I huvudet på Håkan Fleischer

Var igår, trots häftig förkylning, på Alice i Underlandet. I mitt tycke en fantastiskt bra film. Jag är inte på något sätt en cineast, men låt säga så här. Normalt när jag går på bio, brukar jag hänga med i en kvart, sedan börjar min hjärna bli uttråkad (alldeles särskilt om det är fråga om action eller sci-fi-tema), och jag vandrar iväg och tänker på annat. När jag sedan ”kommer tillbaka” till filmen, hänger jag inte längre med. Somliga kan tycka att det är dyrt att betala runt hundringen för att sitta i en stol och filosofera, men jag tycker det är okey.

Hur som, med Alice i Underlandet var det annorlunda. Jag blev på något sätt väldigt fångad av historien, fantasifullheten och den lagoma dosen av kontinuerlig ”knäpphet”. Jag har ju en barndom som inte direkt kännetecknas av något gullande med sagor (travtidningar har jag däremot sett så det räcker) så jag har faktiskt inte tidigare stiftat bekantskap med Alice. Naturligtvis är Jonny Depp fullständigt fantastisk i sin roll som hattmakaren, för att inte tala om röda drottningen (Helena Bonham Carter) och vita drottningen (Anne Hathaway). Alice själv (Mia Wasikowska) var naturligtvis också mycket duktig.

Filmen rekommenderas.

P.S Min hustru undrade så vem som gjorde rösten till den blå larven. Alan Rickman är svaret.

Andra bloggare om filmen

Fadde, ni vet dörrvakten, har gjort stand-up comedy i Aschbergs program på Tv8. Sannolikt, och förhoppningsvis, har programmet inte alltför många tittare.

Fadde gör alla fel i boken, och är helt enkelt allt annat än rolig. Det första tipset för den som vill skriva stand-up är: humor är inte historier. Andra tipset: humor är inte historier. Tredje tipset: humor är inte historier. Lägg därtill en näst intill osannolikt dålig tajming och en personlighet med mindre utstrålning än en smurf, så får ni kontentan av Faddes premiär inom stand-up. Det enda positiva med Faddes försök till komik är att jag nu i alla fall vet att jag är skickligare än en person i den konsten i landet. Nedan kommer klippet: själv orkade jag inte masa mig igenom hela, det var så bedrövligt pinsamt.

Tack till @JohnHoudi för tipset om Faddes premiär!

Sitter och klurar febrilt på hur man får koll på hur många som faktiskt prenumererar på ens rss-flöde på bloggen. Någon som har en god idé?

Edit: Twitter är fantastiskt. Postade en förfrågan om mitt problem, och fick efter 2 minuter hjälp av den alltid lika charmerande @peterdalle. Fick efter en stund förslag på lösning även av @annakolmodin. Vad lösningen blev? En prenumeration på Feedburner. Tack!

SVT har haft strul, och legat efter TV4 i sitt släpp av en Iphone App. Nu är arbetet emellertid klart, och Appen släpps i Appstore den 11/2 låter SVT meddela. Kul nyheter!

Ikväll håller hela världen andan. Nå, kanske inte. Men vi som gillar Mac och Iphone i alla fall. Ikväll håller Apple en av sina legendariska presskonferenser, kl 19. Alla väntar nu på att Apple ska släppa en ny produkt, och man pratar mest om två saker: En iphone 4G, och en surfplatta. Ingen vet dock. Apple är mästare på att bygga stämning och hype kring sina produktlanseringar.

Inga video-feeds kommer finnas, men du kommer ändå kunna följa eventet i realtid med textkommentarer från ett antal ställen:

Macrumorslive

Engadget

Gizmodo Live

Svenska Macworld

Slashgear

Här finns en  god sammanfattning av alla rykten kring konferensen.

Edit: Läs också artikel om eventet på SvD

Hittade följande bild idag på SvD, och den anses redan vara en klassiker.

Jag är dålig på retorisk analys av bilder, men jag triggas av den här. Som amatörfotograf tillåta mig att tycka om den: den är snyggt utförd, näst intill målerisk.

Jag gör min egen amatörmässiga retoriska analys:

Dess syfte (som ju är logos-baserat) är att signalera: nu drar vi igång kampen om vem som skall styra Sverige. Bilden är iscensatt av SvD:s bildredaktion, och tagen (troligen) i Rosenbad. Budskapet signalerar två lag. Avståndet mellan de två statsministerkandidaterna är symboliskt stort: här skall inte råda någon tvekan om vilket lag väljarens röst är lagd på. Bildens komposition leder näst intill aktivt bort tanken från 7 representerade partier till två.

Så långt ett tydligt logos i bilden. Bildens etos kommer till uttryck i bland annat skillnaden i klädsel mellan de olika lagen. Männen i det borgeliga blocket har samtliga slips, vilket ingen av männen i det rödgröna blocket har. Maud Olofsson har enfärgad dräkt, vilket får anses vara mer strikt än Maria Wetterstrands och Mona Sahlins flerfärgade dräkter (det vill säga kavaj och kjol i olika färg). Det borgeliga blockets representanter håller också sitt kroppsspråk på ett mer stelt och återhållsamt sätt än det rödgröna blocket: Peter Eriksson ser närmast uppsluppen ut, och Maria Wetterstrands framåtlutade pose ger ett vaket och flexibelt intryck. Även Lars Ohly ser mer bekväm ut än någon av männen i det borgeliga blocket, möjligen med undantag från Göran Hägglund. Mona Sahlins rosa väska i modern stil, som starkt skiljer sig från den förväntade statsmannamässiga portföljen, och bidrar till att förstärka uttrycket av ungdomlig kraft som möter sobert, återhållsam borgerlig politik.

