I huvudet på Håkan Fleischer

Härförleden höll jag ett seminarium bland annat om hur e-böcker är en allt starkare växande trend, även inom skolan. Jönköpings Kommun ligger ju långt fram i detta, genom att ha placerat ut 200 läsplattor på skolbibliotek, som eleverna kan låna skönlitteratur till/på. I höst startar ytterligare ett projekt, där 60 läsplattor delas ut i en 7-9 klass, samt en gymnasieklass. Tanken där är att läsplattorna så mycket som möjligt skall användas till kurslitteratur.Intressanta internationella projekt att bevaka i det här sammanhanget är bland annat Swapping textbooks for e-books, som är ett projekt i USA som syftar till exakt samma sak. Grattis Jönköpings Kommun för att ni ligger i framkant!

Jag har tidigare sagt att Ipad inte är en läsplatta. Jag har byggt detta resonemang på att skärmen på traditionella läsplattor, som exempelvis min egna från Amazon, har en matt yta som man faktiskt kan läsa på i 6-8 timmar utan att bli mer trött i ögonen än om man läser en vanlig bok. Jag menade då att Ipads skärm inte lämpar sig för detta.  Kanske har jag ändå fel? Det verkar som att användningen av Ipad just som läsplatta exploderarar, och det kan inte vara utan orsak. Här tipsar jag gärna om 33 appar för läsande på Ipad.

Jag nu glädja mig åt att standards är öppna. På min Kindle kan jag läsa mina pdf-filer och wordfiler konverterade till Amazons egna format, och jag kan förstås handla böcker på Amazon. Det är jag väldigt nöjd med, utbudet är enormt. Skulle man vilja handla böcker hos andra är det dock tvärstopp, och jag kan inte heller låna böcker på biblioteket. Om jag nu förstått saken rätt, gör Ipads egna app detta möjligt, då den klarar att läsa epub-böcker. Så här skriver elib.se om Ipad:

Läsplatta: Ipad är egentligen inte en läsplatta utan en pekdator som man även kan läsa e-böcker på.
E-bokformat till Ipad via Elib: Ipad stödjer enligt uppgift Epub-formatet, vilket gör att då vi på Elib nu under vintern lanserar vattenmärkt Epub så kommer dessa förmodligen att gå att läsa på Ipad. Det är också beroende av vilken möjlighet man kommer att ha för att överföra sina egna filer. De e-böcker som Elib distribuerar för utlån kommer fortfarande att vara Adobe-krypterade och det är i dagsläget oklart om dessa kommer att fungera i Apple Ipad.
Mer information om Ipad hos amerikanska tillverkaren Apple.
Apple Ipad kommer troligen att finnas till försäljning i Sverige i slutet av 2010.

Och, som grädde på moset, Kindle finns också som app att använda på Ipad, så jag får det bästa av två världar på något vis. Lägg där till en mängd program som är specialiserade för att läsa allehanda typer av dokument.

Jag blev inspirerad, och inser att Ipad kanske är bra för att läsa e-böcker, och vettig att använda i skolmiljöer ändå. Jag tipsar er om 33 appar till Ipad för att läsa e-böcker, så får ni själva fälla avgörandet.

Du sitter och halvslumrar i en solstol på en äng med halvhögt gräs. Det prasslar till alldeles intill foten, och du blir med ens klarvaken, drar åt dig foten och tittar ner: en huggorm har kommit lite för nära. Vi är glada för den här typen av respons, huggormar är inget trevligt. Det som händer att en nedärvd reflex att agera på okänt stimuli har satts igång, vilket leder till att adrenalin pumpas ut i kroppen. En ren överlevnadsreflex således.

