I huvudet på Håkan Fleischer

Idén om PLN – personliga lärandenätverk – är egentligen inget nytt. Ett PLN är helt enkelt ett antal personer som har samma intresseområden, och som lär av varandra och nyttjar varandras resurser. Det är uppenbart att framgång inom exempelvis affärslivet till stor del bygger på ett sådant nätverkande.

Tack vare sociala medier är det nu möjligt för lärare att bygga spännande och dynamiska PLN även utanför face-to-face situationer. Genom ett aktivt PLN får du som lärare tillgång till en stor mängd resurser, diskussioner, kunskap, ledarskapsstrategier och spännande sätt att implementera teknik i undervisningen. Problemet är att de allra flesta inte vet riktigt var de ska börja nätverka. Här kommer därför lite tips på utgångspunkter för den som vill börja bygga PLN på ett roligt och lättsamt sätt:

• Twitter: Plattform för mikrobloggande som gör det möjligt för utbildare från hela världen att kommunicera med 140 tecken eller mindre. Möjliggör att dela resurser, diskussioner kring ”best practice” och att samverka. För mer info om Twitter, se den här videon.

• Blogar: En fantastisk källa till information som tillåter utbildare att reflektera och diskutera om allehanda ämnen. Att börja blogga är lätt! Använd något av de vanligare verktygen  Blogger, WordPress, eller TypePad. För mer information, se gärna den här videon.
• RSS läsare: RSS står för ”Real Simple Syndication”. En RSS-läsare är ett verktyg som håller dig uppdaterad på innehållet på utbildningsbloggar, nyheter, wikis, podcasts på ett och samma ställe. Benom att prenumerera på RSS-flöden (feeds) skapar läraren ett individualiesrat flöde av information som kontinuerligt uppdaterar sig, och som är lätttillgängligt via program på datorn eller på telefonen. Om du som lärare skapar en blogg, har du också ett automatiskt eget RSS-flöde! Vanliga läsare för RSS är  Google Reader och RSSOwl. Även här finns en video att titta på.
• Wikis: En typ av websida som byggs i samverkan mellan intresseparter. Wikis uppmuntrar till informationsdelning och nätverkslärande. Låt dig inspireras av wikimodellerna på Educational Wikis och Wikis in Education. Kika gärna också på följande video.
• Sociala bokmärken: Ett sätt att lagra, organisera och dela bokmärken till läranderesurser online. En bra tjänst att börja med  Delicious, som också låter dig lägga till en beskrivning av resursen du sparar, och ger dig möjlighet att kategorisera och sätta etiketter på den. Lärare kan också gå med i grupper och få meddelande via e-post så snart det  har lagts in nya bokmärken i gruppen.  Mer om sociala bokmärken på denna video.
• Facebook: Ett välkänt socialt nätverk som inte bara låter folk hålla kontakt med familj och vänner, utan som också ger möjlighet att ta kontakt med och interagera med experter. På sidan  Facebook in Education finns mer information om hur du som lärare kan använda Facebook på bästa sätt.

Undersök, lek och ha roligt! Mitt tips till dig som är lärare och som vill prova: glöm gränserna mellan informellt och formellt lärande, var aktiv, dynamisk och samverkande, och få mängder av resurser, idéer, tankar och tips på hur du utvecklar din undervisning på bästa sätt.

Inlägget är inspirerat av A Principals reflections: A PLN Quickstart Guide.

Ikväll, strax efter klockan 19, presenterar Apple sin nya Iphone. Enligt Aftonbladet skall telefonen få, förutom den (av mig i alla fall) efterlängtade multitaskingen följande uppdateringar:

• Bättre kamera och video – troligen med hd-kapacitet
• Bättre skärm
• Större minne
• Snabbare processor
• Snabbare mobil data

Utöver detta kommer nya Iphone levereras med Os 4.0, som innehåller mer än 100 utvecklingar av operativsystemet. Håkan säger mumma, poppar popcorn och tittar live på presentationen via denna länk. Eller här: Engadget, MacRumors, Gizmodo, Slashat (livesändning).

