I huvudet på Håkan Fleischer Rotating Header Image

kommunikation

Om att nå mål

Japp. Har stått still länge nu, men idag visade idogt och envist arbete resultat. Har ramlat ned från en platå jag varit på länge, och nu har jag totalt tappat 9,5 kg. Känns skönt, eftersom detta är trots en mindre Sverigeturné senaste veckan, med extra utmaningar att hålla dieten.

För att nå ett mål man sätter upp är det väldigt viktigt att man också kan skapa en tydlig och levande bild av målet, annars är målsättningen i sig bara en intellektuell lek. Det vill säga, du måste se dig själv framme vid målet: Vad gör jag när jag är där, vilken energi har jag, vilka nya vanor har jag, hurdan är min utstrålning. Etcetera. Det är också viktigt att repetera målbilden varje dag, och försöka känna in känslan i den. Varför misslyckas så många med sina nyårslöften? Ett skäl är att målbilden bara repeteras en gång om året. Den är dessutom liksom tilluddad av champagne-yra. Om du istället repeterar din målbild varje dag, hur många gånger större är chansen att du tar dig framåt då?

Som hjälp på traven är det också centralt att koppla målbilden till de värden som är drivande just för dig. Ställ dig helt enkelt frågan: vad är det som motiverar mig? Det är olika för olika personer: en del personer motiveras av pengar, andra av uppmärksamhet, makt, trygghet, äventyr, vänskap eller annat. Genom att koppla ihop målbilden med ditt grundläggande värde – det som driver dig framåt – skapas en väldigt stark motivationskraft. Bilden av hur jag uppfyller mitt värde repeterar jag varje dag.

För att nå mål är det också viktigt att man kan tänka sig in i de nya roller man kan anta – det gör själva känslan av vägen till måluppfyllelsen väldigt konkret! Efter att du jobbat fram din målbild som du kan leva dig in i och som är känslomässigt laddad, samt kopplad till ett värde som driver dig framåt, konstruerar du tre roller som du antar när du nått målet. Det kan vara rollen som lekfull pappa, rollen som oövervinnerlig föreläsare eller annat. Detta för att ytterligare stärka bilden, och göra dem verkligt konkreta och angelägna. Efter detta – nu vet din hjärna EXAKT vart du är på väg – identifierar du de resurser du behöver för att nå målet. Det kan handla om att läsa en bok, om att gå en kurs, att köpa gymnastikkurs, eller ha träningssällskap. Vad som helst, lista det du behöver.

Nu, först på slutet av processen, skapar du ditt ettårsmål! När du följer den här utvecklingen, hur är då ditt liv om ett år? Sedan formulerar du ett mål för de närmaste 90 dagarna, samt den kommande månaden. Mål är inte skrivna i sten, de både kan och bör förändras över tid. När du vet exakt vart du skall nå med dina roller och att du är på väg mot den övergripande målbilden, blir det en smal sak att skapa veckomål, som ju också blir till praktiska handlingar att vidta för att komma framåt. För mig handlar det om att jag påminner mig om min slutliga målbild, mitt ettårsmål och mitt 90 dagarsmål VARJE dag under några minuter (jag visualiserar helt enkelt). Jag bestämmer också vecka för vecka – när det gäller viktminskning – hur mycket jag ska äta av kolhydrater, fett och proteiner. Jag vet också exakt hur mycket jag skall motionera.

Den som är utan riktningsvisare, kan knappast veta om han går framåt eller ej.

Sista passet samtalsmetodik idag

Ikväll syr vi ihop påsen, sista passet samtalsmetodik. Mina studenter ska få träna en hel del ikväll. Sedan får jag föreläsningsfritt på HLK några veckor – skönt. Tid att ägna sig åt forskning således, samt en och annan gästföreläsning på Högskolan i Halmstad. Alltid roligt att gästspela i nya miljöer.

Lärare, hur väcker ni elevernas känslor till liv?

IKT, teknik, bra böcker i all ära, men utan att väcka känslor hos era elever kommer ni ingenstans. Den lärare som lyckas bäst är den som väcker känslor, som får eleven att knyta handen i byxfickan, eller att dansa hem på vägen från skolan. Det handlar om att använda Patos som övertalningsmedel.

Att väcka känslor handlar mycket om att som lärare vara närvarande i stunden. Det handlar om att inte bara tycka det är okey att hålla en lektion, utan att just då se det som meningen med livet! Det handlar om att smitta över en entusiasm och närvaro på eleverna. Till viss del handlar det om att använda sin personlighet på rätt sätt.

