När jag var i Spanien kunde man på landsbygden se att de bröd som skulle användas till mat låg utspridda på golvet. Jag har ett ljust minne av ett ”skink-museum” i Madrid, där lufttorkade skinkor hängde i luften i butiken. I aftonbladet är det dock snäppet värre: pasta som tappats på golvet slevas upp och skickas iväg till skolor. Beklämmande. Vad skapar denna situation? Tidsbrist? Sannolikt. Det sätter också fingret på en annan viktig fråga: förutom pengar saknas kanske även tid för att laga bra mat i vissa skolor? Jag är emellertid skeptisk till den analysen. Nu råkar jag känna en bamba-tants-chef väldigt väl, och jag är genom hennes praktik (hon är också i köket på skolan), helt övertygad om att tidsbristen egentligen inte är en tidsbrist, utan snarare en kompetensbrist: visst går det laga bra mat med knappa tidsramar. Karin lyckas nämligen alldeles utmärkt! (Kvinnan jag talar så väl om är min vän matvrakets hustru). Hur som, nu gled jag förbi ämnet. Jag tror varken det är första eller sista gången som ungarna – eller vuxna på restaurang – får mat som legat på golvet eller som har förvarats i fel temperatur, hanterats efter toalettbesök utan handtvätt etcetera.
Andas för övrigt ut. Just examinerats på forskarutbildningskursen Likheter och särarter i pedagogisk och kommunikationsvetenskaplig forskning. Puh. Snart tar jag världsherravälde. På ett ytterligt ödmjukt sätt förstås.
