Forskning om 1-1. Företagande och undervisning om retorik, samtalsmetodik och personlig utveckling.
Magikern
Så ömt han vårdade det
Ett litet barn
nyfött, men ändå evigt
Så ömt han smekte det
något att tämja
nu och för alltid
Så ömt han vördade det
ett naturligt element
tid och tidlöshet
Hans nu
Ännu ett steg framför
Vissheten i fördold skepnad
Åskådarens förundrade blick
ett brus av lycka
Segern över förnuftet
Ger applåder
*****
(Håkan Fleischer, 1997)
Ja, det finns nog rätt mycket att vara glad för den här fredagen. Har haft seminarie och genomgång på min förnyade och förändrade forskningsdesign. Fick toppenbra synpunkter, och dessutom tror jag att jag har lyckats hitta goda idéer. Har dessutom fått positiva besked från en av kommunerna som är tänkt att vara med i min studie, och det är ju alltid roligt! Dessutom har jag fått en kul förfrågan om ett litet jobb för IF Metalls lokalombud. Rätt roligt att slippa vara så förtvivlat akademisk och mer ”hands-on” när det gäller kommunikation.
Om någon ställer frågan idag, om huruvida glaset är halvtomt eller halvfullt, är svaret definitivt det senare. Happy Friday!
Julius (blåmaskad siames)
Ser fram emot att berätta de glada nyheterna för min bästa vän Julius (se bild), som just nu är lite sorgsen. Han ska nämligen kastreras snart, mycket på grund av att han minst sagt är vild, och tämligen busig. På hemmafronten sägs det att det kommer gå över om han kommer till veterinären.
Själv tror jag inte att det är en veterinär vi behöver, utan snarare en exorcist!
Mycket att göra? Jovisst. Personalkonferens som krävde uppmärksamhet, trots tidsbrist? Absolut. Forskningsdatabaser som helt klart levde sitt eget liv? You bet. Men det var inget mot stressen jag känt över min Kindle idag. Igår när jag kom hem upptäckte jag att jag inte hade den med mig. Tänkte att den låg på kontoret. När jag kom in på kontoret, låg den inte på skrivbordet. Paniken växer. Ringde vaktmästeriet, de hade inte sett någon. Var nere i personalrummet på morgonen och letade, men se där var den inte. Katastrofen var ett faktum, märkligt hur fäst jag blivit vid min Kindle. Men se, sen fick jag ett infall och gick ned på eftermiddan igen, och .. som genom trolleri, där var den. Puh. Stressen släppte, men databaserna fortsatte krångla.För övrigt, hur kan en och samma sökning i en databas generera olika antal artiklar med sökningar bara två minuter ifrån varandra? Det känns ju inte helt tillförligt! Kanske inte spelar så stor roll när man så att säga bara söker lite allmänt, eller söker efter en exakt författare eller titel, men ska man göra en Systematic Research Overview måste allt med och dokumenteras.
I afton: semla och Västerbottenpaj. Min kollegas mamma lagar en Västerbottenpaj i världsklass. Och jo, jag menar verkligen världsklass. Sagas paj is the thing! Ska man vara wild and crazy och unna sig en pilsner till, rent av?
Sitter och har just satt igång med min forskningsöversikt. Riktigt, riktigt roligt faktiskt. Ohyggligt konkret (för en gång skull), och matnyttigt. Har just sökt fram 651 artiklar att börja gå igenom – måhända är det inte lika roligt i slutet av arbetet…
Tog paus och gick och klippte mig. Som vanligt råder delade meningar om vad som är för långt och vad som är för kort. Nu har i alla fall slingorna börjt växa ut: förra gången jag klippte mig lade jag slingor, och har sett ut som farao ett längre tag. Hon la på tok för mycket, och tvättade ur medlet alldeles för snabbt, vilket ger ett gulaktigt resultat. Varför är det förresten så svårt att säga till frisören att man inte är nöjd? Fast man satt och såg ut som om man hade en gul hjälm på huvudet efter slingorna sa man ”ja, men det här blev ju bra”. Mesigt Fleischer!
Nu inväntar jag Apples konferens ikväll. Spännande! Well, åter till forskningsöversikten (och kaffekoppen).
Har ett problem som ställer till det. Jag skulle behöva en tjänst, gärna en moln-baserad tjänst, som gör att så snart jag sätter i mitt usb-stick i min dator, backas den upp. Bakgrunden är att jag har min avhandling på mitt usb-stick, och visst gör jag backup på den någon gång i veckan. Jag jobbar emellertid på fyra olika datorer totalt sett, och ibland glömmer jag min sticka. Jag har naturligtvis också fått förslaget att använda exempelvis google apps, men grejen är den att jag måste skriva i ”mitt egna” word, då jag har en koppling mot mitt end-note bibliotek i de flesta av dokumenten (endnote ligger som en add-on i Word). Hur tusan löser man detta?