Vad har då detta med multitasking och lärande att göra? Jo. Forskning visar att vi inte kan göra flera saker samtidigt. När vi multitaskar, byter vi helt enkelt uppmärksamhetsfokus mellan de olika uppgifter som ligger framför oss. Varje gång något nytt kallar på vår uppmärksamhet, exempelvis ett mail eller ett inlägg på twitter, eller en pling i rss-flödet, väcks samma reflex som när huggormen kommit lite för nära, dock på mindre dramatiskt sätt. En liten mängd adrenalin pumpas ut i kroppen.Det kan tyckas obetydligt, men många bäckar små…

Det är ett välkänt faktum i psykologiskt forskning att vi presterar mest under lagom dos av stress, eller stimuli. Om stimulansnivån är för låg, och vi exempelvis är  uttråkade, presterar vi dåligt. Om stimulansnivån är (för) hög, som exempelvis vid multitasking, blir prestationen också lidande. Lagom är bäst.

Därför kan sägas angående multitasking, att det KAN vara en god idé att multitaska, men sannolikt inte alls så ofta som vi tror. För att komma in i zonen där vi presterar maximalt måste vi helt enkelt ha rätt balans på adrenalinet i kroppen. Om vi är uttråkade, exempelvis på grund av rutinarbete, kan multitasking vara en bra strategi för att komma in i ”flow”. Det kan då vara okey att som strategi för att ”orka med” ha mailen igång, eller twitter, eller vad det nu är. Om stressnivån är för hög för att prestera vettigt, bör vi däremot minska på stimuli och stänga av exempelvis twitter och mail. Och, för den delen, kollegor som vill prata i dörröppningen.

Frågan om multitaskingens varande eller icke-varande i skolan tycks därför hänga samman med en kompetens läraren behöver besitta: att leda eleven till rätt nivå av stressorer. Läraren behöver i dessa multitaskande tider utveckla verktyg för att tillsammans med eleven nå insikt i hur starkt adrenalinpåslaget just för tillfället är. Därefter kan beslutet om multitasking eller ej fattas.

Läs vidare:

• Flexspan – Gör flera saker ineffektivt
• BBC – Is multitasking a myth?

Förra veckan höll jag en föreläsning på temat framtida trender och attityder att odla hos lärare. En av trenderna – som egentligen redan är verklighet – är att använda sig av öppna lärresurser.

Logiken är enkel: För att få bör du dela med dig. Till den som ger, skall vara givet så att säga. Att dela med sig av sitt undervisningsmaterial är en utmaning på flera sätt. Dels blir det utsatt för granskning av andra, vilket kan kännas obehagligt. Dels försvinner det kunskapsövertag/informationsövertag som man anser sig ha som lärare. Jag anser att om man har en sådan inställning som lärare, befinner man sig på ett sluttande plan. Vad menar jag med detta? Jo, på mitt seminarie ställde jag frågan om hur många i publiken som ansåg att vi befann oss i ett informationssamhälle. Samtliga räckte upp handen. Jag menar emellertid att vi inte gör det, om vi med en viss typ av samhälle avser vad det är som ger oss konkurrenskraft. För några hundra år sedan levde vi i ett kraft-samhälle. Den som levde nära en flod och kunde nyttja vattenkraft, eller helt enkelt hade många starka oxar, ägde konkurrensfördelar. Kraftsamhället dog ut över i stort sett en natt, när elektriciteten kom. Härpå följde informationssamhället, som alltså definieras av att den som har information, besitter konkurrenskraft. Jag vågar påstå att det inte längre förhåller sig på det sättet: tillgång till information  är inte längre nålsögat att passera igenom för att uppnå konkurrenskraft.

Jag menar att vi istället befinner oss i ett kollaborativt samhälle, där konkurrenskraft för lärare kan definieras som förmågan att kommunicera och bygga gemenskaper kring ämnesresurser, som upplevs som meningsfulla i det sammanhang eleverna befinner sig i. Och det är här öppna lärresurser kommer in. Som framtida lärare är det nödvändigt att laborera med detta: publicera dina lektioner, övningar, presentationer och annat och få tillgång till ett personligt nätverk av lärare som har samma intresseområden som du.

