Jag twittrar ju. Jag blev inspirerad av min trollerikollega John Houdi, och byggde samman Facebook med Twitter. När jag uppdaterar Twitter uppdateras Facebook, och vice versa. Dessutom syns mitt twittrande på min hemsida, för den som inte följer mitt twitterflöde på Twitter.
Det är rätt kul. Jag har ibland funderat över hur det kommer sig att folk lägger till en på Twitter. Det har hänt några gånger att framsynta människor som följer min blogg lägger till mig på Twitter. Det händer också att folk som jag inte alls känner lägger till mig, och inte sällan folk med skumma budskap.
En del tycks twittra för att uppdatera sin status – som jag, som ett microbloggande. Andra driver en tjänst, som exempelvis Jonkoping, i ideell anda kan man anta. Folk twittrar till honom om händelser i Jönköping, varpå han återtwittrar. En del twittrar hysteriskt mycket så det blir jobbigt att följa, en del så lite att man glömmer profilerna efter ett tag.
Hur som helst, apropå mordhotet som Aftonbladet skriver om, man kan inte använda twitter helt oreflekterat. När jag i början blev smickrad över de som lade till mig märkte jag att jag automatiskt också lade till dem. Vips började mitt program för twitter, tweetdeck, bli översvämmat med reklam och obskyra meddelanden. Om någon numera lägger till mig, kollar jag alltid upp profilen. Det behöver inte nödvändigtvis vara så att jag känner personen som jag så att säger lägger till ”tillbaka”, men jag vill se att profilen är seriös. På så vis slipper man meddelanden om massmord via Twitter.
När det gäller det arbete jag har, att forska om lärande och digitala medier, kan jag bara sucka och inse att det här väcker ytterligare reaktioner av typen ”Vad var det jag sa? Internet är bara skit” ute i skolorna. Så fort något konstigt sker på nätet, blir det i många lärares ögon mycket större än om det sker på annat sätt. Många lärare ute i busken är rädda att eleverna tar skada av nätets något anarkistiska karaktär. Jag menar dock att det inte är ”värre” än att lära sina barn vanligt vett. Förr handlade det om att inte ta emot godis av okända gubbar, nu handlar det om att hantera sin Facebook, Twitter, Myspace och annat på ett vettigt sätt.
