Debatten om kränkning och diskriminering har gått för långt. Jag är den första att skriva under på att man skall respektera sin motpart så långt det är möjligt. Jag är för jämställdhet. Jag är för jämlikhet. Ändå har det gått för långt. I artikeln på SvD blir nu en skola anmäld för att muslimska kvinnliga elever inte tillåts ha helt täckande kläder (så kallad niqab), med hänvisning till beslut av Skolverket.
Som lärare tycker jag det är helt uppenbart att jag måste kunna se ansiktet på den jag undervisar. En gammeldags lärare, som enbart orerar bakom en kateder, kanske skulle kunna mala på i sin drömvärld och inte bry sig om att titta i ansiktet på de han talar TILL. Jag däremot, talar MED eleverna (eller studenterna i mitt fall), är i ständig interaktion med dem, och läser hela tiden av små små signaler som ges via ögon, men också via mun, minspel, rynkningar och andra icke-verbala signaler. Om jag skall kunna göra mitt arbete på bästa sätt, och bana väg för exempelvis denna unga kvinnas lärande, är det rimligt att jag i min yrkesutövning får chansen till det. Dessvärre är inte det enda exemplet på när folk börjar skrika om diskriminering utan anledning.
Jag såg debatt i tisdags, som bland annat handlade om att en ung muslimsk kvinna inte kunde tänka sig att ha kortarmat på sitt arbete på McDonalds. Hon fick då inte jobbet med hänvisning till de hygienregler som finns på företaget, varpå McDonalds blir anmält. De anställda måste ha bara armar, så att de kan tvättas ordentligt vid matlagningen. Jag tycker det är upprörande att den här kvinnan ens har mage att göra en anmälan – och begagnandet av orden kränkning och diskriminering har överanvänts så till den milda grad att de dessvärre börjar bli urholkade. Det är väl helt uppenbart att McDonalds hygien-regler måste gälla? Skulle jag vilja ha en burgare som är tillagad utan att hygienen är säkerställd? Nej.
Naturligtvis överanvänds kränkning och diskriminering också av andra än invandrare. Att mina exempel skulle utgöra bevis för att jag enbart talar om invandrare utgör en bristfällig rapsodisk evidens (för övrigt, gott exempel på hur Humes induktionsproblem kan förklaras). Jag är helt säker på att begreppen missbrukas av vanliga svenssons – på högskolan händer det att vi blir anklagade för diskriminering av det enkla skälet att vi underkänner en tentamen! Så långt har det gått.
Det är farligt när orden kränkning och diskriminering överanvänds i situationer som i grund och botten bara handlar om sunt förnuft. Farligt, därför att vi måste kunna reagera med full kraft när kränkning och diskriminering VERKLIGEN ÄGER RUM. Jag förespråkar en värld i jämlikhet och jämställdhet. När invandrare blir diskriminerade i arbetslivet, exempelvis på grund av att de har fel namn eller brytning, då blir måste vi reagera, precis som i det fall där den med utländskt utseende förvägras inträde till nattklubbar. Allt annat vore ett utslag av strukturell rasism.
Låt oss då använda begreppen kränkning och diskriminering endast när det verkligen handlar om just det – för att få kraft bakom varje argumentation mot just detta. Annars blir snart – reell som fantiserad – kränkning något vi inte ens bryr oss om, något som försvinner i det allmänna bruset. Något förgivettaget och försanthållet. Det är farligt.
Edit: Det är beklämmande att rasistiska kommentarer haglar in på bloggen efter ett sånt här inlägg. Våra rasistiska pinsamma medborgare kanske inte har andra fora att tillgå? Jag raderar i vilket fall som helst konsekvent rasistiska inlägg – min blogg är inget forum för dylika åsikter. Mitt inlägg handlar om användningen av begreppen kränkning och diskriminering – vare sig de används av invandrare eller inte.
Dra ned på ersättningen till offren/”offren” för diskriminering så kommer nog anmälningarna sjunka dramatiskt. Det är inte bra när det finns ett ekonomiskt incitament. Det inbjuder till brottsprovokation och utnyttjande av lagen till ens egen fördel.
Om diskriminering kan bevisas kan eventuella böter gå till något välgörande ändamål istället, inte ned i den diskriminerades ficka.
Huvudet på spiken.
Det är accepterat i många skolor att man inte ens får ha keps på sig (av samma skäl som du nämner) men då kan man heller inte dra på lika stora växlar. Att inte erkänna att slöjan i olika är en form av strukturellt förtryck är direkt farligt.
