Forskning om 1-1. Företagande och undervisning om retorik, samtalsmetodik och personlig utveckling.
Har i helgen lagt arbete åt sidan. Varit och hälsat på Nils, mitt lilla bonus-barnbarn. Dryga 10 dagar gammalt litet knyte, som mår alldeles utmärkt. Här ackompanjerad med stolt farmor.
I övrigt blir det ett kort föredrag idag om min forskning. Ska hålla det om en och en halv timma: dags att börja förbereda. I eftermiddag genomgång av samtalsmetodik med glada studenter. Därmed är det sommarlov från undervisningsplikter och relaterat (förutom en examination): tid att forska på allvar.
Sitter och jobbar med min föreläsning om Presentation Zen på svenska. För den som inte läst boken, kan sägas att det är ett banbrytande verk som lär ut grunderna i visuell estetik för presentatörer. Jag kan inte beskyllas för att ha ett särskilt konstnärligt öga, och därför är jag särskilt glad att de enkla reglerna i boken hjälper till enormt att skapa bra, rena och slående presentationer. Naturlighet, enkelhet och balans. Bara en sådan enkel sak som att ett budskap ofta blir mer slagkraftigt om man tar bort komponenter, och inte lägger till (se gärna mitt blogginlägg Vill du ha mycket sagt? Säg lite).
På Presentation Zens hemsida hittade jag en jämförelse mellan Steve Jobs (Apple) och Bill Gates (Microsoft) presentationer. Steve Jobs står för enkelheten, stilrenheten, och skapar presentationer där han står i fokus. Bill Gates skapar röriga presentationer, som skapar oordning och kaos. Eller vad sägs om Steve Jobs, som vågar stå ensam mot nedtonad bakgrund, och vet exakt vad som skall vara i fokus:
Jämfört med Bill Gates som låter röran ligga kvar bakom honom när han skall vara i fokus (han berättar här om sin livsstil, vad som kännetecknar honom – fokus borde vara glasklart på honom):
För att inte tala om hur siffror och ”hårda fakta” kan presenteras aptitligt, respektive mindre aptitligt. Vilket av detta, ärligt talat, etsar sig fast mest i ert huvud? Steve Jobs karakteristiska sätt:
Eller Bill Gates faktatunga, nästan stickande Powerpoint-bild?:
Läs hela analysen och jämförelsen mellan Steve Jobs och Bill Gates ur ett Zen-perspektiv på Presentation Zen.
Håller på att trådsöker: jag dammsuger referenslistorna i artiklarna jag har med i min systematiska forskningsöversikt om 1 till 1 projekt, det vill säga en dator per elev och lärare, för att fånga upp artiklar som skall adderas till den nätta högen. Vi diskuterade just detta vid fikat idag, och kom fram till att en väldigt liten (dock väldigt betydande) del av forskningsarbetet är kreativt, och en väldigt stor del är manuellt och systematiskt skitgöra, där huvudkompetensen är noggrannhet och inte kreativitet. Bilden av forskningen är nog lite som bilden av hur polisarbetet går till i Beck-filmerna: mycket inspiration från halvgalna genier som tillåts att blomma i sin speciella stil, lite av det som egentligen driver arbetet framåt.
Hur som helst, jag tycker det är ganska roligt. Man får vara lite detektiv sådär. Dessutom hittar jag många roliga texter som inte platsar i min undersökning, men som ändå är av nytta. När det går alldeles för trögt, föreställer jag mig själv som Hercule Poirot i ny tappning, sittande med förstoringsglas över forskningsartiklarnas referenslistor, samtidigt som mustaschen ivrigt tvinnas mellan fingrarna. Halvgalen? Nejdå, bara Hercule Poirot i ny tappning.
Japp. Nu har forskningsnämnden haft sitt möte, och på ett helt odramatiskt sätt fattat det formella beslutet att min vilja att byta handledare för mitt avhandlingsprojekt tillmötesgås. Detta är en rättighet enligt doktorandhandboken, men det känns ändå skönt när det formellt är klart. En hyfsat smärtfri process.
Ny huvudhandledare för mitt avhandlingsarbete blir Elsie Anderberg.
Jag ska fira med bio med bästa frun!
Äntligen får jag tillfälle att lyssna på en ungdomshjälte, James Randi! Randi är en skicklig trollare, och dessutom världens kändaste skeptiker. James har sedan ett 20-tal år en belöning på 1.000.000 dollar till den som bevisligen besitter paranormala krafter. Ett antal har försökt, ingen har lyckats lägga rabarber på pengarna. En smart gubbe som kan alla tricks i branschen, således. Randi kommer föreläsa i Göteborg 16 juli, och besöker också Stockholm och Lund på sin tur genom landet. Föredraget i Göteborg, som undertecknad kommer besöka, äger rum i Chalmers Kårhus, sal RunAn mellan kl 19.00 och 20.30. Ingen anmälan behövs i förväg – bara att dyka upp! Så här beskrivs eventet:
Den världsberömde skeptikern och trollkarlen James Randi kommer att göra sverigeturné i sommar. I Göteborg kommer han att hålla föredrag den 16 juni klockan 19:00.
Randi är mest känd för sitt pris på en miljon dollar som han utlovar till den som under kontrollerade former lyckas visa upp en övernaturlig förmåga, såsom tankeläsning, spåkonst eller levitation. Många har försökt vinna priset, men ingen har ännu varit i närheten av att lyckas.
Han är även känd för sina avslöjanden av ökända bluffmakare som påstår sig ha övernaturliga krafter, t.ex. den världsberömde bedragaren Uri Geller.
Allt detta och mycket mer kommer han att berätta om under sitt föredrag i Göteborg. Inträdet är endast 50:- och kommer att säljas i dörren.
