I huvudet på Håkan Fleischer Rotating Header Image

januari, 2009:

Vad som genererar kommentarer

Spännande studie jag gör på bloggen. Skrev ett inlägg där två saker tas upp: Matsnusket och uthängning av sexualförbrytare. Jag gjorde en prognos: den del av inlägget som handlar om uthängning av sexualförbrytare kommer generera mest kommentarer. Ack så jag bedrog mig. Matsnusket är det som upprör folk, att folk hängs ut hit och dit på ett sätt som vore olagligt om webbsidan drevs från svensk server, är ytterligt få som kommenterar. Spännande med bloggens dynamik och logik, man lär sig något hela tiden!

Jag har också lärt mig att inlägg som länkar till Aftonbladet har kortare livslängd än länkar som går från ex SvD. De som kommer in från Aftonbladet tenderar att i högre utsträckning klicka sig vidare till andra inlägg på bloggen, än vad läsare från SvD gör. Läsare från SvD:s länkar skriver också kommentarer i avsevärt mycket högre utsträckning än besökare från Aftonbladets länksystem.

Bara en liten analys…

Fredagspyssla med Iphone

Japp. Så var det fredag. Dags för ett litet pyssel i Håkans egna pysselhörna! Det här pysslet berör alla som har en Iphone eller Ipod touch, och som har den på jobbet, och som hellre vill se på film än att arbeta. Vad kan vara bättre då, än ett Iphone-ställ, tillverkat enbart av kontorsvaror?

Till stället behöver du fem blyertspennor och fyra gummiband. Slutprodukten ser ut så här:

Ta två av pennorna och sätt samman dem till basen, med ett gummiband i vardera ände. Gör sedan triangeln med ytterligare två pennor. Till sist använder du den femte pennan till bakstödet. Färdigt!

Credits till Geeky Gadgets för tipset och bilderna

Jag har bestämt mig om Konstfack!

Jag skrev ju häromdagen att jag var kluven till vad jag tyckte om Anna Odells numer berömda konstkupp. Nu har jag bestämt mig. Den är inte värd vatten. Jag hade nog inte riktigt förstått omfattningen – att även privatpersoner hade blivit drabbade. Jag hade heller inte riktigt reflekterat över effekterna av ”installationen”: att människor i behov av vård fick stå utan, och dessutom blev försämrade i sina sjukdomstillstånd (enligt personal på sjukhuset). Påståendet som dök upp under Debatt i afton kittlar: Hitler var konststuderande – skulle utrotningen av judar kunna kallas en konstnärlig gärning och på den vägen legitimeras?

Om gränsen skall dras där konstfack och Anna Odell gör gällande, bör det faktiskt vara så. Konstutövning kan med deras mått inbegripa att göra andra människor illa. Om vi istället drar gränsen för provokationen där oskyldiga människors hälsa och väl blir lidande, skulle varken Hitler eller Anna Odell vara konstnärer. I övrigt är liknelsen helt totalt tokig, och naturligtvis inte särskilt genomtänkt. Men lite roligt är det med de där kommentarerna som rullar på skärmarna i bakgrunden. Jag lutar mig i vilket fall mot det sistnämnda – detta är inte konst. Det känns skönt att bestämma sig.

Anna Odell har nu enligt Dn blivit polisanmäld – helt rimligt. Konstfack lägger locket på och vägrar uttala sig. Om Anna Odell är feg i sin förvirrade konstutövning (och borde klippa sig och skaffa ett jobb), får Konstfacks ledning anses ryggradslös. Studenterna på Konstfack försvarar Odell – en naturlig psykologisk reaktion då man redan förpliktigat sin lojalitet mot den miljö man verkar i tack vare sin insocialisering i densamma (se gärna Cialdini för referens på detta).

Denna förpliktigandets princip kan man förövrigt lära sig mer om – tillsammans med fem andra principer – i min kurs om Konsten att övertyga. Se min hemsida för mer information om kurser i kommunikation och retorik (konstfack är välkomna som kund).

Några rader om rätt och fel

Matsnusket

Skrev ju igår om matsnusket, närmare bestämt om skolmat som tappades ut på golvet, men som ändå skickades iväg. Obegripligt. Idag står det fast att personalen kommer få behålla sina jobb. Och visst är det tröttsamt, att det hela tiden ropas efter att folk ska bli av med jobben, så fort något fel begås. Men ändå. Verksamhetschefen Håkan Larsson lovar att rutiner skall gås igenom. Men det kan väl ändå inte vara fråga om att det finns bristande rutiner? Behöver man verkligen skriva in i regelboken: Om mat tappas på golvet, skall vi inte skicka ut den??? Åter, min vän Karin (matvrakets fru), har hygienen så enormt hårt inpräntat i sig, att det inte skulle finnas i hennes föreställningsvärld att skicka iväg den där maten, alldeles oavsett rutiner. Vad handlar detta om? Handlar det om oförmågan att motivera sig att göra om maten? Handlar det om en risig människosyn – det drabbar ju ändå inte mig? För mig är det obegripligt att verksamhetschefen uttalar sig så lamt och gör ett felaktigt och potentiellt farligt beteende till en fråga om rutiner.Det är väl klart som korvspad (!) att folk som hanterar mat på detta sätt troligen skulle göra sig bättre som städare, spårvagnskonduktörer eller montörer vid löpande band? Snuskpellar och svinpälsar ska inte hantera mat på professionell nivå.

