I huvudet på Håkan Fleischer Rotating Header Image

mars, 2009:

En rätt bra dag faktiskt!

Mar 30th, 2009
by Håkan Fleischer.
No comments yet

Har just fått lite bakgrundsinfo om en av mina favoritwhisky, Nikki – ett japanskt vidunder som enligt mig har en pikant smak av citrongräs (men en riktig kännare säger säkerligen annorlunda). Boken är nästan färdigredigerad – blir de någonsin helt färdiga??. Som grädde på moset har jag fått ett mail, som jag blev väldigt glad över. Vårsäsongen för barbeque-fantaster (jag grillar inte, snarare kör jag barbeque) sätts ju igång, och pizzastenen jag fått av hustrun i födelsedagspresent skall snart invigas! Nå, mailet som får det att vattnas i mun låter så här:

Hej!
Idag har vi styckat en halv oxe, 125 kg närmare bestämt. Ville bara berätta att du varit med mycket i diskussionerna om hur mycket och vad man kan äta. Vi har sågat t-benstek, de kommer att läggas på grillen på denna sida midsommar här i Björnaryd. Till din ära!
Hälsa gott till frugan och katter!

Gode Tid! Fullständigt underbara nyheter!

I min rss-läsare just nu

Mar 30th, 2009
by Håkan Fleischer.
1 comment

Har tagit på mig redigerarmössan (ni vet, en sån där skärmmössa som typografer hade förr, av någon outgrundlig anledning. Pysslar med slutfixen av en avhandling som skall gå på tryck senast på onsdag. Sneglar lite stressat mot min rss-läsare, och inser att jag har 400 bloggposter att skumma igenom, samt nyheter från KK-stiftelsen och artikelsökningar. Det gäller att vara uppdaterad.

Tänkte bjuda på några poster från mitt rss-flöde:

  • Weekend Projekt: Clean every Inch of Your Workstation (Webworker daily). Verkligen behövligt – jag upptäckte att fläktarna på min laptop gick alldeles för mycket, och datorn blev dessutom alldeles för varm. Luft på burk för att tillfälligt rengöra sänkte temperaturen i datorn med 15 grader. Noggrannare rengöring väntar.
  • Mobilitet – en nyckelfaktor för global samhällsutveckling (Framtidens lärande, KK-stiftelsen). Posten bygger på rapport om årets upplaga av Global Information Technology Report, som jag naturligtvis måste läsa när jag har tid. Slutet av veckan kanske?
  • Who’s using your content? (Webworker Daily). En post om Creative Commons, ett regelverk för hur man delar med sig av material på nätet, med olika typer av förbehåll. Definitivt en del av web 2.0 – definitivt en del av mitt forskningsområde. Är inte orienterad – än så länge.
  • Oh the joy (Fotoblogg Sthlm). Jakob Granqvists foton är nästan alltid poesi. Som sammet smeker de själen. Särskilt hans svartvita kreationer (är just nu inne i en svartvit fotoperiod. Gärna med lite brus och vinjettering. Ska kännas lite film över det hela).

Detta, och lite till, skall avnjutas när jag har tid. Bifogar gårdagens foto (Calle, jag VET att det är en morotsbild, men det var det jag ville ha:-)

Följ forskningsfronten med RSS

Mar 25th, 2009
by Håkan Fleischer.
1 comment

Det här med rss är inget nytt. Jag har tidigare gjort ett inlägg om vilka bloggar jag följer. Jag har i dagarna dock strukturerat upp sättet att arbeta med Rss-flöden, och tänkte delge Er hur man på ganska enkelt sätt kan följa ett forskningsfält, och att få information så snart något händer. Först måste jag dock prata lite om tekniken och programvarorna Du behöver för att kunna göra detta.

Tekniken och programmen

RSS (Real Simple Syndicate) är ingen ny teknik, utan har använts länge för de som vill följa med bloggar och andra dynamiska hemsidor. Såväl Internet Explorer som den bättre Firefox har inbyggt stöd för att prenumerera på så kallade Rss-flöden. Poängen är att du följer ett antal sidor, och får information via din rss-läsare så fort sidan uppdateras, vilket innebär att du alltså inte själv behöver besöka alla sidor för att se om ny information finns. Rss-flödet på en blogg eller annan sida hittar man enklast genom att leta efter en länk till rss-flödet, eller att leta efter följande symbol:

När du trycker på denna, och får upp sidan, tillfrågas du om du vill prenumerera på flödet. I Firefox kallas det aktiva bokmärken, I Internet Explorer något liknande. Om du vill använda din webbläsare som rss-läsare, räcker det att du nu väljer att prenumerera. Klart! För att följa rss-flöden kan alltså webbläsaren användas.  Man kan också använda sitt e-postprogram i vissa fall, samt externa program. Det finns också tjänster på nätet, exempelvis Google reader, för att hålla reda på flöden. Det finns dock fördelar med att använda ett externt rss-program. Jag använder en smart kombination som följer.

