I huvudet på Håkan Fleischer Rotating Header Image

april 26th, 2010:

Katastrof vid presentation? The show must go on

Apr 26th, 2010
by Håkan Fleischer.
No comments yet

Tänk dig att du är toppladdad inför din föreläsning eller ditt föredrag. Du vet exakt vad du vill ha sagt, du har alla bitar på plats, du är toppladdad. 20 sekunder innan du går på scenen händer det som inte får hända: dina kläder går sönder, någon häller juice över dig, du upptäcker att det du skall demonstrera inte finns i din väska, etcetera. Vad gör du?

Det enkla svaret är: Du fortsätter. Det är det enda du kan göra. The Show must go on, och av tre enkla skäl kan du vara trygg med det. För det första väcker din situation sympati för dig. Kanske har dina åhörare varit i samma situation själva tidigare? De förstår att saker och ting går snett. För det andra vill din publik faktiskt höra dig tala. De kom för att lyssna till det av ett skäl, och det skälet blev faktiskt inte förändrat bara för att något oförutsätt inträffade. För det tredje känner du dig bättre till mods om du fortsätter. Du kan aldrig kontrollera omgivningarna fullt ut, däremot kan du kontrollera din respons på omgivningen. När du fortsätter på det här sättet vinner du en slags moralisk seger, även om talet inte är till hundra procent bra. Moraliska segrar är tämligen viktiga när det gäller retorik och presentationsteknik: det är de som bygger ditt självförtroende och din förmåga att hantera nästa svåra situation med litet större lätthet.

Du kanske känner att du måste be om ursäkt för det inträffade. Det kan du gott göra, men det är inget tvång. Ofta hänger vi upp oss i ”ursäkta-mig-träsket”, och ältar problemet, istället för att gå vidare. Det är ett säkert tecken på att det inte är för publikens skull som vi ursäktar oss, utan för vår egen skull. Sällan bra. Dessutom lägger ursäkten fokus på katastrofen som inträffat, istället för på dig som talare. Så, vid nästa katastrof, stå på dig: The show must go on.

Nyläst i Kindle och Iphone

Apr 26th, 2010
by Håkan Fleischer.
1 comment

Brukar ju skriva på bloggen om de böcker jag läst, inte minst för att det är ett minnesdokument för mig själv. Tänkte göra ett litet sammandrag – inte så att jag läst någon större mängd böcker sedan sist, men en del har det blivit (jag tar inte heller upp riktigt alla här).

  • Först ut är The Procrastinators Handbook av Rita Emmet. Det är några veckor sedan jag avslutade den, jag har bara skjutit upp att skriva om den ;-) . Boken är bra, ger en del tankar kring skälen till att man skjuter upp saker och har dålig ordning i sin planering (vilket jag har, jag insåg exempelvis just att jag är dubbelbokad på två viktiga tillställningar). Jag tycker den är tänkvärd, men inser samtidigt att många vill ha mer handfasta råd om att hantera ”stöket” i vardagen. Då är alltjämt David Allens klassiska Få det gjort! ett kap. I andra hand skulle jag rekommendera Brian Tracys Svälj den fulaste grodan först. Men, som sagt, den var okey.
  • Därefter har jag läst Flim Flam av magikern James Randi. Boken beskrivs som följer: Internationally known magician James Randi exposes years of media deception in reports of ESP, levitation, psychic surgery, UFOs, astrology, and more. Innehållet är tokbra, men jag tycker tonen är väldigt mycket för raljerande. Så, tyvärr orkar jag inte med Randi i bokform (däremot är han grym föreläsare). För svenska skeptiker rekommenderar jag mycket hellre Skeptikerpodden.
  • Därefter tog jag tag i något jag var nyfiken i, nämligen dynamiken på Ebay. Vem handlar, och hur går det egentligen till att bygga en affärsverksamhet via auktioner? Inget jag någonsin har tid med, men som sagt, nyfikenheten finns där. Blacharski gav svaret i How and where to find merchandise to sell on Ebay.
  • Inför mina lektioner i retorik brukar jag alltid damma av minnestekniken, till det tillfälle som handlar om manushantering. Cicero använde ju som bekant en sofistikerad form av minnesteknik för att komma ihåg sina tal utantill. Jag fick min första bok i minnesteknik när jag var 12-13 år, och har varit fascinerad (men inte alltid utövande) sedan dess. Nu var det alltså dags, så jag tog tag i en klassisk minnesteknikbok och jobbade mig igenom: Dominic Obrien’s klassiska Quantum Memory Power som ljudbok. Mitt intryck är väldigt gott, även om det är frustrerande att se att denna minnesmästare använder minnesteknik på ett delvis annat sätt än det jag lärt mig. Lära nytt och lära om gäller, således.
  • I kölvattnet passade jag på att läsa Scott Hagwoods Memory Power. En riktig skitbok faktiskt som aldrig kommer till skott (vitsigt va).

Det mesta av ovanstående har jag läst på min Amazon Kindle – en grym maskin. Ljudböcker avnjutes bäst på Iphone förstås. Det är härligt att läsa! Det utvecklar sinnena, det stimulerar till nya tankar och det skänker ny  näring åt lusten till språkliga lekar.