Som bekant coachar jag talängsliga högskolestudenter varje termin. Det är en fantastisk förmån att få möta studenter från de mest skilda discipliner och diskutera talängslan, och se dem växa, både i sin förmåga att presentera,, och som människor. Igår pratade vi om hur mycket kunskap man behöver ha i sitt ämne, och hur man skall agera beroende på hur intresserade åhörarna är av ämnet för att känna sig så trygg som möjligt. Vi utgick då ifrån att de befinner sig i en klassrumssituation, där de övriga studenterna ibland svackar i sitt intresse för att lyssna på sina medkamrater.
Döm om min förvåning när studenterna unisont utbrister att det vagaste intresset för deras framställningar kommer från lärarna – samma lärare som ”beställt” föredraget! Jag fick höra om (och har fått tidigare – dock mindre tydliga – rapporter om) lärare som somnar under studenternas redovisningar, en annan lärare som sitter och läser, en tredje som klipper naglarna under föredragen (äckelgubbe, sköt din personliga hygien hemma). Det mest nonchalanta jag hört i denna väg är en lärare som under pågående redovisning av studenterna tar emot ett besök i klassrummet och börjar föra ett samtal med vederbörande! Det finns en nonchalant attityd mot studenternas arbete i detta avseende, och endast en ringa förståelse för att det här är en mycket besvärande del av studielivet för ett inte oväsentligt antal studenter.
Studenter som råkar ut för detta, och andra omständigheter som gör det svårt för er att göra ert jobb på ett bra sätt – protestera! Ni har rätt till goda förutsättningar att genomföra ert arbete!
Lärare, ni som sysslar med dessa dumheter bör veta att de av era studenter som är talängsliga (vilket faktiskt är 25-30% av era studenter) tar illa upp, och blir i värsta fall än mer ängsliga, på grund av Ert beteende, och knappast stärkta i sin framtida yrkesutövning. Vi som är lärare är skyldiga att inte bara bistå med ämneskunskaper, utan också att visa intresse, att visa uppskattning, och att ge positiv eller – om så inte är möjligt – konstruktiv feedback på föredragen som vi själva ”beställer”. Lyckligtvis finns ett stort antal lärare som verkligen värnar om sina studenter, såväl i deras personliga utveckling som den yrkesmässiga, men det krävs tyvärr ganska lite för att rasera det som en sådan lärare byggt upp under lång tid. Det tar faktiskt bara 10 sekunder att kränka någon för livet, tänk på det.
Bra rutet! Jag blir mer och mer förundrad över det mänskliga beteendet.
Hej, Håkan! Tack för den halva mening som du smugit in i slutet av din långa text. Hoppas att de andra som läser, också läser den. Jag är lärare och måste säga att jag tycker att du räddar dig själv när du skriver ” Lyckligtvis finns ett stort antal lärare som verkligen värnar om sina studenter, såväl i deras personliga utveckling som den yrkesmässiga”. För övrigt uppfattar jag ditt inlägg som en enda lång kränkning av mig och mina kollegor. Jag jämför ditt sätt att tänka med en rasists sätt att säga att alla invandrare är brottslingar, när en invandrare begått ett brott. Ditt inlägg gränsar till förtal av en hel yrkeskår. Skärp dig!
Anna Andersson
LÄrare
Nja, att jag skulle kränka en hel yrkeskår tar jag lätt på – det lovar jag. Jag skriver nämligen uttryckligen ”ni som sysslar med detta”. Gör man inte det, behöver man inte heller känna sig vare sig kränkt eller träffad.
I min värld är det endast den som begår ett brott som är brottsling, alldeles oavsett om det är en vit, svart, gul eller gräddelin kulör på skinnet. Likaså skiter jag fullständigt i vad för yrkeskår folk tillhör: När de kränker talängsliga människor genom att bete sig illa mot dem, behöver de en uppsträckning, vare sig de är rörmokare, fågelskådare eller lärare. Nu råkar jag arbeta med studenter, och som bekant möter de ju de facto just lärare i sin vardag. Endast den som känner sig träffad, känner sig kränkt av min text.