På min mac på jobbet använder jag Netnewswire från företaget NewsGator. Här samlar jag alla mina flöden. När jag hittar något nytt flöde att prenumerera på (mer om hur du hittar och själv skapar intressanta flöden efter intresse nedan), klipper jag ut adressen när jag klickat på flödet, och går till programmet, klickar på subscribe, och sedan klart. Programmet bevakar nu sidan och meddelar när något nytt kommit.Som synes kan jag enkelt organisera vad jag bevakar i mappar.

Det fina med att använda program från Newsgator, är att man skapar ett konto på deras sajt när man installerar programmet, och därmed finns flödena också läsas från deras webbaserade nyhetsläsare. Om jag har läst ett inlägg på min Mac, blir inlägget markerat som läst även på webtjänsten. Jag har alltså full koll på vad som är obearbetat och inte, var jag än befinner mig. Nedan en bild på webbgränssnittet.

Som grädde på moset kan jag också använda mig av min iphone, Newsnetwire finns i en sådan version som fungerar ypperligt (om man uppdaterat Iphone till 2.0 så man har tillgång till app-store, men det har väl alla gjort vid det här laget). Om man använder windows-dator finns också program som samspelar med Newsgator, nämligen FeedDemon.

Hur används detta i forskningen?

Hur använder jag då detta i forskningen? Jo, på fyra sätt (minst). Det mest uppenbara sättet är att jag följer en del bloggar som behandlar mitt område. Att manuellt gå ut och besöka en blogg varje dag är kanske inget större arbete, men antalet intressanta bloggar fyller lätt på. Så, för det första följer jag KK-stiftelsens bloggar, samt ett gäng andra bloggar om webbpedagogik och e-learning. På bloggen letar du alltså reda på rss-flödet enligt ovan, och prenumererar. Klart.

För det andra prenumererar jag också på bloggsökningar på givna nyckelord, via exempelvis svenska bloggsökmotorn Knuff eller engelskspråkiga Twingly. Nedan har jag gjort en sökning på orden dator och pedagogik, och får möjlighet att prenumerera på ett flöde. Det betyder att varje gång en blogg – oavsett om jag prenumererar på just den bloggen eller inte – skriver ett inlägg som innehåller orden dator och pedagogik, får jag en notering om det. Om jag finner bloggen intressant, kan jag alltid välja att prenumerera på just den bloggen enligt ovan (den kan ju skriva annat intressant, som inte innehåller ovan nämnda ord).

För det tredje, och nu börjar det bli intressant, så börjar andra vanliga sidor – det vill säga inte bloggar – hålla sig med RSS-flöden. Exempelvis har Vetenskapsrådet två flöden, där nyheter om deras verksamhet skickas ut. Här kommer information om ansökningstider, medlemmar i styrelser med mera upp. En modernare form av nyhetsbrev, således.

För det fjärde, och det här är skälet till att jag skrev den här guiden till mina kollegor och eventuellt övrigt intresserade, använder jag flöden för att prenumerera på forskningsartiklar som är framsökta i Academic Search Elite. Vid Högskolan i Jönköping har vi tillgång till denna fulltextdatabas (liksom landets övriga universitet och högskolor), av forskningsartiklar från en nära nog enorm mängd tidskrifter. Vi har tillgång till dessa även när vi inte är vid högskolans datorer genom bibliotekets hemsida. När du söker fram databasen får du då ange det användarnamn och lösenord som du har vid datorerna på högskolan.

När jag gör en sökning, och ser att den är mitt i prick med intressanta artiklar, får jag möjlighet att prenumerera på just denna avgränsade sökning som ett rss-flöde. Det innebär, att så fort det i någon av världens mängder av vetenskapliga, peer-reviewade tidskrifter dyker upp en artikel som överrensstämmer med mina sökord, plingar det till i min rss-läsare! Närmast otroligt!! När du gör din sökning ser det ut så här:

Här blir det lite krångligt. Klicka på den orange symbolen för rss-flöde. Du får upp en bild som ser ut som följer:

Den inringade adressen (som du kan klicka på och få upp prenumerationsfrågan i Explorer resp Firefox) är den du klipper ut, och sedan klistrar in i ditt rss-program. Klart! När jag får noteringen i programmet, får jag också möjlighet att klicka på en länk, och får möjlighet att läsa eller skriva ut artikeln direkt.