Det finns många källor till redan befintliga öppna lärresurser. Det mest kända exemplet i Sverige är Lektion.se. En engelskspråkig motsvarighet är TeacherTube, där lektionsplaner, övningar och undervisningsfilmer delas. Mitt egna favoritexempel är Itunes University. En fullständigt fantastisk tillgång av universitetskurser gratis tillgängliggjorda, direkt ned till min dator och/eller Iphone. Jag brukar också tipsa om Slideshare, som samlar och delar powerpoint/keynote presentationer inom vitt skilda ämnen.

När man skapar sina öppna lärresurser kan det hända att man vill licensiera det, det vill säga styra vad användaren får göra med materialet. På ytan kan detta tyckas strida mot öppenheten jag just propagerade för, men det finns en poäng. Som upphovsman kan det exempelvis vara en bra idé att tillåta spridning av materialet, men med hänvisning till dig som författare/producent. Poängen är att möjligheterna spridningen då kan leda till utökade kontakter i ditt personliga lärandenätverk kring ett givet undervisningsområde. Eller kanske vill du skydda ditt material från kommersiell spridning, men accepterar däremot privat bruk. Licensiering av öppna lärresurser sker lämpligen med Creative Commons, som kort sagt är en uppsättning symboler som kombineras för att tala om exakt vilka villkor som gäller för ditt producerade material. Bloggen Tankar om lärande har en utmärkt kort genomgång av de olika tillgängliga alternativen. Läs och begrunda. Det är inte särskilt svårt att dela med sig – via en enkel blogg är du snabbt igång (starta en blogg via exempelvis WordPress på fem minuter).

På måndag och onsdag håller jag och Ulli Samuelsson en föreläsning på temat Formellt och informellt lärande i digitala miljöer. Jag hade planer på att ifrågasätta huruvida teknik i klassrummet alltid handlar om teknik? Jag tror nämligen att nyckeln för att lyckas med ett modernt (eller kanske snarare postmodernt) lärande, må så vara i en IT-tät miljö, är att odla attityder hos lärare. Visst, det är attityder som väldigt lätt understöds av IT, men som på inga sätt är en naturlig följd av att få en laptop i knät. Attityderna som enligt mitt förmenande behövs i skola präglas av tre saker: Aktivitet/kreativitet, Dynamik och förmåga att bygga Nätverk.

För det första måste läraren bli aktiv i sitt umgänge med elever, och andra signifikanta personer i sin omgivning. Sinnebilden av fröken som sitter vid katedern och låter barnen komma fram med sina böcker i kö för att få hjälp, är för mig upplöst i atomer. Läraren måste vara aktiv i sin kommunikation med eleverna, förse dem med ständigt material, redan innan materialet är svar på en fråga. Att vara aktiv innebär också att våga prova nya idéer, och därmed – till många lärares fasa – överge gamla käpphästar (läraryrket ÄR ett käpphästyrke). Det hänger naturligtvis ihop med den andra attityden, att vara dynamisk. Som framgångsrik lärare måste man våga vara kortsiktig, och pröva nya idéer. Jag tror på fullaste allvar att den lärare som vet exakt vad som kommer hända om tre månader i undervisningen pga långsiktig planering, sannolikt lyckas sämre än den som låter vad som händer om tre månader bero på vad som händer de närmaste två veckorna, under förutsättning att undervisningen präglas av aktivitet/kreativitet. Detta resonemang kan tyckas provocerande till en början, men jag håller med ursprungsmannen – Troed Troedson – om detta till fullo. Den tredje attityden som måste odlas handlar om att samverkan är av godo. De allra flesta lärare skriver under på att de samverkar med sina kollegor. Handen på hjärtat, är inte detta på ett ganska ytligt dock? Jag menar att alla lärare aktivt och dynamiskt ständigt måste arbeta för att utöka sitt personliga lärande nätverk. Detta sker naturligtvis kollegialt, men också via nätet.