Den lärare som vill arbeta på sin förmåga att väcka känslor har flera spännande hemläxor att göra. Den första är att utgå från sig själv: vilka egenskaper har jag som lärare som jag kan spela på, för att skapa känslor hos mina elever? Jag rekommenderar en rödvinsfilosofisk övning, där man skriver ner positiva som negativa egenskaper och väljer ut vilka av dessa man vill skruva lite extra på inför sin klass. Det handlar inte om att spela teater: det handlar om att vara säker på vilken del av personligheten man vill visa upp, och att göra det så renodlat och tydligt som möjligt.

För det andra bör han eller hon fundera över vilka känslor som skall väcks till respektive tillfälle, samt hur stark den skall vara.

För det tredje bör man fundera över vad i elevens värld som kopplar till just den känslan. Det kan handla om allt från socialt umgänge till läxläsning.

I det fjärde steget kopplar du ihop alltsammans. Du har ditt grundfundament som du använder – identifiera gärna ett par egenskaper hos dig själv du kan skruva på, så att du har en bred palett att arbeta med. Du vet vad du vill väcka för känslor och har också hittat vad det är som triggar den känslan hos eleven. Koppla ihop detta med ämnet du undervisar i, genom exempel, övningar, illustrationer, metaforer och liknelser. På så vis – naturligtvis också med ett gott undervisningsmaterial – har du stimulerat verkligt lärande, eftersom vi alla i grund och botten styrs av känslor.

Mer nyfiken på kontaktskapande kommunikation och kommunikationspedagogik? Besök mitt företag, Fleischer mentalism & föredrag.

Kontaktskapande kommunikation och ögonen

Ögonen – Själens spegel sägs det. Om det är så sant vet jag inte, men jag vet att ögonkontakt är helt centralt för att skapa god kommunikation. För lite ögonkontakt bidrar till att du uppfattas som blyg, timid eller tillbakadragen, för mycket kan bli obehagligt. Lagom är alltså bäst.

Amerikanarna brukar säga att man skall titta med ”the sticky eyes”, det vill säga aldrig släppa sin motpart med blicken. Personligen tycker jag att detta är ett lite väl häftigt råd: det torde snabbt bli obehagligt. En liten poäng med detta finns dock: vi släpper kanske lite för lätt ögonkontakt.

När jag föreläser om och tränar personer i kontaktskapande kommunikation brukar jag skilja på tre typer av blickar: den professionella, den sociala och den intima. Poängen är att hitta ett sätt att ge rejält med uppmärksamhet till motparten, utan att du själv behöver känna obehag för att du ”tittar för mycket”. När du använder den professionella blicken låter du blicken vanda från öga till öga, och du växlar av genom att emellanåt fästa blicken i övre delen av ansiktet, exempelvis i pannan. På så vis håller vi god kontakt, men är inte och härjar i ögonen hela tiden. Att vi fäster blicken i övre delen av ansiktet beror på att motparten inte på så vis kan uppfatta dig som utmanande – pannan är helt enkelt inte intim.

Den sociala blicken vänder helt enkelt på steken. Man växlar mellan ögonen och nedre delen av ansiktet. På så vis täcker man in mer känsliga delar av ansiktet, framför allt munnen. Den här ögonkontakten använder man alltså i sociala sammanhang, när någon typ av band finns mellan dig och motpart. I ett strikt professionellt sammanhang, där man exempelvis möts första gången, kan den bli alltför utmanande. Så funderar du nu över den intima blicken? Well, det är den blick som växlar från ögonen och vandrar ner över kroppen så långt du vågar. Således ej lämpligt i yrkessammanhang.

Hur kan vi använda detta? När jag undervisar i samtalsmetodik är blicken en grundförutsättning för att etablera förtroende. När jag föreläser för lärare påpekar jag detta, som ett sätt att etablera god kontakt, vilket naturligtvis alltid behövs med eleverna.

Vill du veta mer om föreläsningar i kontaktskapande kommunikation? Kolla in Fleischer mentalism & föredrag

Öka den pedagogiska kraften med hjälp av metaforer

Jag har pratat om retoriska figurer tidigare, som stimulerar den behagande funktionen i talet. Tänkte speciellt säga något om metaforer här. Jag brukar definiera en metafor som en liknelse byggd i två steg. Första steget är en absurditet, och i andra steget förstår man den bild som skapas. Jag kan exempelvis likna en organisation vid ett järnvägslok: ständigt på väg och i behov av styrning. Eller en kvinna  vid ett kärnkraftverk: full av energi. Allt efter tycke och smak.