Slutligen

Genom att använda rss-flöden kan jag vara uppdaterad med allt från privata bloggar i mitt område, till nyheter från nyckelorganisation och nya artiklar i en annan relativt svåröverskådlig publikationssfär. Jag har, genom att använda Newsgators program, alltid tillgång till dem. På min vanliga dator använder jag ett externt program, eftersom det ger mig lite mer finesser. När jag är på en dator på annan ort, loggar jag in och använder deras webbaserade läsare. Så enkelt är det! Håll till godo!

Hur nätburen kan man bli?

Mar 22nd, 2009
by Håkan Fleischer.
No comments yet

Troligen är jag nörd. Igår, över en bit mumsig saffranspannkaka, diskuterade vi det uppkopplade samhället. Rätt vanligt när jag och familjen är bortbjudna, med tanke på mitt forskningsområde.

Jag har nyligen börjat använda Twitter. Nu är det så finurligt att jag har sammankopplat twitter med facebook och min blogg (se menyn till höger). Det innebär att så fort jag uppdaterar min status på Facebook uppdateras även min Twitter, och tvärtom. Och, som grädde på moset, när Twitter uppdateras, uppdateras alltså även min blogg.

Det fina i kråksången är alltså att 3 ställen kan uppdateras på en gång. Och här är den goda nyheten: Iphone är suverän till detta. Jag har både facebook och twitter i min iphone, men om jag bara vill uppdatera, använder jag Twitter. Vips signalerar jag även på facebook.

För övrigt släpps os 3.0 till iphone lagom till sommaren. En grym uppdatering, som innehåller över 100 förbättringar på ett redan suveränt system. Är sugen på att köpa en ny Iphone, men besinnar mig något. Än så länge.

Ett gott betyg: jag irriterar!

Mar 15th, 2009
by Håkan Fleischer.
No comments yet

Jag gjorde en ego-googling efter inrådan från min kollega. Det visar sig att i nr 5, 2008 av Datorn i utbildningen, finns min föreläsning från Kunskapsepidemin citerad. Författaren lyssnade på mitt anförande om lärande i en postmodern värld, och har tolkat innehållet som följer:

Håkan Fleischer, doktorand i lärande och med en bakgrund som filosofie magister i medie- och kom- munikationsvetenskap, var mitt första val. Inget dåligt val, visade det sig. Föreläsningen bjöd nyfikenhet, ahaupplevelser, skåpmat och även någon irritation. Där avslöjades eventuellt min lärstil. Fleischer gav ett historiskt perspektiv på det postmoderna lärandet eller det digitaliserade lärandet. Vi måste förstå den postmoderna/digitaliserade världen för att förstå våra elever. Förstår vi inte hur annorlunda de fungerar i sitt lärande blir det svårt för oss att anpassa undervisningen.

Den digitala eleven är van vid många snabba källor. Multitasking är naturligt. Eleven vill arbeta multimedialt – text är tråkigt. Hon eller han vill lära sig ’just in time’ eller till och med ’just in case’, det vill säga när behovet uppstår. Varför måste jag veta vad ett verb är, undrar den digitale.

Fleischer irriterar mig genom att fråga om detta innebär skolans död, nu när varenda unge kan ta reda på det den behöver med ett par snabba klick via webben. Hm, tänker jag, har han månne besökt en skola nyligen och sett vilka vetgiriga elever som flockas framför datorerna sökandes nyttig kunskap när inte någon lärare ställt något särskilt krav?

På min skola är det huvudsakligen Youtube som gäller just nu när eleverna har fri tillgång till datorerna. Nu är detta inte ett angrepp på Youtube som jag gärna besöker själv. Jag vill bara påpeka att elever, precis som vilka andra människor som helst, av naturen kan vara lättjefulla eller procrastinerare, det vill säga vana att gärna skjuta upp saker till morgondagen. Den här texten är exempelvis skriven fem dagar efter deadline. Det är mänskligt.

Vilken kunskap skulle eleverna söka om skolan stängde? Varje samhälle har historiskt sett haft den skola som behövts för fortlevnad. Finns det ingen affär att handla i måste man lära sina barn att själva odla och så vidare.