Sexualförbrytare uthängda på nätet

Apropå rätt och fel (och inte minst dagens läsning av SvD) så funderar jag över den webbsida (jag väljer att inte länka till den, då den hittas på 3 sekunder via google), som hänger ut sexbrottslingar. Jag googlade reda på sidan om sexbrott, och hittade på 23 sekunder nio dömda sexbrottslingar i Jönköping, min hemstad. Samtliga uthängda med personnummer, adress, länk till domen, länk till en kartbild som visar hemadressen och ibland även bild. Dessutom skapas en tråd i ett forum automatiskt  kopplat till varje dömd person: så att diskussioner kan föras om den här personen. Här kommer ett citat från en diskussion om en av de dömda, fritt att läsa för alla på nätet:

Jag har haft XXX YYY som lärare på skolan x. Han undervisade i ämnet Y, och vem kunde tro att en två barnsfar skulle vara en pedofil?! (Han har två flickor, den ena hade börjat skolan och den andra gick på dagis) när han utförde sexbrottet på den 10-åriga flickan. Han har engagerat sig i lokaltidningen i början av 2005, där han skriver flera artiklar om att han verkligen värnar om barnen.
Man kan ju fråga sig om han utsatt sina egna barn för detsamma som han gjorde med den 10-åriga flickan.
På utsidan så vill han visa hur engagerad han är när det gäller barnomsorg bl a, men i själva verket så är han en sjuk jävel! Synd att inte straffet blev längre!

Kan detta verkligen vara lagligt? I händelse att siten försvinner från nätet tar jag genast bort citatet. Jag har också tagit bort namnet på personen, samt andra uppgifter som gör den här personen spårbar. Vill man ha alla smaskiga detaljer, så får man gå till källan, inte till mig.

Kan det anses vara publicering av harmlös personuppgift (Personuppgiftslagen gör gällande att publicering av harmlösa uppgifter på nätet är ok) – att visa upp personnummer på detta sätt? Med hjälp av personnumret kan till exempel idel brottsliga handlingar begås. Jag försvarar inte svinpälsar som begår sexuella brott ett enda dugg, men som artikeln i SvD visar – ibland blir folk felaktigt uthängda. Och, kan detta verkligen vara lagligt?

Kan någon läsare kommentera vad som gäller enligt PUL i förhållande till denna sajt? Vad anser Ni om moralen i denna fråga? Kan verkligen ett omoraliskt beteende – uthängning på nätet – motiveras av ett annat omoraliskt beteende – sexualbrott? Är detta rätt väg att gå? Kommer de dömda sexualförbrytarna verkligen begå färre sexualbrott på tid och rum tack vare detta? Personligen tror jag inte det.

Och till sist glädjande nyheter

I övrigt startar jag retorikkursen Konsten att tala nästa vecka. Är jag laddad, eller är jag LADDAD? Kommer bli bästa säsongen någonsin!

Iphone-uppdatering

Imorgon har jag uppdatering av 7 iphones att göra på jobbet. Det är 2g iphones som vi köpte i USA, som nu skall uppdateras till firmware 2.2 . Sjlv har jag haft 2.1 rätt länge, och det är så skönt med två saker: för det första fungerar nätverket på jobbet utan att behöva logga in via webbsida numera, och för det andra är app-store ruggigt skönt. Massa fina program till luren. Hittade också en blogg om iphones-apps, som Telia står bakom. Mycket nöje!

Fort ska det gå

När jag var i Spanien kunde man på landsbygden se att de bröd som skulle användas till mat låg utspridda på golvet. Jag har ett ljust minne av ett ”skink-museum” i Madrid, där lufttorkade skinkor hängde i luften i butiken. I aftonbladet är det dock snäppet värre: pasta som tappats på golvet slevas upp och skickas iväg till skolor. Beklämmande. Vad skapar denna situation? Tidsbrist? Sannolikt. Det sätter också fingret på en annan viktig fråga: förutom pengar saknas kanske även tid för att laga bra mat i vissa skolor? Jag är emellertid skeptisk till den analysen. Nu råkar jag känna en bamba-tants-chef väldigt väl, och jag är genom hennes praktik (hon är också i köket på skolan), helt övertygad om att tidsbristen egentligen inte är en tidsbrist, utan snarare en kompetensbrist: visst går det laga bra mat med knappa tidsramar. Karin lyckas nämligen alldeles utmärkt! (Kvinnan jag talar så väl om är min vän matvrakets hustru). Hur som, nu gled jag förbi ämnet. Jag tror varken det är första eller sista gången som ungarna – eller vuxna på restaurang – får mat som legat på golvet eller som har förvarats i fel temperatur, hanterats efter toalettbesök utan handtvätt etcetera.

