Stressen satt helt klart i kroppen. Efter att ha letat parkeringsplats i nära nog en timma i ett Göteborg fyllt av evenemang och mässor, kunde jag äntligen slå mig ner i en fåtölj med kameran runt halsen, en kopp kaffe i ena handen och en bagel med väl tilltagen fyllning i den andra. På håll ser jag en vagt bekant figur, Göran Segeholm, och det råkar sig så att han sätter sig bredvid mig. Jag presenterar mig som deltagare på Moderskeppets kurs i digital bildbehandling, där Göran medverkar som lärare, och så är snacket i full gång. Göran har en mycket öppen och behaglig personlighet, som också genomsyrar hans texter. Jag är glad att jag faktiskt hade köpt hans bok Konsten att ta vinnande bilder innan jag mötte Göran och börjat läsa den.
Konsten att ta vinnande bilder är i mitt tycke en fantastisk bok om fotografi, som ger mig mångbottnad glädje. För det första är boken så oerhört vackert och kärleksfullt skriven, författarens oerhörda omsorg om fotografiet som dörr för tanken går rakt in i hjärtat. Man kan inte bli annat än ivrig att utvecklas som fotograf, bara genom att läsa hans fantastiska prosa.
För det andra bjuder Göran in till en mjuk, intellektuell dans kring fotografiet som konstform. Han ger mig nya tankeverktyg att tänka kring bilder, vilket avspeglas i all min vardagliga verksamhet. Han sätter namn på, och resonerar kring, olika typer av bilder. Han berättar om hur man kan tänka för att förstå budskap i bilder bättre, och senare också att skapa olika typer av budskap. Att bli en god fotograf handlar inte bara om att ta den perfekta bilden, utan jag inbillar mig att man också kan bli en bättre fotograf genom att se andras bilder med nya ögon.
För det tredje ger boken mig grundläggande kunskaper om fotografiska principer, utan att skriva mig på näsan om vad som nödvändigtvis är rätt eller fel. Göran ger mig inspiration att prova andra vinklar i mina bilder, att försöka locka fram det dolda motivet med olika hjälpmedel – främst hjälpmedel för tanken.
För det fjärde finns också en mycket praktiskt inriktad del i boken. Om jag vill ta en bild som signalerar glädje, hur gör jag då? Sorg? Energi? En annan sida av den praktiska delen i boken, är tipsen på hur vi faktiskt kan börja fotografera mer i vår vardag, och njuta av bilderna. Här får jag inspriation att göra fotodagböcker, att dokumentera olika vardagsföreteelser med jämna mellanrum, och att göra våghalsiga stunts med min kamera. Bokens budskap är här tydligt: Fota, fota fota OCH skriv ut bilderna. Bilder skall avnjutas på papper, inte på skärm. Och det ligger något i det!
Boken är inte alls tekniskt inriktad, och det är jag glad för i dessa digitala tider. Jag har ett gäng böcker om Photoshop och Lightroom, och visst är de värdefulla, men det centrala för en fotograf är ändå att faktiskt ge sig ut att fotografera. Att våga ta den där bilden på en okänd människa, att ta steget och göra det oväntade med kameran, och att vara stolt över att man arbetar med foton som en dörr för tanken. Det är vackert, och det är viktigt – långt viktigare än att kunna bildbehandla bilden i ett senare skede. Att föda känslan av att vara en fotograf i vardande lyckas Göran Segeholm alldeles utmärkt med.
Jag ger boken fem Velviarullar av fem möjliga!
