I huvudet på Håkan Fleischer

I mitt företag släpper jag alldeles snart ett lecture om att ge nakna presentationer. Det vill säga, presentationer där du som talare står rakt upp och ned och förmedlar ett budskap som går hem. Nakenheten består i att inte vara beroende av PowerPoint, annan teknik  andra kollegor.

Igår hade jag just ett sådant tillfälle: När jag skulle föreläsa upptäckte jag att någon bokat om min sal. Salen var dubbelt så stor som planerat, vilket skapar eko, det fanns ingen dator eller projektor på plats (vilket det skulle göra), så mina slides gick inte visa. Sagt och gjort, bara att praktisera det jag kommer lära ut på mina lectures.

För det första gäller det att ha ett glasklart budskap. Det kan tyckas självklart, men är det ingalunda. För mig gäller det att kunna formulera ett budskap i twitterform, en mening, ett påstående, kärnan i budskapet som kan hamras in gång på gång. Det är inte bara så att det hjälper till att sälja ett budskap: Det får också publiken att återkoppla allt du säger till något de benfast känner till (genom att du är tydlig).  För det andra är det naturligtvis viktigt att bygga upp talet i en tydlig struktur. Förmågan att återupprepa det kärnfulla budskapet, och tydligt markera vilka argumenten är för att det håller, och att visa när du så att säga pratar om något annat (byter argument).

När man ger nakna presentationer är det också helt centralt att inte bara vara kunnig inom sitt område, man bör också signalera någon slags praktisk visdom i ämnet. Ett sätt att bygga upp detta är att kunna avsevärt mycket mer om ämnet än det man talar om. Vidare menar jag att man måste fundera mycket över vilken karaktär man visar upp – hur tas min image emot. Det låter sannolikt ytligt, men om din karaktär är tilltalande, och ditt budskap klockrent och stringent, går det hem i de flesta publiker. Lägg därtill att du som naken föreläsare (ja, egentligen i alla föreläsningssituationer) bör visa din välvilja mot publiken i så många lägen som det går. Det betyder att publiken aldrig ”enbart” kan vara åhörare. Nej, de måste snarare betraktas som deltagare i den kommunikativa dansen.

När man ger nakna presentationer är det helt centralt att också i förväg fundera över den reaktion man vill väcka hos publiken. Skall de bli glada? Upprörda? Diskussionslystna? Vilken känsla finns i maggropen när de går hem. Sedan gäller det att arbeta i riktning mot den känslan. Ett bra sätt att arbeta för att bygga upp känslor är att dramatisera med rösten. När du signalerar innehåll i talet som är riktat på ett visst sätt, sänk rösten, tala långsammare och låt orden sjunka in. Andra sätt att skapa känslor är att anknyta till personliga exempel. Ett tredje sätt är att använda retoriska figurer som sätter känslor i svängning. Ett bra sätt är att använda antiteser, klimax och hyperboler.

Egentligen är det retorikens elementa jag lär ut på detta seminarium, men ändå känns titeln angelägen. Man får helt enkelt lära sig att formulera ett slagkraftigt budskap, att på rätt sätt analysera och visa upp den karaktär och personlighet som behövs för att gå hem, samt att spela på känslor så att talet också skapar en förändringskraft och motivation hos publiken. Det är dags att vi – både presentatörer och lärare – slutar gömma oss bakom en vilja att förmedla så mycket information som möjligt via fullklottrade PowerPointbilder, och börjar ägna oss åt det som är helt centralt för vårt lärande: Att ge nakna presentationer, för att på så vis inbjuda till en lärande, kommunikativ dans.

Over and out.

Det är faktiskt alltid lite sorgligt. Jag har våga-tala-coaching med talängsliga studenter varje termin, och har haft ett antal år nu. Totalt har jag hjälpt 200 individer till bättre självförtroende i publika talsituationer, med en success-ratio på dryga 95% för de som genomfört hela vägen. Det berör alltid. Att se en människa växa inför andra, men framför allt inför sig själv, är en fantastisk upplevelse. När jag får första signalen från en student om att han eller hon är på rätt väg, att det känts mindre ångestladdat, då vet jag att det är värt jobbet. Ibland kommer det små uppmuntrande brev, ibland flera år efteråt, som berättar hur de gått från total ångest med svimningskänslor, panikkänslor, stamningar, svettningar och en känsla av att stå utanför kroppen att tala, till att inte bara klara av att prata inför publik, utan också att faktiskt njuta av det. Dagar när jag får sådana brev är alltid fyllda av solsken!

Det är otroligt stimulerande, men det är också  lite sorgligt att skiljas från individerna, då de varit fantastiska förebilder i sitt mod, och vågat visa sina svagare sidor och i nåd låtit mig försöka visa på sätt att stärka dem. I kväll avslutar jag alltså vårterminens coaching för talängsliga med de sedvanliga övningarna, för att därefter fira framgångarna med en bra middag. Samtliga har gjort framsteg, och det glädjer mig oerhört!

