I huvudet på Håkan Fleischer Rotating Header Image

oktober, 2010:

Kul bild som laddning inför föreläsning

Hittade en kul artikel i Aftonbladet om att Big Brother har köpts av Tv4. Eller, bilden var kul rättare sagt:

Adam Alsing, Linda RosingDet vore roligt med pratbubblor här. Titta på Adams blick. Vad tittar han på? Vad tänker han? Vad föranleder det retliga leendet? Och, vad tänker Linda Rosing, som just åkt ut? Titta på hennes sneda blick på Adam, medan hon dricker vatten och försöker samla sig. Ju mer man tänker efter på vad som skulle stå i tankebubblorna, desto roligare blir det.

Jag laddar alltså med humor inför föreläsning. Idag ska vi prata om den inre dialogen, personlig utveckling, tankehantering och dessutom hålla en mindre målsättningsworkshop. Fullt ös kvällen lång således.

För övrigt, glöm inte att kika på Fleischer mentalism & föredrag för en inblick i hur Du blir en bättre kommunikatör.

Herregud vad befriande att skicka sin artikel

Jaaa! Äntligen har jag skickat in min första artikel till Journal of Philosophy of Education. Ett år av redigeringar, funderingar, tvivel, tankar på att ge upp, handledarbyten och massa strul med det är nu SLUT (nåja, det kommer såklart synpunkter från editorn så småningom). Jag är så fruktansvärt glad och stolt över att den kom iväg – även om den kommer tillbaka i konfetti. För några månader sedan hade jag inte alls tänkt att skicka in den utan bara gå vidare. Framsteg således. Är till sist väldigt stolt över mitt arbete, men måste samtidigt ge credit åt mina helt otroliga handledare, Elsie Anderberg (huvudhandledare) och Thomas Karlsohn (biträdande handledare). Båda är helt briljanta i sin handledargärning. Elsie äger en fenomenal förmåga till sokratisk handledning, Thomas tar mig på filosofiska rundturer som är hissnande. Båda två bidrar till att jag lär känna mycket om mitt ämnesområde, men också om mig själv genom att ständigt utmana mitt tänkande. Fy tusan vad bra ni är – jag är stolt att få vara doktorand under Er ledning.

Efter tolv timmars arbetsdag i fast beslutsamhet om att bli klar gör jag tummen upp och går hem!

Om att nå mål

Japp. Har stått still länge nu, men idag visade idogt och envist arbete resultat. Har ramlat ned från en platå jag varit på länge, och nu har jag totalt tappat 9,5 kg. Känns skönt, eftersom detta är trots en mindre Sverigeturné senaste veckan, med extra utmaningar att hålla dieten.

För att nå ett mål man sätter upp är det väldigt viktigt att man också kan skapa en tydlig och levande bild av målet, annars är målsättningen i sig bara en intellektuell lek. Det vill säga, du måste se dig själv framme vid målet: Vad gör jag när jag är där, vilken energi har jag, vilka nya vanor har jag, hurdan är min utstrålning. Etcetera. Det är också viktigt att repetera målbilden varje dag, och försöka känna in känslan i den. Varför misslyckas så många med sina nyårslöften? Ett skäl är att målbilden bara repeteras en gång om året. Den är dessutom liksom tilluddad av champagne-yra. Om du istället repeterar din målbild varje dag, hur många gånger större är chansen att du tar dig framåt då?

Som hjälp på traven är det också centralt att koppla målbilden till de värden som är drivande just för dig. Ställ dig helt enkelt frågan: vad är det som motiverar mig? Det är olika för olika personer: en del personer motiveras av pengar, andra av uppmärksamhet, makt, trygghet, äventyr, vänskap eller annat. Genom att koppla ihop målbilden med ditt grundläggande värde – det som driver dig framåt – skapas en väldigt stark motivationskraft. Bilden av hur jag uppfyller mitt värde repeterar jag varje dag.

