Den där lite trevande stämningen. Ni vet, när folk just börjar lära känna mig som föreläsare och varandra, och vågar släppa fram det allra första fnisset. Jag talar om kursstarten av Konsten att tala. Fantastiskt roligt. Att ge den praktiska informationen kan ta död på mig, jag är rysligt dålig på att organisera dylik verksamhet. Efter pausen fick jag dock börja föreläsa – det är ju det jag tycker om. Gav en introduktion till retorik, och resonemang om logos, etos och patos. Kursdeltagarna är av blandade valörer, från ganska unga, till lite äldre. Det brukar bli härliga möten på sådana kurser.
Sitter nu hemma, och inser att det har gått 12 timmar på denna arbetsdag. Än har jag inte slutat. Sitter och för loggbok på det än så länge hemliga forskningsprojektet. Inser att jag är involverad i fyra forskningsprojekt samtidigt, i varierande utsträckning: För det första min första artikel till avhandlingen, den filosofiska om digitaliserad livsvärld och lärande. För det andra det forskningsprojekt om att leva utan it på självvald basis som jag skall genomföra med min kollega – detta är på planeringsstadiet än så länge. Det tredje projektet där jag står för filminspelning och viss datainsamling rullar på tillsammans med arbetsterapeuterna på Hälsohögskolan, och sist men inte minst det fjärde, hemliga projektet som jag skriver loggbok på, och där datainsamling förbereds. Puh. Det börjar bli dags att rensa lite, och det finns bara ett sätt: jobba undan. Fortsätter med loggboken, tillsammans med stora koppen kaffe.
För övrigt längtar jag tillbaka till starbucks på sjätte avenyn, 67:e gatan i New York. Det var något visst att sitta där och filosofera.