Kör ikväll igång coaching för talängsliga på allvar. Hade introduktion för två veckor sedan. Riktigt roligt, riktigt skönt, riktigt  motiverande!

Jag laddade upp ordentligt. English breakfast och långläsning av The International Herald Tribute. Sedan fortsättning på städningen av kontoret. Har slängt mängder med utskrivna pdf-böcker som jag numera behändigt har i min Amazon Kindle, och annat skräp. 2,5 sopsäckar skräp blev det. Befriande att bli av med! Därefter var det dags att ta tag i bokslutet. Det är lika surt varje gång!

När jag var klar belönade jag mig själv med shopping! Köpte nedanstående tre flugor till mig själv, naturligtvis i 100% siden:

Japps, det stämmer. Jag har fastnat för fluga. Varje tillfälle där man kan ha slips, väljer jag fluga. Och givetvis knyter jag själv. Vilken var av dagens inköpta flugor är snyggast?

Dags att gå vidare med i första fasen i retoriken, nämligen förståelse. Vi har tidigare pratat om publikanalys och situationsanalys. Det tredje att arbeta med i denna första fas är Fleischers förståelsetrappa.

Handen på hjärtat, om någon ber dig hålla tal, tänker du då inte ”Vad ska jag säga”? Jag menar att det är det sista du ska tänka. Det översta trappsteget. Vi tar det från början.

Det första trappsteget består i att istället fråga dig ”Ok, jag ska tala. Vad vill jag nå för effekt”? Om du börjar i den här änden får du en mycket mer strömlinjeformad process när du plockar fram material. Du kan vilja nå en mängd olika effekter. Jag brukar försöka se åskådarnas reaktioner framför mig. Ska de skratta? Bli upprörda? Börja debattera? Vilket ansiktsuttryck har de? Vad kommer de göra när de kommer hem – berättar de att de träffade en rolig prick, eller en verklig expert?

Nästa steg på trappan handlar om hur du skall nå den här effekten. Vilka medel skall användas? Ska du tala ensam? Använda PowerPoint? Långt tal? Ska de få möjlighet att diskutera? Behövs pauser?

Därefter tredje trappsteget: Varför? Varför ska jag använda den här metoden? Om svaret är något annat än ”För att det är bästa möjliga för att nå mitt mål”, får du tänka om. Frågan finns där, eftersom vi ofta drabbas av lättja. Tyvärr har jag utbildat alltför många ”professionella” informatörer, vid exempelvis myndigheter, som menar att ”har jag nu gjort på det här viset i tio år, är det nog rätt metod idag också”. Fel! Tider ändras, publiker ändras, och – om du tänker enligt min modell – kanske även dina syften. Så, ställ frågan om varför du väljer en viss metod. Oftare än du tror blir svaret ”för att det är bekvämt”. Gör i så fall om.

Fjärde och sista steget handlar om vad du skall säga. Nu har du strömlinjeformat processen, och det blir mycket enklare att ta fram material till ditt tal. Du vet vilken reaktion du skall väcka, du vet vilka metoder du skall använda, och du vet också med säkerhet att det är bästa metoden. Det sistnämnda innebär att du undersökt saken noga, och förstår metodens för- och nackdelar. Du har också redan satt igång tankarna i linje med ditt mål. Nu ställer du dig frågan ”Vad skall jag säga”?

Ett inlägg från Fleischer mentalism & föredrag, din leverantör av utbildning inom presentationsteknik och retorik.

Det händer en del på retorik och presentationsteknik-fronten för mig. Jag blickar framåt och gör samtidigt en summering av ett intressant år.

I våras höll jag som vanligt Konsten att tala vid HLK i Jönköping. I år var det en hyfsat stor grupp, och som vanligt hade vi väldigt givande. Det roliga med fristående kurser är att det kommer så många olika typer av människor. En del är studenter, som kompletterar sina program. De är drivna, och ställer väldigt höga krav (vilket är superbra). Andra är heltidsarbetanden, och har aldrig tidigare gått på högskola. Dessa personer har en förmåga att ställa frågor utifrån helt andra infallsvinklar än vad jag är van vid, och det är också bra.

Hur som helst, redan i våras bestämde jag mig för att det blir en Konsten att tala del 2. Kursen är nu föreslagen till Högskolans ledning, och om allt går som det skall kommer man kunna söka till kursen till kommande höst.

I företaget har jag under året coachat talängsliga. Jag har ju gjort detta i grupp i flera år tidigare, men i våras körde jag även individuell coaching/handledning. Roligt, men tämligen krävande. Under senare delen av nästa vår kommer jag på nytt köra individuell handledning och coaching, inte bara i presentationsteknik, utan även på andra områden som berör kommunikation.