Amazon är ett fenomen egentligen, när det gäller kommunikation. Världens kanske bästa och smidigaste bokhandel på nätet, som får kunderna att ständigt återkomma med många små finesser här och var.
Jag köpte ju en Kindle strax innan jul, tillsammans med ett läderfodral. Nu, en dryg månad senare, fick jag ett mail om hur jag sköter mitt fodral (hallå, det är ju bara ett fodral):
Dear Kindle User,
We’re sending this note to remind you about proper attachment and use of your Kindle cover and about Amazon’s Kindle warranty. You can view instructions and illustrations here:
http://www.amazon.com/gp/help/customer/display.html?nodeId=200390460
ATTACHING THE COVER
To install the Kindle, open the cover and lay it on a flat surface. Then insert the bottom attachment hook on the cover into the bottom slot on the left edge of the Kindle. Rotate the Kindle to insert the top attachment hook. Then slide the switch down slightly to lock the cover attachment hooks in place.Be sure to place the Kindle flat on the cover during installation. Do not tip the Kindle at an angle during installation, as that may cause the cover attachment hooks to bend.
USING THE KINDLE COVER
When using your Kindle with the cover, be careful to open the front cover only. If you open the back cover and pull the cover away from the Kindle, that may cause the attachment hooks to bend and could result in cracking or other damage to the Kindle.THE AMAZON KINDLE WARRANTY
Your Kindle is covered by a One-Year Limited Warranty you can view here: http://www.amazon.com/kindlewarrantyIf the attachment hooks on your cover have become bent, or your Kindle has developed cracking or other damage near the location where the hooks connect to the Kindle, please contact Kindle Support by phone or email regarding warranty replacement.
You can reach us via phone or e-mail through our website by clicking the Contact Us button on our help pages at http://www.amazon.com/kindlesupport or directly by calling one of these numbers:
Inside the United States: 1-866-321-8851, Outside the United States: 1-206-266-0927.For more information, please see the Warranty Service section of the Kindle Return Policies Help page:
http://www.amazon.com/kindlereturnpolicy
Sincerely,
The Kindle TeamPlease note: this e-mail was sent from a notification-only address that cannot accept incoming e-mail. Please do not reply to this message.
Vad ska man säga… Töntigt? Ja, kanske lite. Men samtidigt är naturligtvis inte syftet att jag ska sköta om mitt fodral – det är tämligen ”self-explaining”. Syftet är så klart att jag ska bli påmind om Amazon, om nu min Kindle blivit liggande oanvänd (det har den inte), och måhända generera lite nya köp. Smart.
Aldrig hört talas om Steve Jobs? Steve är Apples starke man. Han är uppenbarligen en skicklig affärsman, då Apple går bättre än någonsin. Han är också en fullständigt briljant talare och presentatör.
Själv brukar jag titta på Apples keynote-föreläsningar, som livesänds när Apple har en lite större nyhet att berätta om. I efterhand kan man titta på dem via Itunes. För den som inte kan titta via Itunes, kommer här ett klipp från Youtube:
Steve har en personlig stil, och är träffsäker så det är otäckt. Men så är det också så att Steve Jobs inte lämnar något åt slumpen när han skall hålla en större presentation. han förbereder sig extremt noggrant, och inför större uppdrag sägs det att han arbetar enbart med repetitioner i en hel vecka.
Anledningen till att jag skriver om Steve och visar upp hans förmågor är att det nyligen har släppts en bok om presentationsteknik, som jag tycker verkar spännande. Vad jag har förstått har den fått extremt bra kritik, och själv skall jag köpa den inom kort. Boken är indelad i tre sektorer: Create the Story, Deliver the Experience och Refine and Rehearse. Kanske är det bara ord, men jag tilltalas av perspektivet att det är en upplevelse som skall förmedlas, inte fakta. Det är också lovande att hela fem kapitel ägnas åt repetitionens ädla konst, vilket ofta behandlas styvmoderligt i retorikböcker. Lovande! Köp boken på Amazon.
Carmine Gallo, kolumnist på businessweek.com har en intressant PowerPoint på Slideshare: The Presentation Secrets of Steve Jobs: How to be Insanely Great in Front of Any Audience.
Hittade följande bild idag på SvD, och den anses redan vara en klassiker.
Jag är dålig på retorisk analys av bilder, men jag triggas av den här. Som amatörfotograf tillåta mig att tycka om den: den är snyggt utförd, näst intill målerisk.