Sitter och jobbar med min föreläsning om Presentation Zen på svenska. För den som inte läst boken, kan sägas att det är ett banbrytande verk som lär ut grunderna i visuell estetik för presentatörer. Jag kan inte beskyllas för att ha ett särskilt konstnärligt öga, och därför är jag särskilt glad att de enkla reglerna i boken hjälper till enormt att skapa bra, rena och slående presentationer. Naturlighet, enkelhet och balans. Bara en sådan enkel sak som att ett budskap ofta blir mer slagkraftigt om man tar bort komponenter, och inte lägger till (se gärna mitt blogginlägg Vill du ha mycket sagt? Säg lite).

På Presentation Zens hemsida hittade jag en jämförelse mellan Steve Jobs (Apple) och Bill Gates (Microsoft) presentationer. Steve Jobs står för enkelheten, stilrenheten, och skapar presentationer där han står i fokus. Bill Gates skapar röriga presentationer, som skapar oordning och kaos. Eller vad sägs om Steve Jobs, som vågar stå ensam mot nedtonad bakgrund, och vet exakt vad som skall vara i fokus:

Jämfört med Bill Gates som låter röran ligga kvar bakom honom när han skall vara i fokus (han berättar här om sin livsstil, vad som kännetecknar honom – fokus borde vara glasklart på honom):

För att inte tala om hur siffror och ”hårda fakta” kan presenteras aptitligt, respektive mindre aptitligt. Vilket av detta, ärligt talat, etsar sig fast mest i ert huvud? Steve Jobs karakteristiska sätt:

Eller Bill Gates faktatunga, nästan stickande Powerpoint-bild?:

Läs hela analysen och jämförelsen mellan Steve Jobs och Bill Gates ur ett Zen-perspektiv på Presentation Zen.

Japp. Det är min konklusion efter att ha besökt Framtidens Lärande i Stockholm. En grov kvalitativ skiljelinje mellan keynote-föreläsarna kan sammanfattas så här: De som försökte pressa in mängder av innehåll på 30 minuter och som inte förstod sina begränsningar, fick ingenting sagt om man ser till vad folk minns efteråt. Den talare (jag tänker på Troed Troedson) som drev en enkel tes – Att tänka kortsiktigt är smartare än att tänka långsiktigt – fick oändligt mycket mer sagt.

Och visst är det så att man ofta vill för mycket när man presenterar på exempelvis 30 minuter. Det man ofta glömmer – och detta tycks gälla mer och mer ju längre upp i en akademisk hierarki man kommer – är att komplexa budskap inte lämpar sig för muntlig kommunikation. Så är det. Därför: vid korta presentationer: tänk ut EN huvudidé. Det gamla kinesiska ordspråket ”En sjukdom, långt liv – ingen sjukdom, kort liv” gäller alltså även vid muntlig kommunikation. Genom att känna både sina och mediets begränsningar kommer man avsevärt mycket längre. Vill du få mycket sagt? Säg lite.

Jag mötte en av mina bästa studenter på torget mellan högskolorna och biblioteket. Vi stannade och pratades vid en stund, varpå han sa: ”Du måste vara väldigt nöjd med ditt jobb. Det syns att du gör det du tycker om”. Och ja, jag lever en dröm. Det är nog så, trots att det ibland också är mycket att göra och kämpigt. Men, jag föreläser i huvudsak om saker jag själv är intresserad av, om saker jag brinner för: Om retorik, om samtalet, om personlig utveckling. Bara det är roligt. Ännu mer givande är att se att studenterna får nya insikter. Vi har alla olika meningar med livet, för en del är det att spela vattenpolo, för andra är det annat: för mig är det att hjälpa till att väcka insikter och att få människor att växa. Det är en ynnest att få jobba med detta!

Som grädde på moset är jag emellanåt ute och möter ”världen”, föreläser och underhåller (kör edutainment) på företag, i organisationer, och i offentlig förvaltning. Som idag: jag är i skrivande stund på väg till ett storföretag i Göteborg för 2 timmars edutainment. Upplyftande och härligt!