Inramningen i bilden bidrar starkt till dess patos. I bakgrunden (på tavlan) vakar landsmarskalken Klas Fleming över församlingen. Settingen är en elegant miljö, avskalad, med vackra möbler i  klassisk stil som enda komponent utöver de församlade politikerna. I bakgrunden i övre högra hörnet står en person, som håller sig lite i bakgrunden när Sveriges maktelit låter sig stå i fokus. Är det en person som visar respekt mot den pågående fotograferingen? Eller är det möjligen politikens mörka krafter (måhända Jimmie Åkesson) som lurar i kulisserna, redo att slänga sig in på scen? Apropå det, så förstärks just detta fokus genom en kraftig vinjettering: de yttre mörka kanterna bidrar till att tittaren sugs in i bilden, det är nästan som om en strålkastare lyser upp församlingen. Till sist bidrar den postmoderna tolkningen av en klassisk porträttsituation i samband med det närmast måleriska intrycket bildens efterbehandling fått till en högtidlig känsla.

Snyggt utfört, såväl i foto som i efterbearbetning!

Mer material från SvD: Huvudartikel om bilden, samt bildreportage om hur bilden kom till.

Man får onekligen en lite besk smak i munnen, när man läser i Aftonbladet om att lyxkryssare lägger till i jordskalvsdrabbade Haiti och släpper av turister för att ”sola, bada och köpa färglad konst”. 15 mil bort ligger uppåt 200.000 döda människor, oändligt mång fler lever i totalt kaos, allt medan blekfeta amerikaner ligger och solar på stranden. Bossen för lyxkryssaren säger ”Det var inte ett svårt val, när vi fick veta att Labadee inte drabbats”.

Som vanligt används ekonomin som argument. Tanken är att man hjälper befolkningen genom att pengar från turismen rullar in. Det är dock enbart ett argument enkom tillkommet för att skydda sitt kapitalistiska arsle, och för att dölja en totalt cynisk syn på människoliv. För hur hjälper glassätande turister det lilla barnet som förlorat båda sina föräldrar i katastrofen? Det lilla barnet som sitter vid en vägkant: hungrig, törstig, utsatt och förtvivlad, hur är det behjälpligt att cyniska turister lever livets glada dagar endast 15 mil bort, istället för att göra sitt yttersta i mänsklighetens namn, när man ändå är i området?

Jag brukar sällan svära här på bloggen men i det här fallet kan jag bara säga: Fy fan. Skäms.

När jag håller föreläsningar om web 2.0 och lärande, är många lärare skeptiska. Än värre, somliga är direkt rädda för att prova nya sätt att använda Internet på. Lägg därmed till meningen ”och avancerade datorer till det här har ju ungarna redan med sig in i klassrummet – nämligen mobiltelefonerna”, ja, då blir det ofta mummel i salen. Mobiltelefoner skall ju av ren princip bannlysas enligt de allra flesta lärare.

Nå. Utmana dig själv lite! Här följer en bra presentation med goda argument om nyttan och hur du kommer igång med att använda sociala medier för lärande. Det mesta är tillämpligt i Sverige, även om en del är mer riktat mot verksamma på andra sidan Atlanten.

Lätt osmakligt. Fastän marknadskommunikation inte riktigt är min bag, så måste jag ändå kommentera artikeln om att det spökar på Grand Hotell i Helsingborg. Ganska osmaklig marknadsföring – se till att få en artikel i aftonbladet om vackra flygvärdinnor som är utsatta för (manliga??) spöken som kastar dem ur sängarna, och vips ökar omsättningen. Så enkelt är det nog. Om det drar nya gäster? Jodå, det tror jag nog.

Taktiken är hyfsat genomtänkt. Eftersom Aftonbladet kliver över lik för bättre läsarsiffror, älskar de att snaska i dylika historier (istället för att ägna sig åt seriös journalistik). Därmed är det lätt att få gratis redaktionell reklam genom att tota ihop en historia. Utgångspunkten måste väl rimligen då vara att all pr är god pr? Jag är inte helt säker på att det förhåller sig så. Kanske Grand kunde vara en smula mer kreativa när det gäller sin marknadsföring?

Tack @Johnhoudi för tipset

Fantastiskt. Tittar på kvällsöppet, där man just nu diskuterar Vellinges motstånd mot att öppna ett transithem för ensamma flyktingbarn i Vellinge, på ett vandrarhem. En invånare i Vellinge blir intervjuad, och hon säger att hon är emot planerna. På frågan varför, svarar hon att det är för att när hon och hennes man får gäster, brukar deras gäster bo på Vandrarhemmet. Människor flyr från oroshärdar, och i det här fallet handlar det om ensamma och utsatta barn. Dessa nekar du trygghet för att du har en moster som kommer och hälsar på en gång om året, och inte kan/vill/orkar hysa henne i ditt hus.

Förbannade smygrasist, säg som det är istället: du är rasist, stå för det och ta debatten. Att hysa rasistiska åsikter är lågt, att inte stå för dem och våga ta debatten är ännu lägre