Andas för övrigt ut. Just examinerats på forskarutbildningskursen Likheter och särarter i pedagogisk och kommunikationsvetenskaplig forskning. Puh. Snart tar jag världsherravälde. På ett ytterligt ödmjukt sätt förstås.

Sent inlägg

Sitter sent på jobbet och filar på en presentation jag ska hålla imorgon på forskarutbildningskurs. I fokus kommer en film jag producerat stå som visar vilket tillämpningsområdet forskningen har, därefter presenteras fyra projekt som skall samverka i ett tvärvetenskapligt jippo.

Kör igång min retorikkurs nästa vecka. Har tagit in samtliga reserver i någon slags barmhärtighetsgärning, 57 stycken kan maximalt dyka upp. Min kvalificerade gissning är 40. Efteranmälan är också möjlig till min kurs, se kursinformation. Kontakta administratören (finns länk på sidan) för mer information.

Jag är kluven

Jag läser SvD om Konstfackstudenten Anna Odell som spelade psyksjuk, som en märklig del i sitt examensarbete. Exakt hur detta utformas känner jag inte till. Landstinget kräver nu betalning för den medicinering som skett till en kostnad av dryga 10.000 kr, samt en ursäkt. Jag är tudelad till detta. Å ena sidan kan jag hålla med. Här kommer en tjej in, enligt korrekt terminologi bindgalen, och all personals uppmärksamhet läggs på detta fall. Hon bältas, vilket inte säger lite – det är ett beslut som alltid fattas av högsta behöriga läkare. Hon var totalvild, minst sagt. Under tiden finns andra behövande patienter, med verkligt svåra livssituationer, som är i akut behov av hjälp, men de får alltså vänta på grund av detta skådespel. Agerandet kan inte annat än uppfattas som djupt omoraliskt och egocentrerat.

Å andra sidan tycker jag att konstens uppgift är att provocera. Ibland provocerar den genom att visa det förbjudna, som exempelvis de – i mitt tycke – harmlösa danska teckningarna av profeten Mohamed. Ibland genom att sätta fingret på det vi vill blunda för, och ibland rör det sig om en rent perceptionspsykologisk provokation. Ur detta perspektiv var kuppen av godo. Den skapar debatt kring konsten. Den provocerar oss – vilket leder till att vi diskuterar inte bara konst, utan även villkoren för svensk psykvård, vilket vi kanske inte skulle ha gjort annars. Kort sagt, den provokativa sidan av konsten väcker associationer och debatter som annars skulle vara tysta.

Å tredje sidan (kan man säga så???) kanske det bara var ett desperat rop efter publicitet? Sådant förekommer ju titt som tätt, och våra kvällstidningar hakar ju onekligen gärna på det. Senast var det Kent Larsen (känd från Robinson), som uttalar sig i Aftonbladet om att bärplockare måste sluta bajsa i skogen.

Jag är kluven till Konstfackskuppenoch kan inte bestämma mig för vad jag tycker. Jag tror på provokation, men vilka gränser råder??? Andra bloggare tycker så här:

Vad tycker just Du?

Dags att omförhandla räntan?

Enligt Aftonbladet finns en sajt där skillnaden mellan bankens officiella ränta och den ränta som är möjlig att förhandla sig till redovisas. Spännande för den som skall omförhandla räntan på huset. Och visst kan man förhandla hårt med banker. Ta Swedbank till exempel. Banktjänstemännen på denna bank skruvar alltid obekvämt på sig när man frågar varför grannbanken alltid har en halv procent lägre ränta (Swedbank ligger ofta väldigt högt i jämförelse). I själva verket behövs vanlig, sund förhandlingsteknik för att få ner räntan. Inget konstigt.

Officiell premiär på Youtube

Dn skriver idag om mikrobloggar, där man endast skriver en mening. Tjänsten Twitter tas upp. Själv har jag ett twitter-konto, men faktiskt aldrig använt det. Kändes lite för bökigt. Egentligen är det inte en blogg, utan ett slags socialt nätverk som lixom Facebook bygger på att man har kamratlistor. Tjänsten Twitter kan liknas vid Facebooks statusuppdatering: man talar helt enkelt löpande om för sin omvärld vad man gör just nu. Själv har jag gått i motsatt riktning, och spelat in min första officiella youtube-film (gjorde en inofficiell premiär i slutet av juni 2008, om jag inte minns fel). Filmen handlar om nätverkande studenter, med utgångspunkt i connectivismen. Tyvärr är den alldeles för lång, tråkig, coh dessutom blev upplösningen riktigt kass. Well. Prövar man inte, lär man sig aldrig. Om jag nu bedriver forskning om de här sakerna, måste jag veta vad jag pratar om.

Jobbar för fullt på mitt projekt tillsammans med Hälsohögskolan, det blir inspelning av forskningsunderlag till helgen. Spännande, men också pirrigt. Återkommer om detta.