På min förra föreläsning i retorik pratade jag en hel del om språket och om retoriska figurer. När det gäller att stimulera undervisandet i talet används upprepningsfigurer, för att stimulera behagandet används variationsfigurer, där metaforen är kungen i gruppen. När det gäller berörandet används stegringsfigurer, exempelvis klimax, hyperbol och antites.
En antites består, i sin enklaste form, av två meningar som innehåller något slags motsatspar som ställs mot varandra. Om vi börjar med en klyscha: ”Ensam är du svag, tillsammans är vi starka!” Inte den bästa av det skälet att den är överanvänd, men däremot ett gott exempel på antitesens kraft. I meningen finns byggs antitesen genom att ensam ställs mot tillsammans, samt svag mot stark.
I mina föreläsningar brukar jag exemplifera med bibeltext, från Paulus 11 brev till romarna (om jag inte missminner mig): ”Nu ser vi på dunkelt vis, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte”.
Hittade också en rolig visuell antites, i kondenserad form. Det får bli slutordet inför påsken!
