Magikern
Så ömt han vårdade det
Ett litet barn
nyfött, men ändå evigt
Så ömt han smekte det
något att tämja
nu och för alltid
Så ömt han vördade det
ett naturligt element
tid och tidlöshet
Hans nu
Ännu ett steg framför
Vissheten i fördold skepnad
Åskådarens förundrade blick
ett brus av lycka
Segern över förnuftet
Ger applåder
*****
(Håkan Fleischer, 1997)
