I huvudet på Håkan Fleischer Rotating Header Image

Reflektion kring domstol och induktion

Läser om Arbogarättegången väldigt snabbt, och fastnar för att försvarsadvokaten menar att det inte är mängden bevis som avgör huruvida någon är skyldig. Intressant. Detta är ett underkännande av den induktiva metoden, som används flitigt inom vetenskapen. Kort sagt kan induktion beskrivas såsom att utifrån ett ändligt antal observationer, uttala sig om det oändliga – det vill säga generera en teori. Iden kommer ursprungligen från Aristoteles. Idel av humanvetenskaperna bedrivs på detta sätt. Filosofen David Hume var den första att problematisera induktionen, och påpekar att den inte är logiskt giltig. Jag kan exempelvis inte säga att alla björnar är svarta, eftersom jag betraktat enbart svarta björnar – jag har helt enkelt inte varit på rätt plats (exempelvis Grönland) och iakttagit björnar). Någon kan  hävda att man kan bevisa att induktioner fungerar, genom att peka på det antal induktioner som hittills tycks stämma, exempelvis att solen går upp varje dag, vilket borde ge oss ett logiskt skäl att tro att den gör det imorgon också, och så vidare. Emellertid hamnar man i ett cirkelresonemang: hur kan en induktion bevisa att induktionen som metod fungerar?

Nå. Det var en utvikning. Intressant försvar. Bevisen är uppenbarligen många i rättegången, men av låg kvalitet. Vad vinner – mängd indicier, eller kvalitet i bevisning?

3 Comments

  1. JLR skriver:

    Det är riktigt att ett dom måste byga på en induktiv argumentation som stängrer av all sanolikhet till något annat än slutsatsen. Om en kvinna har mjölk i brösten kan man utan tvivel påståatt hon ha fött ett barn, även om man inte kan bevisa att barnet funnits.

    Det som är lite tveksam är tillskrivandet av indutionsbegreppet till Aristoteles. Det är fel att påstå att Aristoteles skulle ha menat med sitt EPAGOGÉ detsamma som vi menar med INDUKTION. Om detta har filologerna kommit fram till andra uppfattningar och andra översättningar.

  2. Håkan Fleischer skriver:

    Trevligt inlägg. Dock skulle ju rent teoretiskt en kvinna kunna ha mjölk i brösten av andra orsaker – om jag har förstått det rätt förekokmmer det spontant ibland hos kvinnor, utan att någon graviditet pågått?

    Jag böjer mig gärna för ditt motargument kring Aristoteles – jag är blott en lärjunge i denna filosofins djungel – men nog lägger Aristoteles grunden för induktionen när han visar att man från enskilda observerade fenomen kan abstrahera generell kunskap?

  3. Håkan Fleischer skriver:

    och, problemet med induktion, precis som David Hume mycket riktigt påpekade, är ju att ingen induktion har möjligheten att stänga av all sannolikhet till annat än slutsatsen? Har jag missuppfattat Humes problem?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>