Jag gör min egen amatörmässiga retoriska analys:
Dess syfte (som ju är logos-baserat) är att signalera: nu drar vi igång kampen om vem som skall styra Sverige. Bilden är iscensatt av SvD:s bildredaktion, och tagen (troligen) i Rosenbad. Budskapet signalerar två lag. Avståndet mellan de två statsministerkandidaterna är symboliskt stort: här skall inte råda någon tvekan om vilket lag väljarens röst är lagd på. Bildens komposition leder näst intill aktivt bort tanken från 7 representerade partier till två.
Så långt ett tydligt logos i bilden. Bildens etos kommer till uttryck i bland annat skillnaden i klädsel mellan de olika lagen. Männen i det borgeliga blocket har samtliga slips, vilket ingen av männen i det rödgröna blocket har. Maud Olofsson har enfärgad dräkt, vilket får anses vara mer strikt än Maria Wetterstrands och Mona Sahlins flerfärgade dräkter (det vill säga kavaj och kjol i olika färg). Det borgeliga blockets representanter håller också sitt kroppsspråk på ett mer stelt och återhållsamt sätt än det rödgröna blocket: Peter Eriksson ser närmast uppsluppen ut, och Maria Wetterstrands framåtlutade pose ger ett vaket och flexibelt intryck. Även Lars Ohly ser mer bekväm ut än någon av männen i det borgeliga blocket, möjligen med undantag från Göran Hägglund. Mona Sahlins rosa väska i modern stil, som starkt skiljer sig från den förväntade statsmannamässiga portföljen, och bidrar till att förstärka uttrycket av ungdomlig kraft som möter sobert, återhållsam borgerlig politik.
Inramningen i bilden bidrar starkt till dess patos. I bakgrunden (på tavlan) vakar landsmarskalken Klas Fleming över församlingen. Settingen är en elegant miljö, avskalad, med vackra möbler i klassisk stil som enda komponent utöver de församlade politikerna. I bakgrunden i övre högra hörnet står en person, som håller sig lite i bakgrunden när Sveriges maktelit låter sig stå i fokus. Är det en person som visar respekt mot den pågående fotograferingen? Eller är det möjligen politikens mörka krafter (måhända Jimmie Åkesson) som lurar i kulisserna, redo att slänga sig in på scen? Apropå det, så förstärks just detta fokus genom en kraftig vinjettering: de yttre mörka kanterna bidrar till att tittaren sugs in i bilden, det är nästan som om en strålkastare lyser upp församlingen. Till sist bidrar den postmoderna tolkningen av en klassisk porträttsituation i samband med det närmast måleriska intrycket bildens efterbehandling fått till en högtidlig känsla.
Snyggt utfört, såväl i foto som i efterbearbetning!
Mer material från SvD: Huvudartikel om bilden, samt bildreportage om hur bilden kom till.
Man får onekligen en lite besk smak i munnen, när man läser i Aftonbladet om att lyxkryssare lägger till i jordskalvsdrabbade Haiti och släpper av turister för att ”sola, bada och köpa färglad konst”. 15 mil bort ligger uppåt 200.000 döda människor, oändligt mång fler lever i totalt kaos, allt medan blekfeta amerikaner ligger och solar på stranden. Bossen för lyxkryssaren säger ”Det var inte ett svårt val, när vi fick veta att Labadee inte drabbats”.
Som vanligt används ekonomin som argument. Tanken är att man hjälper befolkningen genom att pengar från turismen rullar in. Det är dock enbart ett argument enkom tillkommet för att skydda sitt kapitalistiska arsle, och för att dölja en totalt cynisk syn på människoliv. För hur hjälper glassätande turister det lilla barnet som förlorat båda sina föräldrar i katastrofen? Det lilla barnet som sitter vid en vägkant: hungrig, törstig, utsatt och förtvivlad, hur är det behjälpligt att cyniska turister lever livets glada dagar endast 15 mil bort, istället för att göra sitt yttersta i mänsklighetens namn, när man ändå är i området?
Jag brukar sällan svära här på bloggen men i det här fallet kan jag bara säga: Fy fan. Skäms.
Kloka ord är det ont om ibland. Management by Thyra är en ganska nystartad blogg, som handlar om just management. Det som är spännande med Thyras blogg tycker jag är att hon inte bara talar om vad jag kallar ”yttre” management, utan också om det ”inre”, det vill säga, den personliga utveckling som ofta går hand i hand, eller som till och med föregår, gott management.
Management by Thyra är en en fin resurs när det gäller tänkvärdheter inom Management, och av naturliga skäl angränsar hon ofta till frågor om kommunikation. Jag tror att den här bloggen kommer bli riktigt populär när den har växt till sig. Häng med på Thyras utveckling redan från starten!