Bland seminarierna i företaget ligger naturligtvis mitt grundpass i retorik kvar. I sin ursprungsform är det en heldagsutbildning, som också kan kortas ned till 3 timmar. Jag kommer också fortsätta med mitt inspirationsseminarie i kommunikation, som blandar underhållning och föreläsning om kontaktskapande kommunikation.

Jag planerar dessutom nya, kortare föreläsningar, som gör sig på en timma ungefär.
Den första bär arbetsnamnet Nakna Presentationer, och handlar om att ge presentationer där Du som talare är i fokus, utan yttre attribut. Här handlar det om att arbeta med sin personlighet, sitt kroppsspråk och sin röst, för att kunna ge föreläsningar och andra presentationer så att säga ”ståendes rakt upp och ned”, utan powerpoints, utan skyddsnät. Jag har tidigare skrivit om denna ädla konst här på bloggen.

Den andra nya bär arbetsnamnet PowerPoint är dött – länge leve PowerPoint, och bygger på min uppfattning av hur en bra PowerPoint byggs. Jag har tidigare skrivit ett blogginlägg om hur PowerPoint är ett fantastiskt arbetsredskap, om det används rätt. Tyvärr används PowerPoint ofta fel, vilket leder till att kvaliteten i presentationen faktiskt försämras. Min inställning till PowerPoint kan ni läsa om i blogginlägget Death by PowerPoint.

Den tredje nya föreläsningen handlar om inre dialog, självcoaching och personlig utveckling. I denna föreläsning sammanfattar jag de metoder jag ofta använder vid coaching av talängslan, men som också kan användas för att utvecklas inom andra områden. Teknikerna är handfasta, och trots att föreläsningen är kort, får man med sig verktyg som man omedelbart kan tillämpa.

Det kommer bli en spännande vår! Håll utkik på Fleischer mentalism & föredrag.

Jag har pratat om retoriska figurer tidigare, som stimulerar den behagande funktionen i talet. Tänkte speciellt säga något om metaforer här. Jag brukar definiera en metafor som en liknelse byggd i två steg. Första steget är en absurditet, och i andra steget förstår man den bild som skapas. Jag kan exempelvis likna en organisation vid ett järnvägslok: ständigt på väg och i behov av styrning. Eller en kvinna  vid ett kärnkraftverk: full av energi. Allt efter tycke och smak.

Hemligheten med bra metaforer är att använda dem fullt ut. Om jag liknar ett företag vid ett lok, behåller jag bilden, och säger att loket behöver en räls (dvs en strategi, en väg framåt), en lokförare (dvs en vd), någon som skyfflar kol i det gamla loket (dvs personal) och så vidare. Fördelen med att använda metaforer på det här sättet är att man kan förklara tämligen abstrakta saker med enkla bilder, vilket gör att man styr associationerna hos åhörarna på ett väldigt exakt sätt. Dessutom får det en pedagogisk kraft genom att det abstrakta blir konkret. Detta gäller inte bara presentationsteknik, utan även i författarskap. Som exempel kan nämnas Johan Asplund som skriver populärvetenskapligt om tämligen komplicerade saker på ett lättförståeligt sätt, bland annat tack vare metaforer (tack Margreth för tipset om detta). Som alltid vill jag uppmana till att leka med språket, det skapar spännvidd, energi och kreativitet i din kommunikation!

Jag hittade ett kul blogginlägg om metaforers kraft: Metaphorically Speaking. Håll till godo!

Ett inlägg från Fleischer mentalism & föredrag – leverantör av kurser och föredrag om kommunikation, retorik och presentationsteknik.

Jag tar min utgångspunkt i att presentationsteknik och retorik har sin utgångspunkt i ett kommunikationsvetenskapligt perspektiv. Det kan tyckas vara att slå in öppna dörrar, men faktum är att många presentatörer bryter mot själva kärnan i kommunikation: det gemensamma görandet.

Begreppet kommunikation kommer ordstammen Communicare, som betyder just att ”göra tillsammans”. Det är min fulla uppfattning att de bästa presentationerna uppstår just när talare och publik samspelar med varandra. Tyvärr ser man alltför många dåliga exempel, där presentatören snarare håller en monolog än kommunicerar. För att kommunikation skall uppstå, behöver presentationen inte nödvändigtvis kännetecknas av dialog – samspel kan uppstå på andra sätt.

