Denna tionde lektion i retorik handlar om att komma nära publiken, och att låta publiken komma nära dig. Jag har fastnat vid påståendet ”There is no such thing as public speaking”, och det ligger mycket i det. När det gäller framförandet, skall du försöka undanröja hinder mellan dig och åskådarna, såväl i fysiska som i mentala termer. I fysiska termer handlar det om att försöka få bort katedrar och andra möbler mellan dig och åhörarna. Min grundtes är att en talarstol skapar mer avstånd än den gör nytta. Naturligtvis är det avhängigt situationen om det är lämpligt att göra sig av med den. Men om det går, så gör det! Se också till att komma nära åskådarna, genom att undvika att skapa ett dödmansdike mellan dig och publiken. En kollega till mig i stand-up svängen berättade om ett vidrigt jobb, där han skulle stå uppe på en scen, cirka 1 meter hög, under fanns en dansbana, och bortom dansbanan satt publiken vid bord för att äta. Min kollega fattade det modiga, och enda rätta beslutet: Omöjliga förutsättningar. Han improviserade, satte samman ett par bord direkt framför de ätanden, och ställde sig och körde sin föreställning därifrån.
När du har möjlighet, försök också styra så att du kan få gångar mellan stolar, så att du kan gå ut till publiken. När du som talare kommer nära var och en i publiken, måste de helt enkelt koncentrera sig på vad du som artist/talare gör. Det ger goda förutsättningar för alla parter.
Det gäller också att komma mentalt nära. Det finns många sätt att göra detta: Genom ögonkontakt, genom att anpassa språket till målgruppen, men jag skulle vilja ta upp två saker.
För det första, våga vara personlig. Naturligtvis i lagom mängd, men våga avslöja saker om dig själv. Berätta helt enkelt din personliga vinkling eller erfarenhet av det du talar med. Själv gör jag detta ganska mycket, och det river murar. Dessutom får den där lilla insprängda anekdoten en annan funktion: det ger publiken andrum, om föredraget är informationstätt.
För det andra, tillkännage att publiken finns. Det finns en del talare som tror att de är coola, om de är som kalla fiskar. Det är precis tvärtom! Om någon hostar i publiken, stanna upp och fråga om någon har en halstablett. Om någon svarar på en fråga, och har en skön dialekt, stanna då upp och kosta på dig att säga: ”Åh…. du måste vara från norrköping? Vilken underbar dialekt! Undantaget är gotländska. Kommentera aldrig det. Du riskerar att inte kunna tolka svaret du får 
Med väldigt enkla medel utstrålar du värme, vilket ger en känsla av att du kommunicerar personligt med var och en, även i en stor publik.
Tidigare lektioner i retorik på bloggen:
- Retorik: Ett levande patos
- Lektion 2, retorik: patos och språk och annat
- Tredje lektionen i retorik: Personligheten i retoriken
- Fjärde lektionen i retorik: Språk som stärker etos
- Femte lektionen i retorik: Logos
- Sjätte lektionen i retorik: Språk som stärker Logos
- Sjunde lektionen i retorik: Tala fritt!
- Åttonde lektionen i retorik:Driv ett påstående!
- Nionde lektionen i retorik: Inledningar
[...] Tionde lektionen i retorik: ju närmare desto bättre [...]