Det säger väl sig självt?

För en tid sedan läste jag Gömda av Liza Marklund. Jag tycker det var en kul story, jag sträckläste boken. Emellertid drabbades jag inte av rödgråtna ögon, som nära nog alla kvinnor tycks gjort som läst alstret. Det väcktes också reaktioner när jag i bekantskapskretsen lät påskina att det naturligtvis var en roman som alla andra: en fejkad, men bra story. ”Nejdå, sa folket i bekantskapskretsen, det här är en sann historia”. Det står så på omslaget.

Minsann. Det låter lika sannolikt som att allt är sant i Svensk Damtidning. För vilken mamma vid sunda kroppsvätskor lämnar exempelvis sin dörr öppen, på vid gavel, trots att en psykopat jagat henne under lålng tid? Det är ett av scenarierna där jag vet att jag tänkte: ”Sure Liza Marklund, en sann historia. Pyttsan”. Hur man kan vara så korkad att man går på detta är fantastiskt. En roman för att dra in hyfsat med deg, det är vad det är. Och det är inget fel med det, men man borde vara ärlig med det hela. Jag tror inte Liza Marklund hade tjänat mindre med pengar om hon varit ärlig i sitt uppsåt från början. Hade hon läst min kurs i säljande kommunikaton för mig så hade hon vetat .

Hur som, Liza Marklund försöker förklara sig i en artikel. Det går väl sådär. Hon har fått kritik för sin hänsynslösa bluff i en mängd medier, bland annat i Aftonbladet och Dn. Hon påstår också i en chat att det är en svensk tradition att plåga kvinnor. Skakar på huvudet, så urbota dumt. Kära Liza, fortsätt skriv deckare. Det är du bra på. Politiska inspel filtrerade genom böcker som utger sig för att vara något annat än vad de är, kanske du skall låta bli.

Andra bloggare om nyheten:

• Stefan Stenudd
• Monica Antonsson
• The Witch
• Knuff: Liza Marklund
• Knuff: Gömda