Jag har inte för avsikt att leverera någon fullständig och komplett lista, utan ger här några av många sätt att skapa närhet och kontakt:

• Le. Att le mot sin publik gör att publiken känner sig väl till mods. Dessutom visar forskning att vi själva utsöndrar ”må-bra-hormoner” när vi ler, vilket gör att vi blir i bättre fas, vilket leder till bättre prestationer, vilket leder till bättre kontakt.
• Gå så nära publiken som möjligt och undanröj så många hinder emellan som möjligt.
• Bjud på dig själv. Jag försöker alltid vara personlig – för den skull behöver man inte vara privat.Somliga tror att det är proffsigt att vara en kall fisk. Fel, fel, fel i de flesta sammanhang.
• Tillkännage publikens existens. Somliga tror att det är proffsigt att inte låtsas om att någon får en hostattack. Jag menar att det är tvärtom – ställ frågan om någon kan hjälpa till med en halstablett.
• Ställ frågor och våga släppa kontrollen ibland.
• Erkänn dina fel. Om du säger något tokigt, eller om det finns något du inte har svaret på – erkänn det. Släpp prestigen.
• Om ditt ämne är akademiskt – pendla mellan de abstrakta nivåerna, och försök hitta exempel från publikens vardag för att illustrera teorin du redogör för.
• Arbeta aktivt med pauser.
• Ge nakna presentationer

Ett inlägg från Fleischer mentalism & föredrag – Din leverantör av kurser och föredrag om kommunikation, retorik och presentationsteknik.

Ja, kanske inte bokstavligt. Men i dessa powerpoint-tider (som jag som bekant är kritisk till emellanåt), konstrar vi ofta till det för mycket. Via bloggen Presentation Zen hittade jag ett intressant inlägg om konsten att leverera nakna presentationer. Vi försöker ofta kompensera bristande struktur, bristande förståelse för språkets betydelse och bristande mod att använda sin personlighet med ytliga attribut. Ibland blir till och med attributet huvudnumret: vi vill visa en fräsig video, en snygg powerpoint eller använda en häftig digital whiteboard. Min utmaning till Dig som talare är därför att ge nästa presentation naken. Det är skrämmande, men otroligt nyttigt, och lär dig väldigt mycket om konsten att tala.

Att presentera naken innebär att du plockar bort allt som inte är nödvändigt. Kvar blir ditt huvudbudskap och dina argument för att budskapet är korrekt. Plötsligt blir det tydligt om den bärande idén verkligen håller.

För att ge den nakna presentationen är det viktigt att du bland annat tänker på:

• Att inte försöka imponera. Lägg istället fokus på att dela erfarenheter med publiken, och att gemensamt skapa en gemensam upplevelse. Lägg egot åt sidan!
• För att ge en naken presentation måste du vara absolut närvarande här och nu. När du använder massa verktyg och manér, kan man ibland dölja sin icke-närvaro. När du ger en naken presentation måste du verkligen vara 100% här och nu. Ett slags retorikens zen.
• Göm dig ej heller bakom möbler och podium. Våga gå nära. Även den fysiska närheten skapar en känsla av delad upplevelse.
• Håll budskapet enkelt och renodlat. Ett enkelt huvudbudskap, ett tydligt mål, några tydliga argument. Se till att vem som helst kan förstå ditt budskap.
• Var trovärdig.
• Använd ett normalstämt språk. Att tala högtidligt  och med fackspråk är inte naket. Våga däremot leka med språket, men bara inom gränserna för vad som känns bekvämt för Dig.
• Tänk på talet som en måltid – det gäller att det finns balans mellan smakerna i en komplett och välkomponerad måltid. Tänk därför på att använda naturliga kontraster emot varandra, exempelvis högt tempo mot lågt tempo, humor mot allvar.
• De bästa nakna talarna arbetar med ett enda verktyg för att beröra: Tystnaden. Våga pausa. Våga stå naken och tyst inför din publik.

Ett inlägg från Fleischer mentalism & föredrag – Din leverantör av kurser och föredrag om kommunikation, retorik och presentationsteknik.

På söndag åker jag till Halmstad och går på ett seminarie och med – inom mentalismkretsar – världskändisen Richard Osterlind. Richard var en av mina absolut första inspirationskällor när jag började med mentalism, och är fortfarande en av de största. Tillsammans med Max Maven och Bob Cassidy har de format hela min framtoning som mentalist och varit betydelsefulla för min utveckling. Richard bidrar framför allt med enorm scenpersonlighet, och en charm som inte går av för hackor. Hans tänkande är också fullständigt genialt.

Richard Osterlind

Som grädde på moset slipper jag åka själv. Min gode vän och kollega Lennart Hjelm – en urskicklig mentalist som går från klarhet till klarhet – kommer till oss på helgen, för umgänge och gemensamt seminariedeltagande. Riktigt, riktigt kul!

Jag har jobbat så mycket med forskningen och allt runt omkring det, så det ska bli skönt att få tanka på lite högoktanig mentalism. Kanske några nya nummer ska läggas till i föreställningen som alltid är under uppbyggnad, och som aldrig blir riktigt klar? Om så inte sker, får jag lov att bara njuta några timmar av riktigt god underhållning.