Hemligheten med bra metaforer är att använda dem fullt ut. Om jag liknar ett företag vid ett lok, behåller jag bilden, och säger att loket behöver en räls (dvs en strategi, en väg framåt), en lokförare (dvs en vd), någon som skyfflar kol i det gamla loket (dvs personal) och så vidare. Fördelen med att använda metaforer på det här sättet är att man kan förklara tämligen abstrakta saker med enkla bilder, vilket gör att man styr associationerna hos åhörarna på ett väldigt exakt sätt. Dessutom får det en pedagogisk kraft genom att det abstrakta blir konkret. Detta gäller inte bara presentationsteknik, utan även i författarskap. Som exempel kan nämnas Johan Asplund som skriver populärvetenskapligt om tämligen komplicerade saker på ett lättförståeligt sätt, bland annat tack vare metaforer (tack Margreth för tipset om detta). Som alltid vill jag uppmana till att leka med språket, det skapar spännvidd, energi och kreativitet i din kommunikation!

Jag hittade ett kul blogginlägg om metaforers kraft: Metaphorically Speaking. Håll till godo!

Ett inlägg från Fleischer mentalism & föredrag – leverantör av kurser och föredrag om kommunikation, retorik och presentationsteknik.

Quickstart: Bygg ett PLN (personligt lärandenätverk)

Idén om PLN – personliga lärandenätverk – är egentligen inget nytt. Ett PLN är helt enkelt ett antal personer som har samma intresseområden, och som lär av varandra och nyttjar varandras resurser. Det är uppenbart att framgång inom exempelvis affärslivet till stor del bygger på ett sådant nätverkande.

Tack vare sociala medier är det nu möjligt för lärare att bygga spännande och dynamiska PLN även utanför face-to-face situationer. Genom ett aktivt PLN får du som lärare tillgång till en stor mängd resurser, diskussioner, kunskap, ledarskapsstrategier och spännande sätt att implementera teknik i undervisningen. Problemet är att de allra flesta inte vet riktigt var de ska börja nätverka. Här kommer därför lite tips på utgångspunkter för den som vill börja bygga PLN på ett roligt och lättsamt sätt:

  • Twitter: Plattform för mikrobloggande som gör det möjligt för utbildare från hela världen att kommunicera med 140 tecken eller mindre. Möjliggör att dela resurser, diskussioner kring ”best practice” och att samverka. För mer info om Twitter, se den här videon.
  • Blogar: En fantastisk källa till information som tillåter utbildare att reflektera och diskutera om allehanda ämnen. Att börja blogga är lätt! Använd något av de vanligare verktygen  Blogger, WordPress, eller TypePad. För mer information, se gärna den här videon.
  • RSS läsare: RSS står för ”Real Simple Syndication”. En RSS-läsare är ett verktyg som håller dig uppdaterad på innehållet på utbildningsbloggar, nyheter, wikis, podcasts på ett och samma ställe. Benom att prenumerera på RSS-flöden (feeds) skapar läraren ett individualiesrat flöde av information som kontinuerligt uppdaterar sig, och som är lätttillgängligt via program på datorn eller på telefonen. Om du som lärare skapar en blogg, har du också ett automatiskt eget RSS-flöde! Vanliga läsare för RSS är  Google Reader och RSSOwl. Även här finns en video att titta på.
  • Wikis: En typ av websida som byggs i samverkan mellan intresseparter. Wikis uppmuntrar till informationsdelning och nätverkslärande. Låt dig inspireras av wikimodellerna på Educational Wikis och Wikis in Education. Kika gärna också på följande video.
  • Sociala bokmärken: Ett sätt att lagra, organisera och dela bokmärken till läranderesurser online. En bra tjänst att börja med  Delicious, som också låter dig lägga till en beskrivning av resursen du sparar, och ger dig möjlighet att kategorisera och sätta etiketter på den. Lärare kan också gå med i grupper och få meddelande via e-post så snart det  har lagts in nya bokmärken i gruppen.  Mer om sociala bokmärken på denna video.
  • Facebook: Ett välkänt socialt nätverk som inte bara låter folk hålla kontakt med familj och vänner, utan som också ger möjlighet att ta kontakt med och interagera med experter. På sidan  Facebook in Education finns mer information om hur du som lärare kan använda Facebook på bästa sätt.

Undersök, lek och ha roligt! Mitt tips till dig som är lärare och som vill prova: glöm gränserna mellan informellt och formellt lärande, var aktiv, dynamisk och samverkande, och få mängder av resurser, idéer, tankar och tips på hur du utvecklar din undervisning på bästa sätt.

Inlägget är inspirerat av A Principals reflections: A PLN Quickstart Guide.