Skolans stängning skulle kanske leda till ’survival of the fittest’, de som självmant skulle ta tag i saker och ting klarar sig som vanligt och de andra slås ut? Vilken typ av kunskap skulle dagens ungdomar anse sig behöva?

Det är  smickrande att bli citerad i Datorn i utbildningen, det är samtidigt beklämmande att författaren inte kontaktar den hon skriver om och så felaktigt citerar. I sådana fall skulle beklagliga misstag kunnat redas ut, och fakta hade kunnat presenterats på ett korrekt sätt i artikeln. För det första kritiserade jag skolan för att traditionellt vilja stimulera till Just-in-case-kunskaper, vilket alltså är något den postmoderna eleven INTE är intresserad av. Tvärtemot vad artikelförfattarinnan alltså påstår.

Detta är en bagatell. Vad som sedan kommer är emellertid en grov misstolkning av min föreläsning. Jag irriterar artikelförfattaren genom att ställa den retoriska frågan om detta snabba informationssamhälle innebär skolans död. Uppenbarligen uppfattade inte författarinnan att det var just en retorisk fråga. I artikeln ifrågasätts om jag varit ute och sett hur ungdomar flockas vid datorn, sökandes kunskap när läraren inte gett specifika instruktioner. Det är just det jag har, och det är just det jag är ute efter. Skolans roll måste omformas för att passa dessa förutsättningar, elevers strategier och taktiker att söka kunskap är nu helt annorlunda jämfört med tidigare. Poängen med den retoriska frågan om skolans  död, är alltså att såväl lärarrollen som skolan som institution måste omformas.

Skolan har en alltjämt viktig uppgift att fylla i det googliserade samhället. Läraren måste snarare än att förmedla kunskap vara en mentor i sökandet efter densamma. läraren måste bistå med såväl kritiskt tänkande som kreativitet. En alltmer central aspekt av den sociala webben är lärarens undervisning i kommunikationens villkor på nätet. Läraren och skolan må i sin traditionella uppgift vara i gungning, men att därtill tolka den retoriska frågan bokstavligt tyder mest på ett bristfälligt lyssnande.

En god föreläsning uppmuntrar, rör om, irriterar och skapar nyfikenhet. Jag tycker det är bra – dock under förutsättning att det sker utifrån en rimlig tolkning av innehållet.

Konsten att ta vinnande bilder av Göran Segeholm

Mar 12th, 2009
by Håkan Fleischer.
3 comments

Stressen satt helt klart i kroppen. Efter att ha letat parkeringsplats i nära nog en timma i ett Göteborg fyllt av evenemang och mässor, kunde jag äntligen slå mig ner i en fåtölj med kameran runt halsen, en kopp kaffe i ena handen och en bagel med väl tilltagen fyllning i den andra. På håll ser jag en vagt bekant figur, Göran Segeholm, och det råkar sig så att han sätter sig bredvid mig. Jag presenterar mig som deltagare på Moderskeppets kurs i digital bildbehandling, där Göran medverkar som lärare, och så är snacket i full gång. Göran har en mycket öppen och behaglig personlighet, som också genomsyrar hans texter. Jag är glad att jag faktiskt hade köpt hans bok Konsten att ta vinnande bilder innan jag mötte Göran och börjat läsa den.

Konsten att ta vinnande bilder är i mitt tycke en fantastisk bok om fotografi, som ger mig mångbottnad glädje. För det första är boken så oerhört vackert och kärleksfullt skriven, författarens oerhörda omsorg om fotografiet som dörr för tanken går rakt in i hjärtat. Man kan inte bli annat än ivrig att utvecklas som fotograf, bara genom att läsa hans fantastiska prosa.

För det andra bjuder Göran in till en mjuk, intellektuell dans kring fotografiet som konstform. Han ger mig nya tankeverktyg att tänka kring bilder, vilket avspeglas i all min vardagliga verksamhet. Han sätter namn på, och resonerar kring, olika typer av bilder. Han berättar om hur man kan tänka för att förstå budskap i bilder bättre, och senare också att skapa olika typer av budskap. Att bli en god fotograf handlar inte bara om att ta den perfekta bilden, utan jag inbillar mig att man också kan bli en bättre fotograf genom att se andras bilder med nya ögon.

För det tredje ger boken mig grundläggande kunskaper om fotografiska principer, utan att skriva mig på näsan om vad som nödvändigtvis är rätt eller fel. Göran ger mig inspiration att prova andra vinklar i mina bilder, att försöka locka fram det dolda motivet med olika hjälpmedel – främst hjälpmedel för tanken.