Arrangör är Föreningen Vetenskap och Folkbildning. Har du frågor om föredraget är du välkommen att kontakta oss på goteborg@vof.se.
Övriga föredrag under turnén:
Stockholm 15/6 19:00 (Oskar Klein Auditorium, Roslagstullsbacken 21 )
Lund: 17/6 18.00 (Palaestra et Odeum)
Länkar:
James Randis officiella kanal på youtube:
Wikipedia om James Randi – Svenska
Wikipedia om James Randi – Engelska
Vetenskap och Folkbildning
Japp. Det är min konklusion efter att ha besökt Framtidens Lärande i Stockholm. En grov kvalitativ skiljelinje mellan keynote-föreläsarna kan sammanfattas så här: De som försökte pressa in mängder av innehåll på 30 minuter och som inte förstod sina begränsningar, fick ingenting sagt om man ser till vad folk minns efteråt. Den talare (jag tänker på Troed Troedson) som drev en enkel tes – Att tänka kortsiktigt är smartare än att tänka långsiktigt – fick oändligt mycket mer sagt.
Och visst är det så att man ofta vill för mycket när man presenterar på exempelvis 30 minuter. Det man ofta glömmer – och detta tycks gälla mer och mer ju längre upp i en akademisk hierarki man kommer – är att komplexa budskap inte lämpar sig för muntlig kommunikation. Så är det. Därför: vid korta presentationer: tänk ut EN huvudidé. Det gamla kinesiska ordspråket ”En sjukdom, långt liv – ingen sjukdom, kort liv” gäller alltså även vid muntlig kommunikation. Genom att känna både sina och mediets begränsningar kommer man avsevärt mycket längre. Vill du få mycket sagt? Säg lite.
Jag mötte en av mina bästa studenter på torget mellan högskolorna och biblioteket. Vi stannade och pratades vid en stund, varpå han sa: ”Du måste vara väldigt nöjd med ditt jobb. Det syns att du gör det du tycker om”. Och ja, jag lever en dröm. Det är nog så, trots att det ibland också är mycket att göra och kämpigt. Men, jag föreläser i huvudsak om saker jag själv är intresserad av, om saker jag brinner för: Om retorik, om samtalet, om personlig utveckling. Bara det är roligt. Ännu mer givande är att se att studenterna får nya insikter. Vi har alla olika meningar med livet, för en del är det att spela vattenpolo, för andra är det annat: för mig är det att hjälpa till att väcka insikter och att få människor att växa. Det är en ynnest att få jobba med detta!
Som grädde på moset är jag emellanåt ute och möter ”världen”, föreläser och underhåller (kör edutainment) på företag, i organisationer, och i offentlig förvaltning. Som idag: jag är i skrivande stund på väg till ett storföretag i Göteborg för 2 timmars edutainment. Upplyftande och härligt!
Dagen har extra guldkant: Idag blir jag med allra största sannolikhet plastfarfar!
Idag finns minst tre saker att vara glad för. För det första fick jag panik när jag kom tillbaka efter lunchen, och insåg att filmen som skall analyseras på retoriken ikväll var borta. Inte heller fanns den att hyra någonstans. Mediacentralen hjälpte mig, lät mig besöka deras kontor och hämta ett exemplar, framlagt i receptionen när jag kom. Det är fantastisk service måste jag säga!
För det andra fick jag Encyclopedia of Rhetoric idag.En riktig tegelsten med allt en retoriknörd behöver (och inte behöver) veta (tack @peterdalle för tipset).
Till sist blev jag glad över att en adept från min Våga Tala-grupp stod rätt som det var stod utanför dörren med en ask choklad, och tackade för en bra kurs. Fantastiskt roligt och överraskande. Tack själv!
Nu är bara frågan: Boken eller chokladen – Vad sätter man tänderna i först?
En välbekant fras dyker upp i huvudet, apropå Aftonbladets artikel om en sjuksköterska som lade ut en bild på facebook, poserandes vid en nersövd patient: Hur tänkte du nu? Vilka moraliska och etiska fundament låg till grund för det här agerandet? Ärligt talat så vet jag inte om jag ska skratta eller gråta, men givetvis är det enormt korkat agerat. Och omoraliskt. Måhända skulle sjuksköterskan ha nytta av att stifta bekantskap med Kants kategoriska imperativ:
Handla endast efter den maxim genom vilken du tillika kan vilja att den blir en allmän lag
Hur skall då detta tolkas? Hur skall man enligt detta imperativ egentligen handla? Kant utvecklar:
- Handla som om maximen för din handling genom din vilja skulle kunna bli allmän naturlag.
- Handla så att du aldrig behandlar mänskligheten, din egen eller någon annan person bara som ett medel utan alltid tillika som ett ändamål.
- Handla enligt maximerna tillhörande en allmänt lagstiftande medlem i ett blott möjligt ändamålens rike.
Ja. Är man nu – ursäkta språket – så korkad att man tar en bild på sin nedsövda patient och lägger ut på Facebook, ja då läser man med all säkerhet inte Kant. Men ändå. Frågan kvarstår:
Hur tänkte du nu?
Jag har ju tidigare talat om audience management. Fick ett klipp av trollerikollegan (och buktalaren) John Houdi från hans föreställning Tricks – en hyllning till salongsmagin.
I klippet ser vi fantastiskt bra exempel på hur man håller en publik i greppet hela tiden, samtidigt som två åskådare också måste hanteras. Det är otroligt skickligt genomfört: det är bra manus, det är bra timing, och det är fingertoppskänsligt. Så här skall en slipsten dras när det gäller publik- och åskådarhantering! Alltid gott att se ett proffs jobba!