Varifrån kommer dessa nödvändiga attityder – aktivitet/kreativitet, dynamik och samverkande – ifrån? Det finns många infallsvinklar och många svar på den frågan. Eftersom jag skall relatera detta till lärande i digitala tider kommer jag uppehålla mig kring tre trender av många inom området: Att vi blir alltmer mobila, att lärresurser blir alltmer öppna och, som ett jordnära och praktiskt exempel, att e-boken kommer med stormsteg. Här ligger för övrigt Jönköpings Kommun långt framme, som har rullat ett projekt kring läsplattor under några års tid. Det här är naturligtvis enbart nedslag i den verklighet vi redan lever i. Jag anser dock att dessa tre, bland andra, trender utmanar läraryrket att anta just de tre angivna attityderna.Frågan är hur man då gör?

Ett vanligt svar är att starta en till en projekt, det vill säga en dator per elev och lärare. Eftersom jag forskar på just det här området, vill jag förhålla mig hyfsat neutral till fenomenet. Dock kan sägas, att enligt den forskningsöversikt jag nu skriver på är det tunnsått (med några undantag) med forskning som visar att de mätbara konsekvenserna, exempelvis i termer av betyg, över huvud taget finns. Däremot ökar elevers motivation med hjälp av datorer, och de blir duktigare på att skriva och att presentera. Nå, detta torde vara ganska självklara resultat av att ha en dator tillgänglig hela arbetsdagar, om man förväntas använda den. Forskningen visar också att lärarnas IT-kompetens ökar (vilket också torde vara självklart). Några intressanta forskningsrapporter visar däremot att skolans situering och förberedelser (varav aktivt attitydarbete är en komponent) är nycklar för att lyckas med en till en projekt. En intressant utvecklingslinje i USA, som ju är den här typen av projekts moderland, är att en hel del skolor nu lägger ned sina en till en projekt, av anledningen att det kostar en farlig massa pengar, och att skolan inte ser någon verklig nytta.De vill hellre satsa pengarna på duktiga lärare.

Så, teknik i klassrummet handlar inte alltid om teknik. Att möta samhällets trender och utveckling genom att starta ett en till en projekt är ingen lösning på hur frågan om hur skolan skall möta samhällets skilda krav. Det kan vara ett steg på vägen, men utan att odla personalens attityder i termer av aktivitet/kreativitet, dynamik och nätverksskapande är tekniken i klassrummet verkningslös, och kanske till och med hämmande. Om detta tänker jag tala på måndag och onsdag.

Härlig dag! Solen skiner. Idag är det forskning för hela slanten som gäller. Min nya handledare och jag hade ett supermöte igår, och jag har ganska klart för mig vad som bör göras. Det har också rensats lite i rabatten när det gäller åtaganden och sådant.

Mitt forskningsarbete idag förde mig till roliga Internetstatistik.se som samlar en mängd rapporter, statistik och nyckeltal kring Internet. Roligt. Här finns bland annat Findahls rapport (pdf) (som jag citerar i min forskning) som visar att hälften av landets 4-åringar har använt internet år 2009. År 2000 hade hälften av 15-åringarna använt nätet. Här ser jag att internet används mest under eftermiddagen, att 15% av Sveriges unga handlar på nätet, hur många som har tillgång till bredband, hur många som använder telefonen för att se websidor med mera. På det stora, rätt roligt. Ibland – under fliken rapporter – dyker det också upp användbara guldkorn till min forskning.

I övrigt är dagen alldeles för solig för att helt ägnas åt skrivbordsforskningen. Med sol i sinne ger jag mig ut på stan, tar en cappuccino och läser examensarbeten i solskenet. Det är ändå ett fantastiskt jobb jag har! Att kunna välja var någonstans jag skall vara rent fysiskt, att kunna välja när jag ska jobba (i stort sett), och att dessutom få arbeta med att läsa högintressanta infallsvinklar på retorik (i det här fallet), ja, det kan ju faktiskt inte bli bättre.

Idag är jag också lite extra uppsnoffsad: Jag sitter i Juryn för PMC-galans prisutdelning ikväll. Jo jo.

Har i helgen lagt arbete åt sidan. Varit och hälsat på Nils, mitt lilla bonus-barnbarn. Dryga 10 dagar gammalt litet knyte, som mår alldeles utmärkt. Här ackompanjerad med stolt farmor.