Dagen har extra guldkant: Idag blir jag med allra största sannolikhet plastfarfar!

Idag finns minst tre saker att vara glad för. För det första fick jag panik när jag kom tillbaka efter lunchen, och insåg att filmen som skall analyseras på retoriken ikväll var borta. Inte heller fanns den att hyra någonstans. Mediacentralen hjälpte mig, lät mig besöka deras kontor och hämta ett exemplar, framlagt i receptionen när jag kom. Det är fantastisk service måste jag säga!

För det andra fick jag Encyclopedia of Rhetoric idag.En riktig tegelsten med allt en retoriknörd behöver (och inte behöver) veta (tack @peterdalle för tipset).

Till sist blev jag glad över att en adept från min Våga Tala-grupp stod rätt som det var stod utanför dörren med en ask choklad, och tackade för en bra kurs. Fantastiskt roligt och överraskande. Tack själv!

Nu är bara frågan: Boken eller chokladen – Vad sätter man tänderna i först?

Tänk dig att du är toppladdad inför din föreläsning eller ditt föredrag. Du vet exakt vad du vill ha sagt, du har alla bitar på plats, du är toppladdad. 20 sekunder innan du går på scenen händer det som inte får hända: dina kläder går sönder, någon häller juice över dig, du upptäcker att det du skall demonstrera inte finns i din väska, etcetera. Vad gör du?

Det enkla svaret är: Du fortsätter. Det är det enda du kan göra. The Show must go on, och av tre enkla skäl kan du vara trygg med det. För det första väcker din situation sympati för dig. Kanske har dina åhörare varit i samma situation själva tidigare? De förstår att saker och ting går snett. För det andra vill din publik faktiskt höra dig tala. De kom för att lyssna till det av ett skäl, och det skälet blev faktiskt inte förändrat bara för att något oförutsätt inträffade. För det tredje känner du dig bättre till mods om du fortsätter. Du kan aldrig kontrollera omgivningarna fullt ut, däremot kan du kontrollera din respons på omgivningen. När du fortsätter på det här sättet vinner du en slags moralisk seger, även om talet inte är till hundra procent bra. Moraliska segrar är tämligen viktiga när det gäller retorik och presentationsteknik: det är de som bygger ditt självförtroende och din förmåga att hantera nästa svåra situation med litet större lätthet.

Du kanske känner att du måste be om ursäkt för det inträffade. Det kan du gott göra, men det är inget tvång. Ofta hänger vi upp oss i ”ursäkta-mig-träsket”, och ältar problemet, istället för att gå vidare. Det är ett säkert tecken på att det inte är för publikens skull som vi ursäktar oss, utan för vår egen skull. Sällan bra. Dessutom lägger ursäkten fokus på katastrofen som inträffat, istället för på dig som talare. Så, vid nästa katastrof, stå på dig: The show must go on.

I eftermiddag föreläser jag om konflikthantering i Eksjö. Sista omgången: det är alltid skönt med avslut. Eftermiddagen ägnas åt föreläsningar i argumentationsteknik och övertalning. Kommer, utöver kurslitteratur, också prata om Cialdinis klassiska Påverkan – teori och praktik. Överväger också att tala om hur man använder inbäddade kommandon och så kallade hypnotiska språkmönster, det vill säga språkmönster som styr mottagarens associationer mot förutbestämda känslor eller tankar. Kul!

NielsenWire har ett intressant inlägg idag om hur man kan använda sociala medier, exempelvis Twitter, för att scanna av ett marknadsområde. Inte minst är det vettigt att lyssna av den sociala webben när det gäller att förstå den kontext som ett visst fenomen som skall undersökas befinner sig inom.

Läs mer: Building a Better Burger? Try Social Listening for Product Development

Kör ikväll igång coaching för talängsliga på allvar. Hade introduktion för två veckor sedan. Riktigt roligt, riktigt skönt, riktigt  motiverande!