckande korkade ideer på lokal nivå i några kommunfullmäktige runt om i landet (i de fall man har kommit med några ideer över huvud taget: det rapporteras runt om i landet om en påfallande passivitet från SD-representanter i kommunfullmäktige),  har bland annat Aftonbladet låtit Åkesson skriva en debattartikel.

Omedelbart efter sitt inträde i de finare salongerna, via en debattartikel i Aftonbladet gör Åkesson bort sig. Ingen med mindre hjärnceller än att man blir kallad normalbegåvad kan undgå att uppfatta den oerhörda rädsla och skepsis inför det främmande – det vill säga ren främlingsfientlighet – som denna lilla människa lider av. Det måste vara ohyggligt besvärande att vara så otrygg i sin kulturella tillhörighet att man inte kan se andra kulturer som bidragande till en mental, social och materiell välfärd. Att som partiledare dessutom ange felaktigt underlag för sina åsikter och sedan säga att uppgiftslämnaren (exempelvis Brottsförebyggande Rådet) aldrig står för sina ”egentliga” åsikter, är häpnadsväckande korkat. Åkesson menar alltså att BRÅ, som är en myndighet med direktiv givna från regeringen via regleringsbrev är korrupt. Jag skulle vilja se bevisen för detta?

Jag tycker Aftonbladet gör rätt – Ge SverigeDemokraterna utrymme, låt dem tala – de kommer röka ut sig själva ur svensk politik med hjälp av sin egna dumhet, om inte till förestående val, så till kommande. Ta debatten, det är uppenbarligen tämligen lätt att slå hål på Sverigedemokraternas argumentation, även om Maud Olofsson använde en katastrofal metod. Låt dem bara definiera vad den svenska kulturen egentligen är, den som de värnar så om att bevara. När uppstod den? Hur avgränsas den? Vem har mandatet att fälla det avgörandet?

För att nämna ett enda exempel kan SverigeDemokraternas inställning till skolmaten diskuteras. Vill vi exempelvis ha ett Sverige med bara svensk mat i skolor, vilket föreslagits i kommunfullmäktige i Göteborg om jag inte missminner mig? Vad skulle det i så fall i praktiken innebära? Pizza går naturligtvis bort (Italien). Hamburgare likaså (USA). För att inte tala om kycklinggrytan med ris – det minner snarast om indisk kultur. Månne blir det rotsaker hela veckan lång? Eller är det så att vissa västerländska kulturer värderas högre än andra, så att burgaren skulle vara okey, värnandet av den svenska kulturen till trots? Till och med i en sådan banal och enkel fråga denna, blir det hopplöst för SverigeDemokraterna att nästla sig ur. Grundorsaken till det är enkel, nämligen att de helt enkelt inte delar det övriga politiska etablissemangets självklara bejakande av alla människors  och kulturers lika värde. Det kan vi aldrig någonsin acceptera i en demokrati som Sverige. Av det skälet gör Aftonbladet rätt. SD kommer falla på eget grepp, med rätta. De förtjänar inte en plats i Sveriges Riksdag.

• Dagens samlade tweets http://bit.ly/3BBSog #

• Dagens samlade tweets http://bit.ly/3BBSog #

• Rycka legitimationen, anyone? http://bit.ly/dZJY0 #
• Dagens samlade twittrar http://bit.ly/1faUy9 #