I huvudet på Håkan Fleischer Rotating Header Image

januari 29th, 2009:

Jag har bestämt mig om Konstfack!

Jag skrev ju häromdagen att jag var kluven till vad jag tyckte om Anna Odells numer berömda konstkupp. Nu har jag bestämt mig. Den är inte värd vatten. Jag hade nog inte riktigt förstått omfattningen – att även privatpersoner hade blivit drabbade. Jag hade heller inte riktigt reflekterat över effekterna av ”installationen”: att människor i behov av vård fick stå utan, och dessutom blev försämrade i sina sjukdomstillstånd (enligt personal på sjukhuset). Påståendet som dök upp under Debatt i afton kittlar: Hitler var konststuderande – skulle utrotningen av judar kunna kallas en konstnärlig gärning och på den vägen legitimeras?

Om gränsen skall dras där konstfack och Anna Odell gör gällande, bör det faktiskt vara så. Konstutövning kan med deras mått inbegripa att göra andra människor illa. Om vi istället drar gränsen för provokationen där oskyldiga människors hälsa och väl blir lidande, skulle varken Hitler eller Anna Odell vara konstnärer. I övrigt är liknelsen helt totalt tokig, och naturligtvis inte särskilt genomtänkt. Men lite roligt är det med de där kommentarerna som rullar på skärmarna i bakgrunden. Jag lutar mig i vilket fall mot det sistnämnda – detta är inte konst. Det känns skönt att bestämma sig.

Anna Odell har nu enligt Dn blivit polisanmäld – helt rimligt. Konstfack lägger locket på och vägrar uttala sig. Om Anna Odell är feg i sin förvirrade konstutövning (och borde klippa sig och skaffa ett jobb), får Konstfacks ledning anses ryggradslös. Studenterna på Konstfack försvarar Odell – en naturlig psykologisk reaktion då man redan förpliktigat sin lojalitet mot den miljö man verkar i tack vare sin insocialisering i densamma (se gärna Cialdini för referens på detta).

Denna förpliktigandets princip kan man förövrigt lära sig mer om – tillsammans med fem andra principer – i min kurs om Konsten att övertyga. Se min hemsida för mer information om kurser i kommunikation och retorik (konstfack är välkomna som kund).

Några rader om rätt och fel

Matsnusket

Skrev ju igår om matsnusket, närmare bestämt om skolmat som tappades ut på golvet, men som ändå skickades iväg. Obegripligt. Idag står det fast att personalen kommer få behålla sina jobb. Och visst är det tröttsamt, att det hela tiden ropas efter att folk ska bli av med jobben, så fort något fel begås. Men ändå. Verksamhetschefen Håkan Larsson lovar att rutiner skall gås igenom. Men det kan väl ändå inte vara fråga om att det finns bristande rutiner? Behöver man verkligen skriva in i regelboken: Om mat tappas på golvet, skall vi inte skicka ut den??? Åter, min vän Karin (matvrakets fru), har hygienen så enormt hårt inpräntat i sig, att det inte skulle finnas i hennes föreställningsvärld att skicka iväg den där maten, alldeles oavsett rutiner. Vad handlar detta om? Handlar det om oförmågan att motivera sig att göra om maten? Handlar det om en risig människosyn – det drabbar ju ändå inte mig? För mig är det obegripligt att verksamhetschefen uttalar sig så lamt och gör ett felaktigt och potentiellt farligt beteende till en fråga om rutiner.Det är väl klart som korvspad (!) att folk som hanterar mat på detta sätt troligen skulle göra sig bättre som städare, spårvagnskonduktörer eller montörer vid löpande band? Snuskpellar och svinpälsar ska inte hantera mat på professionell nivå.

Sexualförbrytare uthängda på nätet

Apropå rätt och fel (och inte minst dagens läsning av SvD) så funderar jag över den webbsida (jag väljer att inte länka till den, då den hittas på 3 sekunder via google), som hänger ut sexbrottslingar. Jag googlade reda på sidan om sexbrott, och hittade på 23 sekunder nio dömda sexbrottslingar i Jönköping, min hemstad. Samtliga uthängda med personnummer, adress, länk till domen, länk till en kartbild som visar hemadressen och ibland även bild. Dessutom skapas en tråd i ett forum automatiskt  kopplat till varje dömd person: så att diskussioner kan föras om den här personen. Här kommer ett citat från en diskussion om en av de dömda, fritt att läsa för alla på nätet:

Jag har haft XXX YYY som lärare på skolan x. Han undervisade i ämnet Y, och vem kunde tro att en två barnsfar skulle vara en pedofil?! (Han har två flickor, den ena hade börjat skolan och den andra gick på dagis) när han utförde sexbrottet på den 10-åriga flickan. Han har engagerat sig i lokaltidningen i början av 2005, där han skriver flera artiklar om att han verkligen värnar om barnen.
Man kan ju fråga sig om han utsatt sina egna barn för detsamma som han gjorde med den 10-åriga flickan.
På utsidan så vill han visa hur engagerad han är när det gäller barnomsorg bl a, men i själva verket så är han en sjuk jävel! Synd att inte straffet blev längre!

Kan detta verkligen vara lagligt? I händelse att siten försvinner från nätet tar jag genast bort citatet. Jag har också tagit bort namnet på personen, samt andra uppgifter som gör den här personen spårbar. Vill man ha alla smaskiga detaljer, så får man gå till källan, inte till mig.

Kan det anses vara publicering av harmlös personuppgift (Personuppgiftslagen gör gällande att publicering av harmlösa uppgifter på nätet är ok) – att visa upp personnummer på detta sätt? Med hjälp av personnumret kan till exempel idel brottsliga handlingar begås. Jag försvarar inte svinpälsar som begår sexuella brott ett enda dugg, men som artikeln i SvD visar – ibland blir folk felaktigt uthängda. Och, kan detta verkligen vara lagligt?

Kan någon läsare kommentera vad som gäller enligt PUL i förhållande till denna sajt? Vad anser Ni om moralen i denna fråga? Kan verkligen ett omoraliskt beteende – uthängning på nätet – motiveras av ett annat omoraliskt beteende – sexualbrott? Är detta rätt väg att gå? Kommer de dömda sexualförbrytarna verkligen begå färre sexualbrott på tid och rum tack vare detta? Personligen tror jag inte det.

Och till sist glädjande nyheter

I övrigt startar jag retorikkursen Konsten att tala nästa vecka. Är jag laddad, eller är jag LADDAD? Kommer bli bästa säsongen någonsin!

Iphone-uppdatering

Imorgon har jag uppdatering av 7 iphones att göra på jobbet. Det är 2g iphones som vi köpte i USA, som nu skall uppdateras till firmware 2.2 . Sjlv har jag haft 2.1 rätt länge, och det är så skönt med två saker: för det första fungerar nätverket på jobbet utan att behöva logga in via webbsida numera, och för det andra är app-store ruggigt skönt. Massa fina program till luren. Hittade också en blogg om iphones-apps, som Telia står bakom. Mycket nöje!