I övrigt blir det ett kort föredrag idag om min forskning. Ska hålla det om en och en halv timma: dags att börja förbereda. I eftermiddag genomgång av samtalsmetodik med glada studenter. Därmed är det sommarlov från undervisningsplikter och relaterat (förutom en examination): tid att forska på allvar.

Håller på att trådsöker: jag dammsuger referenslistorna i artiklarna jag har med i min systematiska forskningsöversikt om 1 till 1 projekt, det vill säga en dator per elev och lärare, för att fånga upp artiklar som skall adderas till den nätta högen. Vi diskuterade just detta vid fikat idag, och kom fram till att en väldigt liten (dock väldigt  betydande) del av forskningsarbetet är kreativt, och en väldigt stor del är manuellt och systematiskt skitgöra, där huvudkompetensen är noggrannhet och inte kreativitet. Bilden av forskningen är nog lite som bilden av hur polisarbetet går till i Beck-filmerna: mycket inspiration från halvgalna genier som tillåts att blomma i sin speciella stil, lite av det som egentligen driver arbetet framåt.

Hur som helst, jag tycker det är ganska roligt. Man får vara lite detektiv sådär. Dessutom hittar jag många roliga texter som inte platsar i min undersökning, men som ändå är av nytta. När det går alldeles för trögt, föreställer jag mig själv som Hercule Poirot i ny tappning, sittande med förstoringsglas över forskningsartiklarnas referenslistor, samtidigt som mustaschen ivrigt tvinnas mellan fingrarna. Halvgalen? Nejdå, bara Hercule Poirot i ny tappning.

Japp. Nu har forskningsnämnden haft sitt möte, och på ett helt odramatiskt sätt fattat det formella beslutet att min vilja att byta handledare för mitt avhandlingsprojekt tillmötesgås. Detta är en rättighet enligt doktorandhandboken, men det känns ändå skönt när det formellt är klart. En hyfsat smärtfri process.

Ny huvudhandledare för mitt avhandlingsarbete blir Elsie Anderberg.

Jag ska fira med bio med bästa frun!

Jag mötte en av mina bästa studenter på torget mellan högskolorna och biblioteket. Vi stannade och pratades vid en stund, varpå han sa: ”Du måste vara väldigt nöjd med ditt jobb. Det syns att du gör det du tycker om”. Och ja, jag lever en dröm. Det är nog så, trots att det ibland också är mycket att göra och kämpigt. Men, jag föreläser i huvudsak om saker jag själv är intresserad av, om saker jag brinner för: Om retorik, om samtalet, om personlig utveckling. Bara det är roligt. Ännu mer givande är att se att studenterna får nya insikter. Vi har alla olika meningar med livet, för en del är det att spela vattenpolo, för andra är det annat: för mig är det att hjälpa till att väcka insikter och att få människor att växa. Det är en ynnest att få jobba med detta!

Som grädde på moset är jag emellanåt ute och möter ”världen”, föreläser och underhåller (kör edutainment) på företag, i organisationer, och i offentlig förvaltning. Som idag: jag är i skrivande stund på väg till ett storföretag i Göteborg för 2 timmars edutainment. Upplyftande och härligt!

Dagen har extra guldkant: Idag blir jag med allra största sannolikhet plastfarfar!

Fick häromdagen reda på söksiffrorna till min splitter nya kurs Dialog, Coaching och Personlig utveckling vid HLK, Jönköping. Till höstens kurs har jag hela 148 anmälningar, vilket känns väldigt smickrande.

Konsten att tala II fick lite mindre ansökningar. Jag tror att det beror på att många av mina retorikstudenter inte bevakar kurskatalogen, då de allra flesta är ute och snurrar i arbetslivet igen. Dessvärre missade vi (jag?) att göra en riktad marknadsföring mot just dessa. Så, om du har gått första delkursen och vill efteranmäla dig, tveka inte – det finns platser!