Ett mycket väl skrivet inlägg i debatten.
Hur slarvigt jag än läser kan jag inte se dig som rasist.
Är det inte nog med elände i den delen av världen som dessa kvinnor kommer från? Kan inte glädje över total Svensk frihet istället råda? Varför inte ta seden dit man kommer?
Vakna upp och inse att vi lever i ett fritt, och på oerhört många sätt – fantastiskt land – och sluta täcka för era ansikten bara för era uråldriga traditioner säger så. Våra traditioner är ju inte så, och uppenbarligen så vill ju alla dessa ”kränkta” människor leva i vårt vackra land….
Slutsatsen känns självklar när man tänker efter…
Tycker att denna diskrimineringslag har börjat utnyttjas alldeles för mycket. Titt som tätt ropas det diskriminering, när invandrare från diverse olika länder inte får som de vill. Det kan vara allt från slöja till utländskt namn. De ropar ju det hela tiden och tar de udden ur detta. Man bryr till slut inte om ens att ta reda fakta. Var det diskriminering eller inte…
Vi i de kränktas riksförbund kräver ett totalt kränkningsstopp innan årets slut. I det här speciella fallet kräver vi också att alla kurskamrater till de här kvinnorna också bär slöjor så att det inte blir orättvist.
Leve rättvisan – ner med kränkningar
Bra skrivet, det går inte att undervisa på ett bra sätt om det inte finns en kommunikation. Kommunikation utan att se den man talar med, nej det funkar inte lika bra.
Håller med om det du skriver om kränkningar oxå, det är skrämmande hur lätt det blivit att skrika ”kränkning” i alla sammanhang.
(Det enda riktigt kränkande jag känner till är väl innhållet i mitt löne kuvert
Jag kan bara gratulera till ett mycket välskrivet inlägg i slöj-debatten. Det är väl dags att kränkningsbegreppet får nån sorts ”lägsta kränkningspunkt” där begreppet som sådant får innehåll och mening. Det du nämner om McDonald är ju (tyvärr) bara ett av många horribla kränkningstolkningar. Precis som det sagts i inlägget så riskerar vi nu att urholka begreppet så att ingen till slut bryr sig. Får nog lov att stödja De Kränktas Riksförbund såsom Svempa föreslår
Det där med är ju som med keps som är ett gammalt skoldilemma. liksom tuggummi, gå på toalttet, komma sent etc. Det borde inte få ta energi och krfat från skolarbetet. Det borde bara vara på ett visst sätt helt enkelt! Sen skiter jag i vilket.
@ch: Där håller jag inte med. Jag har inga problem med keps, även om jag föredrar utan. Jag undervisar vuxna, så problmet är inte stort. Mycket av min undervisning sker på kvällstid, och många av mina studenter har heltidsjobb. Det betyder att de kommer trötta till seminariet. För mig är det därför helt okey att de käkar en banan eller dricker kaffe samtidigt. Det är bättre det än att de inte kan tillgodogöra sig innehållet. Vad spelar det för roll om någon går på toaletten? Det skulle garanterat störa mig mer att se en människa åla omkring på stolen av kissnödighet.
Detta var ju inte en fråga om disciplin, vilket du gör det till. Men okey då: jag håller inte med. Disciplin för sakens egen skull blir bara töntigt.
Ifall dessa elever far samre undervisning p.g.a. samre kontakt med lararen sa ar det deras eget problem.
Ratten att bli lamnad ifred ar viktigare an andras sjalvpatagna ratt att patvinga andra sina egna varderingar.
Dessutom:
De som arligen tycker att dessa kvinnor ar fortryckta, respektera deras fria vilja! Patvinga dem inte era egna varderingar utan prata istallet med dem sa att de sjalva valjer att befria sig fran det ni uppfattar som fortryck. Ni andrar inte pa deras varderingar genom att patvinga dem era egna; de ar fortfarande lika ”fortryckta” som tidigare PLUS att de nu kanner sig fortryckta av er.
Friheten sitter inte i vad man har pa sig. Friheten kan inte patvingas. Friheten ar ett val; ett val som endast man sjalv kan gora.
Сигурно су могли да виде Ваше ентузијазам у раду пишете НА 999999999. Свету се нада још страствене писаца као што сте ви који се не плаше да кажу како они верују. Увек следите своје срце.