För det fjärde finns också en mycket praktiskt inriktad del i boken. Om jag vill ta en bild som signalerar glädje, hur gör jag då? Sorg? Energi? En annan sida av den praktiska delen i boken, är tipsen på hur vi faktiskt kan börja fotografera mer i vår vardag, och njuta av bilderna. Här får jag inspriation att göra fotodagböcker, att dokumentera olika vardagsföreteelser med jämna mellanrum, och att göra våghalsiga stunts med min kamera. Bokens budskap är här tydligt: Fota, fota fota OCH skriv ut bilderna. Bilder skall avnjutas på papper, inte på skärm. Och det ligger något i det!

Boken är inte alls tekniskt inriktad, och det är jag glad för i dessa digitala tider. Jag har ett gäng böcker om Photoshop och Lightroom, och visst är de värdefulla, men det centrala för en fotograf är ändå att faktiskt ge sig ut att fotografera. Att våga ta den där bilden på en okänd människa, att ta steget och göra det oväntade med kameran, och att vara stolt över att man arbetar med foton som en dörr för tanken. Det är vackert, och det är viktigt – långt viktigare än att kunna bildbehandla bilden i ett senare skede. Att föda känslan av att vara en fotograf i vardande lyckas Göran Segeholm alldeles utmärkt med.

Jag ger boken fem Velviarullar av fem möjliga!

Visitkort och facebook

Mar 9th, 2009
by Håkan Fleischer.
No comments yet

Forskar ju kring sociala nätverk och lärande. Ändå blev jag förvånad av den otroligt dynamiska kraft som ligger i Facebook. Jag har ett rätt aktivt liv på facebook, med både kollegor på högskolan,  inom underhållningsbranschen/föreläsningsbranschen, och vänner i största allmänhet. Igår lade någon upp ett skolfoto, ni vet när alla knottar ställer upp sig framför kameran. Bilden föreställer min klass när vi går i sexan. Personen taggar upp några av personerna på gruppbilden, sen tar löpelden vid! Taggningen utvidgas, diskussioner startas, kontakter knyts,  det blev nästan som en klassfest ett tag där. Vilken oerhörd kraft det ligger i sociala nätverk. Uppenbarligen sätter bara fantasin gränserna.

Jag aviserade för övrigt på FB igår att jag jobbade med nya visitkort. I natt gjorde jag klart dem, hämtade från tryckeriet idag. Så här blev resultatet (fram och baksida):

Ali Bongo död

Mar 8th, 2009
by Håkan Fleischer.
No comments yet
En magisk legend lämnar detta jordeliv.
Idag, 8 mars drog den magiska legenden Ali Bongo sitt sista andetag vid ett sjukhus i London. Ali Bongo föddes som William Wallace 1929, och verkade intill sin död som sittande president i Londons Magic Circle.
Den magiska världen har förlorat en ömsint farfar, en undervisande fader och ett barn med ständig glimt i ögat i en och samma person. Vila i frid. Den magiska världen blir inte densamma utan dig.

Spöken i Gisebo…

Mar 4th, 2009
by Håkan Fleischer.
4 comments

Jag var tvungen. Är krasslig idag, och filosoferar hemma. Gjorde ett inlägg för en stund sedan om spöken i Aftonbladet och The sun. Min kollega John Houdi har gjort en egen spökfilm. Jag satt här och tänkte, ja, what the heck? Jag gör väl en spökfilm också. Undrar om aftonbladets egen tomte – spökexperten – kan ta sig en titt, och göra ett expertutlåtande? Hu, vad kusligt det är här hemma nu… undrar om det inte drar lite kallt också? Kanske bara är dåligt isolerat…

Tvättäkta tomtar på loftet hos spökexperten…

Mar 4th, 2009
by Håkan Fleischer.
No comments yet

Viljan till tro är stark hos människan. På Aftonbladet och The Sun cirkulerar klipp, där ett spöke framträder på ett trovärdigt sätt. Debattvågorna går höga i forumen på exempelvis The sun: många vill tro att det är ett spöke, andra säger att det är en skugga. Inget av det är rätt tyvärr. Aftonbladet har lyckats hitta en riktig tomte, en ”expert” på paranormala fenomen, vilket naturligtvis är kommersiellt gångbart. Religiösa bloggar börjar genast orda om spiritualism och demoner. Märkligt. Min kollega John Houdi lyckades på fyra minuter framkalla samma spöke i sitt hus. Skumt att det har flyttat till Östervåla!

Edit: Jag har nu ett eget spöke hemma hos mig, filmat på blanka förmiddagen:

← Earlier Posts