Följ releasen här: Apple presenterar nya Iphone

Ikväll, strax efter klockan 19, presenterar Apple sin nya Iphone. Enligt Aftonbladet skall telefonen få, förutom den (av mig i alla fall) efterlängtade multitaskingen följande uppdateringar:

  • Bättre kamera och video – troligen med hd-kapacitet
  • Bättre skärm
  • Större minne
  • Snabbare processor
  • Snabbare mobil data

Utöver detta kommer nya Iphone levereras med Os 4.0, som innehåller mer än 100 utvecklingar av operativsystemet. Håkan säger mumma, poppar popcorn och tittar live på presentationen via denna länk. Eller här: Engadget, MacRumors, Gizmodo, Slashat (livesändning).

Gates, Jobs och estetiken i Zen

Sitter och jobbar med min föreläsning om Presentation Zen på svenska. För den som inte läst boken, kan sägas att det är ett banbrytande verk som lär ut grunderna i visuell estetik för presentatörer. Jag kan inte beskyllas för att ha ett särskilt konstnärligt öga, och därför är jag särskilt glad att de enkla reglerna i boken hjälper till enormt att skapa bra, rena och slående presentationer. Naturlighet, enkelhet och balans. Bara en sådan enkel sak som att ett budskap ofta blir mer slagkraftigt om man tar bort komponenter, och inte lägger till (se gärna mitt blogginlägg Vill du ha mycket sagt? Säg lite).

På Presentation Zens hemsida hittade jag en jämförelse mellan Steve Jobs (Apple) och Bill Gates (Microsoft) presentationer. Steve Jobs står för enkelheten, stilrenheten, och skapar presentationer där han står i fokus. Bill Gates skapar röriga presentationer, som skapar oordning och kaos. Eller vad sägs om Steve Jobs, som vågar stå ensam mot nedtonad bakgrund, och vet exakt vad som skall vara i fokus:

Steve Jobs

Jämfört med Bill Gates som låter röran ligga kvar bakom honom när han skall vara i fokus (han berättar här om sin livsstil, vad som kännetecknar honom – fokus borde vara glasklart på honom):

Bill Gates

För att inte tala om hur siffror och ”hårda fakta” kan presenteras aptitligt, respektive mindre aptitligt. Vilket av detta, ärligt talat, etsar sig fast mest i ert huvud? Steve Jobs karakteristiska sätt:

Steve Jobs, tabell

Eller Bill Gates faktatunga, nästan stickande Powerpoint-bild?:

Bill Gates

Läs hela analysen och jämförelsen mellan Steve Jobs och Bill Gates ur ett Zen-perspektiv på Presentation Zen.

Vill du få mycket sagt? Säg lite.

Japp. Det är min konklusion efter att ha besökt Framtidens Lärande i Stockholm. En grov kvalitativ skiljelinje mellan keynote-föreläsarna kan sammanfattas så här: De som försökte pressa in mängder av innehåll på 30 minuter och som inte förstod sina begränsningar, fick ingenting sagt om man ser till vad folk minns efteråt. Den talare (jag tänker på Troed Troedson) som drev en enkel tes – Att tänka kortsiktigt är smartare än att tänka långsiktigt – fick oändligt mycket mer sagt.

Och visst är det så att man ofta vill för mycket när man presenterar på exempelvis 30 minuter. Det man ofta glömmer – och detta tycks gälla mer och mer ju längre upp i en akademisk hierarki man kommer – är att komplexa budskap inte lämpar sig för muntlig kommunikation. Så är det. Därför: vid korta presentationer: tänk ut EN huvudidé. Det gamla kinesiska ordspråket ”En sjukdom, långt liv – ingen sjukdom, kort liv” gäller alltså även vid muntlig kommunikation. Genom att känna både sina och mediets begränsningar kommer man avsevärt mycket längre. Vill du få mycket sagt? Säg lite.

Världens bästa jobb?

Jag mötte en av mina bästa studenter på torget mellan högskolorna och biblioteket. Vi stannade och pratades vid en stund, varpå han sa: ”Du måste vara väldigt nöjd med ditt jobb. Det syns att du gör det du tycker om”. Och ja, jag lever en dröm. Det är nog så, trots att det ibland också är mycket att göra och kämpigt. Men, jag föreläser i huvudsak om saker jag själv är intresserad av, om saker jag brinner för: Om retorik, om samtalet, om personlig utveckling. Bara det är roligt. Ännu mer givande är att se att studenterna får nya insikter. Vi har alla olika meningar med livet, för en del är det att spela vattenpolo, för andra är det annat: för mig är det att hjälpa till att väcka insikter och att få människor att växa. Det är en ynnest att få jobba med detta!

Som grädde på moset är jag emellanåt ute och möter ”världen”, föreläser och underhåller (kör edutainment) på företag, i organisationer, och i offentlig förvaltning. Som idag: jag är i skrivande stund på väg till ett storföretag i Göteborg för 2 timmars edutainment. Upplyftande och härligt!

Dagen har extra guldkant: Idag blir jag med allra största sannolikhet plastfarfar!