För att nå mål är det också viktigt att man kan tänka sig in i de nya roller man kan anta – det gör själva känslan av vägen till måluppfyllelsen väldigt konkret! Efter att du jobbat fram din målbild som du kan leva dig in i och som är känslomässigt laddad, samt kopplad till ett värde som driver dig framåt, konstruerar du tre roller som du antar när du nått målet. Det kan vara rollen som lekfull pappa, rollen som oövervinnerlig föreläsare eller annat. Detta för att ytterligare stärka bilden, och göra dem verkligt konkreta och angelägna. Efter detta – nu vet din hjärna EXAKT vart du är på väg – identifierar du de resurser du behöver för att nå målet. Det kan handla om att läsa en bok, om att gå en kurs, att köpa gymnastikkurs, eller ha träningssällskap. Vad som helst, lista det du behöver.

Nu, först på slutet av processen, skapar du ditt ettårsmål! När du följer den här utvecklingen, hur är då ditt liv om ett år? Sedan formulerar du ett mål för de närmaste 90 dagarna, samt den kommande månaden. Mål är inte skrivna i sten, de både kan och bör förändras över tid. När du vet exakt vart du skall nå med dina roller och att du är på väg mot den övergripande målbilden, blir det en smal sak att skapa veckomål, som ju också blir till praktiska handlingar att vidta för att komma framåt. För mig handlar det om att jag påminner mig om min slutliga målbild, mitt ettårsmål och mitt 90 dagarsmål VARJE dag under några minuter (jag visualiserar helt enkelt). Jag bestämmer också vecka för vecka – när det gäller viktminskning – hur mycket jag ska äta av kolhydrater, fett och proteiner. Jag vet också exakt hur mycket jag skall motionera.

Den som är utan riktningsvisare, kan knappast veta om han går framåt eller ej.

Stavgång är skönt (pinsamt nog)

Hemma igen i Jönköping efter intensiva dagar på Nordisk Retorikkonferens i Stockholm. Hur man än gör när man är iväg, blir det lite svårare att sköta mat och motion på ett vettigt sätt (åtminstone för mig, eftersom jag inte är världens bäst organiserade människa). Visserligen blev det idel långa promenader i stockholm, det brukar bli så kvällstid när jag bor på hotell, men ändå. Det var skönt att komma hem, till en reglerad diet igen.

Dessutom hade jag skaffat två nya leksaker innan jag åkte hemifrån, som jag inte hunnit prova. Tidigare har jag sagt ungefär så här: ”om jag någon gång säger att jag ska ha gång-stavar, slå då något hårt i huvudet på mig”. Jag tycker helt enkelt det ser fånigt ut. Nå. Dagen innan jag åkte impulsköpte jag ett par stavar. Nu när jag gått ner i vikt – drygt 8 kg på något mer än två månader – har min ryggvärk blivit mycket bättre. Jag är dock fortfarande stel i axlarna, så jag upptäckte att jag tänkte: ”varför inte”, och betalade glatt för stavarna.

Den andra leksaken är en Iphone 4 med utmärkte programmet Nike+, som gps-trackar ens motionsturer, och förser mig med information om hastighet och längd. Sagt och gjort, ikväll var det dags för en premiärtur med stavar och gps. Det visar sig att min standardrunda är 5.58 km lång i bitvis kuperad terräng och att jag  i snitt avverkar en km på 10 min och 23 sekunder. Nå, konditionen ÄR INTE den bästa. Än. Det är på väg – det är avsevärt mycket lättare att komma igång att röra på sig efter viktraset.

nike+

Cirkus Fleischer on Tour

Det har inte blivit så mycket uppdateringar på bloggen, det är alldeles för mycket att göra! Första artikeln nästan klar – min biträdande handledare skall ha lite synpunkter, och så ska den språktvättas en gång till. Därefter skall den iväg. Jobbar hårt med den systematiska forskningsöversikten, beräknas vara klar på utkastnivå i november (dvs artikel nr 2).

Samtidigt är det en hel del resor nu, och föreläsningar, både i högskolemiljö och i företaget. Veckans turneschema känns lite tufft. On-Fr: Stockholm, Må: Göteborg, Ti: Halmstad. Puh. Men, man ska inte klaga, jag jobbar med exakt det jag vill. Det är väl ändå huvudsaken. Jag har förberett väl så jag kan jobba effektivt (jo jo) på resorna, och dessutom har jag en splirrans ny Iphone 4 matad med trevliga föreläsningar att lyssna på. Dessutom hoppas jag att resorna skall inbjuda till trevliga blogginlägg kommande vecka!