Förståelse I: En första fas i det retoriska arbetet

Den första uppgiften för talaren är att förstå situationen han ställs inför. Innan man gjort detta, och analyserat läget ordentligt, kan man inte nå fram till publiken på ett fullgott sätt. Visst, det är klart att man kan ha tur, men ändå. Varför chansa? Tyvärr ser jag, när jag är ute och föreläser i offentlig förvaltning och bland företag, att man slarvar med just förståelsefasen i retoriken med argumentet: ”Jag har föreläst om detta i flera år, så jag ska nog klara av det nu igen”.

Det är säkert sant, men om man resonerar så missar man en viktig detalj i förståelsefasen, nämligen den att förutom att förbereda sig inför den specifika situationen, bjuder man så att säga in sina tankar att utvecklas kring ämnet, genom att man faktiskt tvingas se sitt tal från ett annat perspektiv. Det är först när vi själva känner att vi utvecklas i våra tal och föredrag, som det blir lite nerv i verksamheten. På det sättet bidrar förståelse-arbetet till ett utvecklat etos och patos.

Förståelsefasen kan delas in i tre delar: Att förstå publiken, att förstå situationen, samt att arbeta med vad jag kallar Fleischers syftestrappa. Idag ska vi prata om att förstå publiken.

Publikanalys

I all kommunikation behöver man fundera över vem mötet sker med, vare sig det är öga mot öga, eller en stor publik. Det är viktigt att förstå publiken dels för att kunna anpassa föredragets innehåll och karaktär. Det är också viktigt för att göra sig själv medveten om fördomar och att väga sin tidigare erfarenhet mot situationen. Här är några frågor att ställa sig inför nästa publikmöte (den är naturligtvis inte fullständig):

• Vilken ålder har publiken? Stor eller liten spridning i åldrar? Det är självklart att ett föredrag om tullpolitik genomförs på ett sätt för en äldre publik, och ett annat sätt för dagisbarn.
• Hur många är de? Det är lättare att ha en dialog-baserad framtoning med en liten publik, även om det är fullt möjigt även med mycket stora publiker (men svårare).
• Vilken köns- och genustillhörighet? Genus är det sociala könet. Vad kan vi förvänta oss för genusposition?
• Vad har publiken för kunskaper i ämnet? Din uppgift som talare är att ta åhörarna till den proximala utvecklingszonen, det vill säga en plats där de utmanas så mycket att de lär sig, men bara tack vare att Du som talare lyfter dem precis ovanför den gräns de skulle klarat sig till själva. Människor vill bli utmanade!
• Vad har de för kunskaper om och förväntningar på Dig som talare?
• Vad har de för intresse i ämnet – hur hett är det för publiken? Är du mitt i prick, eller ett pikant inslag? Djupa kunskaper i ett ämne betyder inte alldeles självklart ett starkt intresse.

Säkerligen kan den vakna läsaren hitta en mångfald fler frågor att ställa om publiken. Syftet är alltså att dels förbereda det specifika föredraget, men också att mentalt förbereda sig, komma över fördomar, och utmana sig själv att möta publiken på absolut bästa sätt.